En svag doft av vanilj {Del 20 |
Hejhopp i galoschen!
Jag är trött idag, men lyckades ändå fiffla ihop slutet av den här delen på typ... en timme kanske? xD Inte jättebra jobbat, men ändå.
Anledningen till att det har dröjt lite med denna är att det var jäättesvårt att lista ut vad som skulle sägas och hända. Så jag fick ta en av mina sent ankomna snilleblixtar och fixa lite.
Stort tack till Linnéa (LoveMusic) för mycket hjälp med denna del och förstås för den lååååånga kommentaren till förra delen.
Lika stort tack till er andra också. 18 kommentarer allt som allt. Ni fattar inte hur stort mitt leende är just nu.
Ni är bäst!
Nu ska ni få läsa iallafall. Öh. Nej, jag har inget mer att säga :)
Kram på er!
Kapitel tjugo
You know exactly what to do so that I can’t stay mad at you for too long, that’s wrong
Jag bländades av det starka solljuset när jag klev ut genom caféets dörrar. Med handen som skydd för ögonen tog jag mig fram till Ville, och började just fundera på hur jag skulle hälsa på honom när han böjde sig fram och oförsiktigt kysste mig på munnen.
Jag gjorde mitt bästa för att hänga med i hans bestämda rörelser när han la händerna på var sida om mitt ansikte och bestämt höll mig stilla.
När han slutligen släppte mig, hade han hållit mig upptagen från att andas normalt så länge att jag omedvetet hade börjat kippa efter luft.
”H-Hej?” flämtade jag frågande och kikade upp på honom mellan de hårslingor som hade fallit ner i ansiktet på mig.
”Hej”, sa han med ett överlägset leende på läpparna.
”Öh…”, började jag oförstående. ”Alltså…”
”Kom. Vi går hem till mig”, sa Ville och tog tag i min överarm. Jag såg på honom med stora ögon och kom mig helt enkelt inte för att göra någonting annat än lyda honom och följa efter.
Han sa ingenting medan vi gick torggatan bort, och det enda jag förmådde göra var att studera honom snett bakifrån. Hans muskulösa rygg tycktes vara mer muskulös än någonsin, och för varje steg han tog kunde jag se hur musklerna jobbade under hans tröja och hud.
”Öh…” sa jag igen. ”Har jag någon som helst rätt att få reda på vad vi ska göra?”
Jag förvånades nästan själv över att jag faktiskt ställde frågan. Det var som att hans stora kropp tornade upp sig framför mig, och när han vred huvudet halvt bakåt mot mig, kunde jag med lätthet se skrattet som glittrade i hans kalla ögon.
”Du kan ju alltid gissa”, sa han med en lätt axelryckning och fortsatte sen gå med blicken bortvänd från mig.
”Öh…” sa jag för tredje gången och kände mig som någonting oroväckande likt en guldfisk.
”Nu ska vi”, sa Ville med en liten knyck på nacken när han hade låst upp dörren till sin lägenhet och dragit in mig i sitt sovrum. Han la sina händer vid mina höfter och tryckte sig mot mig så att jag vacklade bakåt och stod med ryggen mot väggen. ”Ha sex.”
Han flinade självsäkert och pressade sina läppar mot min hals. Hans händer började smeka mig i sidan, och letade sig snabbt in under linnet jag hade på mig, vartefter han lät sina långa fingrar röra vid min mage.
”Vänta lite nu”, sa jag och sköt honom ifrån mig så att några decimeter skilde oss åt. ”Vi kan ju inte ha sex bara… bara sådär. På ditt kommando”, sa jag upprört.
”Inte?” skrattade han och gjorde en ansats till att kyssa mig igen.
”Nej verkligen inte!” sa jag och slet mig hastigt ur hans starka grepp. ”Det förstår du väl?”
”Ärligt talat så fattar jag ingenting alls”, sa Ville och det självsäkra flinandet som funnits i hans ansikte och ögon sekunden innan var plötsligt borta. Det hade ersatts av någonting som liknade irritation, och mellan hans ögonbryn hade det lagt sig en liten rynka. ”Ena stunden vill du inte ha några som helst känslor inblandade i det här, och nästa kan vi inte ha sex heller. Vad vill du egentligen med det här?”
Han la sina stora armar i kors över bröstet medan han pratade, och när han stod där och blickade ner på mig, kände jag mig så otroligt liten jämfört med hans tornande gestalt.
”Jamen… jag… jag sa ju att jag inte vill bli ditt… objekt”, tvingade jag mig själv att klämma fram, men fick avbryta mig för att svälja flera gånger.
