Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - Det blir aldrig vi igen, elr? Del15

Ändrade planer. Det blir inge Umeå för mig.
Släkten jag skulle hälsa på där, kommer hem.
Eftersom vi har fått ett tråkigt besked,
min mormor har cancer.
Men ah, den upptäcktes tidigt och hon ska snart få behandling,
så det går nog bra.
Men ah, så jag kommer ha tillgång till dator ett tag till.

Ahja, här kommer i alla fall en ny del,
hoppas ni gillar den.
Kommentera och säg vad ni tycker.




När jag vaknade nästa morgon ville jag inte kliva upp ur sängen. Jag ville inte åka till skolan, för jag visste vad jag var tvungen att göra. Jag måste prata med Collin. Jag måste göra slut med honom. Mina känslor för Edward hade aldrig försvunnit och nu var de starkare än någonsin. Jag hade knappt sovit någonting inatt, jag hade inte kunnat. Jag hade legat och tänkt på vad jag skulle säga till Collin, för att inte såra honom mer än nödvändigt. Jag tog god tid på mig att välja kläder och klä på mig innan jag gick ner i köket för att äta frukost. Regnet piskade ner utanför fönstret. Typiskt Forks. När jag hade ätit frukost skyndade jag mig ut till min pickup. När jag kom fram till skolan regnade det inte lika mycket, men jag sprang ändå. När jag kom in i skolbyggnaden såg jag inte bänken som stod mot väggen och jag sprang rätt in i den. Jag föll men innan jag hann träffa golvet kände jag några iskalla händer fånga mig.

"Hej Bella"

När jag stod upp på benen igen vände jag mig om och kastade armarna runt halsen på henne och kramade henne hårt.

"Alice, åh, Alice. Jag är så ledsen för allt"

"Det gör ingenting Bella"

Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag hade saknat Alice mer än vad jag trodde var möjligt. Jag hörde klockan ringa, men jag brydde mig inte. Jag andades in Alice doft och det förvånade mig hur någon kunde lukta så gott.

"Bella, vi borde gå, vi kommer försent"

Hon gled lika enkelt ur mitt grepp som Edward brukade göra när jag gick över gränsen.

"Vi ses senare"

Hon kysste min kind innan hon skyndade sig genom korridoren, i mänsklig fart. När jag såg henne försvinna in genom en dörr började jag sakta gå mot lektionsalen där jag skulle ha dagens första lektion. Jag lyssnade inte så speciellt mycket på vad lärarna sa, det intresserade mig inte. Det enda jag kunde tänka på vad var jag skulle säga till Collin. Trots att jag legat vaken nästan hela natten, hade jag inte kommit på någonting än. När det äntligen var dags för lunch gick jag bredvid Jessica mot cafeterian. Vi sa ingenting, Jessica hade försökt prata med mig under lektionen men jag hade inte svarat henne, så nu höll hon tyst. Om jag kände henne rätt, så var hon sur.

"Hej Bella"

Jag kände några armar omfamna mig bakifrån. Men det var fel armar. De var inte hårda eller kalla, de här va mjuka och varma.

"Hej Collin"

Han tog tag i min hand och jag lät honom hålla den medan vi gick mot cafeterian.

"Hur mår du, Bell? Du är så tyst"

Vi satt vid vårat vanliga bord i cafeterian och Collin tittade bekymrat på mig.

"Jag mår bra, jag är bara.. trött"

Varför sa jag inte att jag måste prata med honom?! Jag är alltid lika korkad.

"Säkert?"

Jag nickade. Korkad igen. Jag måste prata med honom, snarast.

"Collin, eh.."

Hans blick blev frågande istället för bekymrad.

"Jag måste prata med dig"

Jag reste mig upp och väntade på att Collin skulle följa med mig. När han stod bredvid mig började jag gå mot dörrarna. Jag kastade en blick åt Alice och Edwards bord, men de tittade inte på mig. Jag ville prata ostört med Collin, så när vi kom ut ur cafeterian började jag gå mot skogen som låg intill skolan. Det duggade knappt nu, vilket jag var väldigt tacksam över.

