Harry Potter - Med magi är allt möjligt [del 4] |
Okej, snälla mörda mig inte nu, jag VET att det har gått lite drygt ett halvår sedan jag skrev på den här, men igår fick jag tillbaka lusten att skriva på den och jag börjar även uppskatta Dikta.se igen, vilket ledde till att jag nu lägger ut del 4 av Med magi är allt möjligt.
Den här delen är skriven i Dracos perspektiv och jag hoppas att ni gillar den.
Läs och kommentera så får ni snart mer, det är ett löfte.
Och just det, jag skulle vilja rekomendera att ni läste om (och kanske även kommenterade?) de andra delarna (prolog -> del 3), jag har gjort ett par ändringar här och var, och så faller ni in i stämningen.
/JvJ
Del 4
Draco hade följt professor Snape runt slottet hela förmiddagen och han måste medge att det kändes underligt att tillbringa så mycket av sin fritid med honom. Som om de vore kompisar eller något.
”Så, du är alltså släkt med Lucius?” Frågade Snape, måttligt intresserad och kastade en snabb, betraktande blick mot Malfoys håll.
”Jo, jag antar det”, sade Draco kort, det kändes faktiskt ännu underligare att hans far bara var året äldre än honom, ”min familj har bott i Rumänien sedan jag var liten, så jag har aldrig mött honom tidigare och han vet säkert inte ens vem jag är”.
Det var förvånansvärt lätt att ljuga om sin bakgrund och med ett snett leende insåg han att han verkligen kunde vara sig själv i den här tiden, eftersom hans far inte visste vem han var så kunde han inte heller få någon skit för sitt uppträdande.
”Trevligt Drake” Sade Snape förstrött och utan någon vidare känsla samtidigt som han rotade runt i sin slitna axelremsväska efter sitt schema.
”Draco Malfoy, det är Draco”, muttrade Draco tillrättavisande och grimaserade, ”vad har vi för lektion nu förresten?”.
Han antog att lärarna inte skulle godta en ursäkt som; Ursäkta mig, men jag kommer egentligen inte från er tid och borde då inte behöva gå på era lektioner, så jag tänkte att jag skippar dem, det är väl okej? Nej, det var nog lika bra att gå på dem.
”Jag har i alla fall håltimme, vid två är det örtlära”, sade Snape något frånvarande och ett leende uppenbarade sig plötsligt på hans läppar när han såg någon i folkmassan och till Dracos stora förtret ökade han på stegen och tycktes strunta fullständigt i om han hängde med eller inte.
Muttrandes började han småjogga för att hinna ikapp honom och såg plötsligt in i ett par vackra, glittrande gröna ögon i ett blekt ansikte som inramades av eldrött hår.
Han stannade till och stirrade på flickan som om han vore förhäxad, hon var som tagen ur en vacker saga och för en stund kunde han inte se annat än hennes smaragdgröna ögon, smilgroparna som prydde hennes bleka kinder och det blixtrande leendet. Men så såg han att det var Snape som hon talade till och plötsligt kom allting tillbaka igen.
Korridoren började fyllas med folk och han knuffades bakåt av strömmen med stressade elever, ilsket knuffade han tillbaka och försökte tränga sig framåt i folkmassan för att inte släppa flickan med blicken.
När han äntligen kom fram hade hon försvunnit och han förbannade surt sig själv för att inte ha varit lite kvickare, om han inte hade stått och dreglat över henne så länge så kanske han hade haft en chans att presentera sig.
”Vem var det där?” Frågade han Snape och gav denne en ilsken blick, hur kom det sig att han kände den vackra flickan så bra? Vem ville egentligen vara kompis med honom? Om sanningen skulle fram så var han ganska så tråkig och extremt ful.
”Lily Evans”, sade Snape med ett drömskt leende och drog frånvarande handen genom sitt flottiga hår.
Draco spärrade förvånat upp ögonen och kände plötsligt för att slå sig själv hårt i huvudet.
Hade han verkligen fallit huvudstupa för Potters extremt i-hans-verkliga-tids döda morsa?
Men så drogs hans läppar i ett illvilligt flin, vad gjorde det egentligen om han stötte lite på Lily Evans? Det, om någonting, skulle göra ärrskallen riktigt förbannad.
”När du gör sådär är du väldigt lik Lucius”, sade Snape plötsligt med en förbryllad blick och rös till som om han kommit att tänka på någonting mycket obehagligt, ”vill du att jag presenterar honom för dig förresten, jag tror att han är i uppehållsrummet”.
Draco ryckte på axlarna, vilket Snape tog som ett ja, och följde sedan sin framtida trolldryckslärare ner mot fängelsehålorna.
