En fanfiction om Jonas Brothers. |
Jag kollade ut genom fönstret. Ingen sol var framme, bara massa gråa moln och träden svajade.
- Mamma, måste vi flytta till Amerika?
- Ja gumman, pappa förlorade just sitt jobb och alla säger att man tjänar mycket mer att göra möbler i Amerika. Allt kommer bli bra.. Oroa dig inte.
- Men jag kommer ju inte ha några vänner alls! Jag kommer vara ensam i flera månader.
- Nej då, du kommer säkert hitta vänner!
- Det är vad du tror.. Du är 42, du har redan levt ditt liv! Jag är 16, mitt liv har nästan precis börjat! Jag kanske kommer vara ensam resten av mitt liv i Amerika?
Jag plockade ner alla mina kläder i en jättestor väska. Jag kommer vara olyckligt ensam hela mitt liv, bara för pappa förlorade sitt jobb.
- Mamma, detta kommer ta för evigt! När måste vi vara klara?
- Ja, planet går om 2-3 timmar. Du har ju bara kläderna kvar ju?
- Men.. Kan du inte hjälpa mig alla fall?! Annars kommer det ju ta 5 timmar.
- Men jag måste ju plocka ner allt annat i huset, minns du? Vi har inte bara ett rum i detta huset!
- Ja, men åh..
Jag gick till min säng och satte mig. Tog upp mobilen och smsade Emmy.
”Emmy, du MÅSTE komma hit, jag har hur mycket kläder som helst att plocka ner! ”
Jag tvingade mig upp och plockade ner mer kläder i en till väska. Då pep mobilen till och jag läste hennes sms. ”Asså.. Jag kan fortfarande inte fatta att du ska flytta ifrån mig! Detta är hemskt, men jag kommer så fort som möjligt!!”
Jag fortsatte lägga ner kläder och efter 5 minuter kom hon. Hon andades högt, jag gissar att hon cyklat eller sprungit.
- Jag kom så fort som möjligt! Hur mycket är det kvar?
- Massor! Det känns som det bara kommer mer och mer!
- Åh, jag vet hur det känns.. Mamma blev helt galen när jag rensade min garderob och till slut var hela rummet fullt med kläder..
Vi la ner alla mina kläder i 4 väskor till, när mamma sa att vi var tvungna åka till flygplatsen nu.
- Asså du kan inte lämna mig! Jag följer med till flygplatsen!
- Det måste du!
Vi lämnade in alla lådor med våra grejer i flyttbilen och åkte till flygplatsen.
Ändå tills flygplanet kom pratade Emmy och jag om alla våra minnen.
- Minns du den där gången vi var på de där skoldiscot i sexan och vi blev ”fulla” av läsken och vi dansade ”Nu är det jul igen”? Sa Emmy medan hon skrattade.
- Åh ja, det minns jag! Herregud, så kul det var! Sa jag glatt.
- Ett minne som sitter fast i mitt hjärta för evigt.. sa hon sorgset.
- Amanda, planet är här! Kom fort! Skrek mamma till mig.
- Hejdå.. Hoppas du har det bra i Amerika.. sa hon och började gråta.
- Åh.. Emmy! Jag kommer sakna dig så mycket.. sa jag och började gråta med.
Vi tog tag om varandra och kramades hårt. Sen sprang jag till mamma och vinkade tårögt till Emmy.
När jag kom fram till mamma och pappa gick vi in på flyget.
Mamma såg att jag gråtit och kramade mig.
- Gumman, du kommer få nya vänner, jag lovar!
- Nej, ingen som Emmy.. Mamma, vi har varit oskiljbara sen jag var 2 år!
- Jag vet att det är jobbigt. Men det här är det bästa för oss. Du har flera år på dig att hitta nya vänner, sa pappa.
När vi kom ombord så hittade vi våra platser och satte oss ner. Jag var så trött efter att ha plockat ihop alla mina och alla andras grejer i en vecka.
- Mamma, kan inte alla bara vara tysta? Kan dom inte fatta att man är helt slut?!
- Åh, jag håller med dig älsklingen men.. bara försök sov, okej? Det är över när du ens vet ordet av det.
