[G/G] - En vacker dag är det bara du och jag. (1) |
Känner du dig bättre nu, medan hon faller till marken?
Jag stod och tittade upp mot den höjda handen, med ett ryck landade den på min kind. Jag öppnade munnen, men stängde den lika fort igen och min hand flög upp till min kind som brände . Min pojkvän såg på mig.
“Du vet varför jag gör såhär, Linda.” sa Daniel mjukt och la en hand på min illröda kind. Jag tittade bort.
“Det var mitt eget fel.” sa jag snabbt och han la armarna runt mig. Ja, det var förvisso sant. Det var mitt eget fel att Daniel hade blivit arg, jag hade blivit redlöst full i förrgår och kysst någon. En tjej. Detta satte Daniel i väldigt dålig dager, och mig i kategorin ‘lesbiska hora’. Daniel hade rusat in i min studentlägenhet med en ilsken min och tryckt in mig i ett hörn och stirrat mig stint i ögonen, sedan hade han börjat skälla på mig med rösten i bas och under tiden höjdes den och gjorde mig så rädd att jag knappt kunde stå rakt.
“Daniel, det räcker nu!” sa jag skarpt när han sa förlåt igen. Daniel hade gått runt med ångesten målad i ansiktet och sagt förlåt halva dagen, jag började tröttna på hans eviga tjat. “Jag har redan förlåtit dig.” Daniel suckade lätt. Jag kunde faktiskt inte förstå varför han slog mig när jag gjorde något fel, bara för att ångra det senare.
Jag tänkte på den snälla pojkflickan jag träffade på festen som det gick lite för långt med, som hade ett strålande leende och ljusblå snälla ögon. Hon hade flörtat vilt med mig och fått mig lätt på fall med sin sensuella röst och mjuka beröringar. Daniels röst störde mina drömmar och jag suckade uppgivet och vände mig mot honom.
“Daniel, kan du bara hålla käften?” sa jag argt. “Du irriterar mig bara, tyst.”
“Prata inte så mot mig!” röt Daniel tillrättavisande och jag kröp genast där jag satt.
“Förlåt.” pep jag och väntade på en smäll. Men Daniel nickade bara godkännande och reste på sig.
“Vill du ha något att äta?” sa han tankfullt och jag såg fundersamt på min kropp, jag hade aldrig gillat den.
“Nej tack, jag åt innan du kom hit..” ljög jag och log snett. “Tack ändå. Du får göra mat åt dig själv om du vill.”
“Säkert det?” sa Daniel skeptiskt. Han visste om mitt hetsbantade jag hade ibland.. Okej, rätt ofta. Jag nickade. Daniel drog sig mot köket och jag satt kvar i min röda soffa som stod placerad längst väggen i vardagsrummet.
“Om du vill mig något är jag inne på mitt rum!” meddelade jag Daniel innan jag gick vidare in i mitt rum. Med en kritisk blick såg jag mig själv i spegeln. Jag hade långt, självlockigt mörkblont hår som räckte till naveln ungefär. Välsvarvade ögonbryn av en mörk färg som passade dem flesta hårfärger som jag frenetisk noppade till perfektion, stora ljusgröna ögon som var inramade av långa, tjocka ögonfransar som andra tjejer sa sig vara avundsjuka på. Jag hade en liten uppnäsa som Daniel påstod var det sötaste han sett och mjuka fylliga ljusrosa läppar och blek hy. Hur mycket jag än solade var min hy alltid blek, det var ett stort minus eftersom det var populärt att vara gyllenbrun. Jag hade höga kindben och lätt insjunkna kinder. Jag var också 16 unga år och hade fortfarande kvar mina ångestfyllda tonårstankar, en förvriden kroppsuppfattning och en lika dålig självkänsla som jag haft sen jag kom in i tonårens helvete. Folk sa att jag var fin, jag sa att det bara var en artig lögn. Jag gick ut till Daniel som stoppade i sig nudlar och såg barnsligt lycklig ut, jag smålog lite mot honom. Han hade alltid varit så förälskad i mat, det var rätt gulligt. Daniel var en 1.83 cm lång kille med rufsigt brunt hår och hårda ansiktsdrag. Han var våldsam, sträng och min raka motsats. Daniel var som en extra pappa. Men alla hade sagt att vi passade ihop, så det hade helt enkelt blivit så och jag vågade inte göra slut. Dessutom hade jag blivit van att han var där, han var en pusselbit i min vardag.
