En svag doft av vanilj {Del 21 |
Hejsan. Nu vill jag be tio tusen gånger om ursäkt för att det har dröjt. Men det är som att skrivlusten har slutat existera och försvunnit någon annanstans, och jag vet inte vart? Fixade iallafall ihop detta nu för att ni underbara läsare har fått vänta så länge och jag saknar er och era kommentarer :( Förlåtförlåtförlåt <3 är allt jag säger. Sen ska ni få läsa.
Kapitel tjugoett
It's like I've been awakened
Det vita taket ovanför mig hade ett flertal mörka fläckar som avslöjade fuktskador och i bortre högra hörnet visade en decimeterlång spricka att ingen hade brytt sig det minsta om att reparera skadorna i huset på ett åratal.
Jag hade upptäckt många brister med taket och rummet jag befann mig i, under den gångna natten, eftersom jag inte hade kunnat sova. Som att golvet inte var helt jämnt på alla ställen, utan att det ungefär vid dörröppningen buktade uppåt en aning, på grund av någonting jag misstänkte hade inträffat på den tiden på Skunken inte var rumsren. Eller att det enda rummet, som agerade både sov och vardagsrum, var alldeles för mörkt, inte alls särskilt trevligt att begrunda och egentligen skulle behöva minst två stora fönster till, istället för det lilla minimala som satt högst upp på en av långsidorna.
Jag suckade och bestämde mig för att avbryta min grundliga inspektion av Villes ostädade och sunkiga lägenhet, och började istället hålla på med mina naglar.
Jag låg med händerna ovanpå täcket, som var det enda som skylde min nakna kropp, i det som skulle föreställa Villes säng, men i själva verket bara var en madrass på golvet.
Värmen från Ville som låg till vänster om mig, kombinerat med det malätna täcket, gjorde att små svettpärlor trängde fram ur min kropp.
Jag uppfattade ett svagt ljud av tassar som trippade över golvet från köket, och i nästa ögonblick dök Skunken upp i dörröppningen. Han såg på mig med stora, bedjande ögon samtidigt som han gnydde högt och olyckligt.
Jag la händerna för ansiktet och andades långsamt ut all luft inom mig. Det sista jag behövde i det nedstämda tillstånd jag befann mig i just då, var en gnällig hund som gav mig skuldkänslor.
Jag gjorde mitt bästa för att försöka ignorera hunden, men efter tio minuter kunde jag inte låta bli att titta på hans stora, fula ögon som glodde oavbrutet på mig.
Jag förstod inte vad han ville, men tyckte ändå synd om honom. Ville hade ju inte gått ut med honom på hela föregående kväll och natten, så kanske var Skunken bara kissnödig?
Jag sneglade på Ville bredvid mig. Hans kolsvarta hår var om möjligt ännu rufsigare än vanligt, men på något sätt såg han bättre ut nu när det inte var så tillgjort och stylat. Hans isande blick kunde inte heller borra sig igenom mig nu när hans ögon var slutna och han andades djupa, tunga andetag som inte gav några som helst tecken på att han var på väg att vakna av hundens gnyende.
Jag funderade ett ögonblick, innan jag samlade ihop täcket och virade det runt mig, utan att bry mig om att Ville blev utan och låg helt blottad på den nersjunkna madrassen.
Jag började kravla bort från honom, men stoppades av en stark hand om min handled.
”Vart ska du?” mumlade Ville där han låg, fortfarande med slutna ögon.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Hans plötsliga uppvaknande och kontrollerande hand skrämde mig lite, mest för att jag inte hade varit beredd på det.
”Öh… jag… Hunden. Den… låter”, tvingade jag ur mig där jag satt på huk och kände att brösten var på väg att hoppa ur min provisoriska tubklänning.
Ett svagt leende spred sig över Villes läppar.
”Låt honom hålla på”, sa han och drog mig med lätthet tillbaka ner i sängen. ”Han är bara uppmärksamhetsberoende.”
Jag fann mig plötsligt liggande tätt intill honom, och han lutade sig över mig, med båda händerna på var sida om mig.