Jag gjorde som mamma sa och bara blundade och slappnade av och utan att jag vet ordet av det, så sov jag! När det gått några timmer så vaknade jag. Mamma sov och pappa läste en tidning.
- Pappa, hur länge är det kvar?
- Jo, det är runt 1 timme kanske.
- Aha, okej..
Jag tog upp min mp3 och bläddrade till ’Nick Jonas – Joy To The World’
”So I pray joy to the world. Peace for every boy and girl. Hope, when life is hard. Light, when everything seems dark..” Jag lyssnar alltid på den låten när jag är nere, den får mig att må bättre. Jag kanske satt där i en timme och lyssnade på den om och om igen och det funka. Den fick mig lite mer glad att flytta till Amerika. Då kände jag att mamma knuffade till mig lite.
- Vi är framme! Äntligen framme!
- Är vi?! Åh, tack gud..
Jag tog ner mina väskor och följde med mamma och pappa av flyget.
När vi kom ut så bjöd landet in mig med värme. Himlen var blå och solen sken.
- Pappa, hur ska vi komma till vårt hus?
- Det kommer en taxi och hämtar upp oss och skjutsar oss till vår nya hem.
- Aha.. och när kommer den?
- Den skulle komma exakt när vi kom hit.
- Så, den är här nu?
- Ja, jag tror det.
Vi gick in i det stora flygplats huset, eller vad man nu kan kalla det, och gick till andra sidan där alla taxina var parkerade. Där såg vi en man som höll skylten ”SANDBERG FAMILY”
Och vi gick fram till mannen.
- You’re the Sandberg family?
- Yes sir, we are.
- Well then, you can go in the car, please.
Vi gick in i bilen. Pappa satte sig längst fram och mamma och jag längst bak.
- Where are you going?
- To Wykoff, New Jersey.
Han började köra och jag tog upp min mobil och började smsa Emmy.
”Jag är i Amerika nu och jag saknar dig!” Skrev jag.
Det tog minst 5 minuter innan hon svarade ”Åh, hur äre där?! Och jag saknar dig så mycket med!” Jag hade bara några kronor kvar på mobilen och det kostade säkert dubbelt så mycket nu, men jag skrev i alla fall. ”Det är jätte vackert! Sitter i en taxi nu och på väg till vårt nya hus i.. Wykoff, New Jersey hette det nog.. Men jag har bara några kronor kvar nu och det kostar jättemycket att smsa från Amerika till Sverige! Jag får fylla på, men måste byta kort för detta är ett svenskt nummer.. Men jag ger dig det nya numret! Puss hej, älskar dig!”
Jag skickade det och kollade upp igen, var vi framme.
Mannen stannade och öppnade dörrarna åt oss. Vi gick ut och tog våra väskor, sa tack och hejdå. Han körde iväg och vi gick mot huset. Gud, så fint det var! Huset var vitt och hade 2 våningar. Trädgården var lika fin den med. Gräset var grönt och vi hade två stora ekar på baksidan. Vi gick in i huset och allt var som det var när vi sett det på datorn.
- Wow.. Så fint det är! Sa jag förvånat.
- Åh, visst är det!
Jag gick upp och kollade in alla rummen. Då såg jag ett rum med gröna tapeter och det var precis som jag ville ha mitt rum. Då knackade det på dörren och jag gick till fönstret för att se vilka som kom. Det var 2 vuxna och dom hade 4 barn med sig.
- Amanda! Vi har besök! Sa mamma högt.
- Har vi? Vilka då?
- Bara kom ner! Sa hon.
Jag sprang ner för trappan och mot dörren där familjen stod.
- Hi, we just wanted to welcome you, since we gonna be neighbours, sa kvinnan.
- Oh, thank you! It means a lot to us, sa mamma tillbaka.
Alla stod bakom henne och kollade bort.
- Boys, you gotta tell her who you are.. You maybe can hangout with her sometimes! Sa deras mamma.
- Fine.. sa en av dom.
I’m Kevin, this is Joe, that’s Nick and this is our little brother Frankie. Sa han och pekade på varje person. Dom alla log mot mig.
- And you are? Sa Nick lite nervöst.
- Eh, I’m Amanda.