“Du, Daniel..” sa jag dröjande och Daniel tittade frågande upp från sina nudlar. “Vad tycker du om.. oss?” Daniel rynkade sina ögonbryn och såg misstänksamt på mig. Jag kände mig illa till mods men väntade på hans svar.
“Om ‘oss’?” frågade Daniel och jag nickade som svar. “Jag tycker vi är helt okej.. Hurså?”
“Bara undrade.” svarade jag. Daniel såg fortfarande misstänksam ut vilket gjorde mig nervös.
“Säg inte att du har börjat funderat på dumheter bara för att du kysste en tjej i förrgår!” suckade han nedlåtande.
“Vadå dumheter?!” sa jag och rynkade ögonbrynen.
“Ja, som att du helt plötsligt känner att du har blivit lesbisk eller något. För det är du inte.”
Jag hatade tonen han hade mot mig just nu, som jag var ett envist, dumt småbarn och han den kloka vuxna.
“Och vad vet du om det?!” skrek jag utan att tänka mig för. Daniel höjde på ögonbrynen i en chockartad min innan dem drogs ner igen.
“Vad menar du med det?” väste Daniel dovt och jag satte mig på stolen mittemot honom medan jag försökte hålla mig behärskad. Jag suckade djupt och drog en lockig slinga ur ögonen.
“Ja.. Jag vet inte. Daniel, jag gillade att kyssas med henne.” sa jag och borrade in blicken i bordskivan. Jag kände hans genomträngande blick och paniken började stiga, min instinkt sa åt mig rädda situationen genom att ljuga. Jag lät bli, jag höll helt enkelt tyst och väntade på explosionen. Daniel gav ifrån sig någon slags missnöjt ljud, ställde sig upp och gick runt bordet och tog tag i mina axlar. Han lutade sig fram och jag kände hans andetag mot halsen.
“Du är ihop med mig. Okej? Jag är din pojkvän, jag ska vara det. Det är meningen.” viskade han i mitt öra och jag ryste till. “Du ska inte vara ihop med en tjej, du är för populär för det.. Folk älskar dig och mig - tillsammans.”
“Men.. Jag kanske vill ha.. Henne.” sa jag bestämt och Daniel skrockade i mitt öra.
“Skulle inte tro det, Linda. Du vill ha mig.”
“Nej, det vill jag fan inte! Du är min raka motsats, du är våldsam och en jävl..” Resten av meningen kvävdes av Daniels hand som satt sig i ett järngrepp runt min mun och jag försökte slita mig loss. Det märktes att jag verkligen inte hade tänkt på vad jag sa, idiotisk som jag var.
“Lugna ner dig!” röt Daniel och jag gjorde som han sa, men jag var spänd. “Såja, du ska inte prata så mot mig. Det vet du redan.. Du borde lärt dig vid det här laget.” Jag nickade instämmande, jag borde ha lärt mig att hålla igen när jag skulle.
“Res dig upp!” Daniel släppte sitt grepp runt min mun och jag ställde mig försiktigt upp. “Du är inte lesbisk, förstått?!” Jag nickade undergivet, men jag visste att det inte skulle räcka. En örfil träffade min ömma kind och jag fick en knytnäve rakt i mellangärdet som drog luften ur mig. Impulsivt tryckte jag mina armar runt min mage även fast jag visste att Daniel inte skulle gilla det. Det fick jag också veta, då han slog mig på armarna med öppen handflata tills jag lyckades få mina armar att falla till sidorna igen. Han måtte av ett slag mot mina revben och jag hulkade till när smärtan spred sig.
“Du är en sådan impulsiv dum flicka..” sa Daniel och log elakt mot mig. Han knöt sina händer runt mina axlar så hårt att det gjorde ont. “Såna som du måste man läxa upp, det förstår du väl?”
Jag sa inget, det gjorde jag aldrig. Det var inte rätt läge. Daniel kastade mig med kraft in i hallväggen och jag stönade till. Jag skulle aldrig orka det här.
