Sådärja!
Det är nu dags för er att läsa kapitel 22. Jag kan meddela att denna berättelse bara blir svårare och svårare att skriva ju längre in i den jag kommer. Usch. Det kommer bli riktigt svårt att skriva fortsättningen efter den här delen, men vad skulle jag annat kunna göra än att fortsätta? Är helt slukad av den och går bara runt och tänker på scener och saker som ska hända. xD Haha, ni kan ju i alla fall glädjas åt att jag är engagerad.
Tänker göra lite reklam för två andra berättelser. På användaren Janea hittar ni berättelsen Älskling, låt oss glömma det förgångna som jag skriver tillsammans med Linnéa (LoveMusic). Vi har varit rätt dåliga på att uppdatera den, *peka odiskret på Linnéa* men nu kommer snart en fortsättning. Var uppmärksamma!
Sen tänker jag dessutom meddela, att den nya berättelsen som jag informerar om på min presentation börjar ta form, och den kommer gå att läsa här på dikta så fort En svag doft av vanilj är färdig och klar.
Det var då veckans nyheter, och nu tycker jag att ni ska kommentera (kunde inte undgå att lägga märke till att jag tappade fyra kommentarer på förra delen) så återgår jag till skrivandet. Deal?
Hoppas den är till nöje :)
Kapitel tjugotvå
Cause I can't believe what I found
Jag var ju tvungen att gå tillbaka till Ville för att lämna Skunken, så när jag ungefär en timme senare klev in genom porten, som jag först då upptäckte inte hade någon portkod, välkomnades jag av samma unkna lukt som funnits när jag gick därifrån.
Jag tog trapporna två steg i taget, och Skunken skuttade glatt bredvid mig. Jag stannade framför dörren till Villes lägenhet och tvekade en kort stund, utan att veta om jag skulle ringa på eller bara kliva in. Jag la försiktigt handen på dörrhandtaget och bestämde mig för att kolla om dörren var låst. I så fall skulle jag ringa på.
Den var öppen märkte jag efter att ha tryckt ner handtaget och dragit det mot mig. Skunken trippade in före mig och sköt upp dörren med sin tjocka kropp när jag hade släppt honom lös och han skulle klämma sig igenom springan.
Jag konstaterade att Ville inte syntes till i varken hallen eller köket, när jag tagit av mig skorna och tassade dit.
"Hallå?" ropade jag provande in i lägenheten, men fick till min förvåning inget svar. Jag gick in i vardagsrummet. Madrassen på golvet var inte bäddad, och påminde mig allt för väl om nattens misslyckade sex. Jag ruskad på huvudet och vände mig åt andra hållet.
Rummet var tomt.
"Ville?" frågade jag rakt ut och kunde inte låta bli att konfunderas över att han tydligen inte var där.
Ljudet av Skunkens stora klor mot det ostädade golvet nådde mig, när han travade ut från köket där han förmodligen hade ätit upp det sista av sin mat i skålen som var hans.
Jag gick igenom hela lägenheten och i jakt på minsta spår efter Ville, men fann ingenting. Det fanns ingen lapp eller meddelande av något slag. Det fanns ingenting som tydde att han hade varit där sedan morgonen, och jag blev mer och mer förvirrad för varje minut som gick.
Ingenting stämde.
Jag vände mig om och såg på Skunken som stod och tittade på mig med sina stora, svarta ögon.
Egentligen var jag väl fri att gå nu. Jag kunde gå hem till mamma, som säkert hade börjat undra vart jag hade tagit vägen. Jag kunde ringa Nadja och berätta allt om vad som hade hänt. Men jag hade tagit på mig att gå ut på promenad med hunden, och jag kunde inte låta bli att känna mig skyldig att se efter honom. Det tog emot att ens tänka tanken att lämna honom ensam i den stökiga lägenheten.
”Jag stannar ett tag och väntar på honom”, sa jag till Skunken och nickade beslutsamt.
Det fanns ändå ett par saker jag ville diskutera. Jag ville veta om jag bara hade inbillat mig att nattens intimitet hade varit fruktansvärt dålig, eller om Ville faktiskt också kände så.
Jag suckade och gick ut i köket. Smutsdisken stod travad i diskhon och på bänken, och några flugor surrade envist runt i köket.
Jag såg mig omkring.
Lägenheten var i fullkomligt kaos. Det fanns matrester, smutsdisk, damm och skräp överallt. Jag gissade att inte en enda yta var ren i den här röran. Det var rentutav äckligt att stå mitt i alltihop och upptäcka det.
Eftersom att jag inte hade någonting bättre för mig, och ändå ville få tiden att gå, gjorde jag ett ryck och gick runt i lägenheten och samlade upp allt som behövde diskas.
