Du var för ung för att dö - kapitel sju |
Detta går segt och ingenting speciellt händer i kapitlet.
Men antagligen nästa eller nästnäst.. då, då händer det lite saker.
hööhöh. Ska börja skriva på det när som helst, ska bara titta klart på en film!
puss :D
Middagen med mamma, lillasyster, bror och hans man gick oväntat bra. Min lillasyster var inte sådär otroligt jobbig som hon alltid ska vara när vi har gäster. Som förut, när jag tog med Philip första gången hem när jag och han var tillsammans, hon klängde på honom, drog med honom till hennes rum och ville leka hela tiden. Hon var dock bara fem år, om jag räknar rätt. Hon älskade verkligen Philip och trodde att det skulle vara jag och han livet ut. Middagen med familjen blev som sagt lyckad och jag kände mig lite glad, lite mer än vanligt. Antar för att min bror hade kommit hem och mamma och jag var som vanligt igen. Vi satt i matsalen och åt riktigt god middag, min bror och Matheus satt och pratade hur underbart det var i Italien och att dem funderar på att flytta ner dit om något år. Det var ganska skönt att höra hur bra min bror mådde och jag ville inte förstöra det med att jag mådde dåligt pga att Philip hade dött. Nu när jag faktiskt tog upp Philip, kanske jag borde säga att Nathan inte har någon aning om att han hade dött sen ett halvår tillbaka ungefär, så jag ville inte förstöra denna kväll. Vi satt vid bordet i säkert flera timmar och pratade om allting, vi var en familj igen, med en extra familjemedlem.
''Förresten, jimmy. Jag trodde Philip skulle vara här ikväll och äta med oss?'' Det var det där jag var rädd för, jag ville slippa den där frågan så otroligt mycket. Jag tittade på honom, jag visste inte vad jag skulle säga. Jag tittade snabbt på mamma som fattade direkt. Jag tittade ner på min tallrik som var tom, tankarna kom och flög iväg.
''Philip gick bort för lite mer än ett halvår sedan.'' Jag kollade upp, först på mamma som gav mig ett litet leende och sedan på min bror som bara kollade rätt ut.
''Kan jag gå från bordet, mamma?'' Hon nickade och jag tog min tallrik och stoppade in den i diskmaskinen och gick sedan upp till mitt rum. Jag tror nästan att till och med min bror blev ledsen, dem kom så bra överens. Philip kände sig trygg i min familj, han visste att han kunde prata med vem som helst, min mamma förstod honom så bra, vilket min bror också gjorde. Jag suckade och försökte sluta tänka på philip. Satte mig sedan vid skrivbordet och satte på laptopen, sålänge det laddades bestämde jag mig för att gå och borta tänderna och byta om till mina mysbyxor. När jag stod inne i badrummet, så hörde jag röster som jag direkt kände igen. Mamma och Nathan.
''Varför ringde du inte mig och berättade det, mamma? Du vet att jag skulle åka hem direkt och ta hand om sakerna här hemma.'' Äh, in my ass, bror. Mamma klarade sig fint här ensam, det var bara jag som mådde riktigt dåligt. Det var jag som behövde dig.
''För jag ville inte förstöra din och Matheus semester i Italien, Nathan. Det förstår du väl.''
''Ja, men ändå, mamma. Du vet att jag och Jimmy har en speciell relation till varandra och han behövde mig.'' Så sant, bror. Så sant. ''Hur dog han?'' Nu stod jag vid dörren, med tandborsten i käften och lyssnade på vad dem sa.
''Cancer, han dog i cancer. Samma dag som Jimmy och Philip träffade varandra, någon timma efter så ringde hans mamma till Jimmy och berättade.'' Slutaslutasluta. Kan ni inte bara sluta prata om honom och prata om något annat mindre intressant?
Jag klarade inte av att lyssna mer, så jag spottade ut och sköljde munnen med vatten och gick sedan in till mitt rum. Min bror tittade på mig med en tom blick. Sluta titta på mig sådär, bror. Jag mår bra nu, jag klarar mig.
Jag satte mig vid laptopen, loggade in på msn och såg att Jocke var inne. Skulle jag skriva till honom eller inte? Jag bestämde mig för att inte göra det och se om han gjorde det, istället så skrev en tjej i min skola till mig, som var bästa vän med Philip.
