- Wow, 24 kommentarer på förra delen :o Tack!<3
Nu är jag tillbaka från min semester i Dalarna/Norge (Norge är asfint! Sov i en stuga i Geiranger, det var hur vackert som helst!) och här kommer nu då en ny del. Jag hoppas att ni inte är för... ledsna? arga? upprörda? över det som hände i förra delen. Tro mig, det tog verkligen emot att skriva det, men jag var tvungen. :/ Jag ska iväg till Stockholm imorgon bitti, men om ni kommenterar på flitigt här under kvällen så kanske jag hinner slänga ut en till del innan jag åker, vem vet... Och del fjorton är betydligt längre än den här lilla fjantdelen!
Del tretton
- My trust died with you
Jag grät konstant under begravningen.
Min mamma satt på min högra sida, Karin på min vänstra – båda två fanns där för att trösta mig när det blev för mycket, och det var jag tacksam för, även om jag kanske inte visade det för dem.
Även om jag inte grät högt, så rann tårarna hela tiden. Jag hade inte ens brytt mig om att ta på mig mascara på morgonen, hade bara dragit på mig en svart klänning som min mamma hade inhandlat åt mig och slängt upp håret i en knut i nacken. Jag kände inte för att göra mig i ordning när jag skulle på en så pass deprimerande tillställning som Linus begravning.
När prästen hade pratat om vilken underbar människa Linus hade varit, och att han skulle komma till en plats där han skulle ha det så mycket bättre brast det, och jag grät högt. Jag kollade inte efter, men kände hur mycket alla glodde på mig. Min mamma hade lagt en tröstande arm om mig och dragit mig intill sig. När jag satt och grät ut mot hennes axel tog Karin min hand i sin. Jag vände ansiktet mot henne, mötte hennes medlidsamma blick och försökte mig på ett leende som tack, men lyckades inte.
Just då kändes det som om att jag aldrig mer skulle kunna le igen.
När alla begav sig mot lokalen där man skulle äta bestämde jag mig för att åka hem.
Jag hade ingen större lust att sitta där inne, helt rödögd och äta med massa människor som jag inte kände för att Linus hade gått bort. Det var som om att dem firade det.
Jag sa hej då till mina föräldrar, sa att dem inte alls behövde komma förbi mig senare för att se så att allt var okej och styrde stegen mot Linus föräldrar. Jag sa ingenting till dem, kramade bara om dem och så gick jag och Karin bort mot hennes bil. Karin arm vilade tröstande om mina axlar.
När vi kom fram hörde jag någon som ropade mitt namn. Jag vred på huvudet och fick syn på John som kom gåendes mot mig. Karins arm gled ner från mina axlar.
”Jag väntar i bilen…” sa hon och låste upp.
”Jag… jag är ledsen” sa John lågt när han nådde fram till mig, men han mötte inte riktigt min blick.
”Jag med” svarade jag och kollade ner i asfalten.
John vände upp mitt ansikte med tummen och pekfingret, och kollade mig i ögonen. Han hade samma gröna, intensiva blick som Linus, och jag kunde inte låta bli att börja gråta.
”Maja…” började John, tog ett kliv närmre och omfamnade mig. ”…gör inget dumt” viskade han i mitt öra. Jag snörvlade till, kramade om honom hårt och så drog jag mig ifrån.
”Jag måste åka nu” sa jag och började backa mot bilen.
”Vi ses” sa John, vände sig om och började gå tillbaka till lokalen där alla andra befann sig.
Efter den dagen blev ingenting som det varit förut.
Jag satt instängd i lägenheten hela dagarna. Jag hade sagt upp mig från jobbet och tappat kontakten med alla förutom mina föräldrar, som kom och besökte mig lite då och då bara för att se till så att jag hade allt som jag behövde.
I början hade alla funnits där för mig, men så småningom insåg jag att jag bara ville vara ensam, och då hade jag avfärdat dem allihop; Karin, Sara, Olivia, Ida och Fredrika. Efter att jag hade börjat bli kylig mot dem hade de försökt få kontakt med mig i kanske en månad efteråt, men när mitt beteende inte förändrades gav dem upp och lät mig vara. Jag hörde heller inte av mig till dem något mer.
Min mamma och pappa hade kommit och hälsat på mig så ofta att jag nästan trodde att dem skulle flytta in hos mig, men när jag hade slutat att vara social mot dem så hade dem börjat komma alltmer sällan. De hade frågat mig om jag ville flytta hem, men jag hade sagt nej. Dem skulle aldrig ha stått ut med att ha mig där hemma.
Jag hade varken hört av John eller Linus föräldrar sen begravningen. Visserligen kände jag inte Linus föräldrar sådär jättebra, men man kunde ju ändå tycka att dem skulle höra av sig någon gång. John hade inte heller ringt eller kommit förbi. Vi hade aldrig varit bra kompisar, det kan jag inte påstå, men under begravningen tyckte jag ändå att det hade funnits något slags… samförstånd, mellan oss. Så därför tyckte jag att det var lite synd att han inte hade hört av sig, men samtidigt ville jag inte vara den som hörde av sig först.
