Jag hatar dig [Kapitel 3] |
Kate
Jag satt under filten i soffan, och J satt på golvet, med en miljon kuddar runt sig. Jag log lite när jag såg det, och hans spända ansiktsuttryck när han tittade på tv-skärmen.
“Gå inte in där”, mumlade han omedvetet. “Gå inte in där.”
Jag hade redan sett filmen ett antal gånger, och visste redan att huvudpersonen i skräckfilmen snart skulle gå in genom dörren. Det bekräftades när ett skrik ljöd, och J suckade, och mumlade något som lät misstänkt likt ‘idiotiska subba’. Jag stötte honom löst på axeln, och han hoppade till.
“Man ska inte prata så”, sa jag retsamt, medans J såg ut som om han nyss haft sin första hjärtattack.
“Shit, Kate!” utropade han skräckslaget. “Man får inte skrämmas sådär!”
Jag bara skrattade, och satte mig upp. Solen hade redan gått ned, och tusen stjärnor glimmade på den mörka natthimlen.
“Vill du sova över, eller ska du gå hem istället?” frågade jag, och kastade en blick på klockan. Halv tolv. J tittade också på klockan, och såg ut att tänka lite, innan han suckade.
“Jag ska ju till Göteborg med familjen imorgon, så det är nog bäst om jag går hem”, sa han sorgset, och reste sig stelt upp. Vi hade trots allt haft skräckfilmsmaraton med gummibjörnar och hallonsoda. Gummibjörnarna hade jag glatt bitit huvudet av, och kastat på J under de mest spännande scenerna. Han hade hoppat till lika skräckslaget varje gång. Jag log lite när jag tänkte på det, och reste mig upp.
“Men då ses vi på måndag, då?” frågade jag, och J nickade glatt.
“Bara en vecka kvar i skolan innan sommarlovet”, sa han, och gjorde något segergest i luften. Jag skrattade.
“Och bara en sommar kvar innan gymnasiet”, påminde jag honom, och han såg genast mindre lycklig ut.
“Sluta vara så deprimerande”, mumlade han, och gick ut i hallen. Jag vek frånvarande ihop filten, och hängde den på armstödet på soffan, innan jag följde efter honom.
“Hejdå, Kate”, sa han, och kramade mig.
“Hejdå, J”, svarade jag, och log mot honom. Den här gången var det ett av mina fejkade leenden. J rufsade om mitt hår, och jag slog honom på armen, innan han gick, och jag stängde dörren om honom. Jag gick in i vardagsrummet igen, och stängde av eftertexterna på tv:n. Jag kunde höra mamma sitta och skriva på datorn inne i sitt rum. Jag suckade, och började plocka undan glas, filtar, kuddar och annat skräp som låg lite överallt. Annars brukade J hjälpa mig, men han hade haft ganska bråttom. När jag var klar gick jag bara ut ur rummet, och släckte lampan efter mig.
Zach
Jag satt på sängen, med fickspegeln i handen. Ingraverat under den stora rosen stod det: Maggie. Jag hade ingen aning om vem Maggie var. Hade Kate stulit spegeln från början? Men jag hade aldrig sett Kate som någon person som skulle kunna stjäla saker. Visst, hon snodde mina pennor och annat obetydligt hela tiden, men det var från mig. Och så var det som sagt bara obetydliga saker. Regnet smattrade på fönsterrutan, och jag reste mig, och tittade ut. Det hade precis börjat regna, men det tilltog snabbt. Längre bort kunde jag se en kille springa. Förmodligen skulle han hem. Det var när han sprang förbi vår lilla villa, och kastade oroliga blickar på huset, som jag insåg att det var Kates lilla kompis, Jack. Men jag orkade inte springa ut och retas med honom. Det verkade inte vara värt att springa ut i spöregnet, bara för att dryga med Kates kompis någon minut. Jag plockade upp min ipod, och stoppade in hörlurarna i öronen. Ett snabbt intro började skrälla fram på en elgitarr, och snart satt jag sovandes i fönstret, med Kates fickspegel i händerna.
Jack
När jag var påväg hem så ringde mamma. Regnet hade precis börjat droppa ned, och verkade tillta hela tiden.
“Skulle du kunna springa förbi Ica och köpa lite chips och sånt?” frågade mamma. “Du vet vad vi gillar.”