”Och vem har sagt någonting om objekt då?” högg Ville av. ”Jag vill fan bara ha sex. Är det för mycket begärt?”
Jag såg på honom med stora ögon. Kunde inte tro att det här var samma kille som jag stått tillsammans med bara ett par dagar tidigare på terrassen. Han hade varit så försynt då. Så förstående och omtänksam.
Den Ville som stod framför mig nu i sitt sovrum, hade inga spår av det i sitt ilskna ansikte.
Trettio minuter senare stod vi med en meters mellanrum och var mitt i ett intensivt gräl. Under den gångna halvtimmen hade Ville frågat mig ett antal upprepade gånger ”vad i helvete jag menade med ett förhållande utan sex”, och jag gjorde mitt bästa att förklara för honom att jag gärna hade sex med honom, men inte bara för sakens skull. Han verkade inte förstå ett dugg av vad jag försökte förmedla, vilket resulterade i ännu mera skrikande.
Eller, rättare sagt att han stod och skrek åt mig. Han skrek att jag var omöjlig att ha att göra med. Att jag aldrig kunde bestämma mig. Att jag var överkänslig. Att jag var dum i huvudet som trodde på kärlek. Att sex inte behövde innefatta några känslor alls.
Jag bara tog emot. Smäll efter smäll. Piskrapp av ord som örfilade mig utan avbrott.
Tills jag fick nog.
”Du är fan inte klok någonstans”, konstaterade jag och skakade på huvudet utan att kunna tro på vad Ville just hade klargjort för mig.
Jag vände mig om och stegade målmedvetet mot tamburen.
Skunken stod i hallen och gnydde gällt åt mig när jag passerade. Jag gav honom ett äcklat ögonkast och fortsatte sen med snabba steg fram till ytterdörren.
”Ellen, vänta.”
Men jag hann bara börja fumla med låset innan Ville hann ikapp mig och la en hårdhänt hand på min axel som hur lätt som helst fick mig att vända om.
”Rör mig inte”, fräste jag ilsket och försökte göra mig fri, men Ville höll kvar och försökte få mig att se på honom.
”Hörru, jag menade ju inte…”
”Släpp mig!” sa jag till honom och fortsatte mina omöjliga försök att ta mig loss.
”Men lyssna, Ellen. Sorry för att jag…”
”Nej!” utbrast jag och slog undan hans händer som försökte ta ett stadigare grepp om min överkropp. Jag höll upp ena pekfingret och såg förmanande på honom. ”Du släpper mig nu.”
Han brydde sig inte. Däremot såg han min bestämda tystnad som en chans, och tog den utan att tveka.
”Ellen, lyssna bara. Förlåt. Jag borde inte ha sagt allt det där, men du fattar väl att jag blir förvirrad när du ändrar dig hela tiden? Du säger ju alltid olika saker och typ… Först säger du att du inte har några känslor men ändå ett förhållande, och nu vill du inte ens ha sex och liksom…”
”Men det är ju det som är hela grejen!” avbröt jag honom irriterat. ”Vi har helt olika syn på vad som är ett förhållande. Vi kommer inte att fungera, Ville. Jag fattar det nu.”
Jag försökte återigen att vända mig om och gå därifrån, men Ville höll fast mig.
”Lägg av nu. Allt funkar om man vill”, protesterade han och vred tillbaka mig så att vi stod med ansiktena mot varandra igen.
”Nej. För du bryr dig bara om sex, och jag är inte tjejen som har sex hela tiden. Jag behöver mer än så, och du kommer aldrig…”
”Okej, okej”, sa Ville och släppte äntligen taget om mina axlar. Han höll upp händerna i luften, som för att visa att han gav upp, men han höll fortfarande ögonen fästa på mig.
Jag stannade upp i mina försök att komma därifrån. Stod halvt bortvänd från honom, men med huvudet fortfarande åt hans håll. Jag rynkade ihop ögonbrynen av förvirring. Det var så olikt honom att ge upp.
Jag hann knappt tänka det förrän han hade böjt sig ner över mig, och tryckt sina läppar hårt mot mina. Jag hade ingen chans att komma undan. Stod bara och kände när han tvingade isär min hård sammanpressade mun. Fylldes av den värme från hans svepande tunga som fick mina ben att skälva av välbehag.
När han tillsist avbröt vår kyss och rätade på sig igen.
Han såg på mig. Ena mungipan drogs lite uppåt så att han log snett, och han höjde ena ögonbrynet.
”Kom inte och säg att det där inte fick dig att känna någonting”, sa han och såg på mig med genomträngande ögon.
Jag svarade inte. Bet mig hårt i läppen och kunde inte låta bli att vara lite arg på mig själv som gått på hans bluff. Ville skulle aldrig ge upp förrän han fick sin vilja igenom.
