Your Guardian Angel - 16 |
- Tjena, nu är problemet fixat, och här kommer del sexton! Tack Julia (chulia) för hjälpen med 'dra på trissor'-delen. :)
Beautiful med Eminem är såå bra alltså! :o Håller för tillfället på och installerar Sims (ja, jag är en Sims-nörd) så ska spela det sen efter att ha kollat på Scrubs<3 och när jag har spelat Sims så ska jag skriva på den här. :> Det är det här jag älskar med sommarlov - man kan vara vaken hur länge som helst! :D
Del sexton
- There´s a new way to be human
”Jag visste inte att du kunde laga mat” sa jag, men insåg genast hur dumt det måste ha låtit – jag visste nästan ingenting om honom.
”Det måste man lära sig när man bor ensam” svarade John och sköljde av tallrikarna under vattenkranen.
”Jag har bott ensam sedan jag var arton, men kan inte laga mat” Jag satte in besticken i diskmaskinen, flyttade på mig så att John skulle kunna sätta in tallrikarna och gick in i vardagsrummet där våra glas stod. Jag satte mig ner i en av fåtöljerna och väntade. En kort stund därefter kom John in. Han satte sig i fåtöljen som stod mitt emot min och sträckte sig efter glaset med den gyllenbruna drycken. Jag kunde inte undgå att lägga märke till den blå-röda linjen runt hans hals som blev synlig då han sträckte sig framåt.
Det måste vara ett märke efter de gånger då han försökt att ta livet av sig, tänkte jag och vände bort blicken.
Återigen började jag fundera på varför han hade försökt att begå självmord. För när han hade sagt att han hade sina skäl, då hade det inte låtit som att det bara berodde på Linus bortgång.
Jag undrade också om han bara hade försökt att hänga sig själv, eller om han hade provat på några andra metoder också.
”Vart jobbar du?” frågade John, och avbröt mina tankar.
”Phe23” svarade jag.
”Jaha… Är det den där typ, klädaffären?” Jag nickade.
Och så blev det tyst igen.
Jag försökte komma på något att prata om, men min blick drogs hela tiden till John och hans märke runt halsen.
”Visste du att Olle har blivit miljonär?” frågade John.
Jag skakade oförstående på huvudet. ”Olle…?”
”Olle Jansson, Linus före detta polare…” Hans röst skar sig lite grann när han nämnde Linus namn.
”Jaha, han!” sa jag då jag förstod vem han menade. ”Har han?”
John nickade. ”Han hade någon skraplott, och så fick han fram en miljon och när han skrapade den där lilla rutan i hörnet så skrapade han fram en trea”
Jag spärrade upp ögonen. ”Så han vann alltså tre miljoner?!” John nickade. ”Dra på trissor…” mumlade jag för mig själv och slog ner blicken i knäet.
När jag kollade upp på John såg jag att han satt och drog på munnen.
”Vad?” frågade jag, för jag fick känslan av att det var åt mig han log.
”Nej, inget särskilt… Det är bara det att min bror brukade jämt säga ’dra på trissor’” förklarade han, och vände bort blicken så att han kollade ut genom fönstret istället. ”Han sa det alltid på ett så speciellt sätt, det lät jämt så roligt. Jag kommer ihåg en gång, när jag och Peter, som han hette, var i tioårsåldern, så satt vi ute i ett körsbärsträd som vi hade på gården. Det var liksom vårt hemliga ställe, kan man väl säga. I alla fall, så höll mamma på och lagade mat inne i köket, och körsbärsträdet stod mitt emot köksfönstret så vi hade ju perfekt insyn där. Hon hade öppnat fönstret lite grann, och så frågade Peter mig om jag ville slå vad. Jag frågade om vad, och så sa han att han trodde att han skulle kunna kasta in en tennisboll genom fönstret, så att den hamnade i pannkakssmeten. Jag sa att han aldrig skulle klara av det, för fönstret var öppet så pass lite, kanske bara trettio centimeter, men han envisades med att han skulle göra det, och så slog vi vad om kanske tjugo kronor” Plötsligt tystnade han. ”Ursäkta, jag bara kom att tänka på lite annat” mumlade han och slog bort blicken.
”Det är okej” sa jag och lade omedvetet huvudet lite på sned och kollade på honom. ”Hur gick det då?” frågade jag.
