[M/M] Heaven in your eyes - Del 20 |
Nu ni…!
– Framtid –
Det långa, blonda håret med de ljusrosa slingorna i bredde ut sig över såväl mig som mina kuddar som en gnistrande solfjäder av guld. Det ljusa ansiktet med de visserligen otroligt vackra dragen men som gärna blev hårt under dagens lopp, vilade nu lugnt och fridfullt mot min axel så jag fick njutningen att se alla de stressade rynkorna och vecken slätas ut. De mörka ögonfransarna låg fridfullt mot hennes släta kind och bröstet höjdes och sänktes i en rofylld takt som skvallrade om att hon drömde lugna drömmar. Hon hade hållit om mig och nu höll jag om henne och skyddade henne från de mardrömmar jag visste plågade henne svårt nästintill varje natt.
Fanny hade haft en tämligen tuff uppväxt med svårt missbrukande föräldrar som aldrig kom överens. Fannys mamma var bara 12 år när hon blev gravid med Fanny och hann fylla 13 innan förlossningen ägde rum. Spekulanterna gällande faderskapet var så många eftersom Fannys mamma – Nova – hade levt tämligen fritt. Slutligen enades sjukhuset dock om att det var den 18:årige buffeln William som var boven i dramat, och Nova krävde sin rätt av honom för det spädbarn som nu vilade i hennes armar. William, som inte direkt var överförtjust över sin fadersroll, delade endast med sig av sparkar, slag och fula ord samt en smula kokain då modern behövde en kick för att klara av livet. Han drogade även Fanny en gång för att han fann det underhållande.
Pengar var ingenting den fläckade lilla familjen var bortskämda med och Nova prostituerade sig för att få ihop stålar nog till mat åt sig och sin unga dotter. Dock tröttnade hon slutligen totalt på moderslivet, placerade ut den då 10 år gamla Fanny i rännstenen, tog sitt pick och pack och stack. Vart William tog vägen vet man fortfarande inte.
Slutligen adopterades Fanny av ett äldre par men när hon var 15 tröttnade hon på de bojor hon sattes i, samlade ihop sina grejer och köpte sig en egen lägenhet där hon fortfarande huserar. Att hon fortfarande var i livet och hade sitt sinne för humor kvar beundrade jag henne enormt mycket för.
Dock kunde jag inte ligga här och dra mig hela dagen bara för att det var mysigt; jag hade saker att ta hand om och först på dagens problemlista fanns Maja.
”Vi ses senare, älskling”, mumlade jag lågt, placerade en öm kyss på min väninnas släta panna innan jag gled ur sängen och i mina kläder. Efter att ha kastat en snabb blick i spegeln blev det några drag med kajalpennan också och lite äktenskapssnack med hårsprayen, innan jag var redo att pysa vidare. Först stannade jag dock förbi hos mamma för att kunna stryka henne över håret och ge hennes bleka kind en tröstande kyss, som fick henne att gnälla lågt i sömnen medan ögonen oroligt rörde sig under ögonlocken.
”Jag ska ta hand om dig”, lovade jag, smekte hennes hår ännu en gång och fortsatte sen min bana ut i hallen för att snöra på mig skorna och slutligen ta mig ut i den friska morgonluften. Staden hade ännu inte helt vaknat till och jag fann att jag njöt av den stilla promenaden i den relativa ensamheten. Tankar på några goda drinkar, några linor kokain och ett rejält slagsmål lockade inte alls längre utan jag var fullkomligt nöjd med att sakta promenera hem till den lägenhet där Maja hade sitt krypin. Förhoppningsvis skulle jag slippa möta hennes mor också, för vad jag visste sen tidigare var Majas mamma inte särskilt förtjust i mig och ansåg mig inte vara någon svärmorsdröm direkt. Inte för att jag klandrade henne.
När jag knackade var det dock den något äldre kvinnan som öppnade, och direkt kände jag kylan slå emot mig som en spark i magen.
”Romeo Sanchos”, sa hon frostigt och spärrade ingången för mig. ”Vad vill du?”
