namnlös (del 2) |
Matsalen såg extra stor ut denna dag.
Orden ekade förtfaranade i Nellies huvud. Även om det hade gått flera timmar.
perogerna var kalla och äkliga. Kanske var det bara så för nellie.
Hon hade gått bort med jolly, thess, lucas, och calle.
Dom hade glatt tagit sina peroger och sedan gått och satt sig på sitt favorit bord.
Egentligen ville inte nellie sitta vid någon alls men det skulle värka för mistänksammt.
Hon sitter och petar i sin kalla perog, stänger ute allt ljud och försöker tänka på annat. Sammtidigt försöker hon hålla tillbaka tårarna.
Men tillslut går det inte mer.
Dom rinner sakta en för en.
Hon sätter handflatan mot pannan för och hålla sig uppe och inte lägga sig ner över bordet.
hon hoppas innerligt att ingen ska upptäcka något.
Hon hoppas förgäves.
"vad har hänt Nellie?" frågar Calle och låter riktigt orolig. Han lutar sig över bordet och lyfter undan hennes hår.
Nu börjar tårarna strömma.
Jolly vänder sig om, och Thess kommer från andra sidan.
Dom kramar om henne och torkar hennes tårar.
Lucas kollar först på Nellie sen på jolly och sen på calle.
Nellie ser hur dom pratar lågt men hon bryr sig inte. Hon berätter för Thess och jolly vad som hände på vägen till skolan men hon struntar i detaljerna.
Eller hon struntar i nästan allt. Thess och jolly och dom andra med stora öron som "råkar" höra får nöja sig med dom få ord hon får fram mellan snyftningarna.
Thess går bort till de andra tjejernas bord.
Nellie förvanar henne och säger att hon inte får säga något om det här till charlotte.
"nej jag ska inte" säger hon men Nellie litar inte på henne.
Efter en stund kommer Thess tillbaka och en stund efter det kommer även charlotte.
"vill du vi ska prata?" frågar hon.
Men nu har nellies sorg gått över till ilska men hon klarar att behärska den.
"Inte nu" mumlar hon fram.
"perogerna är frasiga" säger charlotte sen.
Nellie blir rasnade hur kan hon först komma och fråga vänligt om de ska prata och sen kastar hon ur sig en kommentar som denna.
Egentligen hade nellie lust att bara ryta ifrån.
säga att man inta skrattar när man har förlorat sin bästa vän och man hoppas att vännen inte ska göra det heller. Men som sakt klarar nellie att behäsrska sin ilska, någorlunda i alla fall.
Hon reser sig hastigt upp lämnar sin tallrik och går med raska steg ut från matsalen. hon känner allas blickar i nacken.
Nu vill hon bara bort, lämna den här skiten bakom sig. och aldrig mer komma tillbaka.
men hon klarar sig resten av dagen.
|
| Kommentarer | | Moii-Thilda - 28 jul 09 - 22:54 | Frasiga? xD
Fattar du hur mö missuppfattningar eller? Kanske skulle skriva nått likande fast från min sida? lite enklare än att förklara, det är nog bäst. kanske för oss, eller vad tycker du?<3 |
|
|
|
