Plötsligt förstod jag att det var slut |
Hon bara låg där,helt stilla och sa ingenting. Hon tittade tomt ut i luften.
Jag satt vid hennes sida och försiktigt drog bort håret ur hennes ansikte.
Hon andades tungt och blodet som rann ner från hennes bröst bildade en allt större
pöl på marken vid sidan om henne. Ambulansen och polisen var påväg,men vad
skulle de göra hon var så allvarligt skadad och det blev svårare och andas
för varje minut.
Allt hade varit så hemskt,jag skulle gå över gatan en korsning bort precis
när jag hörde höga skrik. Min bästa kompis Isabelle slungades ut ur bilen och ´
landade med ett brak rakt in i ett elskåp. Jag sprang så fort jag kunde och när
jag kom dit såg jag att hon var knivstucken i bröstet.
Hennes föräldrar låg orörliga
i bilen, bara hennes yngre syster såg ut att må bra. hon satt med huvudet lutat
över sin mamma i hopp om att hon skulle bli bra igen. Isabelle vände långsamt huvudet
mot mig och sa "ta hand om min syster hon behöver din hjälp"
Jag ska jag lovar! Hon vände på huvudet igen och jag såg att hon grät,långsamt
kom tårarna rullande ner för hennes kinder.
Jag hörde avlägsna serener som kom allt närmare. Isabelle hade slutit ögonen och
hennes tårar hade slutat att rinna- plötsligt förstod jag att det var slut, mina tårar
började att komma fram nu. Jag hade kämpat för att hålla tillbaka dem men nu fanns det inget
motstånd kvar.
Ambulansen och polisen var framme och de bar sorgset iväg de döda kropparna från
platsen,de hade lyft undan systern trots att hon kämpade emot allt vad hon orkade.
Jag lyfte upp henne och började att gå där ifrån,där fanns inget kvar vi var tvugna
och gå vidare. Systern borrade in sitt ansikte i min hals.
Polisen kunde ta hand om oss imorgon, men nu behövde vi gå vidare för jag viste
att det var vad Isabelle, min bästa vän hade velat.
|
|
|
|