Jag försökte mig på ett charmigt leende men antog att det mest såg plågat ut.
”Är Maja hemma?”
Kvinnans grå blick smalnade.
”Ja det är hon, men hon ligger och vilar just nu. Det tar på krafterna att vara med barn.”
Jag kände piken.
Återigen försökte jag le samtidigt som jag undrade varför jag inte bara knockade kärringen och tog mig in i hallen själv. Det var något den gamla Romeo inte dragit sig för att göra. Har de här nya idéerna om att inte bli som pappa gjort mig till en toffel?
”Skulle jag inte bara kunna få prata med henne? Det är ganska viktigt”, försökte jag igen och Majas mor bedömde mig en stund, innan hon med en suck släppte in mig i den något trånga hallen.
”Bara en stund då”, förmanade hon och betraktade mig hela vägen bort till Majas rum. När jag knackat på och hört den späda rösten säga ”kom in”, öppnade jag och gled in och fick tillfredsställelsen att se Majas något trötta ansiktsuttryck utbytas mot förvåning, och hon satte sig kvickt upp i sängen.
”Romeo”, sa hon förvånat och höjde ena ögonbrynet. ”Där ser man vad katten släpat in.”
”Alltid lika trevligt att se dig, Maja, har du gått ner i vikt på sista tiden?”
Maja gjorde en grimas och pekade finger åt mig.
”Hemskt lustigt. Har du kommit hit för att vara seriös eller enbart för att göra narr av min växande mage du är i skuld till?”
Jag suckade och slog mig ned på hennes säng.
”Förlåt, jag kunde inte låta bli”, sa jag lågt och såg mot henne, studerade den blonda hästsvansen och det osminkade, något trötta ansiktet. ”Hur mår du?”
”Ser man på; du kan vara trevlig om du sätter den sidan till.”
”Om du dock fortsätter vara ironisk kan det hända att min nyfunna vänlighet drivs på flykt.”
Maja log svagt och rätade på sig varpå hon la en hand på den allt mer putande bulan under den stora tröjan. Mina ögon drogs dit som missiler.
”Du började”, log hon svagt och jag besvarade så smått hennes leende. ”Varför är du här?”
”För att prata, seriöst den här gången.” Hennes ögon mötte mina. ”Igår sa jag att jag var villig att hjälpa till och göra vad jag kan för dig och barnet, och jag tänker stå vid mitt ord. Om du dock får för dig att vi ska gifta oss, skaffa ett trevligt hus med en lika trevlig trädgård och en tjock liten trädgårdsmästare till, då misstar du dig dock rejält, Maja. Jag tänker bidra med pengar i den mån jag kan och hjälpa till, men någon make tänker jag inte bli.”
De grönblå ögonen såg lugnt in i mina. Med ens verkade hon så mycket äldre och mognare än sina 15 år.
”Det har jag faktiskt inte förväntat mig heller”, sa hon och förvånade mig. ”Jag ber bara om lite hjälp med underhållet och kanske en smula kärlek för knodden.”
”Du sa att du enbart ville behålla den för att ha ett minne av mig.”
Maja sänkte blicken.
”Jag vet”, mumlade hon, ”och det står jag för. Jag ville så gärna ha dig en gång i tiden, Romeo, och det vill jag fortfarande. Men jag var upprörd då, jag var sårad, förbannad, arg och skiträdd. Men jag tänker inte göra abort och jag vill ha det här barnet, det var menat att det skulle födas och jag är väl medveten om allt som måste göras och alla uppoffringar som kommer att ske för dens skull. Jag vet att det inte är någon docka.”
Lättnaden vällde in över mig och fick mig att le så smått.
”Jag vill inte att det här barnet ska känna sig ovälkommet eller som ett substitut för mig, jag vill att den ska få en bra uppväxt.”
Maja log med ens och tog försiktigt min hand, som om hon var rädd att jag skulle rycka den åt mig.
”Det kommer den att få. Jag ska på ultraljud om två veckor, då är jag i vecka 16. Om du vill får du gärna följa med.”
