(Twilight ff) Bree ( Serie1, del12&13) |
Jaha som ni vet så skrev jag del 11-13 på engelska så nu kommer dem på svenska.
Del 12
Jag var så glad. Joseph kysste mig försiktigt och sedan sprang jag upp till mitt rum. Jag öppnade dörren och gick mot garderoben som var öppan, jag tog ut dem två väskorna.
Några av mina kläder låg fortfarande i. Jag hade bara använt 1 par skor bara, och jag hade inte fått något tillfälle att klä upp mig. Jag slängde kläderna i väskorna, stängde dem och tog dem i båda händerna, jag gick ut ur mitt rum och stängde dörren med vänster fot.
Jag vara bara så glad. Jag skulle hem och träffa min familj igen. Och den här gången hade jag honom bredvid mig, jag var glad, älskad för första gången i mitt liv. Jag nynnade på en gamal låt, det låtte ganska bra, enligt mig. Jag sprang till dörren och lade ner väskorna vid tröskeln, jag undrade var har var.
Jag slog mig själv på kinden, det blev ett eko, jag skrattade.
“ Joseph? “ frågade jag, det kändes som en déjà vu “ Är du klar? “ min röst var en tyst viskning men han kunde höra mig lika klart so mom jag stog bredvid honom.
“ Yep “ sa han och kom ut ur köksdörran, han log mot mig, det där varma leendet som jag älskade så mycket, det var so matt se magi. Jag log tillbaks, jag drog ur tofsen ur mitt hår och lät mitt hår ligga på axlarna, jag böjde mig fram för att dra händerna igenom.
Sedan när jag dragit händerna igenom håret 2 gånger hörde jag en vissling, jag vände mig om mot Joseph, han log stort, igen, jag himlade med ögonen.
” Nu går vi ” sa jag och log, jag tog väskorna i mina händer och sprang ut för dörren.
Del 13
vi hade sprungit I 8,5 timmar vilket betydde att vi snart var framme, mitt hem. Jag hade ingen vikt på mina axlar och jag hade inte mina väskor. För att Joseph ville inte att jag skulle överanstränga mig, som om jag kunde göra det. Han hade mina väskor på sina axlar och sin egen i högra handen. Har var en gentleman, jag fattade det men jag är fullt kapabel att bära mina egna saker. Jag kände mig otroligt, han skulle få träffa min familj, och dem fick en varning. Jag visste att Alice skulle kolla efter mig och när vi bestämt oss för att komma, och stanna, så skulle hon få en flash, se oss komma. Jag undrade om Edward kunde höra oss nu? Jag önskade att jag kunde höra Josephs tankar men jag kan ju fortsätta önska. Jag såg ett ljus 1 eller 2 mil härifrån, vi var nära nu. Jag tror att det här kommer bli ett bra minne. Jag sprang före Joseph, någon meter bara, ljuset blev klarare och snart kunde vi se garaget. Vi klev ut ur dem mörka skuggorna, jag tyckte om natten, och skogen, nu kunde vi se hela huset. Jag kunde höra röster.
” Hon kommer! “ sa Esme och jag hörde en snyftning men dem kan inte gråta.
” Med vem? ” muttrade Emmet och sedan kunde jag höra att han slog till något, men aja.
” Jag har saknat henne så mycket ” sa Tanya och Carmen i kör, dem kanske räknade ner till det?
” Det här kommer bli så otroligt kul ” sa Emmett ” Oh, brorsan ” lade han till efter en stund. Jag hade glömt hur Emmet bli, hur glad han bli eller uppspelt han blir. Jag kom inte ens ihåg hur Rosalie såg ut. Så nära, bara en minut från att träffa dem igen.
Jag log mot Joseph, hans ansikte var stelt och spänt, jag log igen och rörde hans kind. Han log tillbaks och hans ansikte blev mjukare, så som jag trott det skulle bli. Jag höjde ett ögonbryn som om jag frågade ” redo? ” han nickade. Jag tog ett ljudligt andetag och knackade på dörren. Dörren öppnaddes efter min första knackning och Esme höll i handtaget.
“ Hej “ sa jag och vinkade, Jag trodde dem skulle vara helt over mig, hade jag fel, eller?
” Ohh, vi har saknat dig så mycket, välkommen hem! ” sa hon och låste fast mig i en kram. Hon tog min hand och drog in mig i det fyllda rummet med vampyrer. Alla kramade om mig och sa ” välkommen hem, Bree, vi har saknat dig ”.
” Gud, jag har saknat dig så oändligt mycket, Bree ” sa Alice och kramade om mig.
” Du verkar gladare ” sa Jasper och rufsade om mig i håret, jag nickade bara.
" Jag är glad att du är hemma, Bree ” sa Edward om kramade om mina axlar, jag log mot honom. Efter alla hälsat mig välkommen hem väntade dem på att jag skulle prata.
” Det här är Joseph ” sa jag och tog hans hand, jag kollade på hals ansikten men inget ändrades. Emmett gick mot oss och stannade framför Joseph. Dem liknade varandra lite men Joseph var inte den riktigt muskulära killen som Emmett. Dem båda hade likadan färg på håret, Emmett kvar klart längre än Joseph. Joseph var inte en bodybuilder som Emmett. Jag såg att Alice hade höjda ögonbryn, nyfiken på vad som var på väg att hända mellan Joseph och den stora killen, min bror Emmett.
” Välkommen till familjen ” sa Emmett och sträckte fram handen till Joseph. Alice rynkade näsan i besvikelse , inget skulle hända mellan dem.
