Pojken i Tjejkläder [Del 19] |
Del 19
Två dagar tidigare, ungefär samma tid som Dennis gick ifrån lekparken med tungt samvete, kom Benjamin hem. Han hade gått omkring helt planlöst, upprörd och besviken som han var, tills hans fötter fört honom tillbaka till problemens källa. Hans hem.
Fanny hade inte rört sig en centimeter, och det passade Benjamin alldeles utmärkt. Han var skakig, det kändes som om han skulle gå itu vilken sekund som helst. Skam knöt sig i hans mage, sköljde honom med minnesbilder och hånfulla ord. Dennis tror att jag vill klä mig i tjejkläder. Han tror att jag är en fjolla, en bögjävel… en transa. Det sista gjorde så ont att tårar bildades i hans ögon. Han torkade envist bort dem.
Efter att ha tagit av sig sandalerna gick han fram till kontorets dörröppning. Benjamin såg att mamma var ute på någon slags chattsida, det var massa bilder på folks ansikten och hon klickade ofta in på någons profil för att läsa deras presentation. Han visste inte varför han inte sprang upp till sitt rum, kanske för att han inte ville. Kanske för att han kände sig ensam. Han ville inte vara ensam. Då var till och med mammas sällskap ett möjligt alternativ.
”Vad vill du?” Frågade Fanny. Hon försökte låta arg men lät mest besvärad.
”Jo…” Benjamin tog ett djupt andetag. ”Älskar du mig?”
Mamma vände sig om och stirrade på honom. Hennes ögonbryn lyftes först upp i pannan av förvåning och sedan ner igen i en oroad min. ”Självklart.” Sa hon kort.
”Okej… jag ville bara veta.” Så vände han sig om och sprang upp till sitt rum.
Det tog Benjamin en lång stund innan han insåg att Thorsten inte varit hemma på evigheter. Han hoppades innerligt att mamma slängt ut honom, att det var slut mellan dem två. Fanny tålde han, men Thorsten gav honom kväljningar. Innerst inne hoppades Benjamin på att hans mamma skulle bli normal igen, när inte Thorsten fanns med i bilden
Senare på kvällen, runt åtta, äntrade någon genom ytterdörren .
Fanny var genast på plats, hon skrek och bad honom att dra åt helvete. Thorsten var lugn, pratade övertalande och vänligt, lovade förbättring.
Benjamin var fortfarande fast i någon slags ”behöver-vara-nära-någon”-fas och smög sig nerför trappan för att se vad som hände.
Mamma började bli osäker, fastän hon snäste åt honom att dra dit pepparn växer. Till slut sa han något som fick henne att mjukna upp helt, till och med hennes axlar sjönk en smula.
”Förlåt. Jag älskar dig, Fanny.”
Benjamin tyckte han sa det sliskigt, äckligt, falskt. Men hon köpte det, omfamnade till och med Thorsten med tårar i ögonen. Thorsten hade fått syn på honom i trappan och flinade.
Benjamin smet tillbaka upp igen. Han mådde illa.
Ljuden från sovrummet mitt emot hans eget var så höga att inte ens han själv märkte meddelandet förrän morgonen därpå.
Förlåt.
Det var från Dennis. Benjamin stirrade på mobilskärmen tills hans ögon började tåras. Trots att det var hyckleri, så gjorde knuten i hans mage inte lika ont längre.
Benjamin bestämde sig för att städa sitt rum. Han hade låtit det se ut som det gjort alldeles för länge och ville inte må dåligt varenda gång han steg in där.
Mamma var glad på morgonen. Nynnade för sig själv och tog kaffe och smörgås till frukost – inget vin. Ur skåpet i köket tog Benjamin ut en påse som han skulle samla skräp i.
"Vad ska du med den till?" Frågade mamma.
Inte ville han vara den som förstörde sin mors goda humör. "Jag ska... städa."
Hennes humör blev lyckligtvis inte sämre för det. Hon kramade om honom med ena armen och kysste hans huvud. "Okej." Sedan satte hon sig framför datorn med kaffekoppen i handen.
Till Benjamins förtret satt Thorsten i vardagsrummet med laptoppen i knät. Jobbade han inte idag? Han måste tagit ut ledighet eller något sådant. Detta gjorde Benjamin fruktansvärt osäker till mods. Det kändes som om Thorsten gjorde något förbjudet, som om han brutit sig in på mammas och Benjamins privata tid.
Thorsten sneglade mot honom. Benjamin sprang genast upp på sitt rum igen.
