Ditt liv är slut. [Del 1] |
Jag sitter just nu och skriver i min dagbok, jag Louise.
Jag skriver alltid om mina klasskamrater mina föräldrar och min lärare.
Just nu skriver jag så här: "Kära Dagbok. Idag så ska jag väl till skolan igen.
Träffa mina kompisar och ha skoj. Men det värsta av allt är ju att min bästis ligger på sjukhus.
Ja... hon fick ju nånting, om det kan ha vart nåt eller... jag vet faktiskt inte.
Men hon bara åkte till sjukhuset. Vi mår inte så bra idag. Nästan alla är fattiga förutom en. Och hon kallas tykna Rebecka.
Hon skryter alltid om pengar, hon bryr sig inte om någon i klassen, bara våran fröken.
Men nu tror jag vet vad min bästa vän Roxy fick för nåt. Jag tror barncancer.
Eftersom alla andra var lite, sårade av att hon fick sluta skolan helt och hållet.
Men inte Rebecka. Jaja detta var nog slutet för idag."
"Louise, skoldags" ropar han. Jag rusar nerför trapporna, borstar tänder och sätter upp håret.
Sen så tar jag min väska och springer ut och där står Rebecka.
Jag vänder mig om. "Hennes mamma betalade mig om hon fick nån vän. Så ni kan väl bli bästisar?" sa mamma.
"Aldrig" säger jag och går fram till Rebecka och spottar på hennes sko.
Sen går jag själv till skolan trippandes. Men Rebecka hänger efter.
"Rebecka sluta" säger jag. "Haha, okej? Ofta.." hon tar upp sin taskiga röst mot mig.
Men jag kan allt slå till. Och springa, så jag springer ifrån henne.
"VÄNTA LOUISE" ropar hon. Det är ju en lång bit till skolan.
Men hon haltar och kan inte klara sig själv här i skogen.
Jag vänder om och går bort till henne. Hon gråter.
"Du Rebecka, vill du hänga med mig till sjukhuset" undrar jag.
Hon nickar och går vanligt det var nog bara ett skämt om foten.
Men så fort jag sprang. "Hej, vart är Roxy?" undrar jag till en sjuksköterska.
"Rum 123" säger hon. Jag nickar och vi går dit.
"Hej Roxy,... ROXY?" Det börjar pipa.
En sjuksköterska springer in och säger till oss "UT".
Efter en stund kommer hon ut och säger till oss.
"Hon... är borta..." säger hon sorgset.
Fortsättning följer!
|
|
|
|