Eftersom att Ville inte hade någon diskmaskin, var det handdisk som gällde. Det tog mig mer än en timme att diska rent och torka alla gamla tallrikar, glas och bestick som hade stått framme överallt, och när jag var klar med det, började jag plocka undan allt skräp som låg framme.
Jag röjde upp hela lägenheten medan jag väntade på Ville, och för varje gång jag tittade på klockan blev jag ännu lite ängsligare.
Jag undrade vart han kunde ha tagit vägen när jag damsög vardagsrumsgolvet. Det rasslade oavbrutet i dammsugarslangen, och jag ville inte ens tänka på vad jag just dammsög upp.
När golvet hade blivit synligt igen under röran av alla smutsiga kläder och tidningar, och soffan var fri från pizzakartoner och fjärrkontroller började det till och med lukta lite bättre i de få rummen som var Villes hem.
Jag öppnade det lilla fönstret som fanns, för att vädra ut och ställde upp ytterdörren på vid gavel av samma anledning.
Jag torkade av ytor och skåpluckorna i köket blev genast ett par nyanser vitare när jag hade varit där med disktrasan. Det var så mycket fräschare när jag stod mitt i lägenheten och med ett belåtet uttryck betraktade det jag hade åstadkommit, ungefär fem timmar senare.
Jag tittade på klockan. Det var sen eftermiddag nu, och jag kunde inte låta bli att tycka att Ville borde ha kommit hem för länge sen.
Jag kände mig som en överbeskyddande mamma där jag stod med disktrasan i handen och ängsligt tittade bort mot ytterdörren där ingen Ville syntes till, men sa snabbt till mig själv att det inte var något fel med att undra vart ens pojkvän hade tagit vägen.
Jag la ifrån mig disktrasan på ett litet bord och slog mig sen uppgivet ner i soffan.
Men jag hade knappt hunnit sätta mig innan jag for upp igen. Jag hade satt mig på någonting som kändes som små knölar, men när jag tittade på soffkuddarna kunde jag inte se någonting sådant.
Jag drog med handen över soffkudden, och tryckte lite hårdare där jag nyss hade haft min rumpa. Knölarna var kvar.
Förvirrat lyfte jag upp den tunna kudden för att se vad som kunde finnas där under, och när jag såg vad det var förstod jag först inte vad jag hade hittat.
Ett tiotal små påsar med vitt pulver och tio till innehållande brunt låg under kudden i fyra olika högar. Jag lutade mig nyfiket fram för att undersöka dem närmare. Jag satte mig ner på knä framför soffan och tog upp en av påsarna.
Innehållet hade ungefär samma konsistens som sandstrandssand, fast . Det fanns inte mycket i påsarna, utan de var bara fyllda till hälften. Jag la huvudet på sned och höll upp påsen framför mig mellan tummen och pekfingret.
Någonting inom mig, talade om att jag skulle vara försiktig. Som ett sjätte sinne som varnade mig för att det jag höll i inte var någonting jag kunde leka med.
Jag drog hastigt till mig handen igen, som om jag hade bränt mig på eld, när jag förstod vad det var jag höll i. Påsen föll i golvet, men gick som tur var inte sönder. Jag stirrade på den med uppspärrade ögon.
Heroin.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
sandruskapuska - 27 jul 10 - 20:54- Betyg:  |
| O.o O.o O.o |
| because - 3 aug 09 - 15:36- Betyg: |
Men ville då :O fyyyy!
haha skit bra del! |
| Katjaa - 25 jul 09 - 23:42 |
| Kan inte bli mycket bättre! ;o |
| PsychicPlay - 24 jul 09 - 23:34- Betyg: |
ååh, jag skulle oxå börjat städa, hahha, ^^,
men shiiet, knark? .__. |
| ackbarian - 22 jul 09 - 22:58- Betyg: |
nu har jag läst alla, dom är skitbra!
mejla mig nästa (jag ska vara bortrest på tre veckor men skicka ändå)
:) |
| bajsabajs - 21 jul 09 - 12:17- Betyg: |
| fortsääääättt:D |
| Sidewinder - 20 jul 09 - 20:40- Betyg: |
Åhhh, sex, kärlek och droger - det här är en juicy novell minsann :D
Och Rasmus lyser med sin frånvaro (varför är jag så upphakad på honom? :P)
Nu väntar vi med spänning på att se vad hon gör nu, skriiiiiiv så pennan (öhum, tangenterna) glöder!! :P |
| NeMriA - 20 jul 09 - 10:44 |
AAAAAAAAAARGH!?!!??! VAFAN?!
O_O okej! okej! jag har hjärnsläpp!
VAFAN?!?!?!? Trots att jag inte vill det
borde hon nog göra slut med Ville för
ANNARS hamnar hon i ännu mer invecklade
grejer och det vill vi inte o.o
uuggh *upprörd dålig kommenterare* |
| MoRoTpOwEr - 19 jul 09 - 20:22 |
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEH ;OOO !
