[TwilightFF] - En kväll i Port Angeles. Del 5. |
Här kommer sista delen om Jacob och Nessies kväll :)
Hoppas ni verkligen tyckte om den här,
för det tog emot att skriva den, haha.
Kommentera och säg vad ni tycker :D
Jacob POV, precis som de andra delarna.
När Nessie avslutade kyssen tittade hon på mig med sina stora chokladbruna ögon. De såg på mig på samma sätt som jag har sett på henne sen jag präglades på henne. Det kunde inte vara möjligt. Kände hon likadant?
"Vad var det där om?"
Hon slog till mig på kinden.
"Aj"
"Du är korkad, Jacob Black"
"Vad menar du?"
Hon svarade inte utan pressade sina läppar mot mina för andra gången. Än en gång svävade jag på moln. Men innan jag hann reagera avslutade hon kyssen.
"Jag är kär i dig, Jacob"
Min kropp blev ännu varmare när hon sa det. Det kändes som om jag skulle spricka av lycka. Jag fick koncentrera mig för att kunna andas.
"Jake? Hur är det?"
Hon tittade på mig. Hon var orolig, det syndes. Men jag log.
"Jag är bara så lycklig"
Jag la armarna runt henne och kysste henne. Hon tryckte mig närmare sig med hennes armar. Folk som gick förbi måste verkligen titta, men jag brydde mig inte om det.
"Jake, det är nog bäst om vi åker hem"
Tillbaka till verkligheten. Typiskt Edward att förstöra allting. Men jag visste att Nessie hade rätt. Det var sent och det var första kvällen som jag fått tagit med Nessie ut, så det är bäst att sköta det ordentligt. Man vet aldrig när man får göra det igen, när han får reda på vad som har hänt ikväll.
"Du har rätt"
Jag ställde mig upp och tog Nessies hand för att hjälpa henne upp. Sen gick vi hand i hand mot bilen som fortfarande stod parkerad vid restaurangen.
"Snälla Jake, säg ingenting till pappa"
Vi hade kommit halvägs till Forks innan någon av oss sa någonting. Jag var fast i mina tankar på det som hade hänt under kvällen. Nessies läppar mot mina. När hon sa att hon var kär i mig också. Det här var utan tvekan den bästa kvällen i hela mitt liv.
"Jag lovar"
"Du måste lova att inte ens tänka på det. Han skulle bli förbannad"
Det skulle bli svårare. Jag kunde inte tänka på något annat just nu. Det gick inte. Det var till och med svårt att tänka på vägen framför bilen. Men jag visste att jag inte kan tänka på det när vi kommer tillräckligt nära huset. Det skulle bli svårt, men jag måste göra det. För Nessies skull. För min skull.
"Jag lovar"
Hon suckade av lättnad.
"Jag kan inte ens tänka mig vad som skulle hända om pappa får reda på det. Jag vågar inte ens tänka på det"
Jag log.
"Din pappa har alltid varit konstig"
"Sluta Jake. Han är bara lite överbeskyddande, det är allt"
Lite överbeskyddande? Det var dagens underdrift. Edward var så överbeskyddande att det var äckligt. Men jag kunde förstå honom till en viss del, hon är hans dotter.
"Jag berättar det här för honom när han är redo att få reda på det. Tills dess får du aldrig tänka på det som hände"
Vad menade hon?
"Så vi ska låtsas som det som hände ikväll aldrig har hänt? Ska vi gå tillbaka och bara vara kompisar, fast vi älskar varandra mer än så?"
Min röst lät argare än vad den borde låtit. Jag var argare än vad jag borde vara. Typiskt Edward att förstöra igen.
"Nej, det var inte så jag menade. Men vi kan väl ta det lite lugnt, med pappa alltså? Jag är bara sju år, jag borde egentligen vara en liten flicka. Jag är hans lilla flicka"
Jag stönade lågt.
"Du kan väl iallafall försöka se det ur hans synvinkel, Jakie"
Jaja.
