Högstadiets underbara år (oneshot) |
mohahahahahhaha <- elakt skratt !
här kommer en oneshot (: förlåt för stavfel osv. orkar nt rätta den . klockan är snart tjugo i tre på natten & jag måste sova ! x]
jaja, kommentera (; (L)
Högstadiets underbara år
Höstmorgonens blöta gräs doldes under den tunna dimman och lekplatsen såg nästan spöklik i det lilla ljuset som solens första strålar tillät lysa ner på jorden. Gruset under cykelhjulen knastrade.
På den ljusblåa damcykeln satt en tjej och trampade med en brun axelväska, fylld med läxböcker i korgen.
Hon var söt i det lockiga bruna håret och de gröna, kattliknande ögonen. Öronsnäckor var instoppade i hennes öron, och Milow låt "Ayo Technoloygy" spelades.
Cykeln kom ut ifrån grusvägen och ut på en asfalterad cykelväg kantad med buskar, som skyddade folks tomter.
Hennes ansikte var sött, men hennes förra termin i skolan hade varit tuff. Präglat av svekfulla pojkvänner, ofrivilliga graviditeter och smärtsamma aborter.
Hon sörjde fortfarande sitt ofödda barn. Men hon visste att hon gjort rätt val.
Hennes älskade tvillingbror, hade hjälpt henne genom det. Hon hade berättat allt, förutom vem pappan var. Det var det enda hon ångrade. Hon älskar honom fortfarande. Men han är förbjuden. Han är lillebror till hennes nuvarande pojkväns kompis.
Och han var bara tretton år då. Hon endast fjorton, men fortfarande tillräckligt mogen för det. Båda två hade varit packade och ingen av dem hade ens kommit på tanken på att skydda sig. Förrän efteråt.
De hade inte kunnat prata i skolan eller så, om det, eftersom det skulle se dumt ut och sedan skulle rykten lätt kunnas spridas. Därför smsade dem med varandra, och på fritiden träffades de.
Han för att stötta och hjälpa henne genom det. Välja rätt väg. Han tvingade henne inte till abort, utan sa att hon skulle missa så mycket om hon inte gjorde det. Och han hade rätt i det.
Hon cyklar upp för den långa backen och ser skolan. Den stora tegelbyggnaden, reste sig mellan husen, likt ett fängelse.
I de många cykelställen står endast två cyklar hittils. Inte så konstigt tänker hon. Klockan var bara tio i åtta än och de flesta började inte förrän tidigast tio över. Men hon hade lovat sin kompis, som måste ta bussen som går halv för att komma till skolan fem i åtta. Hon ställde cykeln i stället, på samma plats som hon alltid hade.
Hennes nuvarande pojkvän. Alla på skolan visste vem han var. Han var högt respekterad av alla i sjuan, och flera i åttan, då han gick i nian. De hade träffats på en fest på avslutningen. Dem hade strulat och enligt henne skulle det sluta där. Men de träffades redan nästa dag och de lärde känna varandra, och poff, så var dem kära.
Deras förhållande hade varat en ganska lång tid och alla visste om det. Hela staden hade någon gång sett dem, eller hört talas om dem.
"Hey! Maya!" sa en mörk röst och en kille kom springande emot henne. Det var Eric, Robbin, hennes pojkväns, bästa kompis. Och hans vars lillebror gjort henne gravid.
"Hey Eric!" sa hon och kramade om honom, "Har Manda redan kommit?" frågade hon då hon visste att de tar samma buss. Han nickade.
"Hon är inne," sa han och log. Han var en sådan kille som alla tycker var snygg, men innan när de lärt känna honom skulle dem inte kunna bli tillsammans med honom. Komplicerad med andra ord.
"Hur har helgen varit då?" frågade hon och han flinade.
"Helt okej," han ryckte på axlarna, "Och.." han hostade, "Har du hört om Bryan?" frågade han sedan försiktigt.
"Va, vadå?" sa hon och tittade nyfiket på honom. Alltid intresserad på vad hennes bror hade gjort.
"Inget," sa han snabbt och hon tittade förvånat på honom. "Du hört det nog ändå," sa han och innan hon hunnit börja tjata kom Amanda, hennes bästa vän, och kramade om henne och Eric hann smita iväg.
"Vad har vi först?" frågade hon när dem pratat färdigt om vad som hänt i helgen. Vilket var det vanliga. Amanda hade varit hos sin pappa, som bor i Borås, en bra bit ifrån deras lilla håla, men hade kommit hem tidigt och varit på någon fest hos någon i Göteborg. Maya hade tillbringat i stort sett hela helgen hos Robbin.
"Vi har So," sa Manda och himlade med ögonen. Dem hade världens mest irriterande lärare i So. Hon kunde bara babla på och aldrig komma till skott. Därför var de tvungna att läsa på dubbelt så mycket som de egentligen skulle behövt, om hon någon gång kunnat prata riktigt.
