Tills döden för oss samman *del 1 |
Jag tittade länge på Martinas livlösa kropp, hela hon var ner dränkt av blod som nästan hade stelnat. Min älskade Martina, vad fan hade jag gjort denna gången? Vad är det för fel på mig? Gråten välde upp men jag lät det vara för det skulle ändå inte hjälpa.
Efter ett tag när jag hade samlat mig torkade jag bort tårarna och tittade på yxan som fortfarande satt hårt klistrad i min hand. Vad skulle jag göra nu? Jag kunde ju inte vara jag, det gick inte att vara Tobias längre. Nästa gång när jag skulle se mig i spegeln så skulle jag inte se mig själv där, jag skulle bara se en kille som såg ut som jag, med de halvlånga bruna håret som täckte de vänstra ögat, de osäkra leendet som alltid uppenbarade sig när något var fel (och det var alltid något som var fel, så det satt på hela tiden - olyckligt nog), den tunna kroppen som hade behov av näring men som nästan aldrig fick något. Allt som hade varit jag, men som inte längre var det. Men det var försent att göra det gjorda ogjort nu, allt var försent även att vända tillbaka till de gamla livet för ett år sedan.
Men nu kunde jag inte sitta här och gråta jag kunde inte bara lämna henne här, så nu var jag tvungen att göra det som jag tänkt.
”Förlåt gumman, allt kommer att bli bra…” viskade jag, sedan höjde jag yxan och började skilja armar och ben från resten av kroppen, annars skulle de aldrig få plats i plastpåsen.
När jag var klar med det så stoppade jag varsamt in henne i plastpåsen och samlade in resten av sakerna som jag hade haft med mig och la det tillsammans i en annan påse.
Försiktigt bar jag upp Martina i min famn och började sakta gå mot bilden som var parkerad en bit där ifrån.
”Såja gumman, vi är snart hemma…” sa jag tröstande till henne, eller vänta, jag kunde ju inte säga det till henne för hon var ju…
”Det kommer fixa sig, snart är vi hemma och då är det bara du och jag” men det var ju klart att hon kunde höra mig, bara för att någon sa att man var död när hjärtat hade slutat slå betyder inte det att personen var död, för hjärtat var ju fortfarande inuti kroppen och enligt mig så levde Martina fortfarande. Hon levde bara inuti sig själv så hon kunde inte göra något mer än att höra och tänka. Om det var som jag trodde så hade inte jag gjort något olagligt, jag hade bara gjort så att Martina blev beroende av mig. Denna tanke gjorde mig lite lugnare och mer koncentrerad på mitt mål.
När vi äntligen kom fram till bilen la jag Martina i bakluckan och hoppade in i bilden och satte mig, startade motorn och satte på musik som jag skruvade upp tills den var så hög att det kändes som om örongångarna skulle sprängas och körde därifrån.
”Din jävel! Detta kommer kosta dig mycket” tänkte Martina där hon låg i mörkret orörlig.
Hahahaha, Alltså, förlåt för slutet men jag tyckte att det blev jävligt bra (just då, men sen när jag ska reda ut röran kommer jag att klaga XD)
Min fantasi tar över och jag lovar att det inte var meningen att det skulle bli så overkligt men nu blev det lite av allt, haha
Ni får nog stå ut med det och jag vet att denna delen inte blev så lång men jag hade tänkt att ta en lite äcklig sak (enligt mig själv) men i nästa del, eller jag tror att det bara kommer att handla om det men det få vi se då gott folk ;P
Se till att Kommentera nu!:D:D:D
Jag glömde ett förlåt till;
förlåt för att det antagligen kommer att vara såna stavfel som i den andra delen men i mina konstiga öron låter det rätt, tro det eller ej men det gör faktiskt det :’O
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mizz_andersson - 31 jul 09 - 14:49 | | läskigt. men man kan inte sluta läsa. så maila :) | | Dimmalimm - 15 jul 09 - 20:37 | | haha... lite fler punkter skulle behövas, nästan alla meningar var långa, det behövs korta ibland som "avbrott". eller det kanske bara är jag... iaf, super annars | | honheterjenny - 15 jul 09 - 15:34 | åh, jag gillar verkligen denna!
Jag kommer helt klart fortsätta läsa
wow | jag_gillar_z - 15 jul 09 - 14:54- Betyg:  | Den var jääääättebra!!
Lite konstig, men så klart så gör det ju inget^^
Mejla nästa??
Bra novell:D | | Madvis - 15 jul 09 - 11:14- Betyg: | Hahaha, ja, det blev lite konstigt ja. Men inte dåligt - absolut inte dåligt. Däremot blir det mera intressant nu och jag längtar efter att se vad du tänker göra med situationen :)
Hoppas på en ny del snart :D | | lovemenot - 15 jul 09 - 00:26- Betyg: | | mejla nästa? :) |
|
|
|