Han vek upp täcket så att min kropp var lika blottad för honom som hans, kanske omedvetet, hade varit för mig, vartefter han mjukt tryckte sig intill mig och lät läpparna glida över mina bröst.
”Alltså, Ville…” började jag och kände mig väldigt obekväm under hans kroppstyngd.
”Mm…?” mumlade han medans hans läppar sakta letade sig uppför min hals.
Jag harklade mig, och placerade handflatan mot hans mer än vältränade axel i ett försök att trycka undan honom, men han verkade knappt ens lägga märke till det.
Jag kunde inte egentligen sätta fingret på vad det var med Ville som gjorde att jag inte alls ville ha fysisk kontakt med honom. Det var inte alls på grund av hans utseende eller sätt att bete sig mot mig. Det var bara en känsla jag hade inom mig, som noga informerade mig om att jag just då inte var det minsta intresserad av att ha honom nära.
Det var snarare så att lägenhetens instängda luft långsamt kvävde mig, och jag hade en gömd längtan av att få komma därifrån.
”Skunken… Jag tror att han vill ut”, sa jag.
Ville stannade upp i sina mjuka rörelser och kyssar, medan jag tog tillfället i akt och knuffade honom ifrån mig. Han rullade av min kropp, och jag kravlade hastigt upp från madrassen och gjorde ett snabbt utfall mot det klädesplagget som låg närmast till hands.
Jag samlade ihop kläderna som låg utströdda lite varstans på golvet, samtidigt som jag i farten drog dem på mig. Alltihop skedde under Villes bevakande ögon.
”Helt seriöst”, sa han när jag tillsist hade fått på mig allt jag behövde, hade kopplat Skunken i ett slitet läderkoppel och precis skulle gå ut i hallen. Han såg på mig med en blick som kunde ha frågat mig om jag var dum i huvudet. ”Ska du gå ut med hunden? Nu?”
Jag stannade upp och tittade honom där han låg i sängen. Han låg på sidan, stödd på ena armbågen. Spritt språngande naken, förutom täcket som vilade över hans höft och därmed dolde hela härligheten.
”Ja”, sa jag och nickade. ”Han behöver komma ut.”
Jag hade ingen aning om hundars behov för jag hade aldrig ägt någon, och skulle aldrig göra det heller. Egentligen gillade jag inte alls djur, men jag var beredd att ta till drastiska åtgärder för att slippa ut ur den trånga, dystra lägenheten.
”Och det vet du?” frågade Ville med höjda ögonbryn.
”Jajamensan”, försäkrade jag honom medan jag samlade ihop mitt blonda hår i en hästsvans. ”Hundar behöver… kissa.”
Jag vände mig om och gick ut i hallen, men bakom mig kunde jag höra hur Ville tog sig upp ur sängen, ungefär lika osmidigt som jag, och skyndade ut efter mig.
”Ellen”, sa han och när jag vände mig om flämtade jag förskräckt till, då han med hastiga steg gick ikapp mig, utan något som dolde hans stora paket.
Den dinglade fram och tillbaka när han kom emot mig, och jag kunde till min förfäran inte sluta titta.
”Allvarligt talat, har jag gjort någonting?” frågade han när han väl var framme vid mig. Han grep tag om mina axlar och försökte se mig i ögonen medan han pratade. Jag blinkade dumt och såg sen förvirrat upp i hans ögon.
”Va?” frågade jag oförstående.
”Ja? Du är så jävla skum, och jag tänkte att… igår så ville du inte göra det med mig först, och sen gjorde vi det ändå och… alltså jag trodde ju fan du gillade det och så, men du har väl inte… jag har väl inte… alltså… Det var väl okej?”
Jag såg på honom med stora, uppspärrade ögon. Vad menade han? Vad hade han fått för sig?
”Jag… alltså, Ville…” sa jag nollställt. ”Det… det var bra. Det var jättebra. Jag måste bara… andas.”
