Vitblek Julihimmel (oneshot) |
(Jag vet inte vad detta är, kanske är det en oneshot, men mest tror jag att det bara en massa ord som jag behövde få ut ur mig...)
~
Jag vet inte vad jag gör här. Jag vet inte varför jag står här. Jag vet inte varför jag inte kan vända om.
Luften är tjock och kvalmig och fylld av söt syrendoft. Jag andas in djupt för att fånga syret in i lungorna. Gruset skaver under mina fötter, jag sparkar till det och det far iväg mot din daggvåta gräsmatta. Snart blir det natt. Längs dessa vägar finns inga gatlyktor. Det finns inget som skyddar dom små annars så skimrande gatorna från det slukande mörkret som drar sig in vid 11-tiden i Juli. Inget litet ljus som visar hur små fötter ska placeras på vägen för att inte snubbla. Jag förstår inte hur man kan klara sig här på vintern, alltid famla i mörkret… men nu är det fortfarande ljus på himlen. Himlen är vit, blek, tom på frågor och svar.
Jag suckar och famlar med orden i huvudet, men jag vet ju att dom aldrig kommer bli sagda. Inte en decibel kommer att ta sig ut ur min mun ikväll. Mina läppar är lika hårt sammanpressade som igår. Då jag borde skrikit, alla meningar med flera tusen utropstecken efter sig skulle spräckt din trumhinna. Då jag borde skrikit att jag hatade dig. Men man kan aldrig planera i förväg, skriken kommer vid fel tillfällen, orden hoppar ur munnen eller sitter som gjutet i cement. Och jag försöker förmå mina fötter att gå, snälla, bara ett steg framåt. Men mitt på vägen är dom fast.
Ut ur det stora gula trähuset framför mig hörs skratt. Jag vet att du är där inne. Och dina armar är runt någon annan än mig. Kanske dina läppar smakar på någon annan flickas läppar. Kanske sprids det dofter av kärlek och smultron överallt där ni går. Kanske säger du att hon är den ende, för alltid. Kanske, kanske, kanske. Men det spelar ingen roll om hon sitter där bredvid dig, inte ens om du för bak hennes hår när du kysser henne som du alltid gjorde med mitt spelar det någon roll. Det enda som någonsin kommer att spela någon roll är att du inte älskar mig längre.
Jag tar ett snabbt steg framåt, men lika snabbt så backar jag tillbaks 3 gånger så jag nästan tappar balansen. Ikväll så är himlen inte stjärnklar, den är inte solnedgångsfärgad eller ens grå. Den är bara vitblek, som om ingenting existerade längre.
Jag vet inte vad jag gör här. Jag vet inte varför jag står här. Jag vet inte varför jag inte kan vända om. Jag vet bara att jag älskar dig så mycket att himlen kommer rasa ner inatt.
~
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Tiggarflikkan - 18 aug 09 - 12:51 | | Åh, wow. | | FortessOfTears - 12 jul 09 - 15:49 | | Åh söto, är du medveten om att ingen kan skriva som dig? <3 | 950329 - 9 jul 09 - 23:23- Betyg:  | | du skriver otroligt bra | | enannansak - 8 jul 09 - 16:04 | Sista meningen var berörande.
Väldigt bra. |
|
|
|