När de kom ner till uppehållsrummet kunde inte Draco låta bli att gapa lätt av förvåning, hade de verkligen färdats nästan trettio år bakåt i tiden? Allting såg precis ut som vanligt.
Ljuset i rummet gick i en ljusgrön nyans och vid eldstaden stod de mörkgröna sofforna som vanligt placerade medan bortre väggen kantades av bokhyllor.
Med ett otåligt ljud grep Snape tag i Dracos ena armbåge och drog med honom ner för de sista trappstegen och sedan fram mot en liten grupp killar som flinandes stod och samtalade med viskande röster i hörnet av rummet, nästan invid den gråa statyn i formen av en orm i attackläge.
”Tjenare Snape”, hälsade en lång, finnig kille med spetsig näsa och mörkbrunt hår som Draco sett några gånger hemma på Malfoy Manor.
”MacLedger”, hälsade Snape med en kort nickning och vände sig sedan mot Lucius som nonchalant stod lutad mot ett litet bord med armarna i kors. ”Jag lyckades springa in i en släkting till dig Lucius, hans namn är tydligen Drake Malfoy”.
Draco såg hur förvåning och nyfikenhet fladdrade över sin fars ansikte innan det slutligen förblev uttryckslöst och kallt.
”Jag har ingen släkting vid namn Drake”, sade han kort och såg på Draco med sina gråa, kyliga ögon som nu inte visade annat än misstänksamhet, ”förresten har jag aldrig sett honom förut”.
”Mitt namn är inte..” började Draco men tystnade sedan, varför skulle han behöva förklara sig? Lucius Malfoy hade inte längre någon makt över honom.
”Han har tydligen hållits avskärmad i Rumänien med sin familj”, förklarade Snape när han såg Dracos ovilja att prata och ryckte på axlarna, ”han är tydligen ny här, Dumbledore lät väl honom börja här trots att halva skolåret redan gått, men ni vet ju hur blödig han är”.
”Visst”, sade Lucius med en uttryckslös min och synade Draco uppifrån och ner med sin nästintill nonchalanta blick, ”nog liknar han en Malfoy allt, men han verkar lite mesig”.
”Äh, som om du är så mycket bättre”, fräste Draco ilsket och grimaserade, ”är det inte du som hela tiden tråkar ut folk runtomkring dig genom att detaljerat berätta om hur otrolig du är och hur värdelösa alla andra är? Väx upp!”.
Med uppspärrade ögon insåg han plötsligt var han just sagt och det kändes som om han krympte där han stod i sin fars illavarslande skugga, den ljusrosa munnen hade dragits till ett tunt streck och de ilsket blixtrande ögonen var inte mer än två par smala springor.
Men så började hans far helt plötsligt skratta, det var ett högt och rofyllt skratt som på något vis tycktes eka i det lilla sällskapsrummet.
Draco stod som fallen från skyarna och stirrade på sin far med häpen min medan de andra runt om honom föll in i skrattandet, som om han hade sagt någonting mycket lustigt.
”Nog uppträder du som en sann Malfoy allt”, sade Lucius med lite hes röst när han äntligen lugnat ner sig och lade samtidigt en smal hand på Dracos ena axel, ”trevligt att råkas, nu får Hogwarts visst två Malfoys att frukta”.
Och så vände han sig sedan om och började skrattandes gå upp till sovsalarna, de andra killarna följde roat efter honom och lämnade Draco ensam kvar där han stod bredvid den stora statyn.
Chokat sjönk han ner på det mattbeklädda golvet och stirrade mot trappen där hans far försvunnit upp.
”Det här måste vara en sjuk dröm, kan jag inte få vakna snart?” Utbrast han upprört och skakade på huvudet, men så kom han att tänka på Lily Evans och munnen drogs i ett snett leende. ”Okej, jag behöver inte vakna riktigt så snart”.
Så, jag hoppas att mitt långa uppehåll gällande den här inte har skrämt iväg för mycket läsare och kommenterare, för er behöver jag verkligen nu.
Har kommit fram till att bästa sättet att må bra av att logga in här inte är att ta en paus från sidan, utan att skriva mer och oftare för att behålla läsare..
Men skriv nu vad ni har på hjärtat, för jag är så nyfiken att jag nästan spricker!