Vi alla började prata och mina föräldrar, deras föräldrar och Frankie gick in.
Dom var verkligen vackra allihopa.. Kevin hade platt brunt hår, Joe hade lite krulligt svart hår men det passade han, och Nick hade nog det vackraste håret jag sätt. Han hade brunt krulligt hår, till och med krulligare hår än Joe och han hade dom vackraste ögonen och leendet jag sätt.
- So, where are you from? Sa Joe.
- I’m from Sweden, sa jag lika nervöst som Nick. Jag gillar inte att många kollar på mig.
- Oh! That’s cool! We’ve been there! It’s a really nice country, sa Kevin glatt.
- Thank you.. sa jag och kollade dystert iväg.
- Is something wrong? Sa Nick undrande.
- No, it’s just that I had to leave my best friend at home.. It was really tough.
- Then I see, we understand. Maybe we can make it better in some way? Sa Joe.
- Maybe, but I gotta pack up my stuff and trust me, it’s gonna take a long time..
- We can come over later and hangout? Sa Nick och log.
- Sure, why not? You all seem really nice and all I want is to get friends.
- Good, well see you later Amanda! Sa dom alla och gick iväg till deras hus.
- I deras hus -
- Nick, is there something you need to tell us? Sa Joe retande.
- What are you talking about?..
- You’re starting to like her? Am I right? Sa Joe ännu mer retandes.
- No, I just met her..
Kevin och Joe kollade länge på han tills han började skratta.
- Okey, okey.. I’m starting to like her! She’s beautiful and her eyes are also beautiful, come on, she also seems very nice! She doesn’t even care if we’re “famous” so yeah..
- Woah, that’s great man! You’re finally over Miley! Sa Kevin.
- I guess, I mean she has that Justin, so..
- No, stop thinking about her, Nick. Think about Amanda insted, sa Joe.
- Maybe she wants to be friends? I mean, it has just gone some hour. I’m gonna take it slow, okey guys?
- Kill-joy..
- Hos Amanda -
Jag tog en väska och började packa upp. Jag tog först kläderna och la in dom i min stora garderob. Wow, jag kommer ju kanske få plats med mer kläder här!
- Amanda, vad gör du? Sa mamma.
- Jag plockar upp mina grejer!
- Men.. det behöver du inte göra än! Flyttbilen kommer i morgon, då kan du göra det!
- Jaha..
Jag ställde mig upp och gick till den andra familjen. Jag kunde ju säga att jag skulle göra det imorgon. Jag gick till deras dörr och ringde på.
- Come in! Sa deras mamma.
Men jag stod kvar.
- Mom. I’ll take it! Sa en av bröderna. Jag kunde fortfarande inte namnen..
- Hi.. It’s Amanda again, we were gonna hangout?..
- Great! Sa han.
I’m just gonna tell my brothers, hold on.
Han sprang upp och sa till hans bröder att “The girl was here” och dom alla gick ner mot mig.
- Yo Amanda! What’s up? Sa en annan av bröderna.
Vi gick ut och vi gick runt i New Jersey.
- Uhm.. I’m fine. Sa jag nervöst.
- Oh, It’s okey. You don’t need to be nervous.
Vänta lite, dom påminde mig om några. Men det skulle jag inte tro.. eller det kunde inte vara sant.
- Wait, are you those .. Jonas Brothers?.. Like, you sound just like them..
Dom kollade på mig skrattande. Som jag sagt något självklart.
- Well, yes we are. Is that something wrong?
- Okey, well maybe.. I don’t want to be in magazines.. I don’t want people to follow me around just because I’m with you.. I just want to have a normal life and have normal friends and not have people taking pictures or scream in my ears when I’m with you, okey?
- I don’t know if we can keep that a promise.. but we’ll try, okey?
- Thank you, it means a lot to me. But please, just tell me what your names are again.. My memory isn’t that good.
Dom kollade på mig ännu en gång skrattande.
- I’m Kevin, the oldest.
- I’m Tom Cruise! Sa Kevins brorsa skrattande.
- No! That’s Joe, the joker. And I’m Nick.. sa han och stirrade på mig länge.
- Nick, wake up! Sa Joe och knäppte med fingrarna framför hans ögon.
