Du förändrade mitt allt när du tog min oskyldighet |
Kapitel 4
You brake my heart when you can't trust me enough to confess the secrets that you're hiding...
Lauren
Hon stönade så plågsamt mycket, föll så hårt samtidigt som hon njöt i fulla drag och ville ha mer av det erbjudandet kunde tänkas innehålla. Hon ville känna blodet flöda, ville vara varje liten kemisk bindning i luftens miljontals molekyler. Hon ville bli beståndsdelarna av hela hans väsen, men för tillfället skulle hennes dos vara nog för de båda. Hennes puls slog hårt i bröstet på henne då hon tänkte det ödesdigra:
Vem sa att Lucifer kunde hålla ett löfte?
Hon log, log så att mungiporna fick sprickor och för stunden skulle hon ha gjort vad som helst för att få tag på lite Vasilin. Hon skulle ha velat smörja läpparna och få dem att glittra igen så att hon kunde torka bort skammen av det förbjudna, och på så sätt göra dem lite kyssvänligare än vad de var från början. Hennes leende började sakta avta, och vips; så fick dysterheten grepp om hennes undermedvetna verklighet. Inte ens Christoffers leende och ömma kyssar, som han ständigt placerade på hennes spruckna och torra läppar, kunde få stopp på hennes samvetes onda bråd. Hennes lilla allt som var det enda hon hade, hade hon villigt förstört bara för att vara tillsammans med svinet.
Vem fan trodde hon att hon kunde lura?
Hon tog sig en liten slurk av den lyxiga, Pinot vinflaskan, och torkade därefter bort dropparna från hennes rosa, fylliga läppar. Hon hade bara velat få lite knull, bli omhändertagen sådär hårdhänt som bara vissa killar, eller snarare svin för den delen, kunde åstadkomma. Hennes vackra, oskyldiga Christoffer kunde tyvärr inte det. Han var inte nån sadist av naturen, och för det skulle han aldrig lägga ett hårt finger på henne, aldrig, och det visste hon. Hennes Christoffer var helt enkelt för vacker, lika skön på insidan som på utsidan.
Tillskillnad från henne. Hon var bara en simpel, masochistisk hora. Och hon förtjänade honom inte.
Hela hennes liv och innersta var så ruttet. Och hon stank av all äckel, all äckel hon orsakade sig själv varje sekund hon drog sina smutsiga andetag. Jävla skithora, en stinkande emojävel, var vad hon var. En sån som hon bara njöt av att få ljuga för den hon älskade mest av allt i hela världen.
Christoffer, förlåt mig, snälla, du måste förlåta mig!
Hon grät av allt sitt hjärta, spydde ut resterna av sin omedvetna spindelvävs verklighet. Hon var avskyvärd och dessutom självdestruktiv för den delen.
”Vad är det för något?” frågade Christoffer mjukt, och la ena handen om hennes skälvande axlar.
Han såg på henne, och chockerades av hennes bräcklighet och tårstrimmiga kinder. Hon ville så gärna få ut det hela, och lita på honom såsom han utan tvivel gjorde. Men det var så himla svårt eftersom hon redan hade gjort ett liknande misstag med en annan man. Men då hade hon varit för naiv att inse faran i hennes förbindelse med svinet. Han här var däremot så annorlunda, och han visade en namnlös godhet som inte borde ha funnits där. Så istället för att erkänna nåt, kvävde hon sina skrik, kysste bort hans förvirring, genom att mjukt låta sina hallonläppar glida längs hans fina, oskyldiga. Hon var inte redo för en bekännelse men var däremot i ett stort behov av alkohol som skulle få henne att domna bort på allvar. Inga tjut, inga tvivel, bara slurk efter slurk. Och sedan skulle hon bara liksom försvinna ute i det stora blå, för ett tag.
