HP ff - Have you heard the rumors? [del 6] |
Jag kan inte gå in här utan att jag börjar räkna antalet kommentarer, jämföra eller bara sucka djupt. Någonting som skapar en ganska så hopplös känsla inom mig, någonting som får mig att tvivla på mig själv och mina texter..
Jag har äntligen kommit in i skrivandet, som nu är en så stor del av mig att jag inte kan gå ifrån det bara sådär – jag mår bra av att skriva.
Men eftersom Dikta nu har den negativa effekten på mig (inte bara dikta, utan även andra skrivsidor) så tänker jag nog ta en paus från att publicera någonting, gärna försöka att hålla mig här ifrån också.
När jag väl funnit tillbaka till min andra halva, mitt skrivande jag, är jag inte villig att skiljas från det så snart igen. Därför får det här bli den sista delen jag lägger ut här på ett tag medan jag tar mig en lång och efterlängtad semester (inte från skrivandet, utan från själva pressen på att locka läsare).
Jamie, Lora och Maudi, ni har mitt nummer om ni vill höra av er, och ni har även ett par vykort att vänta er… det var allt från mig, var nu goda å läs och kommentera.
/JvJ
Del 6
Men om jag säger att jag har kosmiska krafter, gillar du mig då?
”Nå, hur var din dag?” Frågade Kathy med ett litet leende där hon låg på en av sängarna i flickornas sovsal och fingrade tankspritt på ett litet hål i täcket.
”Jodå, det var väl helt okej”, sade Lea som nyligen kommit tillbaka från släktmiddagen och mörkret började falla utanför fönstret, ”förutom att jag blev tvungen att skaka hand med tusentals människor som jag inte ens kände och att de nya skorna gav mig skavsår”.
Med en grimas drog den svarthåriga flickan av sig ett par ljusa högklackade skor och slängde iväg dem så att de hamnade under en av de stora sängarna, troligen mitt bland en tjock matta av damm.
”Själv då, jag hörde att Hal skulle tortera dig genom att dra med henne på en impulsiv date”, sade vännen med ett litet skratt och sjönk ned på sängen bredvid Kathy som nu övergått till att fingra lite lätt på sitt kastanjebruna hår.
”Äsch, det var inte så farligt”, sade hon undvikande men vännen flinade och skakade på huvudet.
”Nå, vad tycker du om Fred Weasley då?” Frågade hon och Kathy gav henne en minst sagt förvånad blick.
”Hur kunde du veta att det var han, jag har inte sagt det till någon”, sade hon och skakade på huvudet så att den lilla luggen föll ner i ögonen.
”Kom igen, halva Gryffindor surrar om att ni satt tillsammans vid middagen, det kunde du väl inte undgå att höra, så nu undrar jag – har han fått dig att lyckas glömma du-vet-vem?”.
Kathy rodnade djupt och fingrade än mer frenetiskt på det lilla hålet i täcket som långsamt växt sig större. ”Kanske, om jag ger det lite tid så tror jag nog det”.
”Vi får hoppas det Kat”, sade Lea med ett varmt leende, ”det är din tur att vara lycklig nu”.
Söndagen kom och vid tolvtiden var läktarna kring quidditchplanen fyllda med skrikande elever.
Kathy satt tillsammans med Lea och Drew så högt upp de kunde komma på läktaren och om hon sträckte lite på sig kunde hon se Hallie som satt tillsammans med Lee vid kommentator-podiet.
Hon hade motvilligt gått med på att måla ansiktet i Gryffindors färger, rött och guld, och nu hade hon även lyckats hamna med ett stort plakat i handen.
Hon sneglade lätt åt Leannas håll och kunde inte låta bli att le då hon såg hur hon och Drew höll varandra i händerna samtidigt som båda två skrek och hejade för full hals när Gryffindorlaget tågade ut på planen.