“Visst”, mumlade jag surt, och stängde mobiltelefonen. Jag började springa in i villaområdet. Jag visste att det fanns en grusväg längst in. Den vägen skulle gå fortare, och jag kanske skulle kunna komma hem någorlunda torr. När jag sprang förbi det hus som jag visste att Zach bodde i, så kastade jag en orolig blick över fönstren. Det såg ut att vara släckt överallt. Jag pustade ut av lättnad, när jag såg någon röra sig i fönstret på övervåningen. Jag drog efter andan, och började springa snabbare. Jag ville inte ha Zach efter mig just nu.
Kate
Jag stod i köket, och stekte äggröra när telefonen ringde. Jag drog av stekpannan från spisen, och sprang bort för att svara.
“Kate Andersson!” sa jag andfått i luren.
“Hej, gumman”, sa min pappa svagt. Det sprakade lågt när han pratade.
“Pappa!” sa jag glatt. “Varför ringer du?”
“Jag har inte hört av mig på ett tag, så jag tänkte ringa och fråga hur du och mamma mår.”
“Vi mår bara bra”, sa jag förbryllat. Pappa brukade inte direkt slösa tid på att ringa och fråga hur vi mår.
“Är det säkert att det inte är något annat?” frågade jag bekymrat.
“Ehm…” sa han osäkert. “Det kanske är bättre om jag säger det till din mamma först”, fortsatte han undvikande.
“Mamma jobbar idag”, ljög jag, trots att jag visste att hon sov i rummet bredvid.
“Jaha”, sa pappa fundersamt. “Men… det är såhär, gumman…”
“Hur då?” frågade jag, och började bli allvarligt orolig nu.
“Jag vet att du stod Maggie nära, och så…”
“Vad är det med Maggie?!” Jag nästan skrek ut frågan.
“Jag är ledsen, gumman, men hon klarade inte mer. Hon dog för några timmar sedan.”
Jag sjönk ihop på en köksstol, ock stirrade på väggen framför mig.
“Kate?” frågade min pappa i luren, men jag hade inte ork att svara. Just då kom min mamma in i rummet.
“Vem är det?” frågade hon, samtidigt som hon tog en bit bacon ur stekpannan, och började gräva i kylen efter någonting, förmodligen någon slags juice. När hon inte fick något svar, tittade hon undrande på mig.
“Kate, älskling?” Mamma och pappa sa det exakt samtidigt, även om de inte visste att den andra gjorde det. Då brast det. Tårarna började rinna över kinderna, och jag snörvlade högt. Mamma tog telefonluren ur min hand, och sa något. Jag uppfattade inte vad. Jag reste mig bara stelt, och gick ut i hallen. Där drog jag på mig mina converse, och gick ut. Jag sprang genom trappuppgången, och mina steg ekade mellan väggarna. Den kyliga luften slog emot mig. Jag svor när de tunna hårstråna på mina armar ställde sig upp. Jag hade inte kommit ihåg att ta på mig en tröja. Jag började springa. Jag fick upp mobilen ur fickan, och slog med skakiga fingrar Jacks nummer. Jag kom till hans telefonsvarare. Jag svor en lång ramsa, och satte mig ned på en bänk. Bänken var precis bredvid grusvägen som gick in till Zachs bostadsområde. Jag kunde inte annat än hoppas att han inte skulle bestämma sig för att gå och köpa godis just nu. Jag grät fortfarande. Tårarna droppade ned på mina sönderskurna handleder. De var randiga, som polkagrisar. Rött, vitt. Rött, vitt. Jag grät ännu mer när jag tänkte den tanken. Det var en hemsk tanke.