- Is it something wrong with him?
- No, well yes. I think so, Sa Kevin.
- There’s nothing wrong with me! Sa Nick argt.
- Yeah, just keep tellin’ yourself that, sa dom båda och skrattade.
- Nick, If you don’t mind we gotta go and.. do stuff. So you have to be alone with Amanda, sa Joe.
Och ja, han uttalade orden verkligen så. Nick började plötsligt stirra både argt och nervöst på Joe.
- Fine.. sa han medan han log.
Joe och Kevin började springa bort till deras hus eftersom vi hade gått runt i New Jersey.
- So Amanda.. I was just wondering.. If you were busy after you’ve been packing up your stuff tomorrow.. sa Nick blygt.
- No, I’m not. I was going to check out New Jersey and everything more but I can do it later and.. why are you asking?
- I was just wondering if you wanted to, maybe, do something?
- Of course, like I said before you seem really nice and all I want is to get friends, sa jag och log mot Nick.
- Okey, good, but we can start with getting to know eachother better.. So how old are you?
- I’m 16, and I’m turning 17 in October.
- Oh, awesome! I’m also 16, and I’m turning 17 in September, sa han och log mot mig.
- So we’re in the same age? Great, how old are your brothers?
- Kevin’s 22, Joe’s 19 and Frankie’s 8 years old, sa Nick och log en gång till mot mig.
Är detta en dröm? Står jag och pratar med någon som jag kollat upp på i flera år?
- Okey, great. Well.. what are we going to do now?
- I want to get to know you better.. What are you afraid off?
- Being all alone in the world and to get my heart broken once again.
- Who broke your heart? Sa han frågande som det var omöjligt att fatta.
- A lot of people. I’ve been cheated on, my best friends have lied to me a lot of times and guys have told me they love me over and over again and it was all a lie.. When my heart gets broken, it takes me a long time to feel okey again. I can be depressed for months.. Now when I even think about it, I almost feel depressed. It’s like no one thinks I’m good enough.. Sorry.. I forgot I was talkin’ to you.. I don’t want to feel down when I’m with you.. sa jag och några tårar kom ner från min kind utan att jag visste det.
Han kollade på mig sorgset och utan att jag visste det, så höll han om mig.
- I’m so sorry, Nick.. I never wanted this to happen.. sa jag och slog mina armar om han med. Han kändes varm och trygg. Det var som jag inte ville släppa taget, men jag var tvungen.
- This is getting a little akward..
- Hos familjen Jonas -
Joe och Kevin spionerade på Nick och Amanda genom fönstret.
- Why was Nick and Amanda hugging? Sa Joe förvånat.
- Man, that dude is working fast! Sa Kevin.
- Maybe he told her that he’s starting to like her, or something? Sa Joe.
- You never know with Nick, he’s always so serious about these things, sa Kevin undrande.
- Amanda och Nick -
- Yeah.. Maybe, sa han och släppte taget om mig med.
Jag kollade iväg medan vi gick igenom New Jersey.
- Amanda.. do you like me?
- What do you mean? Of course I like you. It’s great to have friends like you and your brothers. Since this is my first day here.
Han kollade på mig som det inte var det han menade.
- Nick, do you like me?
- Yes I do, I think you’re beatiful and so.. Nice to my family, sa han det blygaste han kunde och kollade iväg han med.
- But.. It’s my first day here..
- I know, but when I have that feeling, I just know it’s meant to be.. All we can do is try and see.. sa han nervöst.
- I guess so, but first I want to get you know so I know I’m not making a mistake. But I think we have to go, it’s late, sa jag gäspande.
- I want you to meet my whole family again, sa Nick bestämt.
- Okey, It’s not that don’t want to meet them..
Vi gick iväg till deras hus och Joe och Kevin hoppade till och gömde sig.
- Man! You think they saw us? Sa Joe snabbt.
- I think so.. If they have, let’s pretend we were.. playing games with Frankie! And you said I couldn’t come up with good ideas! Sa Kevin stolt.
- Frankie isn’t even here and said it because it’s true! Sa Joe.
Nick och jag kom in i rummet där dom var.
- Hey guys, and don’t worry.. we so didn’t see you two, sa Nick skojande.
- Are they always like this? Sa jag undrande.
- Most of the times.. wait here I’m gonna find my parents and Frankie, you can hang with Joe and Kevin when I’m away, sa Nick och gick ut till vårt hus.
- So Amanda, what’s going on with you and Nick? Sa Joe undrande.
- Nothing, we’re just friends. Is that something wrong?
- Well, in his case, yes. Did he tell you.. “the secret”? sa Kevin.
- If the secret is that he likes me, then yes.. he did.
- So? Frågade Kevin.
Dom kollade på mig länge undrande.
- So? Frågade Kevin igen.
- How do you feel! Sa Joe högt.
- Well.. I do like him but I want to take it slow and see if it’s meant to be. I just met him and I’m not that kind of person who just jumps into a realitionship. I don’t want to make mistakes.
- Then I see.. Well, Nick usully never have these feelings the first day. It have happend one time and when it happens. We all just know she’s uniqe and very special.
Plötsligt kom Nick in med hans föräldrar och Frankie.
- It was hard to find them! But they’re here!
Mom and dad, I want you to meet Amanda, our new neighbour, sa Nick och log ännu bredare. And Frankie as well, this is Amanda.
- It’s a pleasure to meet you Amanda, we’ve heard great things about you! Sa deras mamma, som var precis lika vacker som alla dom andra.
- Thank you, people have never said so nice things about me..
- Well, we just wanna make you feel welcome, sa deras mamma.
- Anyways, I’m their dad, Kevin.
- But.. his name is Kevin and your is too?..
- Yes, but he’s Kevin Jr. and I’m Kevin Sr.
- Yeah, that makes sence, but I’m just gonna call you Mr. Jonas and Kevin, is that okey?
- Of course it is.
- This is our little brother Frankie, sa Nick och pekade på han med det långkorta bruna håret.
- Hi Frankie, it’s nice to meet you, sa jag och log mot han.
- Hi Amanda! Do you wanna play sometimes? Sa han med den sötaste rösten någonsin.
- Sure, why not? Sa jag och rufsade hans hår. Sen gick han iväg till Nick och hans bröder.
Dom alla var så snälla mot mig, så jag ville bara krama dom. Jag kollade på deras klocka och den var 8.
- Oj, klockan är 8 och jag måste hem! ..
Alla kollade på mig som dom trodde jag var en utomjording.
- Eh.. I mean it’s late and I have to go home.. See you tomorrow, Nick?.. and the rest of the family? Sa jag och log ännu en gång och gick mot dörren.
- Wait Amanda! Sa Nick och sprang mot mig. Jag var utanför deras hus när Nick kom fram till mig och sa hejdå.
- I couldn’t leave you without.. sa han och kramade mig en gång till, men den här gången hårdare. Jag kramade han tillbaka och gick till mitt hus.
- Hos Jonas familjen -
Nick gick tillbaka till sitt hus med ett stort leende på läpparna.
- Nick, we all saw what you did, sa Joe seriöst.
- Come on, it was just a friendly hug! Försökte han ljuga.
- Yeah right.. so you run to her to give her an “friendly hug” or what you’d call it, and hug her maybe as hard as you can? Sa Kevin.
- .. I just felt like I didn’t want her to go, like if I would she would never come back, sa han menande.
- You know that she lives next to us? Sa Joe.
- Okey boys, stop it! What are you talking about? Sa deras mamma.
- Mom, Nick is crushing on that girl! That’s why he invited you to meet her, sa Joe.
Hon vände sig om mot Nick.
- Are you sure about this? Sa hon.
- I’m dead serious. She’s like no other girl I’ve met! Other girls would talk about what it’s like to be famous.. but she just asked if we were the Jonas Brothers.. and then nothing more, it was like she didn’t care if I was famous.. That’s why I like her, but she just said that she like me as a friend at the moment, sa Nick sorgset.
- Oh, we know! Sa Joe och Kevin samtidigt.
- What?
- She talked about you with us when you were busy finding them.
- What?! And you haven’t told me?! Sa han när han andades högt.
- We were gonna if you just chilled, bro..
Han lyssnade på vad dom sa och lugnade ner sig.
- So, what did she say?
