Bortglömd *oneshot* |
Bortglömd
Stegen blir snabbare, tyngre och längre. Hjärtat dunkar hårt i bröstet.
Gruset knastrar under fötterna, när stegen blir jämnare igen.
Jag springer förbi alla de små söta buskarna som man planterade tillsammans förra året.
Träden är gröna och stenarna lurviga av mossa. Vid lekplatserna längs grusvägen, sitter barn och leker med spadar och hinkar i sanden.
Våren har just kommit i mitten av mars. Men kylan biter fortfarande i kinderna.
Jag fortsätter längs grusvägen en bit till, här växer träden högre och bildar ett litet tak över huvudet. Jag tar den lilla stigen upp till höger. Den som leder till klipporna.
Jag springer fortare den sista. Benen går i samma takt som musiken som spelas i mina öron.
Jag stannar, pustar ut och knäpper sedan av musiken. Jag vill inte höra någonting mer n havet som brusar och vågorna som kluckar och slår mot klipporna.
Jag går mot kanten.
Vinden fläktar mig i ansiktet när jag står på kanten av klipporna. Jag har tagit av mig jogging skorna och står nu barfota på de kalla klipporna.
Jag blundar, jag behöver inte se.
Jag vet redan hur allting runt om kring mig ser ut.
Framför mig ligger havet, det är blått och stort. Vågorna bryts och vitt skum rullar upp på stranden.
Klippan jag står på sticker ut en bit i vattnet, och jag står ungefär femton meter ovanför vattenytan. Rakt under klippan ligger stora stenblock gömda någon meter under vattenytan.
Stranden är tom så här års och sanden är inte lika torr och mjuk som den brukar vara på sommaren.
Jag drömmer mig bort ett tag.
Kommer ihåg när jag var här när jag var liten. Jag var alltid här på somrarna.
Jag hade en röd bikini med lila band, och gula prickar. Den var hemsk.
Jag var alltid jätte ledsen när mamma tvinga mig att gå upp ur vattnet när mina läppar var alldeles blåa och jag frös så jag hacka tänder.
Nu rinner tårarna ner för mina kinder, och den salta smaken fyller min mun. Ett lätt dugg regn faller, och vinden fläktar bort det blonda håret från ansiktet. Jag vågar inte titta, så därför håller jag mina ögon stängda, men ändå känner och ser hur solen glimmar till i en kort sekund, men försvinner lika fort igen.
Då är det dags.
Jag ställer mig på tå, tar ett sista andetag och dyker sedan rakt i , mot dom gömda klippblocken och ner i det djupa havet.
Kvar står ett par bortglömda joggingskor.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | yllop - 26 apr 10 - 15:17 | | jätte bra anna :) / alva | | yllop - 15 jul 09 - 23:29 | | nej nej:)tror inte det iallafall:P | | Moii-Thilda - 14 jul 09 - 10:45 | | Lika bra som innan:) Lite omskriven?:D | VampyrenSamantha - 13 jul 09 - 12:33- Betyg:  | | Shiet, den här var asgrym x_x | | Vilsna_flikkan - 6 jul 09 - 11:17 | | wow gillar ditt sätt att skriva på! |
|
|
|