När började den där känslan av oro att gro inom honom? Han visste inte. Kanske när han såg vinglas istället för vanliga glas vid matbordet under middagen, eller var det tidigare än så? Nu var den i alla fall där och den skulle stanna också, det kände han.
Mamma övertalade Benjamin att sitta med henne och Thorsten i vardagsrummet. De tittade på TV tillsammans, en komedi som nog varit ganska rolig om inte Benjamin blivit så nervös i deras närvaro. Han såg med växande oro på medan Thorsten hällde upp mer vin till mamma (och till sig själv, då). Mamma blev väldigt vimsig av sig. När hon sträckte sig fram för att ta vinflaskan råkade hon välta den rakt över Benjamin istället. ”Woops!” Sa hon och skrattade.
Benjamin ville skrika, ville springa därifrån, ville…
Jag vill till Dennis och Nilla.
Han reste sig upp i ren reflex, började gå mot hallen.
”Vart ska du nu då?” Frågade mamma groggigt.
Allt det mod han samlat upp rann av honom. ”Jag ska på toaletten.”
Det svaret tycktes duga, mamma vände sig till Thorsten som hade hämtat en ny vinflaska och hällt upp ännu ett glas vin.
Badrummet var ovanligt ljust i sin vithet och starka lampa. Benjamin satte sig på toalettstolen, stirrade först på sin vindränkta klänning och sedan på den ljusblåa mattan.
"Du har tjejkläder på dig idag."
"Ja."
"Det hade du inte senast vi sågs."
"Jaha."
"Och då var du hos din pappa."
"Jaha."
"Får jag gissa?"
Han kommer fatta. Tänkte Benjamin i en blandning av fasa och spänning. Om jag är med honom tillräckligt länge kommer han ju att fatta. Men vad händer då? Jag vill inte att-
Ett gällt skratt fick honom att stanna i tankarna. Jag vill… Jag vill bara inte.
Han satt på toalettstolen en lång stund. Tårar droppade ner och när de blandades med mattan blev de mörkblå. Inom sig visste Benjamin att någonting hade hänt, inom sig visste han att det snart inte skulle hålla längre.
Vad kommer hända med mig då?
Ett ljud fick honom att se upp. Det var dörrhandtaget som tryckts ner, någon höll på att lirka upp låset. Benjamin kröp ihop på stolen, hade redan kommit fram till vem det var och insåg att han inte hade någonstans att ta vägen. Vilken dumskalle jag är.
Dörren öppnades, och där stod Thorsten, triumferande med en skruvmejsel i handen.
”Hej, Benjamin.” Sa han och stängde och låste dörren bakom sig, la skruvmejseln på golvet vid dörren.
”Gå din väg.” Viskade Benjamin.
”Gå min väg? Nej du. Jag vill prata lite med dig.”
”Låt mig va.” Han reste sig men visste att det var lönlöst. Han var fast. ”Jag berättar för mamma.”
”Hon kommer inte tro på dig. Hon vet att du hatar mig.” Thorsten tog ett steg närmare. ”Var bara snäll och lugn så ska jag vara försiktig med dig.” Han flinade, njöt av maktkänslan situationen gav honom.
”Låt mig va!” Upprepade Benjamin med mera kraft. ”Jag kommer skrika så högt att mamma hör!”
”Det tror jag inte.” Och med det var han över honom.
Benjamin föll handlöst ner på golvet, fingrarna nuddade den mjuka mattan. Han öppnade munnen för att skrika, men snabbt lades en torr, grov hand om hans mun.
”Håll tyst.” Thorstens ansikte var alldeles nära, lukt av sprit sipprade från hans andedräkt. ”Din jävla horunge, tror du att du kan hota mig bara sådär, va? Jag ska knulla dig så hårt att du inte kommer kunna sitta på en vecka.”
Benjamin trevade efter någonting. Och medan Thorsten knäppte av sig byxorna med ena handen, lyckades han välta en papperskorg och greppa tag i ett gammalt, använt rakblad.
Thorsten skrek när rakbladet skar igenom handen han höll om Benjamins mun. Blod rann ner från handen och några droppar träffade Benjamins haka och hals, men det brydde han sig knappt om. Istället började han skrika. ”MAMMA! MA-”
Längre hann han inte, Thorsten slog honom hårt i magen. Allting svartnade för Benjamin, smärtan var så intensiv att han knappt kunde andas. Han måste svimmat av en sekund eller två, för när mörkret skingrat sig hörde han ljudet av rinnande vatten och Thorstens ilskna röst. ”Jävla skitunge. Ah… fan.”