” Tack ” sa Joseph och kollade konstigt på mig, jag log bara. Nu var det Carlisle och Esmes tur , Emmett gick tillbaka till Rosalie, jag var fortfarande helt förtrollad av hennes skönhet, jag kände mig dum som inte kom ihåg den. Carlisle kramade om mig och vände sig sedan mot Joseph.
” Hur är min goda vän, Aro? ” frågade han, jag öppnade munnen i chock av frågan, hans röst var varm och välkomnande.
” Hmm, bra antar jag “ sa Joseph och log tveksamt mot Carlisle, ” Vi är glada att ha dig här. Carlisle tog ett steg bakåt och Esme tog ett steg fram, hon vände sig mot Joseph direkt.
“ Joseph, “ sa Esme “ Jag är så glad att Bree har hittat dig, välkommen “ sa hon och log.
” Det är jag med ” svarade Joseph och Esme skrattade, jag fnittrade men det hördes inte. Hon tog ett steg tillbaka, nu var det Bella och Edwards tur. Jag sa hej till Edward och han vände sig mot Joseph, typ, 3 sekunder senare. Tänk om Edward svarar en av Josephs tankar istället för en fråga som kommer från hans mun, jag fnittrade igen.
“ Joseph, “ började Edward och kollade mot mig “ Efter alla år har hon äntligen hittat dig välkommen” Nu var det Bellas tur, jag log mot henne, så som jag saknat henne.
” Välkommen ” var allt hon sa, var on otrevlig mot honom? Nu var det Jasper och Alices tur. Alice sträckte fram handen och Joseph tog den i sin, han sänkte huvudet och kysste hennes hand innan han släppte den. Jag hörde Jazz morra, jag knuffade honom och han slutade.
” Välkommen jag är glad att Bree har hittat dig ” sa Jasper snabbt till Joseph och sedan var dem borta. Resten välkomnade oss varmt och sedan var vi ensamma igen, bara vi två. Jag suckade tugnt och vände mig om för att se Josephs ansikte. Han sa de inget på en lång stund vilket gjorde mig irriterad, jag bestämde mig för att börja prata med honom.
” Dem gillar dig! ” sa jag under ett andetag. Han kollade på mig och rynkade ögonbrynen.
” Gör dem? Den sista verkade inte gilla mig specielt mycket “ hans rynkor försvann.
” Jasper ” sa jag och fnittrade lätt ” han var bara lite irriterad över din gest med Alice ”. jag stalled mig på tå och kysste hans nästipp. Varför skulle han fråga det här?
” Oh, oj ” sa han och ett ryck i hans mungipor syntes, men sedan kom hans rynkor tillbaks.
” Dem gillar dig! Allvarligt, jag skämtar inte! “ sa jag högt och skakade på huvudet. Uppifrån hörde jag Alice prata med Jasper.” Överreagera inte, han var bara snäll ” sa hon, jag kollade automatiskt upp i taket och sedan på Josephs ansikte igen. Jag lade båda händer på hans hals och tog 2 små steg mot honom, jag vara bara några centimeter från att röra hans haka med min panna. Han suckade och drog ena handen henom mitt hår. Jag stängde ögonen i några sekunder, när jag öppnade dem var Josephs ansikte i min höjd. Hans knän var halft böjda, han såg ut som en dvärg, en snygg en också. Hans ansikte såg seriöst ut men sen så log han mot mig, det leendet jag älskade.
” Vad? ” frågade jag honom och kollade runt i rummet som om någon var där med oss. Han sa inget men böjde ut knäna så han var i sin fulla längd igen.
” Inget ” försäkrade han mig och tog ett litet steg närmare mot mig, jag kände båda hans händer på min midja, han böjde ner sitt ansikte, jag pressade min panna mot hans och en hand försvann från min midja. Istället flyttade han den till min nacke.
“ Låt inte mig störa “ sa en manlig mörk röst som sedan skrattade. Joseph släppte mig direkt och jag tog automatiskt ett steg från honom. Emmett stog vid trappan med en hand på magen, han hade bytt kläder. Nu hade han jogging byxor och ett grått linne på sig. Emmett började klappa händer, applåder.
” Bra jobbat, Joe ” sa Emmet och joggade fram till Joseph och lade en hand på hans axel. Jag kände hur mina käkar small igen och mina nävar knöts igen. Jag var ganska säker på att det såg ut som ben var på väg ut hur mina vita händer.
” Vad FAN gör du, Emmett?!! ” skrek jag och han kollade upp på mig. Jag visste hur Emmett blev, om han såg något han gillade skulle han inte vara tyst om det, jag visste det men det är gjorde mig riktigt arg, varför skulle han göra såhär mot mig?.
“ Du kan in –“ sa jag innan Joseph avbröt mig. Han tog tag i mina armar, jag hade inte insett att jag var på väg att attackera honom, han var min bror.
” Bree, lugna ner dig, Bree lugna ner dig ” repeterade han till mig och drog mig till hans famn. Jag kollade argt efter Emmett som faktiskt såg förvånad, rädd ut över min reaktion. Jag ville ha mitt privat liv för mig själv, jag ville inte ha någon som lade sig i förutom Joseph, då. Emmett var borta för länge sen och jag tvivlade inte på att resten av familjen redan hört min lilla scen. Jag ville gå efter Emmet, slås mot honom men det var lönlöst.
Det var del 12 och 13 på svenska.
Komentera gärna <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Joseephineh - 20 jul 09 - 14:46- Betyg:  | hihihihi, taaackar :D
och jäätebra ! (: | | Sandra353 - 19 jul 09 - 21:36- Betyg: | | Jätte bra, ska läsa nästa nu .) |
|
|
|