Han var tyst ett litet tag innan han fortsatte. ”Så fort mamma försvann ut från köket så kastade han bollen. Men han kastade ganska hårt, och den träffade rutan istället så att den gick sönder, och istället för tennisbollen så flög det ned glasbitar i pannkakssmeten. Mamma blev ju såklart helt galen när hon kom tillbaka, men det enda han sa var ’dra på trissor’” Jag kunde inte låta bli att dra på munnen. John vände upp blicken så att han kollade ut genom fönstret igen.
”Är ni bra kompisar, du och Peter?” frågade jag.
Han vände blicken mot mig. ”Han är…” Han blev tyst, och slog bort blicken från mig. ”Död” avslutade han.
Jag kände mig otroligt dum, även om jag inte hade kunnat veta det. ”Åh…” var det enda jag fick fram. Min blick, som alldeles nyss hade betraktat John, vändes bort. ”Jag är…”
”Det är okej” sa John. ”Han dog när han var femton, så det var ju ett tag sen. Efter det träffade jag Linus, och då blev han som en ny Peter för mig. Dem är…” Han stannade upp. ”…var väldigt lika varandra till sättet”
”Vad hände med din bror?” frågade jag försiktigt.
”Han var med i en trafikolycka” svarade han, och jag kunde höra på hans tonfall att han inte alls ville prata om det här mer.
”Det var inte meningen att…” började jag.
”Jag sa ju att det var okej” avbröt John och satte ner glaset på bordet.
Det kändes som att jag hade förstört stämningen.
Resten av kvällen hade väl varit sådär.
Vi hade pratat, men jag hade märkt att han hade blivit en aning nedstämd efter att vi hade pratat om hans bror Peter.
När jag senare hade stått i hallen och varit redo för att gå ut i den kyliga februarikvällen sa han att det hade varit trevligt, och så hade han gett mig en hastig kram. Jag hade själv känt hur färgen hade stigit i ansiktet och skyndat mig ut.
Han hade blivit en helt annan person än mot den han hade varit tidigare, och jag kunde inte låta bli att känna en slags samhörighet med honom, inte bara för att vi båda hade mist någon som vi tyckte väldigt mycket om, utan en annan slags samhörighet som jag inte kunde sätta fingret på. Jag blev intresserad av honom också; hans sätt att prata, röra sig och bara vara… Det var något speciellt över det som tilltalade mig, och jag blev rörd av hans förflutna.
Jag suckade och hängde ett par galgar med ett par identiska klänningar på en ställning. Två tjejer i femtonårsåldern kom in i affären, och jag gick bort mot killavdelningen och började plocka med kläderna för att inte vara i vägen.
Tio minuter till, sen skulle jag få gå hem.
Jag fixade till en t-shirt som någon hade slängt ner på ett av borden, och gick bort till kassan när jag såg att det inte fanns något mer att fixa till.
Tjejerna kom fram till kassan.
”Hej” sa jag och klistrade på ett leende.
”Finns den här i small?” frågade en blond, lång tjej som hade håret i en hästsvans. Hon höll upp en lila klänning.
”Inte om det inte hänger någon där” svarade jag.
”Åh, okej” Tjejerna vände och gick bort till stället. Hon hängde tillbaka klänningen och så kollade de vidare bland kläderna. Jag kollade på klockan igen.
Sju minuter kvar.
En halvtimme senare satt jag hemma i min lägenhet framför teven och kollade på någon gammal repris av One Tree Hill. Jag gillade inte alls den serien, men det fanns inget bättre på teve.
Jag tog upp min mobil från bordet och gick in på kontaktlistan.
Karin…
Jag hade inte träffat, inte ens pratat, med mina vänner (eller kanske före detta?) på nästan ett halvår. Jag undrade om det var för sent för att lappa ihop relationen med dem igen. Jag hade varit dum och självisk, när dem hade kommit för att hjälpa och stötta mig hade jag bara skickat iväg dem, med ursäkten att jag ville vara ensam. Jag hade inte ens själv ringt och talat om att jag hade flyttat.
Jag hämtade min hemtelefon och tryckte in Karins mobilnummer.
Hon svarade efter andra signalen.
”Aa, det är Karin?” hörde jag hennes välbekanta röst säga.
”H-hej, det är M-maja…” stammade jag nervöst fram.
Karin var tyst i kanske fem sekunder innan hon svarade – ett tag inbillade jag mig att hon hade glömt bort mig, eftersom att vi inte hade pratat på så länge. ”Maja?” sa hon.
”Ja” sa jag och fingrade nervöst på sofftyget.
”Det var inte igår…” mumlade hon. ”Vad, eller, varför…” Hon tystnade. ”Hur är det?” frågade hon istället.