- She told us that she wants to take it slow, and that she’s not that kind of person who just jumps into a realtionship. So, you should absolutley take it slow and just chill! And we also told her that you usully never feel like this and when it happens, that girl is uniqe and special, sa Joe seriöst.
- Okey.. Thanks anyways..
- Dude, don’t worry! It has just been one day and she’s staying here the rest of her life, sa Kevin.
- You know what, I need to sleep and think about it.
- You do that, and please just chill! She’s just a girl, sa Kevin.
- And don’t forget that we love you, bro! Sa Joe.
- Don’t ever call her just a girl again! She’s not! Kevin think about Danielle and Joe think about Demi, are they just girls?
- No, but I’ve known Danielle for 2 years. That’s a diffrence!
- Yeah, and I’ve known Demi for a year!
- Whatever.. sa Nick surt.
Nick gick upp på sitt rum.
- Oh snap! That remindes me, I have to call Demi!
- Hos Amanda -
- Mamma! Jag är hemma!
- Gumman, var har du varit?! Det har gått 6 timmar sen dom kom hit!
- Oj.. Men jag var med Nick, Joe och Kevin.. mest Nick då, viskade jag.
Jag gick in till köket där mamma gjorde mackor.
- Mamma, har du handlat?
- Ja, Denise och Kevin visade mig var affären var.
- Jaha.. men det är ju bra, då slipper vi ju svälta ihjäl!
- Ja, tänk vilka snälla grannar vi har, sa hon och log.
- Ja, tacka gud.. Mamma, kan jag få sova? Har ni satt in en säng i mitt rum?
- Nej gumman, flyttbilen kommer imorgon.. men jag frågade familjen Jonas om vi kunde få sova över hos dom en natt.
- Va? Vart ska jag sova? Frågade jag snabbt.
- Jo, Denise sa att du kunde sova hos någon av killarna.
- Men vem?
- Jo, men hon sa också om det inte var okej så kunde du sova med oss..
- Hallå, såklart jag vill sova hos någon av dom! .. Det är okej, mamma. Kunde jag få välja vem jag ville?
- Ja, såklart. Varför skulle du inte få det? Sa hon.
Jag visste exakt vem jag skulle vilja sova hos.. Nick. Jag menar, han gillar ju mig och det är ju chansen att få känna han mer..
- Okej, så jag kan bara gå över där?
- Sen, du ska äta först. Ta en macka!
- Okej då.. Men sen sticker jag över till dom!
När jag sa det, så log hon.
- Vad var det jag sa? Du skulle ju visst få vänner!
- Men.. det var då det.. dom är så annorlunda från alla andra killar jag träffat.. så snälla, välkommande och sen så bryr dom sig om folk, sa jag medan jag snabbt åt upp min macka. Mamma, jag har ätit upp min macka, kan jag gå nu?
- Visst kan du det, sa hon och kramade mig.
- Tack! Sa jag och sprang ut genom dörren och till deras hus.
- Hos Jonas familjen -
Joe och Kevin retades lite med Frankie, på skoj, det brukar dom alltid göra, när det ringde på dörren. Joe ställde sig och kollade undrande på klockan.
- Who visit us on 9.30 pm? Frågade Joe.
- Maybe it’s Santa Claus! Sa Frankie hoppfullt.
- Frankie, it’s summer! Sa Kevin.
- Maybe it’s Summer Claus! Who could know? Sa Frankie argt.
Joe gick till dörren och öppnade.
- Hey Amanda, what a suprise! Sa han och log.
- Hey Joe! Well, my mom said that your mom said that our family could sleep here since we don’t have any beds. Is that okey? Sa jag och log tillbaka mot han.
Man kunde aldrig sluta le mot dom, dom fick den att göra det utan orsak.
- Oh, cool! Like a sleepover, oh my god! Sa han med den löjligaste rösten jag hört från en nitton åring.
- Yeah, I guess.. hey, where’s Nick?
- Oh, he fell a sleep when you left because he had to “think”, but I can get him if you want, sa han retandes.
- Thank you, Joe.
Joe sprang upp för trappan och då kom Kevin fram.
- Hi Amanda, nice to see you again! Sa han glatt.