Ett rakblad fullt av blod, hennes eget, låg däremot kvar i toaletten, och var även den enda anledningen till att hon inte drack sig sanslös på fläcken. Ett resultat av hennes synder hon under kvällen hade velat straffa sig för. Kanske skulle han upptäcka den och på allvar inse att det var något fel med henne? Nej, hon kunde inte låta det ske, så hon steg upp från där hon satt bekvämt bredvid sin pojkvän, och försvann snabbt in i toaletten. Hon tog upp rakbladet från toalettstolen, och studerade den ett tag; precis som väntat var den indränkt i hennes pulserande glitterblod. Hon kysste omedvetet det vassa föremålet, och fick som väntat lite blod på läpparna. Hon log mot sin skrämmande spegelbild, och drog fingrarna längs läpparna för att sprida blodet lite grann. Hon såg nästan ut som en vampyr, men en vacker en, för blodet hade fått hennes mun att bli kyssvänlig igen.
Hon slickade sig om läpparna, njöt av den metalliska smaken av sitt eget blod.
Hon var verkligen en psykopat.
”Förlåt, men vad tror du att du håller på med?” Christoffers mörka röst, fick henne att vakna upp ur dagdrömmen, som precis hade hunnit ifatt henne. Hon tappade förskräckt rakbladet på golvet. Blodet spred sig snabbt åt alla håll. Synen var hemsk måste hon förstått, för Christoffer hade blivit alldeles likblek av åsynen. Hon hade ju trots allt velat dricka sitt eget blod och hade omedvetet skurit sig själv igen. Hennes pekfinger var alldeles röd, och i sin egen förvirring hade hon velat föra in den i sin mun för att suga på, när Christoffer kom på henne.
Fan att hon inte stängde dörren!
Plötsligt började hon skaka, häftigare än någonsin förr. Hon var så rädd, och orden som hon så länge hade velat få ut, men som alltid lyckades fastna i strupen på henne, for rätt som det var, ut ur hennes mun:
”Jag låg med en annan man.” Kved hon och grät stilla för sig själv.
Christoffer sprang fram emot henne och drog tag i hennes arm. Han tryckte henne mot väggen och tittade förskräckt på hennes handledar som var skurna tills att det knappt gick att känna igen de längre. Hon grät lika stilla som alltid, när han varsamt torkade av hennes handledar och bandagerade dem. Han brydde sig inte ens om vad hon hade gjort och gav inte sken av att ha hört hennes bekännelse heller. Hon studerade honom för ett tag och förstod med ens att hon suktade efter honom och ingen annan, hon var helt enkelt för dum för att inse att hon hela tiden hade haft allt vad hon egentligen hade velat ha; rätt framför näsan på henne. Bara han kunde släcka hennes osläckbara törst, och trots att hon grät så häftigt så sökte hon efter hans läppar med sina röda och blodiga.
Hans tunga var så varm och han saliv var som balsam för hennes utbrända själ:
”Älska med mig, Christoffer, snälla.”
David
Som en lydig hund, beredd att falla på knä inför sin husse.
”Mycket bra att du förstår, mycket bra.”
Hans ögon blixtrade till när han tillade:
”Nu kan vi börja dressyren.”
^*^*^*^*^*^*^
Flickan satt i hukande ställning och lät honom pumpa i hennes stjärt, allt vad han orkade. När han var klar satte han sig upp och drog på sig kalsongerna igen. Hon stönade lättat och torkade bort tårarna som föll likt floder längs hennes klarröda kinder. Skammen var så stor och hon önskade så innerligt att hon haft nån pistol till hands, för till och med döden verkade för tillfället vara det bästa tänkbara alternativet. Hon hatade honom och önskade honom död, av all sitt hjärta. Och hon bad därför till Gud att chansen att fly nån gång skulle uppenbara sig för henne. Den ljuvliga tanken att hon nån gång skulle komma att hämnas på honom, dämpade hennes sorg. Plötsligt så gäspade hon högt, bara för att liksom göra honom arg och visa att hans kuk inte var stor nog för henne. Hon skulle vara stark för sin egen skull, lovade hon sig själv.
”Res. Dig. Upp.” Sa han lugnt, utan att ta nån som helst notis om hennes förolämpning.
Denna hora skulle få lida, den saken var säker.