Benjamin kved till, smärtan kom i ständiga vågor, magen kändes som om den gått sönder på insidan. Thorsten torkade av sig med ett papper. ”Det hade inte hänt om du bara hållit käften.” Han knäppte upp byxorna och ställde sig på knä vid Benjamin. Rakbladet lade han på handfatet. Benjamin sparkade mot honom, men Thorsten hade redan tagit ett starkt grepp om hans lår.
När Benjamin var på väg att ge upp, för smärtan i magen hade spridit sig och var nästan förlamande, slogs dörren upp.
Thorsten ryckte till och släppte Benjamin snabbare än blixten, som en unge påtkommen med handen i kakburken. Det syntes att Fanny var full, men inte tillräckligt full för att inte förstå vad han hade försökt göra. Hennes ansikte blev illrött.
”Vafan håller du på med?!” Skrek hon, och innan Thorsten ens hann börja förklara sig hade Fanny tagit en av flaskorna i hyllan och kastat den på honom. Den gick inte sönder, men nog vrålade Thorsten högt när flaskan träffade honom i huvudet. ”Jävla äckelpedofil!” Fanny fortsatte kasta saker medan glåporden haglade ur henne. ”Jag visste att du var lika äcklig som innan! Ditt kuksugande äckel! Jag hatar dig! Du rör fan inte min Benjamin, fattar du?!”
Thorsten var snabb med att ta sig ut ur badrummet, faktiskt så var han ganska snabb med att ta sig ut ur huset överhuvudtaget, och Fanny hindrade honom inte.
Benjamin låg på golvet, darrande och gråtande av smärta och den psykiskt påfrestande rädslan han just fått utstå. En mjuk hand smekte hans hår. ”Min lilla Benny.” Sa en len röst. ”Gjorde han dig illa?”
Benjamin skakade på huvudet, oförmögen att prata.
”Vad ska jag göra med dig, Benny?” Hon omfamnade honom, slutade inte smeka hans hår. Han tog emot trösten, klamrade sig fast vid mamma och hennes värme. ”Du är så svag och bräcklig…” Så blev hon tyst, ovanligt tyst, som om hon verkligen funderade över problemet.
En obehaglig känsla växte inom Benjamin när Fanny släppte sitt grepp om honom. Hennes blick var suddig, långt borta. ”Hur ska jag…” Hörde han innan hennes röst försvann i ett lågmält mummel. Hon reste sig upp. ”Ligg kvar.”
Benjamin såg förbryllat hur Fanny gick ut ur badrummet, han satte sig upp och väntade. Hon kom strax tillbaka - med en kökskniv i handen. Hennes blick hade fått något bestämt i sig, fast den var fortfarande förlorad i berusandets dimma.
Benjamin ryggade tillbaka, fann sig fångad i ett hörn. ”Mamma?” Flämtade han.
”Var stilla, Benny.” Hon tog några steg närmare.
Aldrig i sitt liv hade Benjamin varit så rädd som i det ögonblicket. Vad skulle hon göra med den där kniven? Döda honom? Varför just nu? Han snyftade förtvivlat till.
”Det kommer inte göra ont alls.” Viskade hon, mest för sig självt, och lutade sig över honom med kniven i högsta hugg.
Men Benjamin tänkte inte bara ligga still och låta henne göra som hon ville. Han sparkade på henne med hela sin kraft. Ena foten träffade Fannys hand och en del av kniven, den andra träffade henne i magen, fick henne att vackla bakåt. Hon återhämtade sig däremot snabbt och de två började slåss som galningar. Benjamin, som fäktade vilt med armar och ben medan Fanny försökte få grepp om honom med en hand. De skar sig på flera ställen när kniven kastades fram och tillbaka, men vad som avslutade slagsmålet var när Fanny råkade skära upp ett djupt sår på sin egen handled. Blodet strömmade ut, rann nerför hennes hand och på golvet, och till viss del på Benjamin. Hon tjöt av smärta, spottade ut sig en massa svordomar och grät.
Benjamin var snabbt uppe på benen, han snubblade förbi Fanny och var ute i hallen på rekordtid.
Fanny gjorde ingen ansats till att stoppa honom, istället hade hennes gråtande blandats med ljudet av rinnande vatten.