So lektionen flöt på. De hade fått ett papper som de skulle jobba efter. Deras bablande lärare kanske äntligen förstått att dem inte lärde sig någonting när hon pratade?!
"Manda," viskade Maya och Amanda vände sig om.
De satt efter vissa platser och Amanda hade fått platsen framför Maya.
"Vi har kör vid nio, ska vi säga att vi måste gå kvart i?" sa hon och tittade på klockan. Amanda nickade ivrigt. Klockan var tjugo i.
Maya räckte upp handen, och deras lärare, Elina, kom fram till henne.
"Vi har kör snart, kan vi gå, vi måste hitta våra papper och så," sa hon och log ett sött leende. Oemotståndligt för vem som helst. Vilken kille som helst skulle blivit knäsvag och andra skulle bara göra allt för henne.
"Ja visst, packa ihop era grejer," sa hon och log.
"Tack," sa Maya artigt och packade ihop sina grejer.
"Asså, jag kan inte fatta hur du kan vara så artig hela tiden," sa Amanda när de kommit ut i korridoren. Maya skrattade.
"Jag spelar, herregud," sa hon och flinade. Manda skakade bara på huvudet och de lämnade sina grejor och gick sedan till aulan där de skulle vara och öva.
Mayas mobil viberade till. Hon körde upp sliden och öppnade.
Det var ifrån Eric.
Och det hon läste fick henne att flämta till och känna hur besvikelsen sänka henne till botten.
Hon önskade att hon inte fått veta vad hennes bror hade gjort i helgen...
Amanda stod framför henne, sjöng. Falskt faktiskt. Hon kunde inte sjunga. Det visste hon, hon var bara där för Mayas skull och för att slippa lektionerna.
Hon kände hur besvikelsen övergått i ilska och hon hade en sån stor lust att bara gå fram och smälla till Amanda.
Maya var verkligen tvungen att tvinga sig själv till att inte slå Amanda. När de längsta tio minutrarna i hela hennes liv gått kunde hon inte hålla sig längre, utan hoppade ner ifrån scenen och började springa emot dörren ut.
Steg hördes plötsligt bakom henne, men hon stannade inte. Men en stark hand på hennes axel tvingade henne och hon vände sig om.
Amanda stod mitt emot henne och hon kände hur hjärtat slog. Det skrek åt henne.
Slå henne! Slå henne! skrek det.
"Vad är det Maya?" frågade hon och Maya backade bara. "Har det hänt någonting?" Maya knöt sina knogar, tvingade sig själv att inte slå henne.
"Det vet du väl själv, slampa," viskade hon tyst och tittade ner på sina fötter.
"Vad saru?" frågade Amanda, vänligt. Hon hade inte hört.
"DET VET DU VÄL SJÄLV, JÄVLA SLAMPA!" skrek hon och alla i kören vände sig om och tittade på de föredetta bästa kompisarna. Amanda ryggade tillbaka och tittade förvånat på Maya.
"Va?" var det enda hon sa.
Maya tog upp mobilen och klickade snabbt fram medelande, men höll för avsändaren för att hon inte skulle se att det var Eric som skickat det.
Du har inte hört detta ifrån mig. Men Bryan hade sex med Amanda i helgen, vet inte om han kommer ihåg något. Han var aspackad. Men Amanda var spiknykter ;s"
"Och?" sa Amanda. "Är det förbjudet nu också?"
"Det är min bror!" utbrast Maya och tittade på sin vän. Eller föredetta. "Och sedan utnyttjade du honom!" sa hon och slog ut med armarna.
"Han var med på det, jag var med på det, ingen utnyttjade någon" Amanda höjde rösten.
"Han var aspackad!" skrek Maya.
"Han var fortfarande med på det!" skrek Amanda tillbaka.
Maya skakade bara på huvudet.
"Bra, hoppas ni blir lyckliga tillsammans då," sa hon tyst innan hon vände på klacken och gick ut genom aulans dörrar.
Resten av dagen förskred och lunchen kom fort. Hon stod i kön, ensam med en massa sjuor. Robbin satt på en bord och log mot henne. Hon log tillbaka.
"Maya!" sa en välbekant röst plötsligt och hon vände sig om. Hon kände hur ilskan åter bubblade upp i henne. Hennes älskade bror kom emot henne. Han satte sin ena hand på hennes axel.
"Rör mig inte!" sa hon högt och backade ut ur kön, för att komma undan honom. Han tittade fövånat på henne. "Jag fattar inte hur du kunde göra det," sa hon tyst och tittade med en äcklad min på honom.
"Vad menar du?" frågade han och rynkade ögonbrynen.
"Minns du inte vem du satte på i helgen?" sa hon och gav honom ett sarkastiskt leende.
