Hästtjuv i HideVille del 2 |
Jag kippade efter luft och det värkte i mitt knä. Phell hade ställt sig på vägen och tyglarna hade trasslat in sig i frambenen.
- Kom älskling! sa jag så mjukt jag kunde. Han skakade på sitt huvud och jag reste mig sakta upp. Jag sträckte fram handen och lutade mig sakta frammåt och försökte ta tag i tyglarna, men Phel kastade sig bakåt och hoppade över diket på andra sidan vägen och galopperade in i skogen. Hans galopp såg stötig ut när han galopperade.
- Stanna Phell, snälla? ropade jag, men det blev en viskning. Jag gick sakta upp för diket och satte mig på grusvägen. Jag drog upp mjukisbyxan och såg ett blått märke över knäet. Det var svullet också. jag stönade och kände tårarna tränga sig fram bakom ögonlocken.
- Jävla Idiot! skrek jag efter Trailern och började snyfta. Jag gjorde ett försök att resa mig upp men värken i knäet vann kampen och jag sjunk hejdlöst ner på det hårda gruset. Jag fick iallafall hoppas att det kom någon, som såg mig och inte körde på mig.
Jag sprang så fort jag kunde, jag var tvungen att springa hem, Mattes mamma eller pappa var tvungen att veta vad som hade hänt. Även om det ryckte i min sköra mun, matte betydde mer. Bettet i munnen skavde när jag tog ett galoppsorång, men vad hade jag för val? jag fortsatte att springa, allt var mitt fel. Hade jag inte vart så nyfiken hade matte aldrig var skadad. När jag äntligen kom ut ur skogen droppade det blod ner på det färska gräset. Det gjorde förfärligt ont i munnen. jag gnäggade åt mina vänner och dem svarade oroligt.
- Vad har hänt? vart är matte? frågade Moa. Hon kom fram till staketet med Mia bakom sig. Mia kollade allvarligt på mig och Smartie skrek på mig.
- KASTADE DU AV HENNE!?!? skrek Smartie. Han lät arg. Jag suckade.
- Hjälp mig hon är skadad, vi måste få upp de andra! sa jag. Vi började genast att gnägga det högsta vi kunde. Det började göra ont i halsen tills jag hörde någon ropa från huset.
- Vad är det med hästarna? ska jag gå och kolla? sedan kom mattes mamma gående. När hon såg mig trasslade hon genast upp tyglarna och klappade mig lugnande på halsen.
- Vart är Mell? sa hon oroligt och kollade in bland skogen. Jag gnäggade till och ryckte mig loss. Min mun sved till och jag kände att jag grät inombords. jag travade in i skogen och Mattes mamma sprang efter mig.
- Vänta stanna Phell! ropade hon och jag frustade men fortsatte i samma takt. när vi var framme vid vägen såg jag det, hon var borta...
denna del blev nog lite konstig,, men men! XD enjoy it! =)
|
|
|
|
