[M/M] Heaven in your eyes - Del 17 |
– Om jag kunde vrida tillbaka tiden –
”Romeo?” Den något sömndruckna rösten fick mig att vrida på huvudet och betrakta killen i öppningen ut till balkongen. ”Varför sitter du här? Kom in och lägg dig igen.”
Utan att svara vände jag tillbaka huvudet och lät blicken tomt betrakta de folktomma gatorna. Klockan i vardagsrummet talade klämtande om för såväl mig som Bambi, att det varit läggdags för länge sen. Och solen som sakta börjat stiga igen sa oss båda att det var dags för krigare som vi att krypa till sängs.
Men jag kunde inte sova, inte ens om jag varit trött. Så fort jag slöt ögonen såg jag bebisar för min inre syn, och lyckades jag nicka till en stund var det barngråt jag hörde och såg stirriga små ögon förfölja mig. Ekon från förr plågade mitt sprängfyllda samvete och fick mig att röka cigarett efter cigarett utan uppehåll. Det här är straffet för att jag tänkt med mina nedre regioner.
Bambi smög upp bakom mig och la armarna om min hals, lutade sin haka mot min hjässa.
”Inget blir bättre av att du sitter här och har ångest”, mumlade han lågt. ”Maja blir inte mindre gravid för det.”
Ilsket skakade jag av mig hans armar, kom på fötter och lutade mig mot balkongräcket.
”Jag kan inte ändå inte sova”, muttrade jag, lutade ansiktet i händerna och gnuggade tinningarna. ”Så det spelar ingen roll om jag sitter här ute och förkortar min livstid med nikotin, eller ligger inne i soffan och stirrar upp i taket.”
”Men ligger du där inne i soffan och stirrar upp i taket, så har du i alla fall mig att sniffa på. Och jag är en sjutusan mycket bättre kick än de där cigaretterna.”
Med ett trött småleende vände jag på huvudet och såg bort mot min pojkvän. Och hade det inte varit för att min hjärna rytmiskt mässade ”jag vill dö, jag vill dö, jag vill dö”, hade min kropp säkerligen reagerat på det faktum att Bambi endast var klädd i ett par boxers.
”Jag vill inte att du ska behöva ta del av det”, suckade jag lågt och såg ut över det folktomma kvarteret igen. ”Det hjälper inte dig om jag ligger där inne och delar med mig av min ångest.”
Bambi sa inget på en stund, men så gled han sakta bort till mig och vände mig mot honom så han kunde se mig i ögonen.
”Lyssna nu på mig”, sa han lågt och satte ett finger under min haka. ”Jag är redan involverad, Ro, och det tänker jag fortsätta med. Din smärta är min smärta och speciellt som nu när en tidigare flamma råkar bära på din unge och funderar på att behålla den. Jag älskar dig, din jävla fåntratt, och därför är dina problem mina hur du än vänder och vrider på saken.” De blå ögonen såg lugnt in i mina och jag suckade. ”Kom in och lägg dig nu och sluta röka så förbannat mycket. Det är inte bra för dig.”
”Du röker också.”
”Men inte som en jävla kamin. Du kommer ha rökt sönder dina lungor innan du fyllt 20.”
”Betyder det att jag får dö då?”
”Sluta tycka så hemskt synd om dig själv, det är faktiskt lite ditt eget fel att du sitter i den här sitsen nu.” Han gjorde en grimas. ”Dessutom klär det dig inte att hänga läpp på det där viset.”
Jag gav honom ett tjurigt ögonkast.
”Tack, jag mår så mycket bättre nu.”
Men Bambi bara log och smög de muskulösa armarna närmare mig, så hans nakna bröst kom att pressas lätt mot mitt och mitt hjärta slog en kvittrande volt.
”Dessutom blir jag alltid lite småsugen när jag vaknar såhär mitt i natten.” De blå ögonen fördunklades en aning då hans händer började smeka mig i nacken och leka med mitt hår. ”Och eftersom det är ditt fel att jag är det, tycker jag du borde göra rätt för dig och hjälpa mig.”
Spinnande som en katt som trängt in sitt byte i ett hörn, lät han sina fylliga läppar helt lätt möta mina för att sen retsamt dra sig tillbaka. När de återigen sökte sig nära mitt ansikte och nafsade mig i käkpartiet tog mina händer direkt ett hårt tag om hans höfter, vilket fick honom att ge ifrån sig ett triumferande läte.
