If I smile do you like me then? ~.~ 1 ~.~ |
hmmm.. den jag höll på med innan är nerlagd. hoppas alla som läste den, ser detta .
för den blev bara konstigare & konstigare & jag visste nt hur jag skulle få ihop allt ..
så aah, här kmr en ny ist !
ingen ff, men ni får överleva !
Kommentera!
Kapitel 1 -
Torsdagen den 11 maj
Hon är flickan som har allt. Hon är den som alla vill bli vän med.
Men av fel anledning.
Högstadiet är hennes slott, och hon är prinsessan.
Men riddaren i skinande rustning är sedan länge försvunnen.
"Miss Walt," sa en mörk stämma och Theresa Walt hoppade ofrivilligt till. Hon tittade upp ur boken, som hon just sovit på, och på mannen framför henne. Mr Thezack, en stor man med ett tunt grått skägg, lika tunt hår och en kal fläck mitt uppe på huvudet.
Han suckade och hon tittade sig omkring. Ingen av hennes klasskompisar var där inne, hon var helt ensamn med Mr Thezack.
"Det är tredje gången du somnar den här veckan!" sa han och tittade med en sträng blick på henne. Hon hade alltid Mr Thezack, och historia, sist på dagen.
"Jag är ledsen Mr Thezack," sa hon och han skakade på huvudet.
"Ta detta som en varning Theresa!" sa han och hon nickade innan hon skynade sig ut med böckerna i famnen.
"Ey! Tessan!"
Hon vände sig om och det blonda, perfekta håret flög lätt för att sedan landa lika perfekt igen. Simon Johson stod där. Den snyggaste killen i skolan stod där. Lätt lutad emot de fula skåpen.
"Hej Simon," sa hon och log ett snabbt leende, innan hon fortsatte iväg. Han tittade förvirrat efter henne. Hon brukade aldrig nobba honom.
"Tess, hur äre?" frågade han och sprang efter henne. Han fick tag i hennes arm men hon skakade bara av sig den. "Snälla, sötnos, prata med mig," sa han nästan bedjande men hon skakade bara av sig hans hand igen och förblev tyst.
Han fick åter tag i hennes handled och tvingade henne att vända sig om.
"Snälla, sötnos," sa han och tittade djupt in i ögonen på henne. Hon skakade bara på huvudet.
"Det är bättre såhär," sa hon och drog upp en kedja av rent silver ur fickan. Hon la det i hans hand och tvingade honom sluta hans fingrar om det.
"Nej," viskade han tyst och tittade ner på sin slutna hand.
"Tro mig," viskade hon innan hon tog ett steg fram och kysste honom mjukt på kinden innan hon vände sig om och gick därifrån.
Söndagen den 7 maj
"Jesper..." sa hon tyst.
Hennes bror tittade upp ifrån tidningen han läste. Sportdelen precis som alltid.
"Jag..." hennes röst bröts och tårar forsade ner för hennes kinder. Hennes bror tittade fövånat på henne men tog emot henne när hon slängde sig kring hans hals.
"Vad är det Tess?" viskade han och hon snyftade högt emot hans axel.
"Jag vet inte vem jag ska vända mig till," viskade hon tyst. Hon tittade upp och deras nästan identiska ögon möttes. Det enda som skiljde dem åt var Theresas tillfälliga tårar.
"Du kan berätta allt för mig," sa han och strök henne över kinden. Han var fem år äldre än hennes 15 år, men bodde fortfarande hemma eftersom deras föräldrar aldrig var hemma så han fick se efter sin lillasyster.
Hon snyftade till och satte sig på en stol han drog fram. De satt mitt emot varandra. Hon såg uppgiven ut, som om världen hade gått under.
"Jesper, jag är gravid," viskade hon tyst fram.
Yeah, I've been to Jupiter.
And I've fallen through the air.
I used to live out on the moon.
But now I'm back here,
down on earth.
|
|
|
|
