( Twilight ff ) Bree ( Serie 1, del 7 ) |
Jag hängde väskorna på varsin axel och gick i vanlig takt ut ur rummet. Jag stannade vid Emmett och Rosalies rum. Jag knackade på deras stängda dörr och lade väskorna på golvet.
” Kom in ” sa Rosalie och jag hörde att hon slog igen något. Hon öppnade dörren.
” Hej ” sa jag och ville inte ta ögonkontakt med henne, det skulle bli för svårt att lämna min familj då.
” Hej ” svarade hon och flyttade sig för att jag skulle stiga in i rummet.
” Jag ville säga att jag älskar er väldigt mycket ” sa jag och kollade mot Emmett som satt på en stol.
” Vi kommer sakna dig ” sa Emmett från sin plats.
” Vi kommer sakna dig ” repeterade Rosalie.
Jag log en gång och vände mig om och tog väskorna i händerna och fortsatte till Jasper och Alices rum. Jag hann inte ens knacka på förens Alice öppnade dörren och kramade om mig, jag släppte väskorna på golvet och kramade om henne. Jasper stog någon meter bakom henne. Jag skulle sakna Alice otroligt mycket, jag ville egentligen inte lämna någon av dem men jag behövde tid för mig själv. Alice släppte mig efter en lång stund och backade undan för Jaspers tur. Alice kollade på mig och jag kunde inte sluta känna mig så skyldig, för att jag lämnade dem. Jasper tog ett steg fram så han stog framför mig.
” Vi älskar dig ” sa han och vände sig mot Alice som nickade menade.
” Jag älskar er ” svarade jag dem och vände mig om, tog väskorna och sprang ner två trappor till Carlisle och Esmes rum.
Jag gick direkt till deras rum, dörren var öppen och en ryggsäck låg på golvet vid tröskeln. Jag brydde mig inte om att knacka, dem visste redan att jag var här.
” Bree, måste du verkligen gå? ” vädjade Esme när jag stog vid tröskeln.
” Ja, jag måste ” svarade jag henne, min röst var en viskning.
” Klar? ” frågade jag Esme och tog ryggsäcken i handen, vid tröskeln.
Hon svarade mig inte utan sprang upp för trappan, utan så mycket som ett pip. Jag sprang efter henne upp till hallen. Jag kom upp för trappan och alla stog där förutom Alice och Jasper, Emmett och Rosalie. Bella kom direkt fram till mig, kramade om mig och kysste mig på kinden, Edward var tätt bakom henne. Han kramade om mig.
” Kom hem snart ” sa Edward och försvann med Bella därifrån. Alla kramade om mig och sa att dem älskade mig. Kate, Carmen och speciellt Tanya kramade om mig länge och Tanya vägrade släppa mig. Jag skulle sakna alla, Esme stog vid dörren och väntade att mina avsked skulle bli klara. När jag var klar gick jag mot dörren där Esme stog och väntade, jag vände mig om mot min familj och log en sista gång innan jag följde Esme. Esme och jag sprang igenom skogen på väg till Forks.
9 timmar senare.
Vi sprang igenom den familjära skogen i Forks. Skogen var skön, molnen var en blandning mellan vit och grå och några få solstrålar syntes ibland. Min hud skimrade när solstrålarna träffade min hud, Esme skimrade dock lite mer för hon sprang inte tätt in vid träden som jag gjorde. Vi var nära huset nu, jag ansträngde mina steg till att bli längre och snabbare som jag gjort i skogen när jag jagat med Alice förut. Esme var ändå snabbare än mig så hon gjorde inte som jag.
” Hur långt är det kvar? ” frågade jag medan jag sprang bredvid henne.
” Inte långt alls, någon mil eller så ” svarade hon mig.
Jag skulle snart vara hemma i Forks, snart hemma i gamla huset. Städningen skulle vara enkel att sköta med hjälp av Esme. Vi svängde in på den nu dolda infarten som ledde till huset. Infarten var täckt av buskar och träd som växt för långt. Vi sprang och snart syntes huset framför oss, huset såg övergivet ut, ingen hade ju varit där på år.