”Jag ser dig hellre galen av åtrå än ledsen”, viskade han hest och jag var fast. När sen hans händer smekte sig framåt och ner över mitt bröst, bara för att kunna smita in under t-shirten och smaka naken hud, kastade jag mig efter hans läppar som en utsvulten varg. När hans rygg brutalt trycktes mot väggen stönade han så högt att min hjärna direkt stängde av all normal verksamhet, och när han sen slet av mig t-shirten och satte tänderna i min axel, dog jag fullständigt. Jag ville ta honom på golvet, ville se honom vrida sig av lust och ville höra honom skrika mitt namn. Jag ville se honom svettas, se honom krampa och sen se honom spänna sig inför det slutgiltiga.
Jag vill se honom älska med mig.
Så de där boxershortsen han bar var strax ett minne blott och mina ögon vidgades av förtjusning över vad de fick skåda. Med små kuttrande läten av gillande strödde jag blöta kyssar över hans hals, bröst och mage och stannade till vid ljumskarna för att retsamt kittla honom med tungan. När han stönade högt tog jag honom i munnen.
Det lilla flämtande skrik han lyckades åstadkomma var nog för att jag skulle glömma hela världen. Alla tankar på Maja och barnet hon bar på flydde iväg med vinden och allt som med ens betydde något var killen som vred sig under mig. Hans händer som knöt sig i mitt hår och manade mig att fortsätta och hans små eggande flämtningar som fick mig att ta för mig som aldrig förr.
När han flämtande stönade fram:
”Vänta lite, Ro, vänta lite, annars kommer jag”, drog jag mig undan och satte mig upp, medan jag leende betraktade min pojkväns skakande kropp.
”Du har rätt”, log jag, ”det här är bättre än att sitta på en balkong mitt i natten och ha ångest.”
Bambi lyckades le innan han satte sig upp och la armarna om min hals, försökte hålla blicken stadig även om hela hans väsen skrek av lust.
”Jag vill prova något nytt idag”, lyckades han få fram och jag höjde ena ögonbrynet. ”Hårt och brutalt kan vi ta en annan gång, jag vill inte ha det så idag.”
”Vad vill du då?”
Han smålog och sänkte sitt ansikte nära mitt.
”Jag vill att du älskar med mig.”
Utan att förstå vad han menade såg jag bara på honom, medan Bambi log mot mig.
”Lägg dig på rygg”, blev hans order och jag lydde blint. När han sen bad mig lyfta benen en aning började jag inse vad han ville, och blev rörd.
”Bambi”, mumlade jag lågt men han hyschade bara på mig. När jag sen slöt ögonen och kände honom tränga in, försvann de sista spåren av svarta tankar från mitt sinne. Och när han böjde sig ned över mig och satte händerna mot mina kinder, såg jag ömt in i hans blå ögon och slogs av hans skönhet.
”Jag älskar dig”, viskade jag lågt med darrande stämma och såg hans ögon glimta till av öm kärlek. ”Jag älskar dig så det gör ont.”
”Jag älskar dig också, nu och för alltid.” Hans röst blev hes och raspig när han började röra sig, och när han sen la ena handen mellan mina ben, drog jag häftigt efter andan. ”Sväva med mig, älskling, sväva med mig.”
Och jag slöt ögonen, la armarna om hans kropp och lät oss båda smälta samman.
Det som väckte mig senare den förmiddagen var min mobils ilskna tjutande. Förvirrat for jag upp ur soffan och började leta runt bland alla kläder efter min kära ägodel. När jag fick den i handen svarade jag innan jag ens hunnit registrera vem det var som ringde. Och när tjejen i andra änden sa sin första mening, önskade jag tyst att jag aldrig svarat.
”Hej, Maja”, sa jag trött och slog mig ned på soffan igen, bredvid den fortfarande sovande Bambi. ”Om du inte har några glädjande nyheter om ett barn som inte längre finns, ber jag dig dra åt helvete och sluta förstöra mitt liv.”