Alla sjuor som var inne i matsalen tystnade och tittade på dem. Niorna likaså och de få åttor som redan vågat sig dit tystnade också.
"Vad snackar du om?" frågade han.
"Alla vet det, alla snackar om det," sa hon sedan och han suckade.
"Förlåt, Maya," viskade han och gjorde en ansatts att krama henne.
"Nej, usch, försvinn!" sa hon och backade åter undan för honom.
"Snälla, du" sa han och tittade nästan bedjande på henne. Alla i hela matsalen tittade på dem. Likaså mattanterna och lärarna som befann sig där inne.
"Tror du verkligen att jag bara förlåter dig för något sånt?" sa hon högt.
"Snälla, kan vi inte ta det utanför?" sa han.
"Vadå? Så du skäms över det?" sa hon och tittade sig sedan omkring. "Är det inte du som älskar uppmärksamhet?" sa hon.
"Ge dig Maya," sa han och skakade på huvudet.
"Vadå? Du skäms över det?"
"Nej, klart jag inte gör," sa han.
"Bra! Då kan jag lika gärna berätta för alla här inne vad du gjorde i helgen?" sa hon och han suckade.
"Snälla, kan vi inte ta det utanför?"
"Någon här inne som vill veta?" frågade hon rätt ut i luften. Tittade på några sjuor som blev livrädda och deras ögon blev stora som tennisbollar. En nia viftade med handen. Han var känd som skolans lustikurre.
"Serdu, det finns folk som fortfarande inte vet," sa hon och log överdrivet. "Och för er andra som inte vet ännu, så har Bryan haft sex med Amanda Hansson," sa hon och log ännu en gång.
Att inte en enda lärare hade en tanke på att ingripa. Det ville väl se vad som hände, hur detta skulle fortsätta.
Något mörkt drog över Byrans ansikte.
"Om vi ska säga saker, så kan jag väl lika gärna berätta en sak då," sa han och en elak glimt syntes i hans ögon. Hon tittade skrämt på honom. Hon skakade på huvudet.
Henne självsäkerhet var som bortblåst. Steg hördes plötsligt. Och ett par starka händer hamnade på Mayas axlar. Eric stod bakom henne.
"Seriöst, det är inte värt det," sa han och tittade menande på Bryan.
Eric visste, Bryan visste och sedan var det bara Felix som visste också. Han som var pappan, och Erics lillebror. Inte ens Amanda visste, Robbin visste inte.
"För er som inte visste, så var Maya gravid förra terminen,"
Flämtanden spred sig i hela matsalen. Maya tryckte sig emot Eric. Efter skydd.
"Det där var så jävla onödigt," väste han och tittade menande på Bryan.
"Vet du vem pappan är?" frågade han och ignorerade hans kommentar. Eric skakade på huvudet.
"Det vet jag," sa han, och Maya tittade upp på honom, med rödgråtna ögon. "Det finns bara tre killar som det kan vara, och jag har redan frågat två av dem," sa han och som svar på Mayas oställda fråga.
"Han är här inne, föresten," sa han sedan och tittade bort emot sjuorna. Rätt på Felix. "Tänker inte säga vem du är, men du har chansen att säga vem du är. Eller om du skäms över det. Så skiter du i det," sa han och en tystnad spred sig i hela matsalen. Allas blickar ägnades åt killarna i sjuan.
Vem kunde det vara? Man kunde nästan höra hur alla tänkte samma tanke.
Maya slet sig plötsligt loss ur Erics grepp och sprang ut ur matsalen. Alla tittade efter henne.
Plötsligt reste sig en kille bland sjuorna, de som inte kände honom hann knappt se vem det var. Felix sprang efter Maya.
"Mina damer och herrar, där hade vi pappan," sa Bryan med ett hånfullt flin.
Eric tittade förvånat efter honom. Sin egna bror. Och Bryan gjorde honom till åtlöje.
Han knöt näven och utan att Bryan hann se det slog han så hårt han kunde över hans näsa. Blod sprutade och Bryan låg på marken.
Inte förräns nu reste sig lärarna och sprang fram för att sära dem åt.
Maya hade fortsatt springa. Hon hade sprungit in bland husen och satt sig på en lekplats där hon alltid hade varit när hon var liten.
"Maya?" sa en välbekant röst. Hon vände sig om och ställde sig upp ifrån den slitna gungan.
Felix stod där. Med det bruna prefekta håret, den söta luggen som dolde hela pannan och slutade precis vid de vackra blåa ögonen. Flera drag i ansiktet, bevisade att han verkligen var Erics bror. Men ändå var de så olika.
Han gick fram till henne och omfamnade henne.
"Jag älskar dig," viskade han i hennes öra...
|
| Kommentarer | | MoRoTpOwEr - 1 aug 09 - 09:41 | | Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw :o ! |
|
|
|