Ett svagt, blankt ljus syntes från fönstren som reflekterade mot oss. Hela huset tonade upp sig efter en stund och jag stannade några meter från dörren.
Esme sprang upp direkt till huset och tog nycklarna ur hennes ryggsäck som jag givit henne innan vår påbörjade resa. Hon låste upp dörren och klev in. Jag gick dem få metrarna som var kvar till huset och klev in, det luktade dammigt och lite rostigt. Esme var vid Edwards gamla flygel, hon strök kanten med finger topparna och hennes ansikte var lyckligt. Hon log stort, det nådde över ögonen, jag slängde ner väskorna på golvet vid hallen och gick fram till flygeln där Esme stog. Hon kollade upp när jag stog bredvid henne, hon klappade mig på axeln och strök mig över håret. Jag vände mig om och gick till hallen, jag tog upp väskorna och sprang upp för trappan där mitt gamla rum. Mitt rum var bredvid Edwards gamla. Jag öppnade dörren försiktigt, den knarrade, handtaget var dammigt, jag tog ett steg över den knarrande tröskeln och sedan var jag i mitt rum. Min svarta fåtölj var kvar, på samma ställe och min bok samling. Det luktade dammigt vid böckerna. Jag gick mot hyllan där min samling var, jag tog fram en av mina favorit böcker, Svindlande höjder.
Trä golvet hade ett tjockt lager av damm, fåtöljen var lite rostig i metallen. Jag hukade mig ner och drog fingret längs nedersta hyllan, jag höjde fingret i ögonhöjd, bara damm i stortsätt. Jag vände mig om och gick mot fåtöljen som inte var lika dammig, mera rostig. Jag satte mig ner i den, den gnisslade, och sedan hördes ett stort, högt brak. Jag låg i fåtöljen med benen uppe, jag tog tag i armstöden och hävde mig upp på fötter igen. Fåtöljen låg med ryggstödet på golvet, jag försökte föreställa mig själv i fåtöljen, i vad som nyss hänt mig men det var omöjligt. Jag gick tillbaks mot fåtöljen och tog tag i armstöden, och sedan stog fåtöljen rätt upp som inget hänt.
Jag kollade mig omkring i rummet. Fåtöljen, hyllan, den bleka mattan på golvet, mitt rum var nästan tomt, jag skulle fixa mer möbler sen när Esme inte är här. Jag lämnade rummet och stängde dörren efter mig, jag sprang ner. Jag stannade i vardagsrummet, jag kollade mig omkring och alla möbler såg ut som nya. Flygeln var utan damm, allt var utan damm, jag fortsatte mot köket och som i vardagsrummet var allt som nytt.
” Är allt rent? ” frågade jag.
” Japp, det var bara att damma lite ” sa en röst som kom bakifrån mig.
” Övervåningen, också? ”
” Ja ” svarade Esme.
” Jag ska väl gå då ” sa hon.
” Antar de ” sa jag och tog ett steg mot henne, hon sträckte ut händerna och tog mig i sin famn. Hon kramade om mig och släppte mig efter några minuter, hon smekte mig över kinden och vände sig om och sprang. Jag hörde dörren stängas och ett duns från något träd.
Sådär ja, det var del 7. Längtar ni till nästa?
Komentera gärna <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | zin_tan - 6 jan 10 - 12:26- Betyg:  | | Den var mycket bra! :) | | Joseephineh - 13 jul 09 - 14:51- Betyg: | | suuuper ! (: <3 | | Matildaaaz - 13 jul 09 - 08:25- Betyg: | | Du skriver riktigt bra izzzy, är väldigt imponerad :) <33 | | izzzzy - 12 jul 09 - 16:51 | | Tack | | Sandra353 - 12 jul 09 - 16:44- Betyg: | | Jaa det är väl klart vi längtar till nästa, du skirver ätte bra :)<33 |
|
|
|
