[m/m] Det var över innan det började. (1) |
Här är första delen! Glöm inte att läsa prologen först, så att du hänger med. o:
Det går ganska fort, men det var ett skolarbete och vi hade inte jättemycket tid på oss. Dessutom fick den inte bli för lång. D:
NU FÅR DU LÄSA. 8D
Oliver
”Kommer du Oliver?” Linda tog tag i hans hand och försökte dra med honom. Han kollade ner på handen och fick en äcklad min, men sneglade sedan upp och tvingade fram ett leende. Självklart tyckte han inte om Linda på det sättet som hon tyckte om honom, han förstod inte hur man kunde vara intresserad av någon vars IQ gick att jämföra med en mangofrukts. Han tog ett djupt andetag och följde med henne in i värmen. Linda drog med sig honom vidare i korridoren, de satte sig ner på stolarna i grupprummet där hans så kallade gäng väntade.
”Oliver!” Ropade Mattias och flinade emot honom. Oliver hatade dessa människor som bara hängde med honom för att hans föräldrar hade pengar. Han var vad man kallade populär, och han tyckte inte om det.
”Har du och Linda varit och prasslat i buskarna om du förstår vad jag menar?” Han flinade. Oliver suckade, men log emot honom.
”Jag är i alla fall en gentleman om man jämför med dig.” Flinade han efter en stunds eftertanke. Linda sneglade på sitt rosa armbandsur.
”Men Oliver, vi har ju engelska nu”, skrattade hon. Han lunkade vant efter henne. De gick fram igenom den tråkiga korridoren, här och där hängde det tavlor på väggarna men för det mesta var de tomma. Nakna på något sätt.
Dörren till ett av klassrummen öppnades av den nya eleven, Benjamin hette han nog. Benjamin stirrade ner i backen och Oliver fick för sig att han ville se honom i ögonen. Han stirrade intensivt på honom och plötsligt så höjde Benjamin blicken och deras ögon möttes. Oliver kollade rakt in i killens smaragdgröna ögon. Han förstod inte vad som hände men plötsligt släppte han Lindas hand och stirrade ner i marken, hans kinder hettade och hans puls var högre än vanligt. Hans ansikte var så väldigt feminint och sött, nästan docklikt. Hans svarta hår låg perfekt, och hans bleka hy påminde om snövits. Hans ögon var så vackra. I det där ögonblicket hade något tänds i hans ögon. En slags låga för honom, men han skulle aldrig våga hjälpa den att brinna. Den skulle få dö ut. Linda tog ett fast tag i hans hand och lutade sig inom hans synfält.
”Hur är det?” Frågade hon en aning förvirrat, han fortsatte att stirra ner i marken tills han hörde ordet bögjävel. Han höjde hastigt blicken upp mot Benjamin och fick syn på de tre killarna som gick i sjuan, skolans små mobbare som försökte härma hans lilla idiotgäng. Lindas blick flyttades till Benjamin och sedan tillbaka till Oliver. Han förstod vad hon tänkte på.
”Jag undrar hur det är med honom, ska vi gå och prata med honom?” Oliver visste inte vad han skulle säga men skakade enkelt på huvudet, hon nickade och drog med honom förbi Benjamin. Deras ögon möttes igen, för en kort sekund, innan han gick in i klassrummet. Vad fan hade hänt där ute?
Benjamin
”Det var allt för idag, glöm inte att läsa kapitel tre till imorgon”.
Benjamin plockade ihop sina böcker och reste sig upp. När han slängde väskan över axeln råkade han slå den i en av sina klasskompisar som han ännu inte lärt sig namnet på. Hon gav honom en hatisk blick.
”Förlåt”, mumlade han och tittade ner i golvet, för att sedan med hastiga steg lämna klassrummet.
Han kom ut i den trista gråmålade korridoren, men på något sätt kändes den inte lika trist idag. Han lyfte blicken, och fick syn på den vackraste människa han någonsin sett. Han hade halvlångt cendréfärgat hår, som hängde ner i hans mörkt bruna och djupa ögon, som var riktade mot Benjamins. De underbart vackra ögonen inramades av täta, långa ögonfransar. Hans blick fick honom att känna sig paralyserad. Det var som om de var fast i en bubbla, bara de två tillsammans. Men bubblan sprack då han hörde en röst bakom sig.
”Bögjävel”, han fick en knuff i axeln och stapplade framlänges. Han höjde blicken igen, och märkte att killen höll en tjej i handen. Naturligtvis. En sådan vacker människa kunde knappast vara ensam, än minde homosexuell. Han skämdes. Deras ögon möttes för en sekund innan den översminkade tjejen drog med killen mot ett klassrum. Benjamin stod kvar med tårar i ögonen och händerna hårt knutna.
Varför ska jag vara så misslyckad?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 29 jul 09 - 11:12 | Moshumoshu!
Alltså, jag gillar den här redan. Ett enda kapitel och jag är fast <3 | WalkingTheDemon - 25 jul 09 - 12:35- Betyg:  | Åh.
bra <3 | | NeMriA - 24 jul 09 - 19:51 | men aw :(<3
som vanligt blir jag helt sentimental och får för mig att JAAA JAG SKA RÄDDA HONOM! och skutta in i novellen och ge honom en kram!
låter det inte som en bra plan? -.- |
|
|
|