Jag var tyst en stund innan jag nickade och kramade hennes hand, vilket fick de grönblå ögonen att börja tindra.
”Jag följer med”, sa jag och såg ett barnsligt leende av förtjusning sprida sig i det söta ansiktet.
”Jag tror det är en flicka”, sa hon och la handen på magen. ”Jag tror det är en flicka.”
”Hur fan kan du veta det?”
Maja log hemlighetsfullt.
”Det är något vi gravida töser känner på oss”, skrattade hon. ”Vi borde börja fundera på namn.”
”Redan nu!?”
”Se inte så förskräckt ut, Ro, lika bra att vara ute i god tid.”
Med ens hade jag blivit en smula torr i munnen.
”Öh”, sa jag intelligent och lockade Maja till skratt.
”Jag tycker om Julia”, smålog hon milt medan jag kämpade för att få tillbaka mitt saliv till munnen. ”Och Carrie.”
”Men det kan ju bli en pojke.”
”Ni killar ska alltid vara så inriktade på ert eget kön hela tiden.” Hon gjorde ett missbelåtet ljud. ”Men kör till, blir det en kille ska han heta Alex, inte Alexander utan Alex.”
”Har jag något att säga till om här?”
Maja fnittrade.
”Knappast.”
Med ens kände jag mig alldeles borta i huvudet och slöt ögonen.
”Dessutom måste vi planera inför förlossningen – hur vi vill ha den och så – samt gå på en massa föräldramöten och liknande”, fortsatte Maja i rasande takt medan jag fokuserade på att skrämma bort min annalkande huvudvärk. ”Vi har massor av spännande att se framemot!”
Konstigt nog fick allt detta ”spännande” bara mig att må extremt dåligt.
Med ens slog Maja förtjust ihop händerna och gav ifrån sig ett flickaktigt fnitter.
”Tänk när vi får hålla i henne för första gången, Ro!” kvittrade hon glatt, såg ner mot sin mage och la en hand mot den. ”Tänk när vi får kittla hennes små tår, snosa på hennes mage och dra fingrarna genom hennes hår – undrar vilken färg det kommer vara -, se hennes första leende.” Majas ögon glittrade som en stjärnklar himmel.
”Det kan ju vara en kille också.” Min röst lät som en hes harkling och Maja gav mig en tjurig blick.
”Jag säger ju att det är en tjej!” surade hon. ”Ni män är alltid lika trångsynta.”
”Tack, jag älskar dig också.”
Återigen ett glatt fnittrande läte från femtonåringen bredvid mig innan hon fattade min hand och tvingade in sin blick i min. Du har vackra ögon.
”Jag är så glad och tacksam över att du är med mig i det här, Romeo”, sa hon allvarligt och med ens blev det alldeles för mycket för mig. Känslor jag trängt undan i ett desperat hopp om att kunna finna mig själv och inse att det här skulle funka, anföll mig som utsvultna vargar och fick min ansiktsfärg att efterlikna ett lakan. Hjärtat började bulta som besatt i bröstet och det flimrade framför ögonen.
Jag är fast här; jag kan inte dra mig ur. Det finns ingen återvändo.
Fast.
Snabbt drog jag åt mig min hand och reste mig, kostade på mig ett leende jag hoppades inte avslöjade mitt nervösa inre.
”Jag måste gå nu”, sa jag snabbt och förbannade mitt pipiga tonfall. ”Jag har lovat Bambi att komma förbi så snabbt jag kan.”
Maja bara log och reste sig och fattade med ens min hand igen, sen la hon den mot sin mage så jag tydligt kände den lilla svällande bulan under tröjan. Och mitt inre blev till kaos igen.
”Hon är bara vår”, viskade flickan tyst och försökte se mig i ögonen, men detta var omöjligt eftersom jag knep ihop mina som om jag hade mycket ont. Så samtidigt som min hand brändes likt jag lagt den på glödande kol, ville jag inte dra undan den. Kan man känna två saker samtidigt som är varandras motsatser?