Utan jacka, faktiskt; utan en tanke på att ens ta med sig en jacka, störtade Benjamin ut genom dörren och vidare ut på vägen. Han sprang och sprang tills benen värkte, och han slutade inte förrän han ramlade på trottoaren. Klänningen gick sönder, och benen skrapades upp så illa att han knappt kunde röra sig överhuvudtaget. Han hade gråtit medan han sprang, men nu tjöt han nästan lika högt som Fanny gjort när hon skärt sig i armen.
Det var en sorglig syn som till sist ragglade fram längs vägen ner mot lekplatsen. Han hade ingen aning om varför han gick dit, kanske för att han ville sätta sig ner och vila, eller var det den svaga förhoppningen om att Dennis och Nilla kanske skulle gå dit nästa dag? Han kröp in under klätterställning, lutade ryggen mot det kalla träet. Såren på benen dunkade. Han hade slutat tjuta, men han snyftade högljutt och kved till ibland när smärtan blev för outhärdlig. Det var kallt ute, regnet och kylan hade gjort sommarnatten kylig, han kröp ihop i sin tunna klänning. Kanske, när benen kändes bättre, kunde han ta sig till Nillas hus? Ja, det skulle han göra. Men nu ville han bara gråta, gråta och gråta.
”Är du okej?”
---
Då vet ni.
Det här är faktiskt en utav de längsta delarna jag skrivit (längsta är del 9, tror jag). Men jag är inte riktigt nöjd med den...
Sorry att det tagit sån tid, var ju tvungen att knyta ihop alla lösa ändar, vilket var lite svårt.
I alla fall, nu till de jobbiga nyheterna. Jag ska vara borta i en vecka, utan dator. På söndag åker jag till nåt ställe nära smögen med familjen och där ska vi vara tills nästa söndag. Jag ska ta med mig ett block och försöka skriva, men mest vill jag använda den här semestern till att läsa.
Det blir bara en vecka, sen ska jag se till att uppdatera snabbast möjligt.
En ny del av "Benjamin och Erik" kommer att postas den här veckan, innan jag åker. Så att ingen glömmer mig, haha xD
KOMMENTERA, ELLER KREVERA.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | minut - 12 dec 09 - 20:46- Betyg:  | så det var här jag var innan jag "dog" på dikta.
men nu har jag iaf en massa avsnitt av den här novvellen att gotta mig åt ett tag :D | | Mp3 - 4 aug 09 - 16:32 | Otroligt bra del.
Jag känner för att misshandla Thorsten extremt. | | Dimmalimm - 17 jul 09 - 22:20 | | ska läsa, hinner inte nu. kommenterar för att komma ihåg *slå mig själv i huvet för att försöka vakna nog förr att hänga med i texten, men det funkar inte* | | solskenstystnad - 17 jul 09 - 18:33- Betyg: | Underbar, eller är det ett knasigt ord att använda?
Bra i alla fall! xD
och om du pallar får du gärna maila nåsta,
då jag inte är inloggad så ofta. OO (: | | vissenros - 15 jul 09 - 22:31- Betyg: | tycker namnet är bra som det är:D
hoppas allt bara blir massor av lycka nu och sen PANGBOOM och allt blir panik, haha- mina konstiga idéer;P
men gillade denna del mkt:: | | Pumisa - 15 jul 09 - 21:52- Betyg: | tycker det passar med pojken i tjejkläder, till skillnad från den nedanför
För att komma till saken gillade jag att läsa den här delen | | Livija - 15 jul 09 - 18:51 | ASsså, delar kommer sällan : <
OCH nu ska jag säga en grej!
Den heter ju "Pojken i tjejkläder" men "kille-tjej" och "pojke-flicka" är en skillnad! och "Pojke och Tjej" har du :O Du borde ändra det :3 Liten detalj bara ;_; Asså du måste egentligen inte XD Bara påpekar det (A) Bra novell annars^^ MAILA NÄSTA >:D | | Karlss0n - 15 jul 09 - 18:16- Betyg: | | Mycket bra :) Skicka när nästa e ute? ^^ | | Fenix - 15 jul 09 - 17:42 | | mycket bra skrivet (: | | NeMriA - 15 jul 09 - 13:47 | JAG HINNER INTE KOMMENTERA O_O ;_;
men: JAG ÄR KÄR I DENNIS, JAG HATAR THORSTEN OCH FANNY ÄR STÖRD, BENJAMIN SKA MÅ BRA
SÅDESÅ! | | saraarbast - 15 jul 09 - 13:43- Betyg: | Åh, jag som ville läsa mer! :(
mejla gärna nästa i alla fall! :) |
|
|
|
