SonnyhjärtaLiam [M/M del 6] |
Sonny
Att vara ensam hemma en fredagskväll är ingen höjdare.
Mamma är hos terapeuten, pappa är död och Liam har jag ingen aning om vad han gör, han svarar inte i mobilen eller på sms. Surt. Så jävla surt. Jag kanske ska dra ner till parken, till Ben, och se vad de håller på med. Nej, ingen bra ide, Ben och jag är inte vänner längre. Det känns skönt, men ändå inte. Vi hade ju ändå gått i skolan tillsammans sedan mellan stadiet, i fem år hade vi vart vänner, nästan bästa. Nej vi var bästa vänner. Ända tills sjuan. Då hade det blivit lite mer spänt mellan oss och vi vart konkurenter när det kom till tjejer. De två senaste åren hade han kanske bara utnyttjat mej för populäritet. Men det orkade jag inte bry mej om just nu. Han var ju den poppuläraste. Han hade vunnit. Jag reste mig upp och gick ut i köket för att se om vi hade chips eller godis hemma. Jag hittade en öpnad chips påse, men jag orkade inte bry mej om att ta ner den. Jag var inte sugen längre.
Jag gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan och slog på TVn. Jag sappade runt bland kanalerna och fasnade på en barnkanal som visade Tom & Jerry. Jag kännde mig lite lyckligare. Tom & Jerry hade vart min favorit när jag var liten. Jag hade en gammal VHS film med dem som jag brukade titta på så fort jag kom hem från dagis och ända tills jag somnade. Jag kunde varje avsnit på filmen utantill och tröttnade aldrig på att se dem springa runt på TVrutan och slå varandra. Pappa och jag brukade titta på det tillsammans. Tom & Jerry, Sonny & pappa. Gammla goda tider. Jag saknade det. Så jävla mycket.
Mamma skulle inte komma hem förns mycket senare, jag skulle vara ensam ett bra tag till. Jag orkade inte sitta kvar vid TVn så jag gick upp på mitt rum och lade mig på sängen. Det var ganska mörkt ute och stjärnorna i taket lös lite svagt.
Jag saknade Liam. Efter allt jag sakt till honom förra veckan hade gjort oss till vänner. Jag var förtfarande lite nervös över hans känslor för mig men Liam kontrolerade sig själv väldigt bra.
Jag kunde bara tänka mig hur svårt det var för honom att försköka behärska sina känslor och inte få ett stort utbrott för att personen som han älskade inte hade samma känslor för honom.
Usch, jag skulle sldrig klara av något sådant. Jag som till och med vart upprörd av att se på Glamour.
Jag låg i min säng och tänkte på allt mellan himmel och jord. Och jag kännde att jag var väldigt osäker på mina känslor angående... Ja, det mästa. Mitt liv, mina vänner, min familj och min framtid.
Heh, en patetisk tanke for igenom mitt huvud.
Tänk om jag var lycklig...
Zac och Liam
Liam och jag hade rymt över helgen. Vi hade cycklat minst en mil utanför stan och skulle nu övernatta i en gammal lada.
Liam hade redan somat och låg brevid mig på en gammal filt på ladugolvet. själv låg jag och lyssnade på musik i min iPod.
It's been a long hard road without you by my side
Why weren't you there ell nights that we cried
You broke my mother heart
You broke your children for life
It's not okay,
but we're all right
I remember the days you were a hero in my eyes
But those are just a long lost memory of mine,
Now I'm writing to you just to let you know I'm still alive
Låten heter 'Emotionless' med mitt favorit band Good Charlotte. Den låten sårar mig så mycket. Men den passar ändå in så bra på mitt liv och det jag har vart med om igenom åren.
Jag kännde plötligt hur det durrade till i fickan och jag fiskade upp mobilen. Jag hade fått ett sms från Tatzumi, en tjej jag träffat på internet. Hon kom från japan och var riktit söt. Vi hade till och med pratat om att träffas. Hon bode hyfsat nära, i en av förotrerna. Det var bara att ta ett tåg in till staden. Eller så skulle jag ta ett tåg ut till henne. Vad det än blev så såg jag fram emot det. Tatzumi var värkligen en toppen tjej och jag kännde värkligen att vi hörde i hop på något sätt.
Men kan man värkligen vara kär i någon man aldrig träffat?
Zac trodde att jag sov. Men igentligen låg jag bara brevid honom och blundade. Jag skulle aldrig kunna sova med min pirrande mage. De senaste två nätterna hade jag totalt sovigt cirka fem timmar. Det ända jag kunde tänka på var Sonny. Jag var värkligen döds kär i honom. Jag skulle kunna göra allt för att han skulle känna likadant för mig. Men man kan ju inte tvinga någon att älska någon annan. Det vore bara fel och ens känslor skulle ju ändå inte vara besvarade, eller jo, men med falska kännslor. Och vem vill det. Inte jag i alla fall. Och därför nöjde jag mig med läget att han i alla fall ville ha mig som vän.
Jag vände på mig så att jag låg med ryggen emot Zac. Och jag drog upp vänster armens tröjärm ,i en lätt rörelse så att Zac inte skulle märka något, och jag blottade föt mig själv de lysande röda bokstäverna jag karvat in i min arm:
SonnyhjärtaLiam
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 9 nov 09 - 15:32 | | väldigt bra upptrappning av intrigen:) Men jag tycker att det kommer väldigt plötsligt att Liam skulle ha karvat in Sonnys namn i sin arm, inget tidigare tyder på att han skulle kunna göra det.. | superwoman - 10 sep 09 - 18:30- Betyg:  | | dufårinteslutaskrivadufårinteslutaskriva! | | sweet-92 - 19 jul 09 - 16:24- Betyg: | | Va sött ;)Vill veta vad som kommer att hända | | sorgen - 15 jul 09 - 09:45 | | Skit bra! Längtar till nästa. Hoppas inte det går lika lång tid till nästa. :D Mejla gärna! | | eyesofpoetry - 14 jul 09 - 13:21- Betyg: | ÅH!
vad duktig du blivit!
jag har saknat pojkarna (sonny)
men saknar dig mest,puss.
<3<3 | | WalkingTheDemon - 13 jul 09 - 22:45 | | Bra :) | | LisaHoglund - 13 jul 09 - 20:39- Betyg: | | Åh :O Superbra! Jag älskar Sonny, han är så gullig! Tom och Jerry, haha :D<3 Och att de saknar varandra så mycket... Aaaw! Jag måste ha ´mer av den här berättelsen :D |
|
|
|
