HP ff - Have you heard the rumors? [del 2] |
Bara för att ni är så underbart duktiga på att kommentera och göra mig på Happy-humör så kommer del två ut redan ikväll. Read and Review!
Del 2
Pinsamheter kan ofta få en att vilja begravas levande, har någon sett min spade?
I flera dagar surrade skolan av prat om helgens maskeradbal och Kathy och hennes vänner blev tillsagda minst fyra gånger av McGonagall för att ha stört lektionen genom att sitta och fnittra samt småprata om allt som hänt den kvällen.
”Miss Garren, om ni inte håller tyst nu och koncentrerar er på eran uppgift så måste jag dra av fem poäng från Gryffindor”, sade McGonagall med en varnande blick mot den lilla tjejgruppen.
”Visst professorn, ursäkta mig”, sade Kathy med ett ursäktande leende, gav vännerna en kort, road blick och fortsatte sedan med att försöka förvandla grodan framför henne till ett saltkar.
Men efter ett par tappra försök då ingenting annat hänt än att grodan fått en silvrig nyans gav hon upp och lutade hakan i händerna för att studera de andra elevernas försök.
Plötsligt landade en liten lapp på hennes bänk och hon kikade förvirrat omkring sig, såg Hallies oskyldiga flin och skrattade lite.
Efter att ha sett till så att McGonagall inte såg åt hennes håll vecklade hon upp lappen och läste nyfiket.
Hur ska du göra nu då?
Kathy gav vännen en förvirrad min och klottrade snabbt ned ett; med vad?
Hon kastade förstulet över lappen igen och svingade smått med trollstaven när hon såg den misstänksamma blick som McGonagall gav henne.
Hallie flinade än bredare medan hon rafsade ned något och kastade tillbaka den.
”Och vad gör ni nu då, miss Garren?” McGonagall stod framför henne med en skräckinjagande min och höjde på ett smalt ögonbryn, ”jag tror dessvärre inte att lappar ska hjälpa er att förvandla grodan till ett saltkar, men nu ska vi se vad som står här”.
Utan att Kathy kunde hindra henne, inte för att det hade hjälpt ändå, snappade McGonagall åt sig lappen och vecklade upp den, hon harklade sig lätt och började sedan läsa, medan hela klassen lyssnade spänt;
”Med Woodie, jag lovar det är någonting på G mellan er, har du inte sett hur han har stirrat på dig de senaste dagarna, men det är nog bäst att du skyndar dig, killar har minnen som ett såll – snart har han glömt att ni ens träffats.”
Skrattet svallade i klassrummet och Kathy rodnade djupt medan McGonagall gav henne en trött blick, ”Fem poängs avdrag för dig miss Garren, jag tolererar inte lappskickande på mina lektioner”.
”Jag förstår det professorn”, viskade hon svagt och stirrade ner i bordet, hon kunde känna hur alla såg på henne med roade blickar och ett par killar längst bak i klassrummet visslade förtjust.
”Det räcker nu mr Kent, annars blir det poängavdrag för dig med”, sade McGonagall och gav den visslande pojken en förebrående blick, ”det är okej, ni kan gå, men ni som inte klarade av att förvandla era objekt till ett saltkar får öva på det i bakläxa till nästa gång”.
Tacksamt reste sig Kathy upp och slängde ner sina saker i väskan innan hon skyndade sig därifrån, fortfarande med brännande kinder.
”Kat, förlåt mig, jag är så ledsen”, utbrast Hallie och såg uppriktigt mycket bedrövad ut där de skyndade fram genom korridoren.
”Det är lugnt Hal”, sade Kathy försäkrande och log, ”du behöver inte be om ursäkt”.
”Det behöver jag visst”, sade Hallie, utom sig av förtvivlan, ”tack vare mig kommer alla att skratta åt dig och reta dig för att du gillar Oliver, ryktet kommer förstås att sprida sig och han kommer att få reda på det och Mary kommer helt klart att avsky dig från och med nu”.
”Åh, om man ser det på det viset Hal, då borde du nog be om ursäkt, vilken tur att du påminde mig om allt det där – för jag ägnade inte en tanke åt det innan”.
”Ojdå”, sade Hal med ett oskyldigt flin och Lea som gick en bit bakom dem skrattade lätt, ”då får jag be om ursäkt igen då”.
