( TH FF ) First sight ( del 8 ) |
Ledsen att ni fått vänta så länge på del 8 på First sight.
Läs och njut.
Komentera gärna <33
~ Courtney ~
Han stog där och log mot mig, han log. Jag kollade på mamma men såg hur hon viftade med armarna medan hon pratade med Simone.
Bill såg inte ut att bry sig, men han kollade på Tom och sedan på mig sedan log han också.
Jag blinkade men jag var vaken och jag sov inte.
Bill log och Tom log. Jag fattade inte varför dem log, kanske åt dagens tidigare händelse?.
Jag drog handen genom håret, min panna var varm och svettig, jag började känna mig illa. Dem kollade bara på mig, nej dem stirrade på mig som om jag var en idiot.
Tom kollade på mig men inte likadant som Bill gjorde.
Tom kollade på mig som om han äntligen hittat något han sökte efter och Bill kollade på mig undrande eller förstående, jag vet inte riktigt.
Men båda log och det gjorde mig illa till mods, dem log mot mig.
Jag försökte intala mig själv att jag inbillade mig bara men hur kunde de gå när han faktiskt var Tom Kaulitz?!
Varför är livet så himla komplicerat och varför är killar så komplicerade? Jag skakade på huvudet, jag ville inte vara här, jag var i deras hus.
Min mamma känner deras mamma, och jag som satt här på en stol vid bordet och trodde att dagen inte kunde bli mer pinsam.
Om jag visste vägen hem skulle jag gå men jag visste inte det så jag var fast här, i deras hus.
Bakgrundsljudet, mammas babbel, blev mycket starkare för varje sekund ocg snart kunde jag inte höra mig själv tänka. Skulle jag få gå om jag ursäktade mig här ifrån?
Kanske inte gå hem men gå ut från huset i alla fall.
" Simone? " frågade jag och vände mig för att kolla på hennes ansikte, hon slutade prata och log mot mig. Jag kollade snabbt på killarna som stirrade på mig, fortfarande, och log.
Jag märkte att Tom hade samma form av ansikte som Simone och Bill hade Hennes ögon och nästan likadant leende.
" Ja, Courtney? " undrade hon och log lite bredare mot mig. Dem hade många drag av Simone men jag ville ut, jag ville inte stanna.
" Kan jag ta en promenad? " frågade jag och sköt ut stolen så jag stog upp.
" Javisst, självklart. Dörren är där " sa Simone och pekade först rakt fram och sedan till höger.
" Tack " log jag och drog in stolen med handen. Jag började gå men det kändes som jag inte kom någonvart. Tom följde mig med blicken, jag råkade stötta till honom svagt på axeln men struntade i att be om förlåtelse.
Jag svängde till höger när jag kom ut ur köket, jag öppnade ytterdörren med vänster hand men jag var högerhänt. Dörren klickade när jag öppnade den, jag klev över tröskeln och stängde dörren efter mig.
Jag sprang ner för trapporna, det dunkade och jag var säker att det låtte ända in till huset när mina fötter dunkade i trappan när jag sprang ner för dem.
Asfalten var mörkgrå efter regn, jag sprang genom pölarna och öppnade den söta grinden som ledde till huset. Jag stängde den och tog upp min Ipod som låg i min jeans ficka, kablarna hade trasslat till sig.
" Fan också! " tjöt jag och tryckte ner Ipoden i jeans fickan igen. Jag började snyfta av någon anledning, jag drog handen under näsan men då började några tårar fall ner för kinderna.
Jag började springa där ifrån, ifrån deras hus. Den fuktiga luften hade jag redan vant mig vid, ganska snabbt.
Mina steg var långa eftersom jag var ganska lång. 1,70 lång var jag. Jag slutade att springa efter en stund när jag var tillräckligt långt bort från deras hus.
~ Tom ~
" Jag går med henne " sa jag lätt och började gå ut ur köket mot hallen. Bill följde efter mig med tysta steg och stannade framför dörren så han blockerade vägen ut.
" Vad vill du? " viskade jag för att mamma och Liza inte skulle höra mig. Bill log stort och korsade armarna, hans flin gjorde mig irriterad. Jag suckade och väntade på vad han villa säga.
Han så inget på en lång minut vilket gjorde mig ännu mer irriterad på honom.
" Var det hon? " frågade Bill och pekade på dörren bakom hans axel. Jag flinade stort mot honom men min min blev seriös direkt efter några sekunder.