Jag vek undan blicken. Han fick mig att känna någonting varje gång han kysste mig. Någonting så starkt att jag skämdes för det.
”Just det”, sa han och tog ett steg närmre mig. Hans ansikte var alldeles för nära mitt, och jag fick hela tiden påminna mig själv om att vara arg på honom. ”Kom igen, Ellen. Du vet att du har känslor för mig. Någon gång måste erkänna det för dig själv.”
Han lutade pannan mot min. Vilade sin näsa mot min så att min blev alldeles skrynklig. Jag slöt ögonen och drog ihop ögonbrynen, samtidigt som jag la en hand bakom hans nacke.
Jag ville inte svara honom. Fullkomligt vägrade medge att han hade rätt, medan jag ställde mig lätt på tå för att nå upp med munnen till hans nivå.
Hans andetag blåste mig i ansiktet, och jag kände att han hade munnen halvöppen.
Jag fuktade läpparna och ville säga någonting. Ville förklara att det aldrig skulle fungera. Jag ville hålla mig så långt borta från hans frestande kropp som det bara gick, så att jag slapp allt det här. Jag ville inte stå och känna mig kluven inför honom mer. Jag ville antingen ha honom hel eller inte alls, och jag visste att det aldrig skulle gå.
För det första värkte mitt hjärta fortfarande efter längtan av Rasmus, och för det andra så var Ville inte killen som älskade.
Jag särade på läpparna en aning, och slog upp ögonen. Blickade rakt in i de där iskalla, genomträngande ögonen som jag visste att jag aldrig kunde lita på.
”Men… om jag har känslor för dig…” började jag trevande. Jag harklade mig svagt för att få ordning på stämbanden. ”Hur… Hur vet jag då att du har det för mig?”
Ville stelnade till. Jag såg på honom att han verkligen inte hade varit beredd på just den frågan. Hans ögon stirrade tillbaka på mig med ett uttryck som jag aldrig tidigare hade sett hos honom. Han såg nästan rädd ut.
Jag tittade stint och trotsigt tillbaka in i hans ljusa ögon.
Men bara ett kort ögonblick senare hördes ett högt skällande läte som fick både mig och Ville att hoppa till.
Jag vred förskräckt huvudet åt höger, där skallet hade kommit ifrån, och fick syn på Skunken igen som stod och trampade oroligt med framtassarna. I ögonvrån såg jag hur Ville också vände ansiktet mot hunden och tittade på honom med lätt förbryllad min.
Skunken gnydde ynkligt medan han stannade upp i sitt trampande och la huvudet på sned.
Det gick ett par evighetslånga sekunder som passerade under total tystnad. Ingen av oss rörde sig, istället stod vi bara med blicken fäst på den fula hunden framför oss.
Sen kunde jag känna Villes sneglande blick vridas tillbaka till mig, och jag vände motvilligt bort blicken från hunden.
Jag skulle precis öppna munnen för att säga någonting, när Ville återigen pressade sig tätt intill mig, och tystade mig genom att föra sina läppar mot mina.
”Jag vet att du vill”, mumlade han knappt hörbart mot mina läppar, in i min mun.
Jag hade ingen chans att få någonting sagt, och när den pirrande känslan i min kropp ökade steg för steg varje gång han rörde vid mig, fick jag erkänna mig besegrad. Hans närhet förblindade mig, och jag kysste honom intensivt tillbaka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Sidewinder - 14 jul 09 - 21:43 | | Duuu mååååååsteeee skriiiivaaa meeeeer juuuuuuuuu :P | Sidewinder - 11 jul 09 - 11:00- Betyg:  | För i helvete, hon är helt jävla dum i huvudet som ens kysser honom efter det där! En fet spark på kulorna är det som gäller, ska man sätta nån så får man anstränga sig lite.
