Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - Det blir aldrig vi igen, elr? Del 3

En till :) Bellas POV.
Kommentera :D



"Bells? Vakna"

Jag öppnade ögonen.

"Va?"

Jag blinkade några gånger tills min syn kom tillbaka.

"Åh, hej pappa"

Charlie stod lutad över mig med en bekymrad blick.

"De ringde från skolan och berättade att du inte mådde så bra"

Det är bara i Forks som skolan gör det. Jag fyller snart 19, jag kan ta hand om mig själv.

"Vet du att.. de.. är tillbaka?"

"Ja, jag har träffat dem"

Han granskade mig noga.

"Ta det lugnt pappa, jag är okej"

Jag tvingade fram ett leende på mina läppar.

"Du tar väl inte.. tillbaka honom? Du har ju Collin nu"

Jag skakade på huvudet.

"Nej, jag ska inte ta tillbaka honom. Du kan vara lugn pappa"

Jag satte mig upp.

"Hur mycket är klockan?"

"Den är faktiskt bara strax efter ett.. När de berättade om Cullens på stationen och när de ringde från skolan så bestämde jag mig för att åka hem och titta till dig. Jag blev orolig"

Han blev faktiskt lite generad när han berättade det.

"Åh, pappa, jag är okej. Du kan åka tillbaka till jobbet nu"

Han log och smekte min kind.

"Bra, Bella. Ring mig om det är något, okej? Vad som helst. Jag kommer hem om du behöver mig"

Jag nickade.

"Tack pappa"

Han gick ut i hallen och jag hörde när han satte på sig sina skor. Charlie har blivit nästan lite överdrivet uppmärksam nu för tiden. Kanske var han rädd att jag skulle hamna i en zombieperiod igen. Men den tiden var över, eller?

"Hejdå Bells"

"Hejdå pappa"

Han smällde igen dörren. Och när jag hörde polisbilen köra ifrån utfarten gick jag upp till mitt rum. När jag hade öppnat dörren och tagit ett kliv in i mitt rum var jag tvungen att stanna. Ytterliggare en besökare.

"Esme, åh, Esme"

Jag blev förvånad över att se Esme i mitt rum, hon hade aldrig varit här förut. De enda gångerna jag träffat henne var i det stora vita huset. Hur som helst kunde jag inte hejda mig, utan jag sprang fram till henne och kastade mig i hennes armar.

"Bella, älskade Bella"

Jag kände hur tårarna började rinna igen.

"Se så, gumman. Gråt inte"

Hon drog med mig till min säng och hon satte sig ner med mig i knät.

"Jag har saknat dig så mycket"

Min röst skar sig på två ställen.

"Jag har saknat dig med Bella, tro mig, jag har saknat dig med"

Hon kramade mig hårt. Och mina tårar fortsatte rinna och jag visste inte vad jag skulle säga. Det fanns ingenting att säga, Esme hade inte lämnat mig. Edward hade beslutat det. Men jag var lika arg på Alice, för hon hade säkert sett mig. Det måste hon ha gjort. Hon måste ha sett mig lida, men inte gjort någonting. Esme var som en mamma för mig, och hon var den mest kärleksfulla personen på hela planeten. Jag visste att hon aldrig skulle göra mig illa eller såra mig.

"Edward berättade om erat möte"

"Esme, jag orkar verkligen inte prata om det"

"Jag vet det gumman"

Hon vaggade mig lite i sin famn.

"Men han har också ont, vet du"

Jag reste mig motvilligt upp. Edward? Ont? Knappast. Det var han som lämnade mig, det var han som valde det här. Han får skylla sig själv.

"Jag ska inte berätta varför han gjorde som han gjorde Bella, det tycker jag att han ska göra själv. När ni båda är redo för det. Men, du skulle nog inte vara så arg på honom om du visste varför"

Jag vände mig mot henne. Jag vet redan varför. Jag var inte tillräckligt bra för honom. Men det är lugnt, jag har Collin nu. Någon som jag kan stå bredvid samtidigt som jag känner att jag förtjänar att vara där. Jag hade aldrig förtjänat Edward, han hade alltid varit för bra för mig. För bra för att vara sann, det hade jag vetat hela tiden.

"Jaha, okej"

Hon reste sig upp och gick fram till mig. Hon kramade mig hårt, men inte så jättehårt ändå, jag kunde fortfarande andas.

"Förlåt, Bella"

Jag kramade henne tillbaka.

"Det är inte ditt fel"

Hon släppte mig.

"Jag måste nog gå nu"

Jag nickade.

"Hejdå Bella, hoppas vi ses snart igen"

Hon smekte min kind, sen var hon borta.

"Hejdå Esme"

Jag suckade. Skulle de någonsin låta mig vara?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JennnyJ - 9 jul 09 - 10:29- Betyg:
Ja, jag gillar den fortfarande lika mycket! Älskar att du har sådant flyt i texten, man stör sig inte på den alls utan man bara lutar sig tillbaka och njuter! Du har med mer tankar och känslor i den här, vilket gjorde den än mer levande än den förra delen, och det gör mig glad :D
Om du ursäktar min korta kommentar, jag måste läsa vidare : )
/Jenny, femma för den här med! *applåder*
Joseephineh - 8 jul 09 - 20:23- Betyg:
det är ett fel o.O

det känns som om jag läser stephs bok ;o

fast... där finns det ingen dum collin med ._.-


suuper !
Sandra353 - 8 jul 09 - 17:58- Betyg:
åhh jätte bra, Bella ska gå med om att Edward får berätta sin historia, sedan så ska Bella gråta och förlåta honom (A)


Super duper bra //Sadda

Skriven av
Evvi
8 jul 09 - 16:52
(Har blivit läst 253 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord