If I smile do you like me then? ~.~ 2 ~.~ |
hej igen. ny del (: hoppas du gillar't .
glöm nt att lämna en kommentar! (L)
Kapitel 2 -
Fredag 12 maj
Vindens tysta viskande röst var det enda som hördes. Den visste alla hemligheter och hånskrattade upp i hennes ansikte.
Lilla, prinsessa. Har solen gått ner, redan?
Hånfullt leende. Hånfull röst.
Hon skrek.
Fåglarna lyfte ifrån träden och deras snabba vingslag slog bort den viskande, hånfulla rösten - för en stund.
Hon ställde sig upp ifrån den stora stenen och tittade ner. Det var över tjugo meter ner till de vassa träden som någon valt att placera just under klipphyllan hon satt på. Ramlade hon ner skulle hon, dem, dö.
Hon ställde sig på kanten. Hennes bara tår hade hon utanför stupet. Hon slöt ögonen och tårar trängde fram. Salta tårar rann ner längs hennes smala ansikte.
Sakta öppnade hon ögonen och tittade rakt fram innan hon lutade sig lätt framåt.
Marken kom emot henne i en enorm fart...
Theresa satte sig käpprak upp i sängen. Svetten pärlade sig i hennes panna och hon andades anfått.
"Theresa!" sa en mörk röst och hon hoppade till men lugnade ner sig när hon såg Jesper i dörröppningen, "Vad händer?" frågade han och sprang fram till henne. Hon skakade på huvudet och andades långsammare.
"Mardröm bara," sa hon tyst. Han satte sig brevid henne och strök henne över ryggen.
"Theresa," sa han tyst och tittade ner på henne.
Aldrig hade dem varit så nära varandra.
"Jag älskar dig, och jag finns här vad du än behöver," sa han och hon nickade kort innan hon kramade om honom.
"Jag älskar dig också Jesper," sa hon och han strök henne beskyddande över ryggen.
"Försök och sova i någon timma innan du börjar," sa han och hon nickade, "Väck mig så kör jag dig," sa han och hon nickade glatt.
Hon kröp ner under täcket. Hon kände sig så liten, ynklig, patetisk.
Skulle hon någonsin klara detta?
Theresa kom in genom skolans ytterdörrar och såg sin bästa kompis stå med Alex och Tim, båda Simons bästa kompisar. Alex var den hon verkligen kunde säga allt till.
"Tills nu, i alla fall," tänkte hon.
"Hej Alex!" sa hon och kramade om honom och sedan en liknande hälsning till Tim för att sedan krama honom också.
"Hey Leila!" sa hon och kramade om, sin såkallade bästa vän. Leila var snygg med det bruna lockarna och gröna ögonen som alltid glittrade. Hennes kropp var perfekt i killarnas ögon och flera av tjejerna på skolan var avundsjuka på henne.
Theresa log ett leende som ingen skulle kunna säga att det var fejk.
Men dem hade aldrig sett hennes riktiga leende.
"Hej gumman! Varför kom du inte igår?"
"Oj, förlåt. Jeppe fick något ryck och tvingade mig städa rummet," sa hon och himlade med ögonen.
Lögnare!
Hon ignorerade den hånfulla rösten inuti sitt huvud.
Hon och Jesper hade egentligen suttit vid datorn och sökt på "abort" för att se om det var ett altenativ.
"Aha, okej. Men du kan smsa nästa gång?" sa hon och Theresa nickade. "Bra, hämta dina grejor så går vi till svenska lektionen," sa hon uppspelt. Theresa kunde inte låta bli att le åt sin kompis.
Deras svenskalärare, Wiktor Hansson, var otroligt söt och hade precis tagit examen innan han flyttat hit ifrån sverige.
"Kommer du då?" sa Leila och Theresa vaknade upp ur sina drömmar om Wiktor. Hon nickade och sprang efter Leila.
Medans hon gick emot sitt skåp såg hon inte de blåa sorgsna ögonen som saknade henne så mycket. Hur Simon tittade efter henne. Hur hans ögon tappat sin glans. Hur hans kroppshållning sjunkit ihop och han såg mer sliten ut.
Fallin' out of a perfect dream, coming out of the blues
Is it true?
Is it over?
Did I throw it away?
Was it you?
Did you tell me you would ever leave me this way?
If you really knew me
you shouldn't do this to me.
You would be my friend.
_
låt: Is it true? - Yohanna
|
|
|
|
