[Novellen] del 2 |
Rött och så vacker
Jag började gråta, kurade ihop mig på bänken, och hoppades på att ingen skulle gå förbi.
”Natta, Natta, vakna”
Någon ruskade på mig, och jag öppnade sakta ögonen.
Jag såg en suddig figur framför mig, och efter att mina ögon vant sig, såg jag att det var
Robin.
Han tittade på mig bakom sin svarta lugg, och han såg orolig ut.
Jag satte mig upp, och han satte sig brevid mig.
”Hur mår du?” frågade han och la armen runt mig.
”Jag mår bra” Jag visste att han inte skulle tro mig, men jag orkade inte svara på några frågor.
”Natta” sa han och tog bort armen. ”Du behöver inte ljuga, det vet du.”
”Nej jag vet, jag orkar bara inte” suckade jag och reste mig upp.
”Jag följer dig hem” sa Robin och tog min hand och tillsammans började vi gå.
”Vart har du varit?” sa mamma när jag steg innanför dörren till lägenheten.
”Jag har vart ute” sa jag lugnt, jag orkade inte bråka.
”Nathalie, klockan är 21 30, du vet att du ska ringa om du kommer hem sent!”
”Jo jag vet, förlåt” sa jag, och gick in i mitt rum.
Jag la mig på sängen, satte på mp3 och somnade.
”Jag drömde något skitkonstigt inatt” viskade jag till Issa.
Vi satt på NO lektion, och vår lärare hade genomgång.
”Vad drömde du?” viskade Issa och tittade konstigt på mig.
”Att jag och Robin var tillsammans” Hela klassen vände sig om, inklusive min lärare.
Jag hade glömt att viska, och eftersom alla andra i rummet var knäpptysta hade hela klassen hört vad jag sagt.
”Schyy” Väste vår lärare, och jag gömde ansiktet i händerna för att kväva ett våldsamt skrattanfall.
”Tack för idag” sa hon tillslut, och alla störtade ut ur salen.
”Berätta exakt vad du drömde” sa Issa på väg mot skåpen.
”Men det var inget speciellt.” sa jag, och såg hur besviken Issa blev, hon trodde nämligen att jag gillade honom, mer än som en kompis.
Jag stängde mitt skåp, och väntade på att Issa skulle blir klar.
Plötsligt kände jag en hand på ryggen, och när jag vände mig om stod jag öga mot öga med Robin.
”Hörde att du drömde om mig inatt” Sa han retsamt och flinade åt mig.
”Va? Vem har sagt det?” sa jag irriterad och tittade på honom. Chokladbruna ögon, linjerade med kajal.
”Saker sprider sig fort i vår skola” sa han och började kittla mig.
”Bah, Robin sluta!” Jag ramlade ner på marken skrattandes, och han satte sig på mig, och fortsatte att kittla.
”Säg det!” Sa han elakt och fortsatte att kittla
”du är bäst!” viskade jag medans jag försökte att putta bort honom.
”Vad håller ni på med?” Min NO lärare började gå mot oss, och Robin ställde sig upp.
”Öhm, inget” sa Robin, och hjälpte mig upp.
”Ser jag er hålla på och brottas igen, får ni båda kvarsittning” sa hon, och började gå bort mot lärarrummet.
Båda jag och Robin började skratta, och när vi lugnat ner oss, började vi hem igen, med Issa och Erica i hälarna.
”Jag ska svänga här” sa Erica och stannade.
”Jaha okej” sa jag och gav henne en lätt kram.
Hon gick åt sitt håll, och vi andra gick åt vårt håll.
”Natta, är det okej om man följer med dig hem idag?” sa Issa efter en stunds tystnad.
”Visst, visst, vadådå?” frågade jag.
”Mamma ska laga maten idag” Sa hon, och alla tre började skratta.
Plötsligt fick jag en rysning genom hela kroppen. Jag måste vara ensam.
Jag ökade takten, kom längre och längre bort från Issa och Robin.
”Natta, Natta stanna!” de skrek efter mig, men jag orkade inte bry mig. Jag bara fortsatte gå.
Hittade en bänk på ett avskilt ställe, satte mig ner, och tog ut min lilla lila påse.
Jag vill inte
Jag skar, och skar och skar och skar.
Blodet forsade ner från de djupa såren.
Rött och så vackert
Plötslig började min ficka vibrera.
”Issa” stod det på skärmen, och jag svarade.
”Vart är du?” sa en orolig röst.
”J-jag är vid kullgränd” Jag darrade, jag frös verkligen, ändå så var det jättevarmt ute.
”Vi kommer” Issa la på, och efter ett tag så såg jag henne och Robin komma gående på stigen.
Då Robin fick syn på mig började han springa.
”älskade” Sa han och kramad om mig.
Tårarna brände innanför ögonlocken, och snart forsade de ner för kinden.
Han höll om mig hårdare, så nära. Jag kunde höra hans hjärta dunka, och det fick mig att känna mig trygg.
”Jag älskar dig” sa jag tyst, osäker om han hade hört mig.
Det hade han tydligen, för efter ett tag sa han ”Jag älskar dig också.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vattendroppe - 8 maj 06 - 06:42- Betyg:  | | Så bra! blev riktigt rörd! Det kommer en fortsättning va? :) | | minimuffla - 8 maj 06 - 05:24- Betyg: | | Fortsättningen!?! skitbra!! | | tro - 8 maj 06 - 05:11 | | Tack tack (: ^^ | | STruTSEn_91 - 8 maj 06 - 01:48- Betyg: | | Hoppas verkligen att det kommer en forsättning.. och det är snart:P :D | | sofiiie - 8 maj 06 - 01:38 | | MERMERMER:D åhh, vill veta vad som händer!!!:) |
|
|
|
