Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - Det blir aldrig vi igen, elr? Del 7

Wooho, en till del. Jag vet inte vad det är med mig, seriöst :O
Hoppas ni gillart :D



Jag torkade mina tårar så gott jag kunde med armen och tittade sen åt det håll som rösten kommit ifrån. Och där stod han, i mitten av mitt rum, med ett ansiktsuttryck som jag inte kunde tolka.

"Åh"

Jag fick inte fram ett ord till. Jag skämdes över att han hade hittat mig såhär. Vad hände med mitt iskalla jag? Hur kunde jag gråta över honom? Jag hade lovat mig själv att aldrig någonsin fälla en tår på grund av Cullens igen. Åtminstone inte såhär. Jag kan inte ta tillbaka honom, jag får inte ta tillbaka honom.

"Varför gråter du?"

Han satte sig ner på golvet bredvid mig.

"Lite ledsen bara"

Jag torkade bort ytterliggare några tårar.

"Du saknar mig"

"Nej"

Men jag lät inte övertygande. Inte längre.

"Varför gråter du då?"

"För att jag är arg på dig. Först kom du in i mitt liv, och gjorde mig till världens lyckligaste. Sen, lämnade du mig och förstörde precis allting. Och nu, när jag nästan har byggt upp allting igen kommer du tillbaka och krossar det. Förstår du inte?"

Jag nästan skrek åt honom, utan att förstå varför. Jag ville inte såra honom. Jag ville att han skulle vara lycklig. Men, det jag sa var ändå sant. Jag måste tänka på Collin, han skulle aldrig kunna göra någonting sånt här mot mig.

"Jo, det skulle han faktiskt kunna"

Va? Hur kunde han veta vad jag tänkte? Han kunde ju inte läsa mina tankar. Alla andras, förutom mina. Han skrattade till, men det fanns ingen glädje i hans skratt.

"Jag kan inte läsa dina tankar Bella, men du har blivit lätt att tolka"

"Aha"

Han smekte min kind för att torka den sista tåren.

"Är du verkligen lycklig såhär Bella?"

Jag nickade. Lycklig var jag allt, men inte så lycklig som jag var med honom.

"Varför gråter du då? Om du är lycklig borde du le och skratta"

Jag tvingade fram ett leende.

"Inte ens en blind skulle gå på det där"

"Men jag är lycklig, Edward"

Han skrockade.

"Hur är det med dig? Är du lycklig?"

Han reste sig upp och tittade på mig.

"Spelar det någon roll?"

Och sen försvann han.


Och det var den sista gången jag såg honom på väldigt länge, kändes det som iallafall. Han kom inte till skolan och varje dag blängde Alice på mig i cafeterian. Jag ignorerade henne så gott jag kunde, men visste att jag skulle vara tvungen att prata med henne någon gång. Skivan jag fått av Edward låg fortfarande i cdspelaren, men jag spelade den aldrig. På dagarna efter skolan umgicks jag mest med Collin, Jessica och Mike, när jag inte gjorde läxorna eller lagade mat till Charlie. Jag tänkte inte alls mycket på Edward, även om jag drömde om honom nästan varje natt. Jag tror att drömmarna betyder någonting, men orkar inte lista ut vad.

Tre veckor efter att jag såg Edward senast satt jag i cafeterian med mina vänner, då Alice kom fram till mig.

"Bella, vi måste prata"

"Måste vi?"

"Ja"

Jag blängde på henne.

"Prata på"

"Ensamma, tack"

Jag sneglade på Collin men han ignorerade mig så jag ryckte bara på axlarna och reste mig upp. Alice tog tag i min arm och drog med mig ut från cafeterian, bort från alla nyfikna blickar.

"Vad är det?"

"Det är Edward"

Mitt hjärta slutade slå i några sekunder. Vad är det med Edward?!

"Vad har hänt?"

"Du måste följa med mig hem, Bella. Snälla. Han bara ligger där, säger ingenting. Carlisle tror att det är väldigt allvarligt. Han tittar inte ens på oss när vi försöker prata med honom"

Jag tittade på henne med stora ögon och det syndes på henne hur orolig hon var för honom. Det måste verkligen vara allvarligt.

"Och jag ser syner där han försöker ta livet av sig. Han åker till Italien, ber Volturi döda honom. Om de säger nej planerar han att tvinga de göra det. Men han är för svag för att orka göra någonting. Han har inte jagat på snart en månad"

Jag kunde inte tänka. Vad håller han på med?! Han får inte.

"Snälla Bella, du måste följa med mig hem.. Prata med honom"

Jag tvekade inte utan tog tag i Alice arm och drog med henne mot parkeringsplatsen. Jag hade antagligen inte lyckats dra med henne om hon inte hade låtit mig göra det.


Spännande, va? ;)
Kommentera :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
DadIhateyou - 9 jul 09 - 14:53
en fråga, har du skrivit av Twilight eller
skriver du en bok/novell baserad på den boken?

Den var bra
Sandra353 - 9 jul 09 - 13:20- Betyg:
Ohh så där får man väl inte sluta, det borde vara olagligt. Men jätte jätte bra :)<3
saraarbast - 9 jul 09 - 12:48- Betyg:
IIIH!! Jag vill läsa mer!!! :D
JennnyJ - 9 jul 09 - 12:32
Jätte bra del Evvi! Verkligen, du får ursäkta min korta kommentar, men du fick din på mailen istället ;D

Joseephineh; *kura ihop mig under skrivbordet med flammande kinder* Ursäkta, det var förståss tanklöst gjort av mig, tog bort kommentaren och skickade den på privata meddelanden istället... så nu har vi en hemlighet, vi tre ^^, (A)
Ifall hon nu skulle vilja nappa på mitt förslag :P
/JvJ
Joseephineh - 9 jul 09 - 11:55- Betyg:
haha, jag gillar jennyj´s idé ! ;D
men det värsra är ju att alla vet vad som kommer hända om du nu skriver så...
*sur blick på JennyJ för hon inte skicka privat meddelande*
men jaja, bra iallafall :D
konfettiregn - 8 jul 09 - 23:43
som sagt bra!:) mer beskrivningar, och lite längre kapitel :D
fortsätt tack :)

Skriven av
Evvi
8 jul 09 - 23:40
(Har blivit läst 305 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord