namnlös (del 1) |
Hon kände det på sig redan när hon vaknade. När hennes ögonlock inte ricktigt ville öppna sig.
När hennes ben inte ville sättas ner på golvet utan var som två vita sidor av en magnet.
Fötterna och golvet kunde liksom inte ricktigt nudda varnandra.
Redan då kände hon att något var fel.
Ändå reste hon sig från sängen och drog i sin korta t-shirt hon sov i.
Hon gick ut i köket och Drog fram flingurna från översta hyllan.
Fanny satt med mackan i handen och ögonen ner i en bok.
Framför henne stog ett juice glas som hon tog en klunk ur med jämmna mellan rum.
Hennes lockar fanns det väll ingen riktig årdning i och hon drog handen genom håret för att lägga det bakot så att det inte skulle vara i vägen för hennesögon.
Hennes tankar var djupt nere i boken och hon hade antagligen inte ens märkt att Nellie hade kommit in i köket.
Nellie åt sin dagliga frukost bestående av flingor, mjölk och tonvis med socker.
Efter någon halvtimmes velande av vad hon skulle ha på sig fick det tillslut bli ett par vanliga jeans och en vit stor t-shirt. Ilket alla skulle ha på sig, hade dom bestämt.
Snabbt snörade hon på sig dom låga röda conversen och hoppades att hennes maginstinkter hade fel.
Hon hade gått i sin nya klass i snart ett år nu oxh det känndes ändå vemodigt att veta att detta var den sista rigtiga dagen de hade tillsammans allihop.
Ändå kunde hon inte låta bli att tycka att det sklle bli lite skönt att dela upp klassen. Hon hade ändå hamnat i en rättså bra klass.
Även ifall hon inte kommit i samma klass som någon av hennes allra bästa vänner så viste hon att hon snart skulle ha skaffat sig en hel drös med nya vänner och hon skulle ju inte släppa kontakten med de gamla bara för det.
Vägen ner till den lilla kiosken gick hon fortfarande och funderande på vad det var som skulle gå så åt helvete idag.
Hon kunde inte släppa det även om hon ville.
Nere vid kiosken stog som vanligt Charlotte och väntade på henne.
Hennes Mellan bruna hår var uppsatt i en bulle mitt på huvudet.
Plötsligt slog det Nellie att hon inte hade funderat det minsta på hur hon själv såg ut i håret.
Men antog att det som vanligt var katastrofalt.
Hon fingrarna igenom det och tänkte att hon fick fixa det på toaletten i skolan sen.
Hon såg på Charlotte att det var något hon dolde.
För hennes leende såg så påklistrat ut.
Nellie viste att det var det här hon hade gått och fasat för hele morgonen.
Det var det här som hade fått henne att inte vilja gå upp ur sängen.
Plötsligt sprack Charlotte och allt bubblade ur henne med en väldig fart och Nellie hade svårt att upp fatta allt.
Men vissa ord fastnade ändå och där insåg hon att dagen verkligen hade gått åt helvete och nu var det försent att ändra på det. Klockan var ändå bara tio i åtta och ändå hade hon vetat att hennes dag var förstörd.
Charlotte babblade på men Nellie stängde ute allt ljud.
Hon ville egentligen sätta händerna för öronen och börja nynna på någon påhittad melodi för att slippa höra på ord som borrade sig djupare och djupare in i Nellies hjärna.
Och hon viste att dom skulle stanna för alltid.
Dom skulle plåga henne i tid och otid.
Inte fören de kommit fram till skolan tystnade Charlotte hastigt. Hon kollade sig omkring och försäkrade sig om att ingen hade hört.
Sen gick hon som om inget hade hänt vidare vid Nellies sida.
Hon småpratade om lite allt möjligt men Nellie lyssnade inte hon gick bara och kollade ner i marken.
Hon kunde se fötter som gick förbi henne men ville inte se deras ansiktsuttryck.
Det fick räcka med hennes eget förvånade och lessna ansikte som förvisso inte kunde se men känna.
Egentligen hade hon känt på sig det länge.
En obehaglig spänning mellan Charlotte och henne själv.
Som om det var något de båda dolde.
Hon viste att hon inte hade varit en schysst kompis på något sätt. Men kunde ändå inte förstå att Charlotte skulle reagera på det sättet. Hon viste att Charlotte gjorde ungefär samma sak mot Nellie bara att hon dolde det bättre.
Hon kände hur hon fick allas blickar på sig när hon klev in i kapprummet.
Hon var inte försenad på något vis och hon kunde försäkra sig o att det inte var för hennes frisyr som hon fick allas blickar på sig.
Det att hat i blickarna som ville få henne att vända och gå hem. Men hon skulle inte ge sig så lätt.
Hon insåg till sin lättnad att blickarna bara var inbillning, när Lucas och Jolly kom fram mot henne. Dom log och Jolly utropade ett glatt ”hej!”
Innan Lucas började krama och hålla om henne igen.
Lektionerna gick segt även om större delen av tiden bara gick åt till at städa och bära iväg saker.
Morgondagen pirrade nog i alla och det var inte mycket dom fick gjort.
Dom vita t-shirtarna hade dom flesta på sig.
Tanken va att på bestämda tider och raster skulle barnen i klassen, parallell klassen och andra barn på skolan få skriva på tröjorna.
Även om det bara var sexorna som hade på sig Vita t-shirtar var det många barn från både ettan tvåan och trean osv. , som ville skriva sina namn på t-shirtarna.
Det tog inte lång tid innan det stod saker på t-shirtarna som lärarna kanske hade en del emot.
Saker som inte lämpade sig i skolan enligt deras uppfattning.
Men man såg och hörde hur våran klassföreståndare la betoningen på ett lite skämtsamt sätt.
Han hade kanske inte så mycket emot det men han hade plikt att säga det. Som han alltid uttryckte sig.
Alla gillade egentligen Patrik men ingen erkände det för honom.
Men man förstod hur alla skulle sakna honom, även Nellie.
|
| Kommentarer | | yllop - 25 jul 09 - 16:19 | fölåt ifall det är väldigt mycket stavfel men jag skrev det inte i word för det cpar så , ja, det blev llite knäppt men jag hoppas ni fattar ändå:P<3
kommentera gärna! | | Moii-Thilda - 14 jul 09 - 10:40 | ...oj...
det lät väldigt dummt det ojet men jag tror du fattar, o det var det första jag tänkte på när mina ögon fylldes av tårar...<3 |
|
|
|