Han nafsade på hennes nakna, styva bröstvårtor, tuggade lite lätt på de tills att de fick färg, kysste henne sedan på läpparna, samtidigt som han gned sitt hårda kön mot hennes öppna och oinvigda sköte. Hon stönade motvilligt och släppte in honom, när han återigen drog av sig kalsongerna. Inte alls för att hon ville det, men helt enkelt för att det verkade vara det bästa hon kunde göra för tillfället. Flickan bleknade av smärtan när han red henne hårt och obarmhärtigt. Hon gungades fram och tillbaka, tills att hon fick svårt att andas. Det var helt enkelt för mycket, och hon kände sig redan spyfärdig.
Hur fan kunde folk tycka att detta var skönt?
”Snälla, låt mig vara för en stund, snälla, en paus…” Kved hon när orgasmen skakade hennes tunna kropp och hon föll flämtandes mot hans öppna famn.
Han bet sig själv i läppen för att inte skratta rakt ut, så att hon fick chansen att skämmas för att hon ens kunde be nåt sånt.
Hon var ju så jävla dum som trodde att han skulle låta henne gå så lätt.
Hans minne for i plötsliga vågor, om än hit och dit. Och plötsligt var det inte bara flickan som gungades fram och tillbaka. Han visste att detta var resultatet av ett misstag han gjort för ett antal år sedan då han hade låtit en flicka gå fri. Han hade, trots sitt bättre omdöme, släppt ut henne med sitt sönderkrossade hjärta och bräckliga självförtroende.
Lauren Johnsson…
Hennes namn smakade så sött i hans mun. Han hade lyckats ta fast henne med, och Gud vad hon hade fått lida, men inte lika fullt ut som horan han nu knullade sönder. Enda anledningen till det var för att Lauren hade varit mycket speciell, en smart liten hynda, som hade fått honom själv att liknas vid en amatör. Åhh, vad han ville ha henne nu, så mycket hade hon betytt för honom.
En dag skulle han fånga henne och då skulle hon komma att önska att hon aldrig hade blivit född.
David smålog i skenet av de få vaxljusen, ett illasinnat skratt undslapp honom då han fortsatte att pumpa in och ut i den stackars flickan.
O.o.O.o...Nu har Ni fått er en rejäl omgång va, med mkt spänning på G,
KOMMENTERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 18 jul 09 - 22:05- Betyg:  | | Oj oj oj, verkligen annorlunda och intressant :o Jag älskar den fortfarande! <3 | | Summerlover - 17 jul 09 - 22:31 | | riktigt bra!! (: | | Hexan94 - 15 jul 09 - 11:02- Betyg: | Åh, nu förstår jag =)
Jättebra, som andra har skrivit: jag gillar idén. Och sättet du skriver på såklart. | | sorgen - 15 jul 09 - 09:33 | | Tycker fortfarande det e lite förvirrande men annars bra! Mejla gärna! | | AllThatIWanted - 14 jul 09 - 12:42- Betyg: | | Jättebra beskrivning på allt och alla. Maila nästa, tack! =D | | Knyttet_2 - 13 jul 09 - 23:37- Betyg: | | Mejla nästa igen dåe <3 | | EMORAiNBOW - 13 jul 09 - 20:22 | Ööööööööööööööööööööööööö ööööööh <--- Oerhört intelligent ljud, jao. Förbannat intressant skrivet och annorlunda, väldigt unikt! Och Lauren, stackars flicka hallå o.o Och den där andra; David är ett sjutusan till svin, gå och dö jävla idiot -.-'
Men jao, skitbra skrivet!! | | Qwatie - 13 jul 09 - 18:57- Betyg: | Otroligt bra!
Älskar hur du beskriver ångesten i delen med Lauren!
Jag är ordlös! | | Bolliz - 13 jul 09 - 18:52- Betyg: | Jag har läst alla delar idag! Dom är skit bra och vill höra mer!
Snälla mejla nästa del?:) | | saraarbast - 13 jul 09 - 16:51- Betyg: | Jag vet inte varför, men jag har blivit fast vid den här novellen...
mejla gärna nästa :) |
|
|
|