Jag var verkligen som en levande död. Jag åt, drack, sov, handlade och gjorde mig i ordning bara för att jag var tvungen. Det fanns ingen känsla i det jag gjorde, och när jag inte gjorde något av ovanstående gick jag bara runt i lägenheten eller satt och kollade på teven utan att se. Jag övervägde till och med självmord, men insåg att jag inte skulle våga göra det.
Det dröjde ända till slutet av januari innan jag bestämde mig för att flytta. Det var nästan sex månader efter Linus begravning. Jag skulle bo kvar i stan, men jag behövde ett miljöombyte, något som inte påminde mig så mycket om Linus.
Jag började letade lägenheter, och hittade en billig, liten tvåa på Skeppsgatan. Den var betydligt mindre än min nuvarande lägenhet, men jag brydde mig inte – jag behövde komma härifrån, helst med en gång.
Mina föräldrar hjälpte mig, och efter en månad kunde jag flytta in i den nya lägenheten och för första gången på lite mer än ett halvår kände jag att jag kanske skulle klara av att leva normalt igen. Mitt hjärta skulle kanske aldrig läka helt, men det skulle åtminstone bli bra igen, och det räckte, i alla fall tills vidare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
DracoLove - 27 aug 09 - 12:50- Betyg:  |
Fan vad jobbigt :(
Döden SUGER verkligen.
Bra skriver, men jag kan inte sluta vara irriterad för att du dödade Linus ...
De skulle ju förlova sig :(
// Polly |
| Guldvattnet - 22 jul 09 - 23:43 |
| usch vad hämskt, att vännerna slutar besöka efter en månad ? så gör man inte! även om personen i fråga skulle bete sig som skit mot dm så besöker man, ser till att persone vet att man finns där what ever happens och ser till så att man vet att personen har det så bra den kan ha det under omständigheterna. om inte annat skulle jag aldrig stå ut med mig själv om jag inte gjorde det. man lämnar inte ett krossat hjärta liggandes i sin lägenhet. man hjälper personen så mycket man bara kan. om personen vill vara ensam så säger den det. och även om personen säger det tittar man åtminstone in en gång i månaden. det är det vänner gör. |
| BlackDream - 14 jul 09 - 18:50 |
| Så gryymt bra! |
| chulia - 12 jul 09 - 17:50- Betyg: |
alltså.
o.m.g <3 |
| WalkingTheDemon - 12 jul 09 - 15:52- Betyg: |
R.i.p Linus. ;____;
Bra btw <3 |
| murrwels - 12 jul 09 - 05:20- Betyg: |
| så jäävla bra, den känslan du skriver med är helt ofattbar. Även om jag fortfarande tycker att du är dum som dödade linus :O Men Säg gärna till när nästa del kommer och ha de så bra i Sthlm :) |
| Samme15 - 11 jul 09 - 18:12- Betyg: |
| jättebra :d mejla nästa? |
| JessicaKarlsson - 11 jul 09 - 17:49- Betyg: |
ååh :(
men om de blir något mellan john och hon vet jag inte vad jag gör.. åh, ._. haha ^^
men jättebra :D
mejla :) |
| gbg_95 - 11 jul 09 - 17:46 |
| "Jag hoppas att ni inte är för... ledsna? arga? upprörda?" <- Dem där orden räcker inte, hallå du dödade faktiskt Linus :'( Alltså den här delen var verkligen smärtsamt att läsa, och han där Johan borde faktiskt ha hört av sig. Inga flera deppiga delar, okej? Jag tycker faktiskt att det ska hända något mellan Johan och henne, jag hoppas det x) Iaf, helt jävla fantastiskt skrivet, älskar den här berättelsen och se till att lägga ut en till del innan du åker! ;)<3 |
| etsigav - 11 jul 09 - 17:46 |
men ååååååh. <33333333
Fint! |
| Sansan - 11 jul 09 - 17:43- Betyg: |
| Gu va bra :D ! mejla nästa ? :D |
| Pumisa - 11 jul 09 - 17:41- Betyg: |
och helt plötsligt så återuppstår Linus och dom lever lyckliga i alla sina dagar
så tycker jag xD
nej men jättebra :D |
| flikkanmedN - 11 jul 09 - 17:11- Betyg: |
| MEEER! Tror fortfarande att det kommer bli något mellan henne och John alltså. |
| faktisssss - 11 jul 09 - 17:09 |
aww:(
hatar dej frotfarande för att du dödade linus :(
aja, mejla :D <3 |
| maaliinT - 11 jul 09 - 16:37- Betyg: |
| bra skrivet, mejla nästa! |
| the-rose - 11 jul 09 - 16:36- Betyg: |
Gud vad sorligt =( Jag kommer sakna Linus
Jag måste läsa mer, hoppas du lägger ut nästa del snart =) för att du skriver underbert bra |
