En Enkel Fråga (prolog) |
jag vet att det är många stavfel och liknanade men det får ni leva med!
-------------------------------------------- ---------------
Långt inne viste jag ju att det här skulle hända.
Att denna dag skulle komma någon gång, hade jag ju räknat ut för länge sedan.
Det var inget som dök upp helt plötsligt.
Nej, det här var väl planerat.
Alla viste det.
Ändå blev alla förvånade.
Förstummade också skulle jag tro. För det var aldrig någon som sa något.
Alla valde att tiga. Tiga bort skammen, hatet och ångesten.
Ingen berättade någonsin något för mig.
Jag fick tro vad jag ville. om jag någon gång frågade, valde dom att titta bort, tysta.
Vi levde i tystnad. jag och pappa. Tillsammans med alla obesvarade frågor, levde jag. Med alla förbjudna svar levde pappa.
Båda i sorgen efter Mamma.
När jag kommit i tonåren hade jag bestämt mig.
efter 7 år i tystnad, med frågor som fräter på tungan och med lusten att spotta de ur mig, hade jag bestämt mig.
Jag skulle ta reda på sanningen. Även om jag tror att det kanske skulle krossa pappa, så tror jag att det skulle va det bästa för oss alla.
Jag skulle inte klara av att leva så här länge till.
Förr eller senare skulle dom ändå behöva berätta. Så det är lika bra att fråga de medans dom mins.
Jag ville inte dö i ovishet.
hur, när, och var hade jag inte räknat ut än men jag var säker på att jag skulle göra det någon dag.
Snart.
|
| Kommentarer | | Moii-Thilda - 14 jul 09 - 10:31 | | Väldigt bra skrivet, lockande ord. Man vill läsa mer:) |
|
|
|