Lea var Hallies raka motsatts när det gällde förhållanden, hon behövde inte gå runt och visa upp Drew som om han vore ett praktexemplar av samlarobjekt och när de var tillsammans med folk räckte det att hålla varandra i handen eller utbyta varma blickar för att visa sin kärlek och de kunde sitta och prata i timtal om allt möjligt medan Hallie föredrog att sitta i ett mörkt hörn och kyssas.
Kathy rodnade när hon kom att tänka på sin egen relation till det motsatta könet, hon hade inte haft fler killar än vad hon kunde räkna på en hand – och den senaste hade varit en finnig kille ifrån Hufflepuff, som dessutom var vice ordförande i trollkarlsschackklubben, som hade fått för sig att hon besatt mörka krafter och om han var tillsammans med henne tillräckligt länge så kanske han kunde ta del av dessa kosmiska styrkor.
Med ett snett leende insåg hon att hon hellre var som Hallie eller Lea än som sig själv, vem skulle egentligen gilla en helt vanlig, inte särskilt speciell tjej som absolut inte besatt några mörka, kosmiska krafter?
Leanna stötte till henne i sidan och pekade ner mot planen där Fred Weasley stod och kisade upp mot läktaren, han fick syn på henne och vinkade glatt. Kathy flinade och gjorde tummen upp innan hon rodnade svagt, kanske gillade han henne trots den enkla figur hon var?
Matchen sattes i gång och läktarna vrålade av glädje och uppmuntrande hejarop var gång de två lagen gjorde olika mål eller vågade räddningar.
Kathy hoppade upp och ner på sin plats med plakatet högt upp i luften samtidigt som hon skrek av förtjusning tillsammans med sina elevhemskamrater när Gloria Heatlow snyggt placerade den blodröda klonken genom den mittersta ringen.
”Gryffindor har nu 60 poäng mot Ravenclaws 80, ser ni hur de två lagens sökare ivrigt kretsar kring planen? Snart kommer det hända något, tro mig!” Gastade Lee Jordans röst ur mikrofonen och Kathy vände blicken mot de två sökarna som mycket riktigt svävade omkring i cirklar där uppe, ivrigt sökandes efter den gyllene bollen.
Men så gjorde Gryffindors sökare en plötslig tvärvändning och susade bort mot lärarpodiet, eleverna skrek av entusiasm när ett par vättskrämda professorer slängde sig åt sidan för att undvika sökaren som sträckte sig så långt ut från kvasten att hon ramlade av och landade på en av de hårda träbänkarna.
Med ett brett flin sträckte den blonda flickan upp högerarmen, och i handen kramade hon någonting litet och guldigt med snabbt flaxande vingar.
”GRYFFINDOR VINNER MATCHEN MED 320 POÄNG MOT RAVENCLAWS 80!” Gastade Lee i mikrofonen, ”VILKEN STRÅLANDE START PÅ SÄSONGEN!”.
Publiken strömmade ner från läktarna för att svärma sig kring det vinnande elevhemmet och Kathy trängde sig genom folkmassan med hjälp av det stora plakatet för att försöka komma fram till laget med Lea och Drew bakom sig.
Hon fick syn på Oliver som strålande glad kramade om sökaren, Amber, tveksamt började hon tränga sig ditåt men en glad och upprymd röst stoppade henne.
”Kat!” Hon kunde inte låta bli att le när hon såg hur Fred trängde sig igenom havet av grattande elever och när han äntligen kom fram hade han hunnit bli smått röd i ansiktet, ”vi vann!”.
Utan att hon var beredd på det omfamnades hon hårt, ”tack för att du kom och hejade”.
”Ingen orsak”, sade hon med ett nervöst litet skratt, ”du spelade bra där uppe”.
Fred strålade mot henne och tryckte henne sedan intill sig ännu en gång, den här gången slappnade hon av mer och njöt av värmen som strålade från hans kropp.