”Ja det borde du”, sade Kathy och kunde inte låta bli att skratta hon med, ”äh, snart händer det säkert någonting annat som lockar till sig alla andras blickar och prat”.
”Troligen, om någon vecka är allting glömt”, sade Lea och såg på schemat som hon bar i sin väska, ”vi har en timmes lunch nu, så vi kan äta lugnt, sen har vi spådomskonst”.
”Åh, jag tror att jag glömde att ta med mitt inre öga till Hogwarts det här året”, stönade Kathy när de gick in i matsalen och de tre vännerna skrattade.
”Det gör du jämt”, sade Hallie med ett flin och satte sig ned på bänken, ”men jag ska inte säga någonting, om mina så kallade spådomar hade slått in så hade jag varit gift med en månggallionär och bo nere vid söderhavet nu”.
”Tyvärr McKallister”, sade en pojke med rågblont hår som gick förbi dem med ett retsamt flin, ”men du kommer aldrig hitta någon månggallionär att gifta dig med, ingen kommer stå ut med dig och ditt snarkande – och du har redan sumpat din chans med mig”.
”Men gå och dö Jeremy”, utbrast Hallie ilsket och slängde med sitt ljusa hår, ”en dag, när ingen står ut med din dryghet, kommer du böna och be för att jag ska ta dig tillbaka – men då har du sumpat din chans med mig”.
Pojken skrattade bara och gick där ifrån med sitt gäng av killkompisar som flinandes dunkade honom kamratligt i ryggen.
”Åh, vad jag avskyr honom”, stönade Hallie uppgivet och lassade upp stekt korv på sin tallrik, ”men han är onekligen väldigt stilig”.
Vännerna skrattade lätt och började även de äta av sin mat.
”Ta det lugnt, han kommer säkert bli tunnhårig i förtid”, tröstade Lea henne och fingrade lätt på trollstaven, ”annars kan jag fixa det med ett litet vift”.
”Jag får fundera på saken”, sade Hallie med ett snett flin och petade lätt i maten medan hon såg sig omkring vid bordet, ”okej Kat, titta inte, men Oliver Wood sitter och stirrar på dig”.
Kathy hostade när hon var nära att sätta en bit fisk i halsen och sneglade förstulet bort mot det håll som Hallie nickade mot.
Den stilige väktaren såg att hon kommit på honom och flinade lätt, han nickade bort mot dörren och mimade; Kan vi prata?
Hallie gav vännerna en förvirrad och frågande blick.
”Vad ska jag göra?” Väste hon och rodnade lätt.
”Du ska gå, nu”, sade Lea bestämt och puttade till henne så att hon reste sig upp, ”kom igen nu Askungen, din prins är redan framme vid dörren”.
Kathy grimaserade lätt åt henne men flinade sedan och skyndade ut till entréhallen där Oliver Wood stod och väntade.
”Så bra, kan vi gå ut?” Frågade han och log, Kathy nickade utan att säga någonting, dels för att hon för tillfället fått total tunghäfta och dels för att om hon skulle säga någonting så skulle det inte förvåna henne om det hon sade handlade om luftfuktigheten i sydöstra Kina
De två gryffindoreleverna gick ut i det ljumma höstvädret och satte sig ner vid den stora eken där de suttit för inte så många dagar sedan.
”Nå, vad ville du prata om?” Frågade Kathy och försökte få rösten att låta stadig och normal, men konstigt nog rusade hennes hjärta när hon såg på hans skarpskurna ansikte som för stunden var djupt märkt av fundersamhet.
”Jo, du är ju tjej”, började Oliver långsamt, som om han pratade för sig själv, och Kathy höjde på ögonbrynen med en förvånad blick.
”Riktigt uppfattat”, sade hon med ett litet skratt och den brunhåriga killen flinade lätt.
”Det vet jag ju, men det jag menar är… jag känner inte så många tjejer, inte för att jag har känt dig så värst länge heller, men jag bara undrar”, han tystnade en stund och log svagt, ”vad kan man göra för speciellt för att visa en tjej att man gillar henne?”.
Kathy höjde än mer på ögonbrynen och såg ut över sjön med en fundersam min.
”Det beror på vad det är för en tjej, om det är en vän, en syster, en kusin eller … en flickvän”, sade hon efter ett tag med tonlös röst och Oliver nickade förstående.