”Vi hörs”, sa jag förvirrat, drog åt mig handen och skyndade ut från hennes rum så snabbt jag kunde utan att det för den sakens skull såg ut som jag flydde ifrån henne. Men allt snack om namn, förlossningar och liknande hade faktiskt fått mig att gripas så smått av panik.
”Bambi, jag måste prata med Bambi.” Vilt mumlandes för mig själv fick jag på mig skorna och lämnade lägenheten bakom mig. ”Måste ha Bambi, behöver Bambi.”
Så när han sen en stund senare öppnade för mig var jag så förvirrad att jag inte ens lade märke till hur annorlunda han såg ut i ansiktet. Senare skulle jag mig till att minnas att där fanns spår beslutsångest och en stor sorg och enormt mycket förtvivlan. Men som det var nu var jag för upptagen av mig själv för att se alla de känslor som stod skrivna i hans ögon.
”Tack gode Gud, jag behöver testosteron just nu!” utbrast jag och slog armarna om honom innan han hunnit få ur sig ett ord. När jag sen tryckte mina läppar mot hans besvarade han min kyss, även om jag senare skulle minnas hur sorgsen den varit. Redan där hade den varit en försmak på ett stundande farväl.
”Jag har just varit hos Maja samtidigt som jag haft en jävla pärs hemma!” babblade jag som en upplivad fjortonåring och började vanka av och an i hallen. ”När jag kom hem inledde farsan med att berätta för mig hur oönskad jag är här i livet samt ge mamma för att hon varit kärleksfull nog att ge mig mat. Så jag anmälde kräket och nu väntar rättegång, pappersarbete, förhör och…”
”Romeo…”
”…en jävla massa skit. Mamma är ett vrak som ligger på sin säng och snörvlar över livet och Tova är blandade känslor. Samtidigt har jag varit och snackat med Maja efter att det blivit bestämt att jag ska hjälpa henne med barnet…”
”Romeo.”
”När farsan sa att jag var lika oönskad som flyghavre på ett rapsfält så insåg jag ju för fan att jag höll på att göra exakt likadant mot Maja! Så hon ska behålla ungen och jag var där förut och direkt blev jag indragen i en sjutusans jävla snack om bebisnamn och bebisgull och förlossning, ultraljud och hey baberiba…”
”Romeo!”
Förvånat slutade jag göra en stig i golvet och såg mot Bambi. Och först nu såg jag sorgsen i det vackra ansiktet.
”Vad är det?”
Bambis läppar skälvde då han omväxlande knöt och slappnade av i händerna innan han lät armarna falla ner längs sidorna, och jag slogs av hur uppgiven han såg ut. Varför ser du ut som om du bär på en dålig nyhet?
”Jag ska till USA, Ro”, sa han med ens och tonfallet var helt tömt på känslor. ”Jag åker om en vecka.”
Dumt stirrade jag på honom.
”Vadå, på semester med Izzie eller? När fan fick ni råd att göra en spontantripp till landet med de fåniga lagarna?”
En tung suck av uppgivenhet.
”Det är ingen semester, även om jag önskar att det vore det.”
”Vad fan ska ni dit och göra då; skaka hand med presidenten eller?”
Mitt försök till att skämta kraschlandande dock snabbt när han sakta lyfte ansiktet och de blå ögonen, med spår av tårar i, mötte mina.
”Izzie skickade för länge sen in lite exempel på låtar jag skrivit samt spelat och sjungit in, till en agent i Kalifornien. Och nu har han hört av sig till henne och sagt att han vill ha ner mig direkt för att diskutera skivkontrakt och liknande; han tror starkt på mig.” Ögonen var tomma. ”Han är övertygad om att han kan göra mig känd.”
Förvirrat såg jag mot honom.
”Men det är väl bra?” frågade jag tveksamt. ”När kommer du hem igen?”
Bambi bet sig i läppen och såg ner i golvet.
”Det är det som är grejen, Ro; jag kommer inte tillbaka, jag ska flytta dit på heltid.”
Och hela världen brakade ihop helt ljudlöst.
