någon som du |
Vet inte riktigt om den här hör hemma på noveller, men visste inte vart jag skulle placera den annars
Att förlora någon man älskar är svårt.
Det är skrämmande, frustrerande och oundvikligt. Hjärtat fylls av känslor du aldrig någonsin hade kunnat föreställa dig innan, och hur mycket du än försöker så går dem inte att undvika. Hur mycket du än sysselsätter dig med, hur mycket du än anstränger dig för att tänka på någonting annat så finns den där gnagande känslan i bröstet, att någonting fattas.
En del av dig, som du vart van vid men som aldrig någonsin kommer kunna fyllas igen. En plats i ditt hjärta som kommer eka tom för resten av din framtid. Att kämpa i den situationen är svårt, och många gånger känns det meningslöst och livslusten är endast ett minne blott. Man tror att hela världen ska rasa samman under sina fötter och allt som förut kändes så viktigt, har helt plöttsligt tappat sin betydelse. Det känns som att energin försvinner rakt ut ur din kropp och du har svårt att hitta ork för saker du förut tyckte om.
När man är där, när man har tappat bort sig så mycket att man knappt minns hur det känns att vara lycklig, gäller det att falla ännu mer. För du kan inte resa dig upp fören du fallit helt till marken. Du måste nå botten för att kunna se toppen.
För att kunna resa sig upp igen, kan man behöva en hjälpande hand.
Man kan behöva någon som du.
En person som får dig att fokusera på de bra sakerna i ditt liv igen, någon som kan hjälpa dig att hitta vägen du förut vek av från. En person som kan få dig att se att livet är värt någonting, även när det känns omöjligt. En vän som kan få dig att skratta, även när allt känns svårt och en vän som inte behöver säga det, men ändå låter dig veta att han finns där.
Har du en sån vän, då behöver du aldrig tvivla på att du kommer ge upp. För det finaste man kan äga, det är vänskap. En vänskap så stark att hur mycket den än töjs, så spricker den aldrig. Så unik, egendomlig och genuin att det nästan gör ont att se och känna. Någon som kan vara ditt lugnande när allt i ditt liv är kaos, någon som är ditt smärtstillande när ångesten tar vid.
Någon som berör ditt inre, med sån försiktighet att du nästintill slutar andas.
För känslan utav villkorslös kärlek och uppskattning är ofattbart stor och beundransvärd
|
|
|
|
