Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vem skulle du bita? kap. 3

Kapitel 3,

Tiden har gått så fort sedan den natten jag flydde ut i skogen. Jag känner ingen skillnad på natt eller dag längre, inte heller skillnaden mellan mörker och ljus. Jag lever som ett rastlöst väsen, i skydd av skuggorna från trädens grenar. Utan för samhället, och helt isolerad. Om jag tänker efter, finns det så saker jag saknar, som förut var så självklara. Så som närhet med en annan person, och känslan av att dricka vatten. Jag försökte till en början att dricka vatten från en klar bäck, men jag kunde inte. Jag mådde så illa, och var tvingad att spy upp vattnet. Trotts det att min mage inte verkar tåla någonting, växter hungern inom mig dag för dag. Om någon kom nära mig, vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag blickar ut över skogen, och granskar den, som så många gånger förut. Den är inte så främmande som den var i början, utan är nu så bekant en skog kan bli. Utan att veta hur eller varför, har jag anpassat mig till den här miljön. Det våta, barriga gräset, de höga granarna, och den klara himmeln. Jag rycker till, och lyssnar. Mina sinnen är så mycket starkare än vad de förut var. Någonstans, en bit här ifrån, cirka tjugo träd, går någon med tunga steg över den gröna mossan. Kluns-kluns, ekar det, och stegen kommer närmre och närmre. Det låter inte som ett rådjur, eller en hare. Den har bara två ben. Jag anar vad det är för någonting, men jag är fortfarande nyfiken. Snabbt klättrar jag tre träd bort, och jag rör mig som den skugga jag känner mig som. Mina aningar bekräftas, det är en människa. En lång kvinna i 50års åldern, bärande på en korg med svamp. Hon bär rutiga byxor, och en svart jacka, och ser ut som om hon hörde hemma i stallet. Nu vet jag var ljudet kom ifrån, men jag är ändå nyfiken. Jag hoppar ner på marken, och ställer mig bakom ett träd, och ser kvinnans rygg framför mig. Precis när jag kommit på plats, vänder hon sig om, och ser sig oroligt omkring. Det känns som att jag hör hur hennes blod pulserar runt i kroppen på henne, medan hennes oroliga blick granskade skogen framför henne. Snart ryckte hon på axlarna, och började nynna på en melodi från någon sång på radion. Hon fortsatte gå, och jag förföljde henne genom skogen, då hon tycktes söka efter svampar. Efter cirka en halvtimme, satte hon sig ner mot en gran, och drog fram en macka. Sedan gjorde hon något hon aldrig skulle gjort, hon tog av sig jackan.

I samma sekund som hennes hals blottades, var jag som satt i trans. Mina ögon såg hur hennes fina linjer smälte samman till en vacker tavla, och hur hennes ögon verkade slukas av marken, ty de var lika klart gröna. Allt verkade så vackert och graciöst. Innan jag visste vad jag gett mig in på, stod jag bakom trädet hon satt mot, och inväntade rätt läge. Plötsligt hörde jag hur hon reste sig, och jag kastade mig ljudlöst runt trädet, och ställde mig tätt intill henne. Allt verkade stå stilla, i väntan på att jag skulle finna rätt ord att säga, eller snarare rätt handling att utföra. Men tiden stod inte stilla, för det dröjde bara en bråkdels sekund innan jag bet henne rakt i pulsådern, och började mätta min eviga hunger.

Jag satt högt upp i trädet hon lutat sig mot, och såg ner på henne. Mina skuldkänslor hade fått mig att sätta på henne sin jacka igen, och lägga henne i en fridfullt sovande ställning. Hon var död, och jag hade druckit hennes blod. Jag hade inte kunnat stoppa mig själv, jag var det djur jag blivigt. En vampyr. Då var jag nära att skrika till, för kvinnan började plötsligt röra på sig. En gäspning hördes, och en röst sa:
”Vilken konstig dröm.” Hon drog handen över halsen, skakade på huvudet, och plockade sedan upp sin korg och gick. Hade hon glömt allting? Kom hon inte ihåg hur hon skrikit? Var hon inte rädd? Alla frågor snurrade runt i mitt huvud, men en tycktes ta övertaget. Varför hade hon inte blivigt som jag?

© Irma Andersson
Får jag någon kritik? Vad Gillar/Ogillar ni?
Take care <3
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
KakMonster - 14 aug 09 - 14:04
lite stavfel, men den är ju verkligen jättebra! wow! :)) Skriv mer! (:
AllThatIWanted - 25 jul 09 - 10:13- Betyg:
Hittade lite felstavningar, men sååååå himla bra!!!!!!!! Maila när nästa del kommer ut TACK! =D Vill ha mer, mer och massa mer!

Skriven av
IrMiS
24 jul 09 - 14:27
(Har blivit läst 65 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord