Hans oceanblå ögon i ett skimmer av solsken [5] |
Festen kändes plötsligt oändligt lång. Medan klockan tickade iväg till 11
började jag känna oron och hela jag var spänd. Jocke och Nina utmanade mig
och Anton på en tryckartävling när de var riktigt fulla av det där vinet
och jag tvingade mig att skaka på huvudet.
Dvd-filmen låg på soffbordet och väntade på att bli sedd, men det verkade
som om ingen var riktigt nykter att sätta på den. Jocke hade glömt bort filmen
för länge sedan eftersom den vackra Nina i lattebruna lockar låg i hans famn
och kysste honom tre gånger i minuten.
Så när jag blev riktigt deprimerad tog jag ett av de kristallklara glasen
och fyllde det med en snusfärgad vätska. Jag satte mig i köket medan jag tog
mig djupa klunkar och kände hur orostankarna blåstes iväg. Plötsligt kände jag
mig vaken och pigg och gick in till vardagsrummet.
Anton satt i en av de vackra, mjuka fåtöljerna och studerade alla cd-skivor.
Jocke och Nina satt i soffsetet och kysstes som vanligt.
Jag närmade mig Anton och log ett fåraktigt leende.
"Kom så dansar vi", sa jag och tog ett grepp om hans handled.
Han höjde sina ögonbryn och kollade förfärat på mig. Men när vi väl hade
vacklat fram till mitten av rummet hängde han med i min takt till musiken.
Båda hade kul. Det syntes på hans mungipor och hans smilgropar i kinderna.
Hela tiden kände jag lusten efter att röra vid honom. Bara smeka. En gång. Eller två.
Eller mer.
När jag inte kunde hålla mig tillräckligt länge och musiken övergick från pop
till långsam jazzmusik och piano, strök jag handflatan längs det bruna håret.
Lusten steg och blev till en nypande känsla i hela kroppen.
Han andades tungt och häftigt när vi långsamt omfamnade varandra. Det kändes
så härligt att jag var redo att explodera när han tryckte sina läppar mot min
hals.
"Vill du fortfarande inte vara tillsammans?", undrade jag och skämdes över
frågan. Men den var redan ställd och riktad mot Anton som kollade upp och log.
"Kanske det".
Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Det satt ett vilddjur långt inom mig
som var redo att släppas fri. När jag väl släppt ut det, började jag
röra Anton överallt. Munnen. Det var det värsta och mest beroendeframkallande.
Vi höll på en lång stund innan vi sjönk ner på golvet. Hans hand smet snabbt innanför
tunikan och tryckte till på mitt vänstra bröst.
Därefter släppte jag honom där. Jag kände lusten men också ångesten. Han fick inte
göra sådär. Det skulle antagligen leda till något fruktansvärt - och jag var inte redo.
"Du är tretton år, lilla flicka!", hörde jag mamma skrika i mitt huvud.
Anton kikade upp på mig med höjda ögonbryn.
"V-vart ska du?", undrade han.
"Hem. Förlåt", svarade jag, vacklade ut ur huset till den halvdunkla sommarnatten.
|
|
|
|