/Eran Jenny von J
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 31 aug 09 - 10:10 | mer!xD en väldigt rolig twist detta!xD Ska bli spännande att se vad som händer när Malfoy senior inser att han mött sin egen son som tonåring..xD
Hur är det med dig så sötnöt? Har nya skolan börjat?^^ | Papa_Noel - 6 aug 09 - 10:28- Betyg:  | | alltså jenny, jag älskar dig! det spelar ingen roll att jag fått vänta i ett halvår på fortsättningen. det var värt det, nu hoppas jag bara att du inte är lika seg med fortsättningen. | | DracoLove - 5 aug 09 - 10:15- Betyg: | Riktigt bra och jag uppskattade att du skrev ur Dracos synvinkel, för han är som sagt min favoritkaraktär. :)
Och Draco har blivit intresserad av en mugglarfödd, det var en nyhet, för han brukar ju föredra renblodiga ;)
Coolt att färdas bakåt i tiden så där, det skulle jag med vilja göra, för då kan man ju se hur ens föräldrar var då de var små, utan att de känner igen de ^^
Jag ser fram emot en ny del :D <33
// Polly | | Harrypotterlover - 26 jul 09 - 20:39- Betyg: | Håller fortfarande fast vid denna :) Vill se hur det går! Men samtidigt har mitt intresse för HP svalnat ordentligt. Men denna novell håller fortfarande klass. Ja, ligger bra mkt back jag med... hehe.
Nåja, ser fram emot en fortsättning av denna. Vill se om Lily fastnar för lilla Drake x'D
//Sara | | Mp3 - 25 jul 09 - 17:33 | HAAHA
på fullaste allvar, är du säker på att du inte är någon släktig till Rowling?! Eller ännu bättre, är du säker på att du inte är hon som är tillbaka till en annan ålder?! (eh, ja)
I alla fall, jag är stört förälskad i den här och ja, du är Jenny von J, dikta.ses drottning och ja, det är helt enkelt därför detta är så ofattbart fantastiskt! | | Maadelen3 - 25 jul 09 - 15:58- Betyg: | HAHHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAH AHAHAH!
DUU ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄGER! HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAJ AG TROR JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!
DRACOO IS INLOVE HAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHA! JAG KOMMER DÖ!
HAHAHAHHA!
okej, nu vill jag också veta vad dracos önskan är (a) HOHOHOHO!
men du skriver så FÖRBANNAT bra och du är så JÄÄÄKLA SMART som kommer på något sånthär! HAHAH!
du äöger, seriöst, du ÄR BÄST!!
men nej nu ska jag se lite teve och äta melon.. DU ÄGER ÄNDÅ!
SKRIV MER NUUUUUUU REMI! :****** | | mii - 25 jul 09 - 13:22 | haha (:väntar med spänning på att få läsa vad Draco tänker göra här näst xD
meramera! Du vet att jag älskar att läsa dina HP-ffs :D | | Lauren - 24 jul 09 - 23:13 | | I LOVE THIS THING! Give me more =) please ^^ <3 | | Ifos95 - 24 jul 09 - 18:36- Betyg: | Åh, jaaaag bliiiir så glaaaaaad *sjunga lite sådär halvfalskt* (a)
Men seriöst, det här är en sådan där hoppa-runt-och-sjunga-som-en-galing-så-att-alla-s tirrar-glädje!
Du skriver så otroligt bra också, man fastnar helt och blir helt förkrossad när det tar slut D:
Skicka ett meddelande när nästa kommer? (: | | konfettiregn - 24 jul 09 - 14:58 | gaaaaash *dö*
****
****
så sjukt grymt!
draco ... kär ... i harrys ... MAMMA !!!?
FINS DET NÅGON BÄTTRE IDÈ ELLER !?:O
du talangfulla begåvade flickebarn .. detta är ett mästerverk !
håller med violet om att jag gillade den delen rejält (a)
han är bara fööör söt !!! och du gör honom ÄNNU sötare !!!
hålle rän en gång med violet om kommentarerna ... men jag föredrar att läsa sånna här välskriva verk än
"Hej jag heter julia, jag ska berätta om min pojkvän Ben, och när han gjorde slut med mig. Jag blev jätte lessen"
detta är världsklass!<3
/ kraam evve | | Violet - 23 jul 09 - 21:04- Betyg: | haha...shit va bra skrivet asså...diggade speciellt den biten då han blir helt tagen av Potters mamma...ha, ska ta å citera oxå:
"Draco spärrade förvånat upp ögonen och kände plötsligt för att slå sig själv hårt i huvudet.
Hade han verkligen fallit huvudstupa för Potters extremt i-hans-verkliga-tids döda morsa?
Men så drogs hans läppar i ett illvilligt flin, vad gjorde det egentligen om han stötte lite på Lily Evans? Det, om någonting, skulle göra ärrskallen riktigt förbannad."
xD....LOOOL,
Du är extremt begåvad kan jag säga å denna del tycks tagen ur en bok... kanske drf du har haft så svårt me kommentarer, alla vil ju ha snabb, meninglöst skriven skit...men inte jag...Keep it going!
//
Violet |
|
|
|
