Klass 7F del 11 |
Hejhej, hoppas att jag inte har tappat några läsare, för det var ju ett tag
sedan jag skrev på denna idé.. Men har haft fullt upp att skriva på mina andra
2 noveller Mitt hjärta kommer att brista och Bror och Syster:P
Hoppas att ni blir nöjda med denna del, jag kan avslöja 1 sak.
Carro kommer att få reda på något om Leo.. Men vad?:S:O
Jaja, skynda er och läs! Tack för alla fina kommentarer!<3
Kraam(:
Ännu en skoldag avklarad och nu var det lov också, fy fan. Nu skulle man inte kunna
sjunka ner i skolböckerna, bara känna denna outhördliga smärta inte kunna jobba
ner mig i matten eller nått av de andra ämmnena. Jag suckade, bussen kom, jag gick på.
Jag började gå bakåt, bussen var nästan tom, de flesta åkte till stan på fredagar.
Jag höjde ögonen för att just få se honom met en stor blåtira. Jag stannade till, jag var den ända
som hade gått på. Brevid honom satt en flicka på 8 år med samma blonda hår och bruna ögon som Leo.
Han kollade upp jag mötte hans blick, det smärtade att se dom.
Hans annars så underbara ögon var smärtade, han harklade sig.
" Carro, kan du sätta dig här brevid?" Jag gjorde som han sa.
" Vad har hänt med dig?" Viskade jag.
" Det har inte du med att göra!" Fräste han till svar. Jag ryckte till, vem var han igentligen?
" Förlåt, det kvittar om du alldrig vill tala med mig igen, men du måste hjälpa min lilla syster Sara!"
Jag kollade på honom, sen lät jag blicken fara över till Saras ansikte." Jag hjälper er, bara om du berättar vad som har hänt",
jag ville bara ha honom nära " Och vad jag ska hjälpa er med!" Han nickade och visade upp ett
plågat leende.
" Kan vi få bo hos er, ialla fall tills i morgon?" Jag nickade.
Efter 5 min plingade jag och hoppade av. När vi hade kommit av bussen så vågade jag fråga.
" Vad har hänt?" Jag såg att Leos arm runt sin syster hårdnade, han tog ett djupt andetag.
" Ända sedan vår mamma gick bort, så har vår pappa slagit oss, mest mig för att jag alltid skyddar Sara. Nu har han gått förlångt,
han har sagt om vi visar oss hemma, så dödar han oss, och alla våra vänner." Jag kollade på honom, med en ödmjuk blick. Tårar började
sippra ner " Du försökte bara rädda mig," Viskade jag fram. " Då är det alltså inget fel på mig."
Leo kollade på mig. Han släppte sin lilla syster och la sina armar runt mig.
" Varför trodde du att det var något fel på dig?"
" Vad ska man tro, när du helt plötsligt ändrar på dig!" Han släppte mig och lät sina läppar omsluta mina.
Han viskade " Hoppas att det här bevisar att jag är förbannat jävla kär i dig!" Jag blev lycklig av de orden.
Jag tog hans hand och vände mig till Sara " Du och din bror kommer att bli säkra, min pappa är polis och känner många bra advokater,
för ni vill väll lägga en anmälan!" Sara nickade, och gav mig ett leende. " Nu ska det gammla jävla svinet få för allt han har gjort mot oss!"
Jag och Leo började skratta och Sara var inte sen att hänga på.
När vi kom hem så frågade jag dom " Vill ni att jag ska ringa pappa och be honom komma hit och prata med er?"
Leo kollade på mig och svarade " Inte idag, är du snäll, i morgon hällst. Jag har redan pratat med Marcus, han sa att det var okej att vi fick stanna här,"
" Och han sa att han inte skulle komma hem och inte heller din mamma!" Jag nickade, " Så vi blir ensamna, du, Sara och jag,"
" Kommer inte Lisa hem?" Jag skakade på huvudet.
Den kvällen och natten var jag lycklig på 3 månader, mitt hjärta pumpade igen.
Sara var en underbar liten tjej, och Leo han var där och vi 2 bestämde att vi skulle
ringa min pappa på morgonen där på. När mina och Leos läppar snuddade varandra då var jag hel,
jag hoppades att dom skulle få leva i frid utan deras pappa.
Hoppas att den här delen var okej:P Inte så lång:P
Kraam<3
|
| Kommentarer | | sorgen - 13 jul 09 - 09:41 | | Skit bra! Längtar! | | WalkingTheDemon - 12 jul 09 - 14:46 | Bra :)
Mejla ^^ | | LisaHoglund - 8 jul 09 - 21:46 | | Jättebra! :) Läskigt med hans pappa :o Men skriv mer! <3 |
|
|
|