“Gumman..” Daniel gick fram till mig och hukade sig bredvid min skakande kropp. Jag ryste till av avsmak när han smekte min kind. “Du ser olycklig ut, varför då? Jag fick dig just att inse att jag är allt du har och att du aldrig kommer få någon annan. Du vet att jag älskar dig. Förlåt.”
Den kvällen grät jag återigen mig själv till sömns med en sovande Daniel runt min kropp, för jag visste hela tiden att han hade rätt. Daniel är allt jag har och allt jag någonsin kommer få, han säger att han älskar mig - då måste det vara så.
Jag gick sakta fram på gatan utanför mitt hyreshus, Daniel hade beordrat mig att gå och köpa jordgubbar till honom. Jag gjorde som han sa, jag orkade inte mer stryk. Jag såg på ett par som stod och höll om varandra och log kärleksfullt mot varandra, det kändes verkligen i hjärttrakten. Det där är något jag aldrig kommer få, det är bara en flyktig dröm. Jag svansade in på affären, gick till frukt och grönsaksdisken för att se att det bara fanns en låda med jordgubbar kvar. Jag började småspringa, om jag inte kom hem med Daniels jordgubbar skulle jag få riktigt ont. När jag nästan nått fram till mitt mål krockade jag med en person som tydligen också var ute efter den sista lådan jordgubbar och vi kravlade runt på golvet under vilda utrop och protester.
“Men lugna ner dig, för alla gudars skull!” tjöt personen jag kämpade mot och jag stelnade till när jag hörde den sensuella, hesa rösten. Det kan inte vara..? Nej. Det kan det inte.
“Det var väl inte så svårt, va?” fortsatte hon när jag inte längre fäktades för kung och fosterland. Hon satte sig upp, det gjorde likaså jag och vi tittade på varandra. Jag såg hur hennes ansiktsuttryck gick från granskade till igenkännande.
“Hej..” sa jag, så tyst att hon inte kan ha hört.
“Men herregud, det är ju du!” sa hon glatt och mina mungipor drogs lätt uppåt.
“Ja.. Här är jag..” sa jag och med en rörelse omfamnade hon mig. Jag kände mig obekväm med tanke på att jag egentligen inte kände henne och vi satt på Icas golv och kramades som en gamla bekanta. “Du, jag känner inte dig.”
“Nä, just det.” skrattade hon och släppte mig. “Jag heter Anna.. Men kalla mig Teddy.” Jag skakade hennes framsträckta hand och log.
“Linda, kalla mig.. Eh, Linda!” sa jag och rodnade. “Varför just Teddy?”
“Det har bara blivit så, det var en av mina kompisar som tyckte jag var som en stor teddybjörn och sen dess har jag kallas Teddy.”
“Jaha..” sa jag dumt. Jag blev förstummad av Annas skönhet, hennes ljusbruna hår som var kortklippt i bakhuvudet och stod åt alla håll medan det var längre fram, speciellt luggen. Hur bra kontrast hennes ljusblå ögon gjorde med hennes ljusa hy. Hur mjuka hennes rosa läppar var. Hur fint hennes pojkaktiga t-shirt, svart med ett tryck på, satt på henne, hur hennes knälånga shorts med mönster på var perfekta på hennes kropp. Jag dreglade nästan när hon väckte mig ur mina tankar.
“Jag såg att du var ute efter jordgubbarna, du också.” log Anna och jag kom på vad jag var på Ica för, det var inte för att tråna efter den vackraste flickan jag någonsin sett utan köpa jordgubbar till min pojkvän.
“Ja.. Och jag måste bara ha dem!” sa jag och spärrade menade upp ögonen.
“Jaså du, tänk om jag bara måste ha dem då?” Anna såg utmanade på mig och jag accepterande utmaningen med en liten nick, två sekunder senare var båda uppe på fötter och rusade mot jordgubbslådan som stod där helt ensam på ett rangligt bord.
“Min!” skrek jag och knuffade bort en skrattande Anna.
“.. Eller min!” sa hon och hoppade upp på min rygg. Jag kunde inte hålla balansen och med ett brak föll jag ner på bordet där jordgubbarna stod på. Det lät när hela bordet bröts itu på mitten, Anna och jag hamnade på golvet i en skrattande hög.