Fjortisstyyyle (aa' skriver:
HEJ! :D omg, det var såååå längesedan man hörde något från dig! o':
jimmy, i'm only living when i'm drinking. säger:
haha, hej. o: Ahjo, det var fan ett tag sedan. But you know why liksom. (:
Fjortisstyyyle (aa' skriver:
Mjo, jag vet ju det. Men äh, det blir bättre snart, Jimmy. Tro mig! (:
jimmy, i'm only living when i'm drinking. säger:
Det vet jag väl, det tar bara tid. (:
Men aja, vad göru? o;
Fjortisstyyyle (aa' skriver:
Nej, ingenting faktiskt. Konstigt nog, fast ska nog dra till fest eller nåt, ofta jag sitter här hemma och lyssnar på farmor om att jag måste sitta inne ikväll och typ, om att jag måste börja sköta mig i skolan nästa termin, haha ;)
Ey, du kan väl följa med? Snällasnällasnälla! Alla kommer bli sååå förvånade!
jimmy, i'm only living when i'm drinking. säger:
Äh, okejdå, det kan jag väl, jag föredrar hellre en kväll med dig och dem andra polarna än att sitta hemma med min bror, hans man, mamma och min lillasyster prata om Philip. Så sure baby, jag kommer.
Ska bara fixa till mig lite, ska jag komma till dig eller du till mig? o:
Fjortisstyyyle (aa' skriver:
JAG KOMMER TILL DIG, för jag är värsta bäst på att välja kläder du vet, speciellt till dig, jimmyboy och jag är ju ändå klar, så se you soon, om typ 5 minuter (;
jimmy, i'm only living when i'm drinking. säger:
asbra! Puss pårej, fjortis ;)
Jag satte på steroen och väntade tills Rebecca skulle komma. Rebecca är nog den enda fjortisen jag klarar av och hennes bästa vän, Johanna. Rebecca har blont/orange hår, hon håller nog på att bleka det till platinablont. Blåa ögon, fräknar och är otroligt söt, om jag ska säga det själv. Hon bodde i stockholm, i södertälje när hon var 14, nu är hon 16 och bor i göteborg, fem minuter ifrån mig. Jag gick ner till köket, där alla fortfarande satt och pratade om något jag absolut inte ville höra. Om Philip.
''Jag drar ut ikväll med Rebecca och du ska bara vara tyst, mamma. Okej?'' Samtidigt jag sa det, knackade det på dörren och en glad Rebecca steg in, hon slängde av sig skorna och hälsade på alla som satt vid bordet.
''Jag tycker faktiskt att du kan stanna hemma ikväll, Jimmy. Din bror är faktiskt hemma.''
''Och?! Han har ju ändå aldrig tid med oss längre, Mamma! Han har sin familj nu, han lever sitt egna liv och snart kommer han försvinna snart igen. Och jag tänker sitta hemma och lyssna på er när ni pratar om Philip och jag tycker jag förtjänar att gå ut en enda kväll och umgås med mina kompisar som jag faktiskt inte alls har varit med sen han dog!'' Det lät kanske en aning surt, men hon förstår ju aldrig om man pratar med världens mjukaste röst och låter inte alls sur. Mamma öppnade munnen för att säga något men blev avbruten av Nathan som sa;
''Mamma, säg inget. Du får gå ut, Jimmy. Du behöver en kväll med dina kompisar för en gångs skull.'' Min bror var alltid så förståelig. ''Have some fun, bror min.'' Jag och Rebecca gick upp till mitt rum och direkt när Rebecca klev in i rummet, gick hon direkt till garderoben och försökte bestämma kläder till mig. Samtidigt som hon valde kläder till mig, fixade jag till håret. Jag kände mig lite glad nu faktiskt, jag skulle ut med Rebecca, troligen kommer Johanna var där, eftersom Rebecca ska dit och sära på dem två, det går inte!
Jag stod framför spegeln och fixade till min lugg som inte ville ligga som jag ville, samtidigt hörde man ett litet tjut som troligen kom från Rebeccas läppar.