Jag svängde om och låste upp dörren. Drog med Skunken ut och kastade en sista blick på Ville som inte gjorde något försök att hindra mig. Jag tittade förundrat på honom, och utan att förstå ett ord av vad han nyss hade hasplat ur sig började jag gå nerför trappan i det stinkande trapphuset.
Så fort jag kom ut ur den unkna luften inuti våningshuset där Ville bodde, drog jag ett par häftiga djupa andetag och njöt av den alldeles friska försommarluften. Att slippa från Villes unkna lägenhet ett tag var precis vad jag behövde.
Jag visste inte varför, men någonting under natten hade fått mig att känna mig obekväm. Jag funderade ett tag över vad det kunde ha varit, samtidigt som Skunken spatserade med nosen i marken bredvid mig.
Jag noterade knappt att han följde med, men han var hur snäll som helst, och stannade inte för länge på ett och samma ställe en enda gång, så jag kunde lugnt vandra vidare på trottoaren utan att bry mig om att hålla koll på honom.
Av någon anledning var det första jag kom att tänka på det sex som jag och Ville hade haft under natten. Det var första gången jag hade sex med någon annan än Rasmus, och jag kunde inte låta bli att jämföra det med varandra.
Jag förvånades över hur händelselöst sexet med Ville hade varit. För på något sätt hade mystiken kring honom, charmen, ryktet och allting med honom fått mig att tro att sex var toppen av allt och skulle vara något alldeles speciellt.
Men så var det inte.
Det var snarare tråkigt. Tja, nästan en besvikelse.
I alla fall om man jämförde med alla de känslor som fyllde mig när jag och Rasmus hade gjort det.
Rasmus hade alltid varit så försiktig. Så ömsint och omtänksam, samtidigt som han alltid lyckades tillfredsställa mig till max. Jag älskade de stunderna tillsammans med honom, men ville inte prata om det med någon. Det gick inte att sätta ord på, just för att det var så fantastiskt. Ett par ögonblick mellan honom och mig, som ingen annan någonsin skulle få vara med om. Privat och underbart.
Så varför var det inte likadant när jag gjorde det med Ville?
Var det för att Ville helt enkelt var sämre i sängen än vad Rasmus var? Eller handlade det bara om att Rasmus hade en annan känsla för det?
Kanske var det på grund av att Ville hade gjort sexet till en vardagssyssla och därför inte tog det på samma allvar?
Jag visste inte. Jag hade ingen aning, men jag hade helt klart förväntat mig någonting mer utav Ville. Och kanske hade jag bara blivit väldigt besviken och att det var därför jag betedde mig så konstigt mot honom.
Ville verkade ju inte ha märkt att någonting var fel under natten. Han verkade så nöjd man kunde vara, och det störde mig lite att känslorna jag gick omkring med nu inte var ömsesidiga. Det hade varit lättare att fundera på om han hade känt likadant, men nu blev det bara konstigt.
Jag suckade uppgivet och ökade på stegen så mycket att Skunken fick galoppera ikapp mig med sina små ben.
Jag förstod inte hur någon som var så speciell i övrigt kunde vara så ointressant när det kom till den intimaste kontakten mellan två människor. Någonting som han dessutom borde vara bra på, att döma av ryktena.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JessicaKarlsson - 18 jul 09 - 17:17- Betyg:  | men gud va bra. du skriver så bra och man kommer verkligen in i novellen! ;D
meejla! :) <3 | | Sidewinder - 15 jul 09 - 22:30- Betyg: | Haha jag visste det, Ville är tråktråk mellan lakanen :P
När kommer Rasmus synas till igen?
Och cred till dig, har märkt att ganska många inte lyckas skriva om sex utan att det osar pinsamhet om det, men du lyckas verkligen :D
Sluta läs denna kommentar nu och SKRIIIIIIIIIIV :P | | prickigthallon - 15 jul 09 - 21:53- Betyg: | MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
hoppas du läste av hur mycket jag älskar den här novellen av det ^^
Saknar dig darling, ha det bäst! <3 | | vemvet - 15 jul 09 - 18:12- Betyg: | Om hon inte blir tillsammans med Ville ska jag äta min hatt och jag har inte ens en hatt.
