Vargskugga, Del 3 |
Japp ^.^ Här kommer del tre! <3
Jag började gå den korta vägen hem.
"Du, Ella, vänta!" hörde jag en röst ropa. Jag stannade till när jag hörde att det var Trey.
"Hej" sade jag tveksamt.
"Hej" svarade han.
"Jo, jag undrade om jag, eh... kan få följa med dig hem, om det är okej för dig alltså"
"Ja, gärna! Min mamma och pappa jobbar så..." svarade jag, men fick inte fram något mer efter att jag såg att han log. Han var verkligen som en dröm! Vi fortsatte gå mot mitt hus.
Kunde han verkligen vara killen i min dröm? Kanske...
men just nu var det en för svår fråga.
"Jo, jag undrar också om..." började han.
"Om vadå?" frågade jag nyfiket och letade efter nyckeln i väskan.
"Jo, om, du vill gå på balen, med mig?" frågade han och log.
Jag kollade upp från väskan.
"Jag... vet inte riktigt, inget är riktigt som det ska just nu" svarade jag och öppnade dörren till mitt hus. "Så... du vill inte?" frågade han och såg besviken ut.
"Nej, det jag menar är... Kanske" sade jag och steg in i huset.
"Ja, det här är mitt hus, vad vill du göra?"
Trey suckade. Vi satte oss ner i en soffa.
"Jag vet inte, jag..." började han men hejdade sig snabbt.
"Jag borde gå och hjälpa min bror med en grej, jag... vi ses, Hej då!" fortsatte han och var försvunnen innan jag ens hann protestera. Varför kunde han inte stanna?
Och varför försvann han så snabbt varje gång?
Han kanske inte var killen i min dröm ändå...
"Hallå!? Ella, är du hemma?" hördes en röst utifrån hallen.
Det var min pappa Dawid.
"Hej pappa! Vad gör du hemma så tidigt?" frågade jag och var glad att inte Trey var här just nu.
"Jag fick sluta tidigare idag"svarade pappa och kramade om mig.
"Okej" sade jag men tänkte hela tiden på Trey, och på drömmen...
Nästa dag gick jag till skolan tidigt. Jag höll hela tiden utkik efter Trey.
"Letar du efter någon?" frågade Jamie.
"Nej, eh... jag, JO! Ja, det gör jag!" svarade jag och kollade på Jamie.
"Vem?" frågade hon nyfiket.
"Trey..." svarade jag drömmande.
Jamie sade inget mer om Trey, utan bytte ämne.
"Har du med grejen till projektet?" frågade hon.
"Jadå, här..." sade jag och trevade efter en liten glödlampa i väskan.
Jag fick tag på den och gav den till Jamie.
"Bra, den borde passa perfekt!" sade hon glatt. Jag svarade inte för min blick var fast vid ett par bruna ögon. Trey. "Trey, här borta!" ropade jag glatt. Han kom fram till oss.
"Åh, hej Ella, och Jamie" svarade han och kollade på mig, så att våra blickar möttes.
"Jo, Trey, om balen, jag..." började jag men han avbröt mig.
"Jag förstår om du inte vill, det är lugnt" sade han och gick bort till Tobias.
"Men..." fick jag fram.
"Ella, exakt vad var det där om?" frågade Jamie förvånat.
"Jo, igår frågade Trey om jag ville gå på balen med honom, och jag sade 'kanske'.
Och nu, tänkte jag säga att jag ville gå på balen med honom, men han trodde att jag inte ville!" sade jag lite argt. När skoldagen var slut var det skönt att få komma hem. Jag kollade mig för innan jag gick över vägen. Men jag såg inte bilen som var på väg! Allting gick så fort...
Bilen kom i full fart, och jag kände hur jag knuffades undan...
När jag vaknade låg jag i min egen soffa, och det ända jag kom ihåg från trafikolyckan, var ett par glänsande, bruna ögon...
|
| Kommentarer | | Juila - 20 jul 09 - 15:01 | | Haha! Jag vet :) <3 | | woops - 20 jul 09 - 15:00 | | Haha, du skulle se mitt leende när jag läste den sista meningen. Fast jag redan har läst det ;) |
|
|
|