" Ja! Ja, det var hon! " snäste jag åt honom och puttade iväg honom från dörren, han gjorde inget motstånd utan bara lät mig försvinna efter henne.
Jag slängde upp dörren och stängde den efter mig med en överdriven hård smäll. Jag sprang ner nör trappan så snabbt så jag nästan snubblade över mina egna fötter. Så fort jag var nere för trappan kutade jag mot grinden, öppnade den och stängde den med en smäll.
Jag kollade åt höger, nope ingen Courtney där. Jag kollade och vänster och såg henne springa iväg från huset. Hon var ungefär två eller tre gator bort från huset, jag började jogga upp sakta och sedan snabbare och snabbareoch tillslut sprang jag.
Luften var lätt och det blåste knappt mycket. Jag ökade farten, hon kom närmare mig för varje minut. Jag saktade av till jogging och joggade fram till henne.
Hon hade slutat springa vilket förklarade varför jag kom till henne så snabbt.
" Courtney, va? " frågade jag och flåsade under mina andetag. Jag kände dunken av mitt hjärta som försökte komma in i normal takt igen.
Mina flåsningar saktade av till normala andetag igen och dunken av mitt hjärta började sakta av till som vanligt igen.
Hon vände sig om och backadde från mig två steg, hon såg rädd och förvånad ut. Uppspärrade ögon i förvåning, jag lade märke till att hennes händer skakade i takt med hennes andetag.
" Tom! " sa hon, hennes röst lät skrovlig och ändå ljus. Jag log mot henne.
" Nej, nej! le inte! " tjöt hon, hennes ton var hög men enligt det hon bad om ville hon inte att jag skulle le.
Jag slutade le och räckte ut en hand. Hon kollade på mig och sedan på handen, hon skakade på huvudet, vände sig om och fortsatte gå, från mig.
" Jag är Tom Kaulitz " sa jag och gick efter henne, hon skrattade och skakade på huvudet igen.
" Tror du inte jag vet vem du är? " sa hon, hennes röst lät mjukare och ända irriterad eller något liknanade men något jag inte kunde gissa.
" Du är Courtney, vad mer? " frågade jag och joggade upp dem få steg jag var bakom henne.
" Courtney Schwarz " sa hon och började gå snabbare. Var hon arg?
" Är du arg? " frågade jag och höjde ena ögonbrynet även om hon inte kollade på mitt ansikte. Hon var snygg, hade hon någon pojkvän?
" Nej, inte arg, bara förvånad och irriterad " sa hon och kollade äntligen upp på mitt ansikte. Jag märkte att det glittrade svagt under hennes ögon och på hennes kinder.
Hennes hår blåste svagt när vinden kom mot oss.
" Har du gråtit? " frågade jag, hon glittrade under ögonen och på kinderna så jag gissade på att hon hade gråtit.
" Nej " hon ljög det hördes på hennes röst.
" Gråtit? " jag förkortade frågan, hon stannade, jag fortsatte gå två steg innan jag också stannade och gick tillbaka till henne.
" Ja, okej, ja! Jag har gråtit " sa hon och ryckte på axlarna. Hon var väldigt vacker även med dem glittranade tårarna under hennes ögon.
Jag skrattade tyst, jag lade ena handen på hennes axel men hon skakade av den direkt.
" Varför följde du efter mig? " frågade hon och lade armarna i kors och rynkade pannan, hennes ögon var så kristall klara så man kunde nästan tro att hon hade linser på sig.
Jag blev chockad av frågan, jag backade ett steg och öppnade munnen men stängde den sedan ryckte jag bara på axlarna för jag skulle inte kunna svara på den frågan ärligt.
Hon väntade, jag ryckte på axlarna igen.
Skulle det vara värt att ljuga? Ja det var det.
" Du verkade, ja, arg " lögnen lät verklig nog för att hon skulle tro på mig. Jag rynkade ögonbrynen och kollade ner på marken.
Hon svarade mig inte uatn fortsatte gå, ifrån mig, igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xDOLPHiNx - 11 sep 09 - 23:07 | | jkdk jag börjar gråta ja med snart :O | Matildaaaz - 27 jul 09 - 20:45- Betyg:  | | Bra, :) <33 | | Sandra353 - 23 jul 09 - 19:35- Betyg: | | tte bra, mejla nästa :D>33 | | izzzzy - 23 jul 09 - 11:13 | | ofc! | | snovit1 - 23 jul 09 - 00:18- Betyg: | | bra, meila gärm nästa :D<3 |
|
|
|