- Hi Kevin, well it’s nice to be here again. Your house feels so welcoming.
Just då kom Joe släppandes med en trött Nick.
- Here he is! Drum roll please..
Kevin gjorde som han sa och gjorde en trumvirvel.
- THE ONE AND ONLY NICK J! Don’t worry if he looks really tired, he’s okey.. I just had to force him down.. BUT HE’S OKAY! Sa han skrattandes.
- Joe, be quite, please.. I’m begging you! Sa Nick gäspandes, men när såg mig så stirrade han på mig glatt och förvånat.
- Amanda! What are you doing here! Skrek Nick.
- You don’t want me here? Sa jag förvånat.
- Nice move, Nick.. Nice move.. sa Joe viskandes.
- No, it’s just that..! You left.. and now.. you’re back!, Stammade han.
- Well, I’m gonna sleep here because we don’t have any beds in our house yet.
- Oh, then I understand! But where? Sa han undrande.
- She said that I could sleep where ever I wanted.
Nick vände blicken mot mig igen.
- Can I guess where you wanna sleep? Sa Joe.
- I think you already know.. sa jag tyst.
- Okey, I’m just gonna say.. Nick? Sa Joe uppenbart.
- Wow, it was that easy? Sa jag skojande.
- Well, yes! Sa Joe och Kevin samtidigt.
Jag kollade på Nick varmt.
- So.. Nick, is that okey? Sa jag lika blygt som jag pratat med dom i början.
- Sure, we just need to get you something to sleep on, then it’s okey.
Jag kollade på han tacksamt och han gav mig tillbaka blicken “Det är okej.”
- Where’s mom and dad? Sa Nick.
- Aren’t they upstairs? Sa Kevin.
Då pep min mobil, det var Emmy, juste Emmy! Jag hade inte tänkt på henne på hela dagen.. Jag kollade på Nick och alla hans bröder. Dom kollade på mig frågande, ”Vem är det?”. Jag öppnade och läste. ”AMANDA, JAG KAN INTE HÅLLA MIG.. Du har inte skrivit på hela dan! Vad i hela friden har du gjort? Har du träffat någon söt kille? Har du fått NYA vänner?! Smsa tillbaka, kom igen jag behöver veta!” Jag skrattade när jag läste det, gud! Jag har ärligt massor att berätta för henne!
- Who is it? Frågade Nick.
- It’s my best friend from home, sa jag glatt.
- Tell her we said hi! Sa Joe och log.
Tell her that you now know Tom Cruise! You know, I’m Tom Cruise! Sa Joe skrattandes.
- Joe, I don’t think so! Sa Kevin.
Tell her you know Harry Potter also known as me! “I’m a wizard and I can make you dissapear!”, Sa Kevin skrattandes.
- Amanda, just tell her we said hi and all those other stuff you want to tell her! Sa Nick och gav mig hans underbara leende en gång igen.
- You guys are so diffrent from all the other guys I’ve met.. Viskade jag. I’ll be back soon, I’m just gonna text her back, sa jag och log stort mot dom alla igen. Jag gick ut och började skriva ”Emmy, jag har så mycket att berätta! Ja, jag har träffat 4 stycken! Dom heter Nick, Joe, Kevin och Frankie! Och dom är mina nya vänner och deras föräldrar är helt underbara.. jag älskar ärligt allihopa bara efter en dag.. Speciellt Nick.. :$ Han sa till och med att han gillade mig.. mer som en vän efter bara en dag! Sen ler han och alla i hans familj hela tiden mot mig.. och Nick och hans bröder skojar alltid och skrattar alltid.. Det är så underbart, jag trodde det här skulle vara det värsta som hänt mig, men det är nog en av det bästa! Och oroa dig inte, jag saknar dig så mycket! Det är ju inte så att jag skulle kunna gå fram till dom och prata om mina tjej problem! Eller prata med dom hur underbara dom alla är.. och juste dom sa hej och det säger jag med, och Emmy jag lovar dig.. dom är som ingen kille du någonsin träffat. Så snälla, glada, vackra och bryr sig om alla! Puss hej, älskar dig!”. Sen tryckte jag på ”skicka” och gick in igen
|
|
|
|
