Hans oceanblå ögon i ett skimmer av solsken [4] |
Det blev förstås inte som jag planerat. Nu när Jocke ska ha fest hemma
hos sig när han fyller 14 och Anton ska komma dit - känns mina ben knäsvaga
och förvandlade till överkokta spaghettin. Vad ska jag göra? Jag kan fortfarande
inte komma över honom - hur än Nina peppat och peppat mig de senaste dagarna.
Hon säger att hon lätt skulle komma över om Jocke gjorde slut, men det tror
jag inte på. Hon vill bara vara vänlig och peppa mig inför festen.
Men jag steg i alla fall i mina snyggaste kläder. Den nya, silkeslenta
tunikan med ett otroligt vackert mönster i alla sorts färger och ett par blanka,
svarta tajts. Håret hade jag skruvat upp i stora lockar och sprejat glittersprej
och färgat svart runt ögonen med en kajalpenna. Jag tyckte själv jag såg
snygg ut när jag granskade mig i hallspegeln.
"Nu kommer killarna nappa på dig", konstaterade mamma med ett brett leende.
"Så vacker som du är, tror jag ingen skulle kunna motstå att kolla på dig".
Jag log tillbaka och fös undan en uppskruvad lock ur ögonen.
"Det kommer inga fler än mig, Nina, Jocke och Anton. Vi blir bara fyra",
svarade jag och gav mamma en puss innan jag försvann ut.
Jag skulle träffa Nina utanför hennes villa uppe på Högliden, så jag skyndade
dit med hjärtat bultande i bröstkorgen och tankarna farandes hit och dit.
Hon kom ut så fort jag kommit fram till hennes stora, gräddgula villa.
"Tja, är du redo för fest?", undrade hon leendes när hon traskade ner för
den lilla trappuppgången.
Hon var klädd i de mest vackraste kläder jag någonsin sett. En änglalik, vit
axelbandslös klänning med diskreta volanger och ett par silkesmjuka tajts.
Hennes lattebruna lockar var mer uppskruvade än förut och hade ett lager
glittersprej.
Hon log ett perfekt, bländande leende när hon närmade sig mig och hela
hon doftade jordgubbsparfym.
"J-ja", stammade jag fram när hon gjorde armkrok med mig.
Ninas leende dog bort på de tunna läpparna och hon kollade forskande
på mig.
"Säg inte att du är rädd, Linda", vädjade hon och gjorde en
besviken min. "Har du fortfarande inte kommit över honom?".
Gråtklumpen snördes till en slemmig, äcklig boll i halsen. Men jag
svalde hårt och stammade fram:
"Jag vet inte ... Det känns hårt och jobbigt. Jag menar - jag vet
inte ens om jag klarar av denna fest".
Nina strök mig mjukt över kinden.
"Du behöver inte vara rädd. Jag finns intill dig hela tiden.
Förresten är festen inte sådär jätte speciell. Det blir pizza,
film och jag har hört att Jocke smugglat fram lite vin åt oss".
När hon uttalade orden, steg oron upp till mina öron.
"Vin?!", utbrast jag häpet och släppte ner Ninas arm. "Jag får
inte dricka vin ...".
"Nej, jag vet. Men det är Jockes födelsedag ... Du kan slappna
av, Linda. Inget att vara orolig för", lugnade Nina och tog
ett grepp om mig igen.
Vi började gå mot Jockes stora, vita hus ute på landet. Hela tiden
kändes det som om jag skulle falla ihop till en liten, hjälplös
dynga vid Ninas fötter - men Nina höll ett krampaktigt grepp
om min arm och styrde mig mot Jockes fest.
När vi började närma oss det stora, vita huset lade sig gråtklumpen
på tungan. Jag svalde hårt och fingrade nervöst på tunikan.
Nina log när Jocke öppnade den stora, svarta ytterdörren.
"Kom in", sa han, log tillbaka och gjorde en gest mot oss att
vandra in i den stora hallen.
Tapeterna var gräddvita med små krumilurer och havlpaneler,
det stod en stor, mäktig kinesisk vas i ena hörnet och kläderna
hängde på fina galjar. Golvet var mörkt klinker.
Jag och Nina tog av oss våra skor och lade dem prydligt vid alla
andra. Sedan traskade vi vidare in i det stora huset och in i
ett stort, luftigt vardagsrum.
"Välkommen!", sa Anton glatt och delade ut en varsin dricka
till mig och Nina. Han såg så lycklig ut att magsäcken vändes
ut och in i magen på mig.
Nina tog stora klunkar av vätskan i det fina, kristallklara glaset.
Jag själv stod som ett pucko vid hörnet av det vackra vardagsrummet
med gräddvitt soffset och 42-tums plasma teve.
"Varför dricker du inte?", undrade Anton nervöst och pekade på
drickan. Jag kollade ner i vätskan och förstod att det var vin.
Kanske därför Anton var så sprallig och lycklig nu.
"Nej ... vet inte", svarade jag medan blodet skjöt upp i kinderna.
Han ryckte på axlarna, sedan försvann han bort till köket.
Nina skruvade på dunkande musik och sprallade omkring. Jag antog snabbt
att detta vin var väldigt påverkande. Kanske var det inte vin. Kanske var
det vodka eller öl.
Så fort jag fick tillfället i akt, skyndade jag mig in till ett fint,
kaklerat badrum och hällde ut vätskan i toaletten. Jag smuttade en
aning på de sista dropparna i glaset och det smakade starkt. Vin
blandat med vodka.
Ingen av Jockes föräldrar var hemma. Hela det stora, vackra huset
var tomt och alltså kunde vi göra vad vi ville. Men Nina och Jocke
förknippade det med att sitta i det gräddvita soffsetet och hångla
instinktsfullt.
Jag satte mig i andra änden av rummet och kollade nervöst ut genom
de stora fönstrena.
"Jag borde inte kommit hit", viskade jag avlägset åt mig själv.
"Nu kunde jag ha suttit hemma och lyssnat på musik".
"Pizza!", ropade Anton och släntrade in i vardagsrummet med två
stora, varma pizzor. Jocke och Nina avbröts och alla tre började
genast slaisa pizzabitar åt sig. Nina fnissade förtjust och
det väckte mina ilskna sidor. Nu satt hon där borta med pizza
i knät och fnissade förtjust åt alla Jockes skämt. Och här borta
i hörnet satt jag.
Anton märkte min bittra min och gav mig en besviken blick.
"Ska du inte komma och äta pizza?", undrade han och var påväg
att slaisa en pizzabit åt mig.
Jag kände färgen ta plats på kinderna som två par fläckar och nickade
lite försiktigt. Sedan började jag med förstiktiga steg vackla fram
till den stora, uppfällda pizzakartongen. Anton räckte fram en varm
pizzabit och medan jag tog emot den, möttes våra blickar och hans långfinger
snuddade vid min hand.
Blodet började snabbt pulsera i kroppen. Han var så snygg. Ögon färgade likt
en djupt, havsblå ocean och hasselnötsbrunt hår i vågor. De där fylliga, tunna
läpparna och det där leendet. Smilegroparna.
Jag skakade av mig tankarna och tackade snabbt för pizzan.
|
|
|
|