VA FAN!!!? D: Bambi ska flytta till USA!! Om en vecka… o.o My god…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Evoos - 13 aug 09 - 15:08 | NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
JAG FÖRBJUDER BAMBI ATT ÅKA HELT FÖRBJUDET!!!
DET FINNS INTE !!!! DET FINNS INGET LAND SOM HETER USA BARA SVERIGE BARA 1 LAAAND! | | MoRoTpOwEr - 26 jul 09 - 10:10 | NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ !
HUR KAN DU ._-
DSFJSDGLKGSDNGP9OÖRN
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! ?
Pst DET HÄR SKA DUUH FÅ SOTA FÖR jAG SKA FÖRFÖLJA DAIJ I RESTEN AV DITT LIV O.O | | Mp3 - 25 jul 09 - 17:23 | DU GER MIG ANDNÖD HÄR! JAG KAN INTE ANDAS! HERREGUD!
VAD GÖR DU KVINNA?! HUR KAN DU EN TÄNKA TANKEN. HERREGUD.
Bambi ska till USA. Bambi kommer lämna Romeo. Bambi kommer dissa Sverige.
Ah. Vadihelveteskavigöraförattfåhonomattstannakvar? !
Maah.
Du vet att jag älskar det du skriver och att du är som en jäkla utomjording med omänskliga kraften, men det hör. Det är onska ifrån självaste helvete!
AAAAAAAAAAAHHHHHHHHH. | thakiwi - 24 jul 09 - 23:27- Betyg:  | Nej nej nej! Det kan inte hända :o
I så fall får alla flytta med han!! ALLA ALLA! Maja, familjen, polisen, Izzie, OCH ALLA ANDRA SOM FINNS MED :o OCH ROMEO SÅKLART! ANNARS BLIR JAG LEDSEN PÅ HAN!!! | | _Live_life_ - 24 jul 09 - 22:29 | äh, spela inte så förvånad på slutet din onda lilla nåt.
det är ju du som har gjort det.
tjurigt humör idag vettu.
skulle faktiskt behövt läsa lite romantik menmen..
trots att romantiken är bortblåst är det självklart bäst. | | ilenna - 24 jul 09 - 20:24- Betyg: | | men nej!! :(:(:( bambi kan inte flytta! romeo kommer säkert bli tillsammans med maja då bara för att han är så ledsen över bambi och så maja med sin unge! nej. romeo måste följa med! skit i maja >< | | asfolk - 24 jul 09 - 20:00- Betyg: | Alltså alltså alltså. Det här må vara det första jag läst av den här novellen, men... DAMN o.o
Jag förstår inte hur någon kan skriva så skillat som du gör, herregud. Det är ju för fan helt felfritt.
Det här blev precis min nya favoritnovell, för övrigt. | | NeMriA - 24 jul 09 - 19:34 | VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED KVINNA?!?!?
NEJ?!!? VAD I HELVETE SKA MAN NU TA SIG TILL ;_; PRECIS NÄR MAN FÅTT TILLBAKA HOPPET OM ATT ALLT SKULLE LÖSA SIG MED BEBISJÄVELN SÅ SKA BAMBI FLYTTA TILL USA?!?!?
DET HÄR GÅR INTE. NEJ. ROMEO FLYTTAR MED BAMBI OCH SKICKAR PENGAR MED FLYG TILL SVERIGE, VISST LÅTER DET BRA?!??!!?
JAG MÅSTE GÅ OCH DRÄNKA MIG LITE.
DU ÄR BÄST, PUNKT. | | sandruskapuska - 24 jul 09 - 19:21- Betyg: | | Shiiittt. Får IIIIINTE hända. dåförstörs allt :S | | Pumisa - 24 jul 09 - 19:08- Betyg: | | neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej >: | | WalkingTheDemon - 24 jul 09 - 19:02- Betyg: | Men vafan D:
Bra iaf <3 | | flikkanmedN - 24 jul 09 - 18:50- Betyg: | :'(
Bambi får inte :(
Grymt skrivet som vanligt :) |
|
|
|