”Fred! Underbart jobbat från både dig och din bror!” Utbrast Oliver som lagom trängt sig fram till dem, Kathy vred lite på sig för att ta sig ur omfamningen, plötsligt knallröd i ansiktet, och Fred släppte henne motvilligt men behöll ena armen kring hennes midja.
”Ja, vi försökte följa din taktik, det vi hörde när vi fortfarande var vakna vill säga”, retades han med den långe väktaren som nu även fått syn på Kathy.
”Kat”, utbrast han och log brett, ”tack så mycket för hjälpen tidigare, Mary blev jätte glad”.
Sedan såg han Freds arm kring hennes midja och stelnade till, men han slutade ändå inte le, ”åh, inte visste jag att ni var tillsammans?”.
”Åh, ermh, eh”, stammade Fred som såg på Kathy med en frågande min.
Kathy rodnade smått men när hon tänkte på Oliver och Mary ilsknade hon till lite, om det nu var de två, så varför kunde det då inte vara hon och Fred?
”Jo”, svarade hon och studerade Olivers ansikte med en smått road blick, tiotusentals olika känslor tycktes fladdra över hans vackert skurna ansiktsdrag för att sedan slutas bakom en likgiltig mask.
”Öh, är vi?” Fred såg på henne, helt klart förvånad, och hon log smått. Plötsligt var hon lite tveksam i sitt beslut, tänk om han inte alls ville vara tillsammans med henne? Men så såg hon att Oliver fortfarande stirrade på dem med en förvånad min och beslutade sig för att ge det ett försök.
”Ja, jo, det var egentligen därför jag kom ner hit idag”, sade hon och vände sig mot Fred igen, ”alltså, jag gillar dig, ganska så mycket faktiskt”.
Och innan han hann säga någonting gav hon honom en lätt kyss på munnen. Hon backade osäkert ett par steg för att avläsa hans reaktion och fnittrade till när ett fåraktigt leende spred sig över hans läppar.
”Jo, jag gillar dig med Kathy, riktigt mycket faktiskt”, stammade han lätt och såg på henne med glittrande ögon, fortfarande med det fåraktiga leendet på läpparna.
Oliver betraktade dem med en minst sagt svårtolkad min men skakade sedan på sig, som om han försökte jaga iväg en lustig känsla, och sände dem ett stelt leende.
”Ja, men det var ju en trevlig nyhet”, sade han kort och utan känsla medan han såg sig omkring, som om han sökte en anledning att ta sig där ifrån.
De hörde hur han mumlade någonting om att tacka madam Hooch och Kathy följde hans breda ryggtavla med blicken när han försvann bort genom folkvimlet som äntligen tycktes börja tunnas ut.
”Hm, så det tog mig alltså bara två dagar för att få dig på fall”, sade Fred fundersamt när han äntligen hämtat sig och buffade till henne lite retsamt i sidan, ”det måste vara mitt extremt charmerande yttre”.
”Ja, eller så kan det va så att jag tror att du besitter fullt med mörka, magiska krafter som du kanske är villig att dela med dig av om vi kommer varandra närmare?” Föreslog Kathy med ett litet skratt men tystnade genast när hon såg blicken som Fred gav henne, rädd för att ha sagt någonting extremt korkat och löjligt.
”Vem har skvallrat?” Frågade han allvarligt men sken sedan upp och gav henne en lätt kyss i pannan, ”vi får se hur det blir med delandet av mina mörka, magiska krafter, men om du vill kan vi gå upp till uppehållsrummet och dela på en honungsöl, de andra är säkert där uppe och festar för fullt just nu”.
”Och hur hade du tänkt få tag på honungsöl?” Frågade Kathy med höjda ögonbryn och lutade sig lite lätt mot honom medan de började gå upp för slänten mot slottet, Fred fortfarande iförd sin blodröda quidditchdräkt.
”Jag och George har våra små hemligheter”, sade han med en blinkning och skrattade sedan, ”någon gång kanske jag ids visa dig, det får vi se”.
