Älskling, låt oss glömma det förgångna ~5~ |
Ibland önskar man att man inte var så dum, att man glömmer att skriva på en berättelse som man har börjat på. Min skrivlust är borta, men jag letar efter den blad orden, och jag tror att det snart kan börja brännas. Kanske.
Men nu, efter en alltför lång tid finns ännu en del ute. Denna är ur Janas synvinkel.
Kapitel fem
I'm coming up so you better get this party startin'
”Ursäkta!”
Jag vände mig om och såg hur Vincent joggade ut från musiksalen. Hans vita linne kunde skymtas under den svarta hoodien, och jeansen han bar hade lika mycket häng som första gången jag träffade honom.
”Du glömde den här”, sa han och sträckte fram en marinblå väska som jag genast kände igen.
”Åhh, tack” utbrast jag lättat. ”Jag visste att jag skulle glömma den förr eller senare.”
Han såg förvånad ut.
”Visste du?” Vincents tjocka ögonbryn fördes samman över de udda ögonparen. ”Du hade väl inte precis valt att du skulle glömma den?”
Jag skrattade åt hans underliga fråga och förde en bit hår bakom höger öra.
”Jo, det gjorde jag, undermedvetet.”
Nu var det hans tur att skratta. Ljudet som lämnade hans mun var klingande, som om hans musikalitet kunde avslöjas även när han inte spelade gitarr eller sjöng.
Under musiklektionen hade vi tagit reda på vilka som kunde spela de olika instrumenten, och efter en tid var det bestämt att jag skulle sjunga, Vincent skulle spela gitarr och sjunga andrastämma, medan Johanna spelade piano, Erik på bas och Oskar skulle bli personen som höll i trumpinnarna.
Eftersom att många personer med flera olika viljor fanns med i gruppen, hade vi inte ännu kommit fram till hur vi skulle arrangera musikstycket.
”Visst hade vi tur med låten?” frågade han mig, som om hans tankar hade kretsat i samma banor. ”Here without you är faktiskt jättebra.”
”Den påminner bara om guldfiskar”, svarade jag honom och skrattade. ”Men visst, den är bra.”
”Guldfiskar?”
”Jag och en kompis spelade den efter hans guldfisk Klasse hade dött. Så fort vi kom hem från skolan den dagen, och hittade Klasse flytande på vattenytan, satte jag på låten. Vi kunde väl inte riktigt vad orden betydde då, men vi förstod tillräckligt för att veta att det var en ’Jag-saknar-dig’-låt.”
Vincent och jag skrattade i kör - sopran och tenor. Jag tvekade inte på att våra sångröster skulle passa ihop, men det var synd att han inte fick sjunga själv. Förmodligen var han ett sådant där underbarn i musik, som man blir avundsjuk på bara att han kommer i närheten av ett instrument.
”Ska du gå på fredag?” Frågade jag honom för att föra samtalet vidare.
”Fredag?” frågade han och såg konfunderad ut. ”Vad händer då?”
Jag skrattade. ”Det är invigningsfest för ettorna. Det är tydligen en tradition som de kommunala skolorna har.”
Han ryckte på axlarna och höjde den högra mungipan till ett snett leende.
”Jag kommer”, svarade han mig. ”När börjar det?”
”Jana, om inte du öppnar dörren, måste jag göra det, och jag måste göra det med våld.”
Jag la ner mascaran i den lilla sminkväskan och såg en sista gång i spegeln. Mitt röda hår var flätat och låg på den högra axeln med en vit hårsnodd som höll ihop de tre hårtussarna. I håret fanns också ett vitt diadem, som skiljde snedluggen och det övriga håret åt.
Ansiktet var som vanligt prytt av ett tunt lager mascara och ett tunnare lager puder. Fräknarna på näsan såg hemtrevliga ut, och jag hade turen att inte drabbas av vare sig akne eller finnar.
”Det där tog du från Sunes Jul” anklagade jag personen utanför mitt rum samtidigt som jag tog på mig den vita ballongkjolen.
När jag öppnade dörren stod Valter lutad mot dörrkarmen och hade redan lagt huvudet i rätt vinkel för att kunna se på mitt ansikte.
”Det är fortfarande långt kvar tills vi ska vara vid stranden, så det är ingen mening att stressa”, informerade han mig samtidigt som dörren öppnades helt för att han skulle kunna stiga in i mitt rum.
Valter hade också gjort sig fin för tillfället, och bar en vit skjorta till de svarta Cheapmonday-jenasen. Till det hade han på sig den glädjebringande, rosa mössan och den svartvita palestinasjalen.
”Men visst ska det bli kul? Träffa alla elever från alla skolor på en och samma gång. Plus att man får gratis mat och dricka”, sa han överdrivet positivt. ”Eller, ja, man får läsk i alla fall. Och vi skulle dansa, eller hur? Man kan inte få paxa en dans redan nu?”