“Lyckat!” sa Anna och jag såg rakt på henne, hon låg halvt över mig med världens leende.
“Strålande lyckat.” sa jag och såg en Ica-vakt komma springande med en inte så jätteglad min. “Nu kommer Ica hata oss för all framtid, åh så hemskt!” Ica-vakten ställde sig framför oss och såg strängt på oss.
“Nämen tjena! Hur står det till?” sa Anna och log oskyldigt mot killen.
“Titta vad ni ställt till med!” sa Ica-killen och suckade djupt. “Tonåringar alltså, ni kan visst inte uppföra er som folk!”
“Nej, vi är som inkompetenta, missbildade bävrar med mycket acne!” sa Anna och såg extremt saklig ut. Jag fnissade till och vakten himlade med ögonen.
“Du tror att du är så lustig nu va?” sa han och Anna nickade.
“Jag har fått nobelpris för att jag är så lustig och rolig. Det du, det är inte varje individ som får.” Anna såg stolt ut som det faktiskt hade hänt och det fick mig att fnissa ännu högre.
“Ha-ha. Stick.” sa vakten irriterat. “Nu helst.”
“Jamen, vi bara måste ha jordgubbarna.. Det var därför vi hade sönder bordet förstår du, en riktigt girlfight hade vi med våra vässande kattklor.. Mjau. Nå, som sagt måste vi ha våra jordgubbar.” förklarade jag och nu var det Annas tur att fnissa.
“Ni var mig ett par lustigkurrar, ta era jordgubbar och stick.” Vakten såg mer och mer trött ut.
“Utan att betala?” sa Anna hoppfullt.
“Nej.”
“Men du sa ju att vi skulle ta jordgubbarna och dra därefter, hur ska det gå till om vi måste stå och köa..” började jag men vakten avbröt mig.
“Ta jordgubbarna, gå till kassan, betala och gå snällt ut och var vänlig och kom inte tillbaka på mina pass!”
“Men varför sa du inte det med en gång? Nu slösade du på våran värdefulla tid.” kommenterade Anna och vakten såg ut som han skulle explodera vilken sekund som helst. Vi insåg att det var bäst att låta vakten vara, så vi gick lydigt till kassan och ställde oss i kön.
“Så, vem ska ha jordgubbarna..?” började jag försiktigt och Anna ryckte på axlarna.
“Du kan få dem, jag är inte sugen något mer.” sa Anna och jag började skratta.
“Så vi hade sönder ett bord i onödan?”
“Japp.” sa hon och log nöjt.
För en gång skull dansade jag fram för gatorna hem och märkte att det verkligen var sommar, blommorna och allt det gröna verkade med ens så mycket vackrare. Det var Anna, jag förnekade det men innerst inne visste jag att det var Anna som gjorde verkligheten vackrare.
Det här är en liten följetång jag har tänkt att göra, lite dålig skriven och så, men ändå ;o
Gillar ni den och vill att jag ska fortsätta kan ni kommentera :*
* © Sandra Ekdal
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bonnilie - 21 jul 09 - 15:49- Betyg:  | | Tycker denna verkar bli jätte bra, du skriver så att man lätt hänger med i vad som händer o en spännande historia :) | | WalkingTheDemon - 12 jul 09 - 15:24- Betyg: | | Så bra :D | | Doloragudo - 11 jul 09 - 17:06- Betyg: | | Åh, den här ska jag lätt följa : D <3 | | EMORAiNBOW - 10 jul 09 - 18:36 | | ÅH! :D Jag gillar, fortsättning är något jag nu förväntar mig, mhm!!! Väldigt roligt med lite tjejkärlek här då det är mest om killar, wiie :D Verkar väldigt intressant också, men buhu så hemsk ändå D': Stackars Linda... Och Anna verkar riktigt snygg, uääh *dregla i smyg* Skitbra! | | Sandra353 - 8 jul 09 - 23:02- Betyg: | | Jag gillar gillar gillar vekligen denna, mejla gärna när nästa del kmr ut :D:D<33 | | saraarbast - 7 jul 09 - 23:33- Betyg: | Den verkar bra!
jag vill då läsa mer, NU!
hehe (a) mejla gärna nästa :D |
|
|
|