Och eftersom jag är sur på både Ellen och Ville så betyder det att du återigen skrivit jättebra eftersom jag engagerar mig :D | | prickigthallon - 11 jul 09 - 01:49- Betyg: | | MAAAAAAAAAH! Kom hem till två underbara delar :D Blir inte bättre! :D Puss va <3 | | LoveMusic - 10 jul 09 - 21:33- Betyg: | Bara så att du vet ser jag sådär jättesur ut just nu. Jag BRUKAR vara ganska bra på att misstolka, och för guds skull hoppas jag verkligen att inte uppfattade det sista stycket rätt. Ville och Ellen FÅR INTE ha sex! *bestämd*
Men, efter att ha läst igenom dina kommentarer - som du verkligen förtjänar - så blev jag genast lite gladare; Fler Teamm-Rasmus-människor ännu fler människor börjar bli osäkra på om de gillar Ville eller Rasmus :D
Som du förmodligen har sett, så måste jag lämna ifrån mig datorn för att laga skärmen i ett tag, och jag kommer alltså inte kunna läsa på ett tag (om inte du vill skicka evighetslånga sms som jag inte kan svara på xD), och att ha detta som slut är... är... tragiskt. :(
Du får ändå ta hand om dig, och skriva så att jag har att läsa när jag får den tillbaka :) | | Rosapapper - 10 jul 09 - 20:34- Betyg: | | Jösses vad bra:D! | | vemvet - 10 jul 09 - 20:21- Betyg: | Nu har jag läst alla delar och jag säger dig bara. Det är kärlek.
Jag tillhör team-VILLE! Jag vill ha honom! Amagaadh.
Maila när nästa del kommer. | | anna_921 - 10 jul 09 - 18:17 | Skit bar skrivet.
Fortsätt skriva :D Väntar med iver på nästa del!!
Maila gärna när nästa kapitel är ute :D | | flikkanmedN - 10 jul 09 - 18:05- Betyg: | Den bästa novellen jag läst. Någonsin. Du har talang tjejen.
Ditt sätt att skriva gör mig mållös. Jag vill bara hoppa in i
och vara Ellen. DU ÄGER! | | because - 10 jul 09 - 18:00- Betyg: | åhhh vad jag älskar den här novellen! DU är kung (drottning, men du fattar grejen) på att skriva :DDD
lite lustigt faktiskt att Ville liknar en kille som jag känner (beteendet) mohaha..inte alltid kul :(
anyways, den här delen va awsome och hoppas på en ny del Snart (a)
mejla nästa <3 | | woops - 10 jul 09 - 17:29 | "För det första värkte mitt hjärta fortfarande efter längtan av Rasmus, och för det andra så var Ville inte killen som älskade."
Yeay, yeay, yeay, yeay! Så ska det vara!
Ville är en översexuell idiot som inte förtjänar Ellen. | | MoRoTpOwEr - 10 jul 09 - 16:34- Betyg: | Så här är det jag vet inte vem jag gillar längre .____.
Dumma blåsta Rasmus elr Heta sexberoende ville ;(
Därför är jag arg på daij för att det
1. Du delar inte med dig av din skriv kunighet till dina trogna
läsare .
2. Du delar fortfarande inte med daij av dina skriv kunniheter ,__,
3, Jag har en teori om varför du skriver så bra ... Du kanske är dom
dära Mars UFOna som landat på planeten Earth ! Det vill säga att du tänker hjärntvätta
Våra oskyldiga jordbor :__: !?
Men Asså Jag Ränker Seriöst På Att Jag Ska Ta Reda På Var Du Bor Och ...Hehe .__.
Så ta en penna och börja skriva nuuh kvinna ;o
för annars kommer jag kasta en sten på daij .__. ! | | hooppsan - 10 jul 09 - 16:20- Betyg: | | så bra är den, mejla nästa ;D | | etsigav - 10 jul 09 - 15:52 | | Så jävla bra!!!! | | Lizzi92 - 10 jul 09 - 15:46- Betyg: | Du skriver verkligen jätte bra! Man glömmer bort verkligheten för en stund och bara läser, de e helt sjukt bra!
Tråkigt för Ellen att Ville inte har några känslor för henne... Men jag hoppas att det kommer att lösa sig för henne :D
Fortsätt skriva :D Väntar med iver på nästa del!!
Maila gärna när nästa kapitel är ute :D | | JessicaKarlsson - 10 jul 09 - 14:28- Betyg: | men åååh... :o de är så jävla bra!! :D
meejla (a) | | SilverAndCold - 10 jul 09 - 14:21- Betyg: | Viiiille då. Inte visste jag att han var så... sexuell av sig. 8)
Okej, jo, det visste jag väl, men.
Du vet, jag får känslan av att du försöker göra Ville... elak. Oo
Det tycker jag inte om ska du veta.
Men vad han än gör så kommer JAG alltid att älska honom, så det så!
(ursäkta för den här korta kommentaren, men jag måste hjälpa till med att plocka ur husvagnen, och sen ska jag ner på stan! ;/)
Du skriver bäst, det är du medveten om va? <3 | | bajsabajs - 10 jul 09 - 14:13- Betyg: | | aaaaaaaaaaaaaaaah galet bra! :D | | NeMriA - 10 jul 09 - 14:09 | men o.o men o.o <-- det är typ vad jag får ur mig just nu
bäst <3 |
|
|
|