"Vart ska vi?"

Jag ryckte på axlarna, utan att svara. När vi kom fram till skogen gick jag några meter in i den innan jag stannade och vände mig mot honom.

"Bella, vad är det?"

Han såg på mig med plågade ögon. Jag visste att han kände på sig vad som höll på att hända.

"Collin, jag.."

Han avbröt mig.

"Ska du göra slut med mig?"

Jag visste inte vad jag skulle säga. Hur gör man slut med någon? Jag hade ingen aning om det. Den enda erfarenhet jag har av dumpning är när Edward gjorde slut med mig. Men det kunde ju knappast hjälpa mig nu.

"Ska du det, Bella?"

Hans röst skar sig och jag tittade upp på honom. En ensam tår rann ner från hans högra kind. Bra jobbat, Bella.

"Collin, jag är så ledsen"

Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

"Redan innan du flyttade hit, innan vi lärde känna varandra, så gav jag bort mitt hjärta till någon.. Och när han lämnade mig, tog han det med sig"

Usch, va fånigt det här måste låta. Men jag visste inte hur jag skulle förklara det annars.

"Jag är glad att jag träffade dig, Collin. För du fick mig upp på benen igen. Men, jag kunde inte gå. Jag kunde inte gå vidare"

Fler tårar rann ner från hans kind nu och jag kände hur mina ögon fylldes med mina egna.

"Bell, snälla, gör inte såhär mot mig"

"Collin, jag har ingenting att ge dig. Jag har ingenting kvar. Han fick allting, och han tog allt med sig"

Han skakade på huvudet.

"Gör inte såhär. Lämna mig inte"

Han tog tag i min hand med båda sina och kramade den hårt.

"Gå inte"

"Lyssna på mig, Collin. Vill du verkligen ha mig? Om jag egentligen tillhör någon annan?"

"Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig, Bella. Jag vet att vi kan få det bra tillsammans"

Nu var det min tur att skaka på huvudet.

"Jag kan inte vara lycklig utan honom"

"Och jag kan inte vara lycklig utan dig"

Jag smekte hans kind med min fria hand, för att torka bort hans tårar.

"Det finns en för alla, Collin. Du kommer att hitta din andra halva en dag"

Han släppte min hand och kramade om mig.

"Du är min andra halva"

Jag gled ur hans famn och det förvånade mig hur enkelt det var. Hans armar var alldeles klena. Livlösa.

"Nej, det är jag inte"

Han försökte protestera.

"Jag måste gå nu, Collin. Jag är verkligen ledsen för allting"

Jag kysste hans kind.

"Det finns en för dig också, jag lovar"

Jag skyndade mig ut ur skogen, utan att vända mig om. Jag hörde inga steg bakom mig och förstod att han var kvar i skogen. Tårarna rann ner från mina kinder medan jag gick tillbaka mot skolbyggnaden.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
izzzzy - 21 jul 09 - 12:53
WOW skiiit bra!
kiww - 20 jul 09 - 19:05
jättebra :)
Joseephineh - 20 jul 09 - 14:53- Betyg:
Yäääääääääääääääääässsss!!
INGEN meeera cooolliin!! WOHOO!

nu blire Edward o Bellaa ! :D
YÄÄY :D
idacarlsson - 20 jul 09 - 13:47- Betyg:
iihhhh, du bara moste skriva nästa del så fort som möjligt (:
<3
miss_olli - 20 jul 09 - 06:11
HELT BÄST
InTheShadows - 19 jul 09 - 23:25- Betyg:
nÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH, GUD VAD SÖTT.
det var typ som bella o edward, fast det var collin o bella nu.
XD oh, asså fint. <333
duktigt.
Sandra353 - 19 jul 09 - 21:40- Betyg:
Jätte bra, oh jag vill äsa nästa del :) Skriv den fort xD
complicate - 19 jul 09 - 20:11- Betyg:
UNDERBART BRA :D

Skriven av
Evvi
19 jul 09 - 19:11
(Har blivit läst 309 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord