Jag hatar dig [Kapitel 5] |
Jag ska börja med att be om ursäkt för att den förra delen var very skum i slutet :$ jag var massa trött, som vanligt, och så ville jag skriva klart den snabbt, så att ni… tanter… skulle ha något att läsa O.o BLAME YOUR SJÄLVA! Menmen. Ny del dåw :’D Men jag är jättedålig, och den här delen är jättedålig, men I <3 Jack och Joel :’D bara för att bögpöjkar is gulliga :D menmen… läs själva (Y)
Jag skrattade åt något Joel sade, och det värkte i bröstet, men det struntade jag i. Det kändes skönt att ligga instängd i ett rum, där ingen utom den här killen jag knappt kände var. Jag höll på att lägga harpan på min ipod, samtidigt som jag snackade med Joel, när dörren öppnades, och J sprang in med ett gigantiskt leende på läpparna.
“Heeeeeej!” utropade han, och sprang fram som ‘låtsasfjolla’ och kramade mig. Jag skrattade igen, och kramade tillbaka så gått det gick.
“Jack, det här är Joel”, sa jag, och gjorde en gest mot pojken i sängen bredvid min. “Joel, Jack.”
Joel sträckte fram handen, och de skakade formellt, innan J dök ned på stolen mitt emellan sängarna. Han och Joel började genast snacka, och innan jag visste ordet av, hade de bytt msn och telefonnummer. Jag skakade svagt på huvudet. Det var precis som vanligt. Det var omöjligt att inte älska J vid första stund. Klockan tickade iväg, och jag började undra vart min mamma var. Hon skulle ju komma och hämta mig.
“Du har inte snackat med min mamma, va?” frågade jag J, och han tittade förvirrat på mig någon sekund, innan han lyste upp.
“Din mamma håller på med något nytt projekt”, sa han. “Du vet hur hon är, men min mamma kommer och hämtar oss vid två.”
Han log, och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Jag hade inget emot Jacks mamma. Hon var som familj. Jag kastade en blick på klockan. Kvart i två, sen höjde jag på ögonbrynet när jag tittade på J. Han hade helt klart glömt bort tiden. Tillslut reste jag mig upp, och började stoppa ned mina grejer - en ipod och ett paket halstabletter. J tittade förvånat upp, och jag pekade på klockan. Han såg förvirrad ut igen, innan han kom på att vi kanske skulle börja göra oss i ordning.
“Jag tog med lite nya kläder”, sa han, och plockade den trasiga t-shiiten ur mina händer, och ersatte den med min favorittyllkjol, ett par lila leopardstrumpbyxor, och ett urringat, svart linne. Jag log.
“Du tänker alltid på allt”, sa jag, och kramade J. “Det är nästan irriterande.”
J skrattade, och jag drog på mig strumpbyxorna under morgonrocken, innan jag gick in i badrummet jag och Joel hade delat. Där drog jag på mig kjolen och linnet. När jag kom ut tittade J fundersamt på mig.
“Det känns som att något saknas”, sa han fundersamt, och rynkade pannan. Jag skrattade, och plockade upp skolväskan från golvet. Där plockade jag upp sminknecessären. J slog sig i pannan, som att jag hade visat honom något uppenbart. Jag lipade, och försvann in på toaletten. Jag täckte ögonlocken med svart ögonskugga, och drog lila kajal under ögat, och matchade med svart mascara, och lila i topparna. Sen målade jag mina läppar mörklila. Ett par isblå ögon mötte min blick i spegeln, och blinkade när jag gjorde det. Den omsorgsfulla inramningen gjorde dem ännu starkare. Jag satte tillbaka hylsan på läppstiftet, och stoppade ned det i väskan igen. Sen drog jag borsten genom håret, och sprayade det med ett tunt lager. Varje steg jag tog värkte fortfarande, men jag struntade fullständigt i det.
“Sådär!” sa jag glatt när jag kom tillbaka.
“Mycket bättre”, sa J glatt, och jag log ‘gulligt’.
“Jag kan inte annat än att hålla med”, sa Joel, som jag nästan glömt var där.
“Tackar”, sa jag, och stoppade ned sminkväskan i skolväskan igen. Precis då öppnades dörren, och Jacks mamma, Karin, klev in genom den.
“Hej, Kate!” sa hon glatt, och gav mig en hastig kram.
“Karin”, log jag, och J reste jag sakta upp. Som en hund som blev tillsagd att han var tvungen att gå in, och inte fick leka med fotbollen längre.
“Kom igen, J!” utropade jag. “Step up, and be a man!”
“Vad?” frågade han, och lipade.
“Ni små bögkids kan leka någon annan dag”, sa jag, och jag såg J lysa upp som en sol. Tydligen hade de inte kommit så långt i samtalet. Jag log, och Joel började rodna. Jag tyckte bara det var gulligt.
“Kom nu, min lilla nyckelpiga”, sa jag till J. “Hejdå, Joel”, log jag mot Joel, innan jag armbågade J i sidan. Det bröt hans cirkel av lycka och ljus, och han stirrade förvirrat på mig. Jag nickade mot Joel.
“JAHA!” utropade J, och vände sig till Joel. “Hejdå, bästa vän!”
Joel skrattade, och jag himlade med ögonen. Karin stod fortfarande vid dörren, och såg väldigt förvirrad ut. Jag skrattade, och puttade J mot dörren.
“Låt oss inte låta din mamma vänta”, sa jag förmanande, och han skuttade glatt ut. Jag önskade att jag kunde skutta med honom, men det skulle göra way för ont.
“Är han verkligen bög?” frågade J sorgset, och bet av huvudet på en gummibjörn.
“Såklart!” sa jag förvånat. “Varför skulle han inte?”
“Kanske bara för att han är den mest otroliga människa jag någonsin träffat?”
Jag hostade diskret.
“Mest otroliga pojke jag någonsin träffat”, rättade J sig, och jag lipade mot honom.
“Skicka gummibjörnarna”, sa jag bara, och J skrattade, och kastade över påsen till mig. Jag tog en, och bet av huvudet. Det var så vi gjorde när vi var på dåligt humor. Det var ett bra sätt att avreagera sig på.
“Men vi har faktiskt sms:at”, sa J sen, och jag kunde riktigt se hur hans ögon glittrade. Jag plockade upp påsen med gummibjörnar, och stoppade undan den i bokhyllan.
“Vad håller du på med?!”
“Du har ingen rättighet till gummibjörnshalshuggningen”, sa jag lugnt, och satte mig på sängen igen. J satt i huvudänden, lutade mot väggen, och jag satt på kanten av fotänden. Jag tittade ut genom fönstret.
“Vill du sova över?” frågade jag, och blicken fastnade på en stjärna som verkade lysa extra starkt inatt. J vände också blicken mot fönstret, och sen till klockan.
“Sure”, sa han till sist, och kastade en kudde på mig.
“Eyy!” utropade jag, och kastade tillbaka. Sen bröt vi ihop i en våldsam skrattattack på golvet.
“Har vi kuddkrig nu igen?” frågade J, och slog löst med en kudde över mitt ansikte.
“Såklart vi har”, svarade jag, och tittade in i hans ögon. De var sådär vackra, klarblå, och hans brunbrända kind var lutad mot den fluffiga mattan som täckte mitten av trägolvet i mitt rum. Om han inte hade varit bög, och dessutom helt nerkärad i en annan kille, så skulle jag ha kysst honom. Jag skulle ju för fan ha kysst Zach om vi kom i den här situationen. Då började J skratta.
“Vad?” frågade jag förvirrat.
“Du kom in i din bubbla då du alltid funderar över massor av idiotiska, och opassande saker”, svarade J obekymrat, och satte sig upp. Jag knuffade honom svagt, och han lipade mot mig över axeln.
“Jag har ingen sån bubbla!” sa jag surt, och satte mig upp bredvid honom.
“Mhmm… Vad tänkte du på, då?” frågade han. Jag började rodna som en liten idiot, och J log brett. “Enough said”, sa han, innan han reste sig, och satte på skivan som satt i CD-spelaren.
Zach
Egentligen hade jag velat hälsa på Kate på sjukhuset. Jag var orolig för henne. Hon hade sett så liten och sårbar ut när hon blev inrullad i ambulansen. Men jag var för feg. Jag var orolig att hon bara skulle be mig gå. Istället gick jag runt i en cirkel hemma i mitt rum. Monique hade kommit förbi, och tittade förundrat på mig några minuter, innan hon fortsatte till sitt eget rum. Jag suckade, och gick ut i köket. Jag knappade in numret till sjukhuset igen. Signalerna gick fram ett par gånger, innan en sköterska svarade.
“Hej”, sa jag. “Jag undrar över en patient vid namn Kate Andersson.”
Jag kunde höra sköterskan knappa på ett tangentbord.
“Kate blev utskriven tidigare idag”, sa hon lugnt. “Är det något annat jag kan hjälpa till med?”
“Nej, tack”, sa jag lättat. “Det var allt.”
“Ha en bra dag!” sa sköterskan i luren, och jag la på. Då hade hon i alla fall inte fått några omfattande skador. Hon var förmodligen hemma, hos sin mamma. Kanske Jack var med henne. Jag gick ut i hallen, och drog på mig skor, och tröja. Sen började jag i rask takt gå mot hyreshusen där Kate och hennes mamma bodde i en lägenhet. Jag tittade upp mot fönstret där jag visste att Kates rum var, och såg att det var tänt. Skuggor föll över gardinerna när någon - eller några - rörde sig där inne. Men som vanligt var jag för feg för att gå fram, och trycka på knappen till porttelefonen. Jag vände bara om, och började gå hemåt igen. Jag fingrade på fickspegeln som låg i fickan, och kunde inte annat än undra vem Maggie var. Det var tvunget att vara någon som Kate mött i New York. Hon hade i alla fall inte känt någon Maggie innan dess. Jag suckade, och drog fram händerna ur fickorna igen. Kanske var det dags att glömma allt gammalt groll, och försöka bli vänner igen. Kanske var det inte längre en möjlighet.
Lite kort, dåw .___. Menmen… Jag vill ha kritik! Kritisera min stavning, eller… Min berättarförmåga… eller…. Ja. Vad som helst D: Jag kommer dö annars. XD okej. Kanske inte, men ÄNDÅ! KOMMENTERA MED MASSA KRiTiK, OR i WiLL KiLL U MED EN … brödrost. JUSSTE! JAG SKA ROSTA ER! .____. Jag tror jag ska stoppa undan gummibjörnarna nu >: okej. Ni behöver inte kritisera, men… KOMMENTERA FFS!
*Hej-jag-har-rabiesdamp*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lizzi92 - 13 aug 09 - 13:32- Betyg:  | jag tkr att de är bra som de är :D fast jag skulle gärna vilja veta vad som har hämnt mellan Zack och Kate.. varför de har börjat bråka..
Aja, ska forstätta läsa :D | | PiLLOWFiGHTx - 14 jul 09 - 13:32- Betyg: | okej. nu ska jag kommentera
det var bra. bäst.
FETT MAXAT!
*hej jag tittar på bolt 8-|*
<3 | | PiLLOWFiGHTx - 14 jul 09 - 13:31 | rabies...RABIES!
*springa runt i cirklar*
licia. MUFFINS!
okej. *prata med sig själv* TA DEJ SAMMAN!
*blink* | | lumman - 13 jul 09 - 22:42 | | du måste verkligen mejla mig när du lägger in nästa del :D! | | snovit1 - 13 jul 09 - 22:37- Betyg: | Finns inget att kritisera ?
ARABIESDAMP ÄR GÖTTTTT!
nsdighnuihgp
MOhahahhaha, den var skit bra!! :DD:
Meial gärna nsäta <: <3 | | Joseephineh - 13 jul 09 - 21:55- Betyg: | Har inget att kritisera o.O
*Ställer mig i försvarsposition mot en flygande brödrost!*
Näävars, men asso suuuperbra!!!!!!
Mejla nääästa ! :D | | InTheShadows - 13 jul 09 - 19:36- Betyg: | hallå, ÄR DET HÄR SISTA? :( ALLT MÅSTE JU BLI BRA JUE!
DUM | | johannasflikka - 13 jul 09 - 19:31- Betyg: | | *Hej-jag-har-eggdamp* * bra bra bra :D | | the-rose - 13 jul 09 - 18:46- Betyg: | ännu en underbar del =)
du skriver riktigt bra, hittar inget som jag kan kritiseran just nu
Du skriver riktigt bra | | saraarbast - 13 jul 09 - 16:33- Betyg: | | Jättebra! har läst alla delarna och vill läsa mer! Mejla nästa? :D | | Pumisa - 13 jul 09 - 16:14- Betyg: | *hoppar upp och ner*
haha fick någon hyper attack xD
MEn jättebra :D | | gbg_95 - 13 jul 09 - 16:11 | Hittar inget att kritisera ;)
...förutom att det är rätt elakt av dig att hugga av huvudet på
oskyldiga gummibjörnar :p Fantastiskt skrivet <3
Jack och Noel, tralalala <3 Och han där Zach borde be om ursäkt
och bli vän med henne (eller mer) x) |
|
|
|