”Alltså, Valter… bara om du lovar att inte försöka lyfta upp mig i luften igen. Förstår du hur pinsamt det var?”
Minnen från nians avslutningsdans poppade upp i mitt huvud. Valter som dansade bugg med mig, hur han plötsligt lyfte upp mig i luften, hur jag kommer med överkroppen neråt, hur min kjol åkte mot mitt ansikte, hur jag låg ner på marken med endast ett par trosor som skylde den privataste delen av min kropp.
”Jag lovar Jana”, försäkrade Valter och lade handen på vänster sida om hans bröst. ”Det ska inte hända igen.”
Jag såg skeptiskt på honom, innan jag gick till garderoben och hämtade ett par ljusblåa jeans. Jag ställde mig med ryggen mot honom, och tog på mig byxorna under kjolen. Kjolen åkte av, och med byxorna på, var jag säkrad att inte orsaka en nakenchock under kvällens gång.
”Är du redo att åka?” frågade jag och såg på Valter där han satt på sängen.
Nu var det min tur att se den skeptiska blicken.
”Fortfarande är klockan bara lite över sju, och jag tänker inte stå där utanför utan någonting att göra”, sa han och började plocka med mopednycklarna, som om de skulle ge honom råd.
”Men de flesta ska vara där lite tidigare, kom så kör vi.”
Jag tog tag i hans arm och han reste sig från sängen. Då jag hörde att han följde med mig nerför trappan, spred sig ett triumferande leende på mina läppar. Valter brukade annars vara så envis, och jag brukade oftast ge upp.
Men inte denna gången.
Så fort vi kom ut genom dörren, gick Valter mot mopeden och jag begav mig mot garaget. Eftersom att Valter och jag bodde på samma gata, tyckte Valter att det var hans skyldighet att skjutsa mig när vi skulle åt samma håll. När min pappa fick höra detta, införskaffade han en hjälm samma dag.
När jag kom tillbaka till mopeden, hade Valter redan startat den. Som vanligt väntade han på att jag skulle anlända, så att han kunde hjälpa mig upp på fordonet.
Han parkerade några hundra meter från stranden. Träden var fortfarande gröna, men man kunde ana den bleknande nyansen av gult.
”Då var vi framme”, bekräftade han och klev smidigt av mopeden.
Jag själv var inte lika smidig. När jag satt på mopeden var mina fötter trettio centimeter ovanför markytan, och utan hjälp var det ett lika stort äventyr varje gång jag ville stiga av.
När jag skulle sätta ner fot nummer ett, åkte fot nummer två upp i luften. När fot nummer ett nådde gräset, var benen i nittio graders vinkel, och jag kunde inte böja någonstans utan att det sträckte i ljumsken. Lösningen på problemet var att sätta ner händerna i backen, och sedan sakta luta sig framåt.
”Du vet att du hade bara behövt fråga så hade jag hjälpt dig?” informerade Valter mig och sträckte fram en hand som skulle hjälpa mig upp från den liggande ställning som jag hamnat i.
Jag tog emot hjälpen från Valter, och examinerade baksidan av min kropp efter grässtrå och småkvistar. Då jag hade undersökt de ljusa byxorna och den mörkblåa blusen, vände jag ryggen mot Valter.
”Hur mycket finns det kvar?”
”Massor, kom nu, festen har redan börjat.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Sandra353 - 21 jul 09 - 10:59- Betyg:  | | Jätte bra :) Mejla nä nästa del är tue :D | | Rosapapper - 20 jul 09 - 17:46- Betyg: | | Jättebra:D! | | Lizzi92 - 20 jul 09 - 15:04- Betyg: | jätte bra :D
maila gärna när nästa del ligger ute :D | | ackbarian - 20 jul 09 - 14:54- Betyg: | nu har jag läst hela, dom är jättebra =)
skicka gärna nästa del ;) | | JessicaKarlsson - 20 jul 09 - 14:08- Betyg: | wiiho, äntligen en ny del :D :D
mejla (aa) | | JennnyJ - 20 jul 09 - 14:01- Betyg: | Åh, den är ju så GRYMT underbar :D *sitta och le som ett fån för mig själv inne i mormor o morfars lekstuga*
Jag vet hur grymt jobbigt det är att tappa skrivlusten, har varit med om det själv många gånger (och den här resan till Gotland tror jag just räddade mig från ännu en skriv-svacka).. men faktiskt så märker man ingenting av det i texten, den tycker jag är lika underbar som vanligt och man kan inte annat än älska karaktärerna!:)
Men, jag tackar för mailet om att den här delen var ute, och hoppas att det kommer mer snart :)
Kramar Jenny, lugnt en femma för den här!! :D |
|
|
|