''JAG HAR HITTAT KLÄDER! Titta här.'' Hon tog fram en ljusrosa skjorta och sedan ett par gråa jeans. ''Du ska ha jeansen uppdragna, duvet, annars mördar jag dig. heh. Sedan ska du ha, typ dina vita lacoste skor, skitsnyggt!'' Hon skrattade och slängde kläderna på golvet. ''Förresten, kan jag röka på din balkong?'' Jag tittade på henne som om hon vore dum i huvudet och nickade sedan. Jag suckade och skakade på huvudet, bestämde för att sätta på kläderna och självklart ska rebecca ha rätt, det blev faktiskt sjukt snyggt! Jag kollade in mig i spegeln för att rätta till kläderna och håret lite snabbt igen, sedan gick jag ut till den överdrivna stora balkongen som jag faktiskt hatar, den är för stor. Men vad ska man göra om ens föräldrer är rik. Rebecca stod vid balkongräcket och hade ciggen mellan läpparna och drog ut långt bloss från ciggen hon hade. Jag själv tog upp en cigg från paketet som låg på bordet på balkongen, tände den och drog några bloss innan jag släckte den. På ett sättet gillar jag min balkong, den är bra att ha ibland, som t.ex sitta och chilla med sina kompisar på kvällarna och sånt. Men annars, hate it. Den är så otroligt stor att det skulle finnas plats med minst 30 personer, nästan. Jag och Rebecca började prata om lite allt möjligt och bestämde sedan efter en stund att vi borde gå och möta Johanna i parken där vi alla tre brukade sitta och hänga på kvällarna.
''Ska jag eller du smsa henne och säga att hon ska dra dit om 20 minuter typ?'' Hörde jag mig själv fråga och kollade på Rebecca medans vi gick in till mitt rum och sedan vidare ner till hallen.
''Du kan väl göra det, min mobil dampar rejält mycket nu faktiskt och hon kommer bli så förvånad om du gör det.'' Sa hon skrattandes medans hon satte på sig sina svarta klacksor. Jag tog upp min mobil från byxfickan och tryckte upp ''nytt sms''
'' tjaaa, lillen. Du borde gå till Parken om ca 20 minuter, jag och Rebecca kommer då typ, just so you know, bitch ;)''
Skrev jag och sedan skickade det till Johanna som svarade efter bara några sekunder. Jag klickade upp smset där det stod att hon skulle gå ditt då och frågade om jag skulle följa med, jag skrev snabbt ett svar att jag skulle det och satte ner mobilen i fickan igen. Jag och Rebecca gick till tunnelbanan och väntade på tåget som skulle komma om 10 minuter. Jag satte mig ner på en av bänkarna som fanns där nere och Rebecca gjorde likadant.
''guuuuud så segt detta går, nio minuter kvar liksom, fett segt.'' Sade Rebecca och suckade.
''Du är så gullig du, men hallå, varför tar vi inte det dära tåget som går om två minuter och sedan byter tåg där, så slipper vi vänta?''
''GUD SÅ SMART DU ÄR DÅ. Vi är sega.'' Jag skrattade och nickade. Sagt och gjort tog vi det andra tåget och steg av på nästa station och där fick vi vänta i bara några minuter.
När jag och Rebecca kom till parken, fick vänta i fem minuter innan en liten skuttande Johanna kom fram till oss och kramade om oss båda. Vi stod en stund på samma ställe och alla tre såg ut som idioter och visste inte vad man skulle säga. Johanna och Rebecca började sedan babbla på som alltid om ingenting och kollade sedan på mig, som stod och kollade på ingenting, min blick hade väl antagligen fastnat på något som inte ens jag visste på vad.
''Jorden anropar jimmy, halllåååå?'' Jag skakade på huvudet och tittade på dem som frågetecken.
''va, vadååå? Har jag något i ansiktet eller?'' Dem suckade och drog med mig både två dit vi nu skulle, ingen aning vart, men jag antar att vi skulle till den dära festen. Vi alla tre gick armkrok. Jag i mitten, johanna på höger sida och Rebecca på vänster. Vi skrattade och pratade om lite vad som helst. Tillslut kom vi fram till dit vi skulle, vilket visade sig vara hemma hos Christopher, en kille i nian i skolan.
Vi klev in i villan som alla älskade och gick vidare till vardagsrummet där vi möttes av förvånade blickar, som troligen var riktad till mig.
''JIMMY?! OHSHIT, fan vad längesedan det var. Här, ta en öl och var glad!'' Sade röster och kom fram till mig och kramade om mig och allt sånt där. Party dags då!
|
|
|
|