Inte drogor .__. !
Nuuh blir jag arg på daij kvinna hur bara kan du komma från no were
och förstöra min sjuka dag ;o !?
Nuuh blir jag juuh ännu sjukare !!
Tack för det ..Bara för att du förstörde min dag ska jag sååh
inte berätta vad jag tkr om denna del *tittar upp mot taket och nynar på en låt *
Okej den var OKEJ inte bäst för då skulle det sluta på ngt barn förbjudet tralala x'd
Och varför kom inte ville in och bah :
Ellen vill du giftaah daij med maij för jag har just upptäckt att jag äslkar daij .__: ?
och sen bah kommer rasmus och bah ;
Ellen hur kan du jag trodde det var jag och du mot världen ?
och sedan glor Ville argt på rasmus och sedan hoppar rasmus på
ville och Bryyyyyyt
Hehe Sry För Min Konstiga Kommentar
Puss♥Smäckz |
| Lizzi92 - 19 jul 09 - 17:57- Betyg: |
som vanligt är delen jätte bra!! :D
Längtar efter fortsättning
Maila gärna när den nya delen är ute <3 |
| flikkanmedN - 19 jul 09 - 15:48- Betyg: |
| Längtar till nästa delen! :D Bra skrivet, som vanligt ;) |
| prickigthallon - 19 jul 09 - 13:41- Betyg: |
alltså, det är så fruktansvärt amazingly bra att det inte finns <3
puss på dig, underbara du <3 |
| etsigav - 19 jul 09 - 13:12 |
Men ååå. Äsch jag gillar fortfarande Ville.. hmm, faktiskt!
JÄTTEBRA! |
| woops - 19 jul 09 - 12:42 |
| Jag saknar Rasmus :( |
| SilverAndCold - 19 jul 09 - 09:53- Betyg: |
Alltså.
*gråta högt*
Om hon så mycket som ens funderar på att göra slut med Ville, då... då...
Seriöst. Nu när stackars Villepojken har lite problem måste ju Ellen hjääälpa honom, eller hur? Min story skulle se ut ungefär såhär;
Ville kommer hem, hon konfronterar honom, han ba "neee, jag håller inte på med droger *tralala*" och hon ba "DET GÖR DU VISST!!" och så bråkar dem lite och hon drar. Sen ska hon komma tillbaka, och säga "Ville, jag ska hjälpa dig" och han ba "Sure oO" Men så gör hon det ändå och så lever dem lyckliga i alla sina dagar. :D
Eller,
Dem börjar bråka om det, hon drar. Sen kommer Rasmus (ja, jag hatar honom fortfarande) och ba "Hej, jagär kär i dig" och så blir dem tillsammans. MEN det slutar inte där. Efter ett tag inser hon att hon inte är kär i Rasmus längre. (6) Och så kommer Ville och ba "Du, jag har slutat med droger och sånt nu..." och hon ba "Hmm!" och han ba "Aa, och jag är typ, jävligt kär i dig också" Och så blir dem tillsammans igen, för medan hon va tillsammans med Rasmus så kände hon en slags saknad för Ville, och så kom hon fram till att hon har varit kär i Ville hela tiden. :D
Om du gör något dumt Julia, då tänker jag ignorera det och tänka att du skrev något av mina slut, SÅ DET SÅ. (det sista föredrar nog jag)
Haha. Jag tror aldrig att jag har varit så insatt i en berättelse på Dikta att jag har kommit på EGNA SLUT till den, haha.
Det är det här som kallas ingetliv.se tror jag. :}
Men du skriver ju så otroligt bra att man inte kan låta bli att liksom bara... dras med!
Bäst, väntar på nästa del :)
<3 |
| anna_921 - 19 jul 09 - 09:30- Betyg: |
| Skit bra skrivet tjejen!! Mejla nästa?(A) |
| JessicaKarlsson - 18 jul 09 - 22:44- Betyg: |
HAHAHA, ofta hon städa! xD (och ja, jag är lite flum)
men underbart du skriver. <3
mejla ;) |
| snovit1 - 18 jul 09 - 21:39- Betyg: |
Ffan vad bra!
Meila gärna nästa :) |
| Rosapapper - 18 jul 09 - 21:34- Betyg: |
| Faaaaaaan vad braaaa:D:D! Jag kan fortfarande inte fatta hur GRYMT bra du skriver:O! |
| hooppsan - 18 jul 09 - 21:18- Betyg: |
| den e skit bra, mejla nästa :) |
| ofyndig - 18 jul 09 - 20:59- Betyg: |
Gaah .
MEJLA . ( Jag finner inga ord ) |