Zach
Jag stoppade fickspegeln i fickan, och fötterna i skorna. Jag drog den grå munkjackan från kroken, och stoppade ipodens lurar i öronen. Jag visste egentligen inte varför jag tog med mig spegeln, men jag ville inte bara lämna den hemma. Uppenbarligen betydde den mycket för Kate, och innerst inne var hon ändå fortfarande mina bästa vän. Vi hade bara bråkat, och jag skulle skydda den tills vi blev sams igen. Men jag visste ju också egentligen att vi aldrig skulle bli sams igen. Den här striden skulle pågå förevigt. Klockan var halv åtta, och jag öppnade ytterdörren. Den kyliga vinden slog emot mig. Jag rynkade på näsan. Det kändes inte direkt som typiskt sommarväder. Men jag svängde vänster, mot grusvägen. Jag kunde jogga bort till Ica och köpa något åt mig och Monique att äta till frukost. Men när jag kom springande såg jag Kate sitta på bänken. Någonting höll mig tillbaka från att springa fram och börja reta henne. Jag vet inte vad det var. Kanske det faktum att hon bara hade på sig en vit t-shirt med ett svart tryck, som blottade hennes såriga armar, och bara ett par gamla mjukisbyxor till den. Som att hon egentligen borde suttit hemma och tittat på tv. Kate gick aldrig ut så. Eller så var det för att hon grät. Gnistrande droppar som föll från hennes kinder, och ned i hennes knä. Hon kröp ihop, och det enda jag kunde se, var hennes blanka hår som föll platt över hennes rygg. Jag backade några steg, och sprang tillbaka. Jag kunde springa bort till den andra butiken. Jag övergav min bästa vän.
Mhmm… Då vara ännu en del klar :D Jag tror jag börjar skriva igen (y) bra va? :D not. *pessimist i alla lägen* Jag har faktiskt skrivit några senare scener :D typ… Kate och Zachs första kyss… Mhmmm… spännande? Inte. Men HEJ :D If you love me, you must kommentera <: och if you don’t love me, you must kommentera en lååååång kommentar (y) deal with it.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mizz_andersson - 24 nov 09 - 11:52 | | bra, måste läsa mer (: | Lizzi92 - 13 aug 09 - 12:57- Betyg:  | | verkligen en jätte bra skriven novell!! | | PiLLOWFiGHTx - 14 jul 09 - 13:16- Betyg: | jag älsakr dej felicia
*
okej
jag ska typ ... kommentera.
OKEJ!
det var bäst. bra. osv. (Y)
förlåt.
vi ses på mitt glasspraty -se glad ut-
pusselipuss | | PiLLOWFiGHTx - 14 jul 09 - 13:16 | jag älsakr dej felicia
*
okej
jag ska typ ... kommentera.
OKEJ!
det var bäst. bra. osv. (Y)
förlåt.
vi ses på mitt glasspraty -se glad ut-
pusselipuss | | gbg_95 - 10 jul 09 - 10:46 | Åh, Zach borde gå till Kate och trösta henne,
det är verkligen synd om henne, och nu kommer Kate vill ha tillbaka spegeln för att den var Maggies, hoppas bara att han ger henne den,
Helt fantastiskt skrivet, gillar sättet du skriver på :)<3
Bara en fråga, är Jack gay? x) | | snovit1 - 10 jul 09 - 00:33- Betyg: | Bra...
Mycket bra!!Idiotiska Zach!
Wäääääääääääääääääää. Jag msåte sova .____.
God natt. och skcika gärna näsa :) <3 | | Katjaa - 10 jul 09 - 00:16- Betyg: | | Den är helt underbar. Alltså.. Wow. | | ofyndig - 9 jul 09 - 23:11- Betyg: | Alltså . Jag är fast, sättet du skriver på . Det får en liksom, att tappa andan.
Du skriver så verkligt och bra, Alla har sina egna karaktärer & det gillar jag !
Men ja, jag är nästan, nästan helt stum . Du skriver jätte bra, och hoppas att du vet det !
Mejla när nästa del är ute ? :) | | the-rose - 9 jul 09 - 23:01- Betyg: | Stackars Kate =(
Ännu en suberbra del, du skriver jättebra =) | | ackbarian - 9 jul 09 - 21:22 | har läst allt genom nu, dom var jättebra!
skicka gärna när nästa kommer :) | | InTheShadows - 9 jul 09 - 21:07- Betyg: | I love youa, :D
den e ju asbra för fan. :) its a keeper in my reeding list. :D
thanx iaf för en bra läsning. :D
MER NU! :D | | Joseephineh - 9 jul 09 - 20:01- Betyg: | Hej!
Jag heter Josse. Jag kan inte kommentera ._.''''
men jag älskar iallafall den här novellen.
och jag gillar att man får läsa från allas prov :D
vill ha mer nu!!! (: | | JessicaKarlsson - 9 jul 09 - 19:49- Betyg: | menååh , va håller han på med... :o
men du skriver jättebra, och de är jättebra och jaa allt är jättebra :D
meejla (aa) |
|
|
|