15:åringen i andra änden fnös till och jag kunde riktigt se henne snörpa på munnen sådär som hon alltid gjorde när något inte föll henne i smaken. Hade vi träffats under andra omständigheter, och jag med en annan personlighet, hade hon säkert fallit mig i smaken likt jag för henne. Hon var ofantligt vacker med en skönhet av den sorten som för tankarna till en ren oskuld. Hennes kropp var inte att klaga på och hennes röst intressefallande och tilldragande. När hon rörde sig kunde man inte låta bli att slita blicken från vad den nu vilade på och följa hennes svassande gång. Och den grönblå blicken var förförande.
Jag såg henne endast som en tillfällig erövring.
Vi hade träffats på en nattklubb för flera månader sen och jag hade direkt ställt in min radar på henne. Så trots att hon fnittrande spelade svårflirtad hängde jag efter henne som en flämtande hund, och när jag slutligen fick henne kastade jag bort henne. Men hon hängde efter mig som en blodigel och eftersom män behöver få utlopp för vissa saker med jämna mellanrum, kom jag tillbaka till henne gång efter gång och hade säkerligen fortsatt i samma hjulspår om det inte varit för Bambi. Nu önskade jag bara att hon kunde försvinna med vinden.
”Skulle inte tro det va, Romeo”, fnös hon ilsket i andra änden. ”Det är av andra skäl jag ringer dig.”
”Som vadå; är det trillingar du bär på eller?”
”Du ska fanimej bara hålla käften!” Hon fräste som en vildkatt innan hon lyckades sansa sig igen. ”Jag tänkte bara att det kanske kunde vara bra för dig att veta.”
”Veta vadå?”
”Att du ska bli pappa.”
En kort stund satt jag bara tyst med telefonen tryckt mot örat, innan vidden av det hon sagt sjönk in.
”Du kan inte mena allvar”, väste jag fram medan jag böjde mig framåt och motstod impulsen att kräkas på mattan.
Maja bara hånskrattade.
”Som om jag skulle skämta om det”, snäste hon. ”Nej du, Romeo min vän, du ska bli pappa och det får du finne dig i vare sig du vill eller inte. Det här barnet ska ingenstans mer än ut i världen om några månader, och när det händer förväntar jag mig att du hjälper till, för du är lika mycket förälder till den här ungen som jag är.”
När den första chocken lagt sig slog ilskan till med full kraft, och jag reste mig så häftigt att Bambi vaknade till i soffan med ett ryck och stirrade sömndrucket på mig.
”Du kan fan ta och glömma att jag ska hjälpa till!” skrek jag så högt att Bambis något sömniga min direkt drevs på flykt. ”Jag är inte skyldig dig någonting och kommer aldrig att vara! Det där barnet är ditt och endast ditt och att jag ska ge dig stålar eller komma och ta hand om ungen varannan vecka, kan du stoppa in i arslet! Det är ditt barn, Maja, ditt och endast ditt!”
Och sen drämde jag mobilen i golvet så hårt att den stängdes av. En stund stod jag bara och flämtade av ilska innan Bambi reste sig och gick fram till mig.
”Var det Maja?” frågade han och jag gav honom en idiotförklarande blick.
”Vad fan tror du!?”
”Hey hey.” han höll upp händerna i luften. ”Ta inte ut din ilska på mig, jag har inte gjort något.”
Jag gav honom ett förintande ögonkast innan jag stormade ut på balkongen, fick fram en cigarett och en tändare, tände på och drog sen några hetsiga bloss medan Bambi slöt upp bredvid mig.
”Hon tänker alltså behålla det?”
”Nej, jag står bara här och hetsröker för att jag finner det så ofantligt underhållande!”
Bambi blängde på mig.
”Ibland måste jag hålla med Maja om att du är ett arsle”, snäste han och spottade ner mot gatan. ”Nej jag menar allvar; ska hon behålla det?”
Ilsket stampade jag på cigaretten bara för att sen tända en ny och inleda samma procedur.
”Ja!” Ilsket knöt jag min fria hand. ”Den lilla jävla slampan, den lilla jävla horan! Det där gör hon fanimej bara för att komma åt mig, för att ha en hållhake på mig genom hela livet. För fan ska veta att hur jag än gör så har hon rätt; jag är barnets jävla farsa och det kommer förfölja mig om jag så sticker till Nordpolen.”