”Det är till Mary, på fredag har vi varit tillsammans i ett halvår”, sade han med ett drömskt leende och Kathy kände hur hjärtat lämnade sin rätta plats och sjönk längst ner i magsäcken för att börja frätas upp av den salta magsyran tillsammans med dagens fisk.
”Jag skulle nog vilja göra någonting speciellt med min pojkvän om vi hade varit tillsammans i ett halvår”, sade hon efter en stund och log svagt, ”men jag vet inte riktigt, ta med henne på en mysig picknick, jag antar att du kan flyga med henne någonstans – det vore romantiskt”.
Oliver sken upp och reste på sig med ett brett leende, ”Tack så mycket Kat, du är underbar!”.
Och med ett sista, strålande leende skyndade han sig småjoggandes upp mot slottet medan Kathy satt kvar, tungt lutad mot den skrovliga barken.
”Jag lovar, imorgon kommer toaletten vara full med en salig blandning av ruttet hjärta och benig fisk”, muttrade hon tyst för sig själv och suckade djupt, hur kunde hon känna så mycket för honom när första gången de pratat var för bara ett par dagar sedan?
Så, nu vet ni vad ni måste göra; KOMMENTERA!
/Eran Remi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Edwin82Therese98 - 27 feb 11 - 02:53- Betyg:  | | Fin fint! Läser å läser :) | | Nattros - 5 jan 11 - 10:48- Betyg: | Jag vill ju fortfarande helst bara lata Nattros vara dod och begraven, men det har var verkligen bara helt fantastiskt! Sa jag var liksom tvungen att kommentera...
Laste ju en annan nyss, som jag ocksa kommenterade, och ditt sprak har forbattrats sedan du skrev den har.
Men fortfarande sa fyller du fram en kansla, och du lyckas med det valdigt svara konststycket att gora din FF oklicheeig (inte helt saker pa att det dar ar ett ord).
Ska det vara nagot sa ar det val ett visst overskott pa information, men du haller det nere ratt snyggt anda. | | prickigthallon - 23 aug 09 - 20:17- Betyg: | | Jag läser allt sen blire kommentar, men du ska veta att jag är sjukt pepp på den! Du är väldigt bra på att göra roliga personligheter :) | | Lora - 19 jul 09 - 11:49 | Håller med LisaHoglund att du inte upprepar ord vilket är bra, utom flinar som du alltid använder..;)
Men som vanligt älskar jag allt du skriver och jag lider med Kathy!:/
<33333333333 | | LisaHoglund - 10 jul 09 - 17:55- Betyg: | Underbart! Jag älskar dina beskrivningar, man ser allting framför sig hela tiden, och jag gillar även att du har ett så varierande språk, du upprepar inte samma ord flera gånger utan använder synonymer. Bra! :D
Angående handlingen så tycker jag att den är otroligt intressant, spännande att läsa om någon annan än Harry och roligt med kärlekstema. Jag undrar hur det här kommer att gå!
Jag måste tyvärr sticka nu, ska träffa en kompis, men när jag kommer tillbaka lovar jag att jag ska läsa de andra delarna - kan inte få nog! <3 | | Maadelen3 - 10 jul 09 - 12:07 | ärligt,
jag vet inte vad jag ska skriva ;o
llllllllllove :**** | | Violet - 8 jul 09 - 12:06- Betyg: | Woowi...jättegulligt...MER...MEJLA??
///
Vi/olet....xxxxxx | | mii - 8 jul 09 - 00:47 | wohoo :D I like it! Äntligen något intressant när man loggar in,
fortsätt snart! Längtaaar <3 | | chulia - 7 jul 09 - 20:22- Betyg: | alltså heerrreeeguuud, mitt hjärta bankar hårthårthårt för den där pojken, ska du veta.
Jag älskar Oliver. Nej.
Stopp.
Rättning:
Jag älskar DIN Oliver <3
och du är så otroligt duktig på att skriva, och när du skriver dina roliga kommetnarer, som den där med ruttet hjärta och benig fisk, alltså det är så sjukt kul!
Haha,
jag hade glömt lite av början på den här. Liksom småhändelser och så, men det är roligt att läsa det igen :D
JK-styyleee på dig |
|
|
|
