[TwilightFF] - En dag med Emmett. Del 7. |
En till del om Renesmee och Emmetts dag tillsammans
Hoppas ni gillar den, kommentera gärna :D
Jag satt i soffan när Emmett kom in.
"Jag har beställt en ny fönsterruta, men den kommer inte förrän imorgon"
Jag skrattade. Mamma och pappa skulle komma hem om några timmar, vilket betyder att Emmett skulle få en utskällning.
"Skratta inte. Det är lika mycket ditt fel"
Jag skakade på huvudet.
"Du tog inte emot bollen"
Jag blängde ilsket på honom.
"Du kastade fortfarande för hårt"
Han sa inget mer, utan satte sig i den andra soffan med armarna i kors.
"Och den här dagen som var så bra"
Han suckade. Sen tittade han på TV, som var avstängd.
"Jag vet vad vi kan göra"
Han sken upp.
"Vadå?"
Mer dumheter, alltså. Jag som trodde det som hänt hittills räckte för de närmaste hundra åren eller så.
"Inga fler dumheter, jag lovar"
Han måste ha sett uttrycket i mitt ansikte.
"Okej, fram med det"
Han log.
"Vi kan spela TVspel"
Okej, det lät inte så farligt. Det kunde ju knappast skada. Och om jag bara satt och inte gjort någonting skulle det ta ännu längre tid innan mamma och pappa kom hem igen.
När jag gick med på att spela blev han glad och han envisades med att vi skulle spela ett fight-spel. Han hatade att förlora och han visste hur dålig jag var på det. När han hade vunnit 48 matcher av 49 totalt, vilken jag hade vunnit av misstag, var jag nära på att ge upp. Men så fick jag in en fullträff och Emmetts gubbe låg ner på marken. Emmett blev så sur att han kastade iväg kontrollen. Jag hann bara se den flyga förbi, hann inte uppfatta vilket håll eller något. Sedan hörde jag smällen. Han hade förstört TVn.
"Ooops"
Han gömde händerna i ansiktet.
"Jag kommer få stryk"
"Har du glömt att du är den starkaste i familjen och att ingen kan slå ner dig?"
Jag försökte uppmuntra honom, men lyckades inte speciellt bra. Det var kväll nu och alla affärer var stängda. Han skulle inte kunna åka och köpa en ny. Snart skulle mamma och pappa vara hemma igen. Jag tyckte nästan lite synd om Emmett.
"Äh, spelar ingen roll"
Jag hann inte svara innan min mage började kurra.
"Va? Är du redan hungrig? Men du har ju ätit två gånger idag?"
"Flingor och donken mättar inte så speciellt länge"
Jag reste mig upp för att gå ut i köket och ta mig något att äta. Men Emmett tog tag i min arm innan jag kommit halvvägs.
"Låt mig laga mat åt dig. Jag lovar att inte bränna någonting igen"
Jag suckade.
"Okej då"
Jag gick tillbaka till soffan och satte mig ner. Jag tog en av tidningarna som låg på bordet. Det var en modetidning. Alices alltså. Jag hörde Emmett greja ute i köket, men stängde ljuden ute. Tills jag hörde brandlarmet gå igång och Emmett skrika.
"NEEESSIEEEE"
Jag kastade ner tidningen och sprang ut i köket. Spisen var full av lågor och framför den stod Emmett och viftade med armarna. Hans rörelser fick lågorna att växa.
"Gör någonting!!"
Jag sprang och hämtade brandsläckaren i hallen och var tillbaka i köket på en sekund. Men lågorna hade växt något otroligt. Hela köket skulle vara brandskadat. Jag sprutade skummet mot lågorna och efter några minuter var allting släckt.
"Var det där allt?"
Han tittade på mig.
"Det där hade jag kunnat göra själv.. Om jag hade vetat hur man skulle göra, alltså"
Jag log mot honom. Han såg faktiskt rätt rolig ut. Han var inte hulken längre. Hans gröna kropp hade blivit svart. Synd för honom att han inte kunde visa Rose nu, men tur för henne som slapp se det. Men när jag vände mig mot spisen och bänkarna, försvann leendet från mina läppar. Det såg förjävligt ut. Esme skulle bli jätteledsen, men de andra skulle bli mest arga. Emmett skulle aldrig någonsin få vara ensam hemma.
"Varför stinker det för?"
Han rynkade näsan.
"För att du brände maten och fick det börja brinna"
"Hur får man det sluta lukta?"
"Man öppnar fönsterna, Emmett"
Innan jag hann säga något sprang han mot fönsterna och öppnade dem. Jag satte på spisfläkten, men visste inte om det skulle hjälpa. När Emmett hade öppnat det sista fönstret hörde vi en bil köra in mot huset. Mamma och pappa. Emmett och jag tittade hastigt och förskräckt på varandra. Jag var rädd, även fast jag inte ens hade gjort något. Och då kunde jag inte ens föreställa mig hur rädd Emmett var. Efter några sekunder öppnades dörren och mamma ropade på mig.
"Hallå? Renesmee, älskling, är du här?"
Jag hörde pappa komma in efter henne.
"Vad är det som stinker?"
Mamma viskade orden till pappa, men jag kunde höra henne ändå. De hade åtminstone inte sett TVn än. Eller fönsterrutan på andra sidan huset.
"Var är du, Renesmee?"
Jag bestämde mig för att det var bäst att svara.
"I köket, mamma"
Någon sekund efter att jag svarat, stod mamma i dörröppningen. Med pappa bakom sig.
"VAD HAR DU GJORT, EMMETT?!"
Jag hade tur, de hade fattat vem som låg bakom röran.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kiww - 11 jul 09 - 17:09 | | har suttit och läst den här serien nu, utan att ha kommenterat. men nu gör jag det. fortsätt :D | Joseephineh - 11 jul 09 - 12:40- Betyg:  | hahahahhaahhaaahahahhahaahah !!!
VAD KUUUUUUUUUUUUL !!!! :D
LÄNGATR tills nästa !!! :D:D:D:D
super bra!!!! | | Sandra353 - 11 jul 09 - 12:12- Betyg: | | Stackars Emmett, han kan ingenting xD Naae han är såsöt och du skriver så bra <333 |
|
|
|