ÄLSKAR DENNA! Seriöst!
Maila. | | Rosapapper - 15 jul 09 - 18:09- Betyg: | | Fyfan vad bra:D !! | | Lizzi92 - 15 jul 09 - 18:08- Betyg: | jätte jätte jätte bra skrivet!!!
Älskar den här novellen!! Hoppas att nästa del kommer snart! <3
Och maila mig gärna när nästa del är ute :D <3 | | etsigav - 15 jul 09 - 17:33 | | åååh såå sjukt bra skrivet! | | SilverAndCold - 15 jul 09 - 14:13- Betyg: | Jag funderade ett ögonblick, innan jag samlade ihop täcket och virade det runt mig, utan att bry mig om att Ville blev utan och låg helt blottad på den nersjunkna madrassen.
- i det läget önskade jag verkligen att jag var Ellen ska jag säga dig. 8)
"Härligheten", "stora paket" - Julia, nu får du lägga av. Jag håller ju på att dö här borta! Jag blir ju helt... galen.
Men varför försöker du göra så att man inte sk tycka om Ville mer?! x( Nu när Ellen väl har fått honom, så är det enda hon ser brister. "Mää, han är dålig i sängen, han är bestämd, han är okänslig"
Jag vet att Ville egentligen är hur känslig, gullig och romatisk som helst. Jag bara vet det. SÅ FÖRSÖK INTE ATT GÖRA HONOM TILL NÅGOT HAN INTE ÄR. :@
(ursäkta mitt humör, men jag är lite tjurig eftersom att vi ska till Öland i en hel jävla megatråkig vecka)
Vad du än gör så kommer jag alltid älska Ville, och det är riktigt taskigt av dig om du gör något dumt bara för att hämnas. oO
Hur som helst, du skriver MEGAOTROLIGTJÄTTEBRA. (observera att det är stooora bokstäver)
Nu ska jag gå och kolla på min katt som är helt drogad eftersom att hon blev nedsövd hos veterinären idag, mohaha. (6)
<3 | | because - 15 jul 09 - 14:11- Betyg: | alltså.....vet du hur JÄVLA AVUNDSJUK jag är på dig? ;( du skriver så jävla bra!
mejla nästa :D<3 (kanske inte kommer hinna läsa den dock..ska iväg i två veckor på fredag så..:( men mejla gärna ändå :D) | | LoveMusic - 15 jul 09 - 10:19- Betyg: | Du, på ett tag så kommer jag förmodligen inte kunna hjälpa dig, men jag har kommit på den perfekta lösningen :D
Du skriver om ditt problem till min på msn i ett offlinemeddelande. Sen tänker du att jag svarar det mest överdrivna och konstigaste svaret, och sen kan du göra "Min idé" mindre dramatisk
Om denna delen, så kan jag inte säga annat än att den var superbra :D
Speciellt promenaden med Skunken, man blev heeelt ännu mer kär i Rasmus, bara så att du vet :D | | MoRoTpOwEr - 15 jul 09 - 09:24 | Huur !? Hallå det här ska föreställa det mycket magnifika delen
men nej , Ingen rasmus som kommer in och tänker döda Ville
Och ingen Ville som tänker förklara sina känslor för Ellen
Jag blir sentimental här .__.
Fast det kan också bero på hur min kära mormor väckte mig imorse ;o
Men på tal om min mormor så måste jag dra .__.
Kungen som jag är ger jag detta kapitel för att det fått mig och tappa
mina få Hjärnceller så får det10000000000000 * X mahahaha
Puss&Smäckz | | hooppsan - 15 jul 09 - 09:09- Betyg: | | skit bra, mejla nästa ;D | | NeMriA - 15 jul 09 - 09:03 | alltså, hej.
jag är morgontrött och har hjärnsläpp,
men detta är bra ska du veta o.O
av någon anledning gillar jag Ville igen trots att han är dum i huvudet -.- fy på mig.
öh ja xD<3 |
|
|
|