Många kramar, eran Jenny von J
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Edwin82Therese98 - 27 feb 11 - 03:22- Betyg:  | | Älskar dom här novellerna! :D ♥ | | Nattros - 5 jan 11 - 11:01- Betyg: | Know the feeling... Fast nu ar det ju har evigheter sen.
Det gar ju valdigt, valdigt snabbt fram. Och jag hoppas inombords att hon till slut (aven om jag inser att det nog blir lite vandningar?) stannar hos Fred, istallet for att te sig at snubben som tydligen har grova problem med att bestamma sig... | | Lora - 4 nov 09 - 22:24 | | fint fint fint! Jag känner likadant som de känner, en komplimang!^^ mmåste läsa vidare:) | | konfettiregn - 14 jul 09 - 18:24- Betyg: | men...m-men... neeejj !:o
allvarligt, jenny du får inte sluta :'(((
jag ÄLSKAR det du skriver, och jag vet att mångamånga andra gör det också!!
men om att ta en paus är det enda som hjälper... så får jag önska dig lycka till och sedan hoppas på att det inte dröjer allt för länge innan du börjar skriva igen, både på den här och på annat .
till hisorien nu: wooooooow ! asså jag älskar fred så jävla hårt! och det är så gulligt! bara inte kathy utnyttjar honom nu :O då blir jag ledsen : men jag tycker på ett sätt att hon och woodie ska få ihop det.. bara inte fred bli sårad ... haha xd
reporter till hopplöst fan (mig): beskriv världskända jenny von j med ett ord?
fan(jag): hdusåhäfsåhfrhusäåf... TALANGFULLAUNDERBARASUPERDUKTIGAFLICKEBARN !
reporten: öhm... okej, vidare till vädret!
Men gaaaasH! kommer verkligen sakna dina noveller :( men som maddi sa så respekterar jag ditt val, om det får dig att känna dig bättre.
många kramar från en av de många som älskar dina noveller
/ evelina <3 | | mii - 12 jul 09 - 22:54 | MENMEN!Jag vill läsa mera! Jag tycker om dina texter så våga inte
tvivla på dem för då är du tvivlande om mitt omdöme och det är inte
bra eftersom jag bara läser flera delar av en novell om jag faktiskt
tycker om den!
Men nu har jag lite tudelade känslor, jag diggar Fred men jag vill se
Wood o Kathy tillsammans så som den obotlige romantikern inom mig oxå
vill (: :S | | Maadelen3 - 11 jul 09 - 09:44- Betyg: | JEEEEEEEENNNYYYYYYYYYYYY!!! *tjuta anklagande*
du kan inet bara sluta lägga ut juu :( jag hinner ju bli ledsen :(
lixom seriöst, du är den som skriver bäst av alla jag känner! asså, du vet ju hur du ska använda språket och du vet hur du ska få en historie riktigt intressant, så så att man bara vill läsa den, om och om och om igen!
fast om du lovar mig att jag kan få smygläsa via typ msn eller mailen ellernågot, då kan jag förlåta dig för det (a) :*
till historian:
OH MEN GE! Fred är såå UNDERBAR! I LOVE HIM!! fast jag tycker det är liite småsynd att det inte är wood men lixom HA HA HA han får skylla sig själv som är tillsammans med Mary-fjanten!! henne gillarj ag INTE!
jag tycker denhär är så himla bra, lixom, hahha, så himla gullig alltså! det är ine riktigt klokt! :)
åh, jag sitter vid lillasysters dator och alla saker är typ på fel plats så jag skriver ganska mycket fel känner jag, eller inte om jag kollar på tangenterna som jag gör just för tillfället xd
men seriöst, det är helt otroligt bra du skriver, amazing, jag kan inte släppa det! du är bäst, och skriver helt underbart!
och trots att jag kommer sakna att läsa dina noveller respekterar jag väl att du slutar att lägga ut, om det är det bästa för dig.. :)
V.F.O.F.F.D.G.S.S. <3333 Maudi/Reggie |
|
|
|