”Det är… bra” svarade jag, och för första gången när jag sa det så kändes det faktiskt bra – jag ljög inte om hur jag mådde.
”Vad bra, då” sa hon.
”Hur är det själv?”
”Jodå, det är fint…” Varken Karin eller jag sa något på ett tag.
”Förlåt” sa jag tillslut.
Jag skämdes så. Jag hade varit så taskig mot henne (och de andra) under de senaste sex månaderna, och nu ringde jag och trodde att allt skulle bli som vanligt igen.
Men jag var bara tvungen att få det sagt.
Karin förvånade mig med sitt svar. ”Maja, det är okej. Vi förstår att du blev helt… knäckt, när han… ja…”
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. ”Kan du förlåta mig?” frågade jag ynkligt, och kände hur en tår började rinna längs med kinden på mig.
”Men det är klart, Maja!” utbrast Karin. ”Du är, och kommer alltid att vara min bästa kompis, vad som än händer. Ibland behöver man helt enkelt lite tid för sig själv…”
”Tack” snyftade jag och log mot telefonluren, samtidigt som jag torkade bort glädjetårarna som hade börjat rinna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DracoLove - 27 aug 09 - 14:05- Betyg:  | Vilken tur att Karin förlåter henne, för Maja behöver ju kompisar ^^
Stackars John, som har mist två av de som han tyckte om :(
// Polly | | chulia - 28 jul 09 - 11:45- Betyg: | MAAAAHA?!?!
jag had ju helt missat den här delen? Hur i all världen lyckades jag med det???
(och du fick till dra på trissor delen perfekt ;))
Hela delen var faktiskt så bra den kunde bli, och jag makar mig skyndsamt iväg till näästa del :D | | WhyJustMe - 28 jul 09 - 06:59- Betyg: | Du är så dum! Nu sitter jag och gråter på jobbet!! -.-'
Tyvärr skriver du väldigt bra så jag kan inte bli sur | | Sansan - 27 jul 09 - 19:37- Betyg: | | Jättebra! du skriver bra som vanligt! ;) Mejla nästa? :D | | BlackDream - 26 jul 09 - 21:00- Betyg: | | Jättebra! Mejla när nästa del kommer? | | maaliinT - 25 jul 09 - 20:00 | | mejla nästa! vill verkligen höra hur det här slutar... :) | | Samme15 - 25 jul 09 - 19:12- Betyg: | | Bra :D Mejla nästa :p | | nattizz_ - 24 jul 09 - 19:55- Betyg: | lika bra som vanligt :D
mejla när nästa är ute <3 | | murrwels - 24 jul 09 - 12:26- Betyg: | | jag fick rysningar i kroppen under telefonsamtalet med karin. Du skriver rakt in i själen på mig. Säg gärna till när nästa del kommer :) | | MoRoTpOwEr - 24 jul 09 - 12:16 | | lixom *dööööööööööööd* ;o .__. !? | | saraarbast - 24 jul 09 - 12:12- Betyg: | Stackars john.
mejla nästa? =)
bra att det funkade att skriva nu, jag längtar tills nästa del! | | Guldvattnet - 24 jul 09 - 11:05 | | stackars john :/ | | EnJulia - 24 jul 09 - 09:16- Betyg: | aw,
'Efter det träffade jag Linus, och då blev han som en ny Peter för mig.'
och så dog han också :o
*liiiipa*
hahahhah,
det var lite gulligt med detta 'dra på trissor' x)
höhö, men jag är fortfarande lite kinkig på att
du dödade linus :o
och nu den okända johan :(
aaargh :O XD
men grymt bra är du ändå :DDD <3 | | faktisssss - 24 jul 09 - 09:10- Betyg: | | naww :D mejla eller dö :D§ | | WalkingTheDemon - 23 jul 09 - 23:44- Betyg: | | Bra :D <3 | | JessicaKarlsson - 23 jul 09 - 22:58- Betyg: | men ååh, stackars john :(
meeejla :D | | the-rose - 23 jul 09 - 22:54- Betyg: | man blir rörd av den här delen,
ännu en gång skriver du fantastiskt bra =) | | gbg_95 - 23 jul 09 - 22:18 | Jag börja få tårar där på slutet,
"Dra på trissor" <- hahahhaha, herregud x)
Och då tackar vi Chulia för skrattet ;) Men som alltid var den här helt fantastiskt skrivet, och nu tycker jag ännu mer synd om Johan, efter att ha vetat att Peter har dött :/ |
|
|
|
