Sanna del 1 |
Detta är EJ en sann hitstoria utan helt påhittad
Med en suck klev jag på busen, hem det var vart jag skulle, jag sköt in busskortet och satte mig sen
längst bak i bussen. Ja nu var det bara att vänta om en och en halv timme skulle jag vara hemma
med min gnälliga mamma igen. Jag tog upp Mp3 och satte igång lite musik. Två killar satte sig på
andra sidan gången men jag brydde mig inte, jag såg i ögonvrån hur de började småviska och peka
på mig. Som vanligt då, bara för att man inte såg ut som alla vanliga ungar som klädde sig precis
som alla fotomodeller, nej jag föredrog rött, svart, och vitt. Ibland lila med, idag hade jag på mig en
svart klänning med höga stövlar, mitt svarta hår uppsatt i en hästsvans, inget märkvärdigt sminkutan bara lite maskara och foundation. Jag suckade högt och tittade ut genom fönstret, sakta började
det smattra mot rutan och regnet öste ner efter några minuter. Jag slöt ögonen och sommnade, jag
vaknade igen när det bara var en kvart kvar på min resa. När den var över regnade det fortfarande
och jag hade inget paraply men det var bara att gå, som tur var har jag bara fem minuter hem. Jag
klev in genom dörren utan ett ljud och slank in på mitt rumm, startade datan och satte sen på en av
mina älsklingsfilmer Twilight, snabbt satta jag även på mig hörlurarna och höjde volymen så att jag
inte skulle höra mammas gnäll när hon väl satte igång. När filmen var slut satte jag på all musik jag
hade på datan, det skulle räcka några timmar. När mamma hade fått nog av att gnälla på mig utan att
få några svar kom hon in på rummet och började gnälla. Jahg suckae och tittade på henne men sa
inte ett ljud. Hon suckade och gick ut, jag återgick till musiken och vred på ordentligt, Tur att vi inte
har några grannar här. Tänkte jag och musiken dunkade ur högtalarna. Jag vaknade när musiken var
slut och jag stängde av datan, och gick sakta in på badrummet och tvättade ansiktet, borstade
tänderna och kammade igenom det långa håret. Sen slängde jag kläderna i tvätten gick in på
rummet igen och smällde igen dörren, la mig på sängen och somnade om. Nästa morgon vaknade
jag på tok försent så jag skippade frukosten la en av de extremaste sminkningarna, drog på mig den
svarta lack kjolen korsetten och ett svart acelbandslöst linne. Tog mina stövlar, lila leggins och
skyndade till bussen. Precis när jag kom till hållplatsen kom även bussen, den stannade, jag klev
ombord och körde in kortet i avläsaren och satte mig sen längst bak, några tjejer i min klass pekade
på mig och skrattade, jag gick bara förbi och satte mig sen ner, jag hatar dem. Ända sen jag började
i klassen för två år sen har de mobbat mig och nu började jag få nog mitt självförtroende var på
botten. Skoldagen gick fort och som vanligt på rasterna satt jag ensam och alla som gick förbi
skrattade och fällde en massa komentarer. Jag suckade kastade väskan på golvet i mittt rum, gick till
garderoben tog fram den pytterlilla asken, öppnade locket där skinande blanka låg dem rakbladen,
jag löft sakta upp ett av dem satte mig på sängkanten men snabade mig till badrummet tog den röda
handduken och gick sen tillbaka och satte mig på sängkanten la rakbladet mot handleden och drog,
lätt skar det genom skinnet på mig och blo sipprade upp, jag torkade med handduken och det kändes
mycket lättare, ännu en gång drog jag med rakbladet över hanleden, jag kände mig mycket lättare
och drog många gånger till, blodet rann sakta ner för armen men jag torkade det med handduken. – - Allt e mammas fel, sa jag högt i rummet. Om hon inte hade bestämt sig för att skilja sig med
pappa och flytta därifrån och tvingat med mig. Jag sa allting högt. Jag tyckte att det räckte med fem
gånger torkade av rakbladet och la ner det i asken, handduken och asken la jag längst in i grderoben
och stängde dörren. Snabbt sprang jag ner för trappan plockade ihop lite fika och gick sen upp och
låste in mig, tårarna vällde upp när jag tänkte på dagen och min pappa. Han hade försvunnit totalt
när han och mamma skilde sig, jag shjälv tror att han bytt identitet för att slippa hennes tjat om att
skicka julklappar och födelsedags presenter. Men jag brydde mig inte om det jag ville bara bo med
honom i vårat gamla hus dä rmin bästa kompis Ida bor, hon va väl en jävla svikare som inte hört av
sig på alla år, jag har skickat mail, brev till och med ringt men det e aldrig någon som svarar. Jag
kastade mig bakot på sängen och stirrade upp i taket.
- Jag får väl glömma henne helt enkelt. Min röst bröt tystnaden men den rösten hade jag inget emot.
Jag startade daatorn satte mig där och gick ut på bdb, som vanligt bara en massa elacka komentarer
på bilderna jag lagt ut på mig själv. Jag suckade tröck på knappen ta bort bilddagbok och den va
borta för evigt. Jag gick ut på msn och såg att Ida va online men när jag skrev till henne loggade
hon ut. Jag fick då nog och skrev till henne ändå: Du din jävla svikare du sa att du alltid skulle vara
min bästis, jo tack nu när jag behöver dig lämmnar du mig i sticket. Tack så jävla mycket. Jag
skickade det och det kändes jättebra. Jag log nöjt och satte på musik, sänkte ljudet en aning och la
mig på sängen.
|
|
|
|