"Du kan väl försöka se det ur min synvinkel. Han kan försöka se det ur min synvinkel"
"Jag kan se det ur din synvinkel, men försök tänka på pappa. Han har det inte lätt"
"Nej okej"
"Jag vill inte förstöra den här kvällen genom att bråka, Jake. Det har varit en underbar kväll och jag kommer alltid att minnas den. Tack för allting"
Hon tog min högra hand och kramade den med båda sina.
"Jag vill inte bråka med dig heller, Ness. Tack för allting själv. det var verkligen en underbar kväll"
Vi satt tysta en stund. Jag försökte tänka ut vad jag skulle tänka på när vi kom tillräckligt nära för att Edward skulle kunna höra mina tankar. Men jag kom inte på något.
"Vi är snart där, tänk på någonting annat nu Jacob. Han kan snart höra oss"
Hon släppte min hand och vände ansiktet mot fönstret. Jag undrar vad hon tänkte på. Jag bestämde mig för att tänka på minnen från när jag var liten, det var ingenting som Edward skulle bry sig om att lyssna på. Några minuter senare kom vi fram till deras lilla stuga i skogen. Edward stod en meter ifrån den öppna dörren och i dörröppningen stod Bella.
"Renesmee Carlie Cullen, gå till din mamma genast"
När jag stannat bilen några meter ifrån Edward hade han kommit fram till den och öppnat dörren på Nessies sida. Hon gjorde som han sa utan att vända sig om. Han lät arg, så hon misstänkte nog att jag hade låtit mina tankar läcka ut. Men det hade jag inte. Så vad var det som bekymrade Edward nu?
"JAG ÄR INTE BEKYMRAD, JAG ÄR ARG"
Herregud, vad har hänt? Måste vara någonting allvarligt.
"Ja, det är det"
Jag ryckte på axlarna.
"Så, vad är det som har hänt?"
"DU KYSSTE MIN DOTTER!"
Hur visste han? Jag hade inte tänkt på något.
"Trodde du att jag skulle låta dig gå ut med min dotter utan att se efter er?"
Typiskt Edward.
"Hon är bara ett barn, Jacob. Hon är inte ens åtta år!"
Blablabla.
"Jacob, sluta upp med det där om du vill träffa Renesmee igen"
Du kan inte hindra mig från att träffa henne.
"Nej, men som hennes far kan jag hindra henne från att träffa dig"
Han hade rätt. Hon är ett barn och han bestämmer över henne. Även om jag aldrig skulle tillåta det, jag skulle aldrig kunna vara ifrån henne.
"Jag vet det Jacob. Och jag tänker inte hålla henne ifrån dig. Men kyss henne inte igen förrän hon är tillräckligt gammal"
Visst. Det var mindre än ett år kvar tills hon var åtta, och då skulle hon vara så gott som fullvuxen.
"Jag menar inte hennes fysiska ålder, utan hennes riktiga ålder. Tio år, Jacob"
Blablabla. Jag orkar inte höra mer. Hälsa Nessie att jag kommer imorgon. Jag drar.
Jag startade motorn och körde därifrån. Trots kvällens avslut med Edward, var det som sagt den lyckligaste kvällen i mitt liv. Och jag visste att det här bara var början på något helt underbart. Det var början på min och Renesmees framtid - tillsammans.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | missibrahimovic - 28 jul 09 - 00:04- Betyg:  | åååååååååååååååh den var seriöst asbra! jag älskar varenda ord
som du skriver i din novell :D jag njuter fullt ut medan jag läser!!!!!!!!
så jävla bra är du <3 | | Sandra353 - 22 jul 09 - 22:21- Betyg: | | Haha ohh så bra oh älska denna novell :) Men synd att der var sista :'( | | Joseephineh - 22 jul 09 - 22:04- Betyg: | hahahahah, guuud så otroooligt braa ! :D
men.. var det sista ? :( |
|
|
|
