Tills DÖDEN skiljer oss åt? (Kap 1. Mötet ) |
Simon tittade sig runt i den fullproppade festlokalen. Han fattade inte att Sam och Hampus hade lyckats dragit med honom till det här stället. Och sedan hade dom bara försvunnit! Simon suckade och tittade ner på sina kläder. Han hade dragit på sig ett par vanliga svarta jeans och en svart T-skirt där det stod ”I love Blood...!” på framsidan med pyttesmå, nästan oläsliga bokstäver i rött. Han tyckte det var ganska komiskt, han var trots allt vampyr. Han drog handen genom sitt svarta hår. Han hade vad man kallade ”Emo-style” på håret, och för det mesta på kläderna med. Han tittade ner på sina nyinköpta sneakers, som även dom var svarta, men med detaljer i brons. Han suckade igen och vände sig mot dörren för att gå, men för att ta sig till dörren måste han passera ett hav av dansande ungdomar. Han drog till sig nyfikna blickar med hans bleka hy och ljust bronsfärgade ögon.
När han kom fram till dörren slängde han upp den och gick ut, men han krockade genast med någon som var på väg åt motsatt håll. Han grep tag i personens arm för att personen inte skulle ramla. ”Aj!” hörde han en ljus röst säga, och han tittade på tjejen han krockat med. Simon drog häftigt efter andan, inte för att han behövde andas, när hans blick mötte flickans ljusblåa nyfikna ögon. Han lät blicken glida längst hennes kind ben ner till hennes hals, där hans blick fastnade. Under den tunna huden kunde han tydligt se hennes blodådra pulsera i takt med hjärtat. Han släppte hennes arm och vände sig om. ”Förlåt” sa han och började springa därifrån. ”Vad dog det åt honom?” frågade en av tjejerna som hade kommit tillsammans med den blåögda.
Han stannade och lutade sig mot en husvägg. Han drog några djupa andetag för att lugna ner sig. Han vände sig om och tittade mot festlokalen han nyss kommit från. Den syntes inte, men han hörde musiken och pratet. Han tittade på klockan. Bara halv tio, och det skulle nog snart börja regna, igen. Han skakade på huvudet och började gå tillbaka till lokalen för att hitta Sam och Hampus, och säga att han går hem. Han suckade en sista gång före han öppnade dörren och gick in.
|
|
|
|