Bambis blå ögon betraktade mig lugnt medan jag sparkade till det lilla möblemang som fanns på balkongen.
”Hur ska du göra då?”
Och hade jag inte varit för upptagen med att vara ilsken för min egen räkning, hade jag med all säkerhet lagt märke till det stråk av förtvivlan som doldes i hans annars så lugna röst. Men som det var nu var jag för förbannad för att ens försöka lägga märke till någon annans känslor.
”Jag vet inte!” ylade jag ilsket och drog några hetsiga bloss på cigaretten. ”Hade jag vetat det hade jag inte stått där och rökt som en annan idiot!” Jag fimpade och stampade på cigaretten innan jag stormade in i vardagsrummet, nappade åt mig mobilen från golvet och fortsatte ut i hallen, med Bambi hack i häl.
”Jag måste hem, eller bort, jag måste någonstans”, rabblade jag hektiskt medan Bambis blå ögon sorgset såg på mig. ”Jag ringer dig, eller jag vet inte, hör av mig gör jag i alla fall. Jag måste få tänka.”
Och tala förstånd med Maja.
”Gör inget dumt nu, Ro”, sa Bambi lågt och jag öppnade dörren. ”Gör inte mer skada än du redan gjort.”
Det svarade jag inte på, istället forsade jag nedför trapporna, ut i förmiddagssolen och vidare hemåt med tankarna och känslorna som ett enda bultande näste i huvudet. Jag behövde komma hem och fokusera på lite annat medan jag tänkte ut hur jag bäst skulle slå ihjäl den jävla stroppiga flickungen. Jag behövde fokusera på mamma och Tova samt att hålla farsan borta från dem, det skulle ge mig lite tid att både lugna ner mig samt reda ut mina förvirrade tankar. För även om jag innerst inne förstod att Maja aldrig skulle ändra sig, hoppades jag fortfarande på mirakel. Men hur mycket jag än hoppades förstod jag också att jag antagligen inte skulle kunna ändra på någonting; framåt vintern skulle en liten miniRomeo födas och jag kunde inte göra någonting åt det.
Om du var ute efter att förstöra mitt liv, Maja, så grattis; du har lyckats mer än väl.
Pappa Romeo? o.o Kommentera och gör mig glad 8’D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bexis - 18 jul 09 - 02:10- Betyg:  | | omfg jag står inte ut jag behöver meeeeeeeeeeeer så fort det går jag får sådan kraftig abstinens att det är läskigt, hade du tänkt bota mig från denna smärta eller hade du tänkt låta mig vrida mig på golvet i plågor och långsamt dööö? =O | | sandruskapuska - 17 jul 09 - 01:34- Betyg: | | spãnnande.. | | WalkingTheDemon - 16 jul 09 - 00:54- Betyg: | | Så bra, och en sak till, jag tycker inte om maja. | | InTheShadows - 15 jul 09 - 22:14- Betyg: | oooh, så vackert argsint. om man nu kan säga så.
älskar den, <3 älskar dom <3 älskar dina skrivartalanger <33
gah.... | | _Live_life_ - 15 jul 09 - 21:50 | porrigt
sorgligt
ångestfyllt
mästerligt | | flikkanmedN - 15 jul 09 - 21:32- Betyg: | | Gryyyyyyyyyyyyyyyyyymt skriver som vanligt. Dem är lite smått porriga dem där två ;) | | Jurrie - 15 jul 09 - 21:01 | Jag gillar INTE Maja! Uuush på henne! Ingen bebi :' Romeo pappa? Neeeeeej... Inte pappa till Majas barn det ska vara han och Bambi ingen Maja ska få vara med! xD
Annars skriver du suuperduupermegasjuktasmycketskiitbäst! :D Jag älskar det (: | | NeMriA - 15 jul 09 - 20:23 | 1. första stycket - <3
2. resten - jag blir så upprörd. maja kan dö -.- eller nej, hon är väl inte ond egentligen men alltså o.o UUUGH vad jobbigt jag blir så upprörd! o.o
Pappa Romeo :S det låter sjukt fel faktiskt -.- om han ska vara pappa får fan Bambi föda barn!
nej nu blir jag upprörd och kommenterar svinfult och allt.
me loves this novel <3 |
|
|
|
