1: namnlös. (kriminalare) |
Helloes igen! :) En ny del nudå.. Kändes lite livlös, men vi får se hur det hela artar sig senare, ifall ni nu vill ha mer. Glöm inte att kommentera, konstuktiv kritik uppskattas! Enjoy!
__
Kapitel 1.
Kriminalassistenten Jenny Mattsson klev in på det kyliga kontoret och tog av sig Ullekappan och hängde upp den innan hon gick in till Björklund. Händerna var iskalla efter att regnet fortsatt med sin dramatiska framfart och det såg inte ut att bli bättre väder på flera dagar, “semestern skulle sitta fint nu...”, muttrade hon och ångrade att hon inte tog denna veckan ledigt för att följa med resten av familjen på en kort semester, hon hade sett fram emot en vecka på Kreta, men nu var hon fast hemma med arbete som ska göras, och ett nytt fall. Det där om den unga flickan som blev brutalt mördad i sitt hem mitt under stormen.
Hon steg in på Björklunds kontor efter en lätt knackning på den redan öppna dörren, han vände upp blicken från papperna och kollade på henne medan han uttalade ett “god morgon” och frågade ifall hon var redo inför dagens genomgång. Hon nickade lätt och han reste sig ur stolen och dem gick gemensamt ut till samlingsrummet där de flesta av de arbetande med fallet redan satt. Björklund harklade sig och ställde sig så att alla kunde se och höra honom, medan Mattsson tog fram en stol och satte sig med armarna i kors.
“Godmorgon allesammans! Ja, fallet... Den unga flickan Lisa Svensson, 17 år, en ordentlig flicka som aldrig gjort någonting fel, var ensam hemma denna kväll då stormen tog ut strömmen. Vad vi vet just nu är faktiskt ingenting och fallet verkar röra sig segt... Är det någon som har fått fram någonting? Förhören med grannar? Hennes vänner? Någonting...?”, han rörde sig vartefter och gestikulerade med händerna medan han pratade och kollade ut på hans grupp. Det var Mona som gjorde sin röst hörd först.
“Ja... Hennes bästa vän Sara, de två hade tydligen kontakt under hela kvällen från och med att strömmen slogs ut och förmodligen fram till att gärningsmannen gick till attack...”, sade hon och blev abrupt avbruten av Björklund.
“Nils! Jag ger dig ansvaret att kolla upp de 30 senaste samtalen från och till offrets mobiltelefon, samt textmeddelanden, på så sätt så kan vi få fram någonting. Kanske en eventuell tid för mordet... Var det någon annan som har fått fram någonting vettigt?”, “Inte?”, alla nickade på huvudet. Björklund gav alla uppgifter inom området och avslutade genomgången med att säga att dem skulle skynda på, man vet aldrig vad det är för person, som kanske attackerar igen!
Skolan var dyster, det var snart höstlov och i vanliga fall skulle eleverna klättra efter väggarna i ren extas och längtan. Men nu satt alla flitigt och väntade på lektioner, dem satt tysta istället för att högljutt springa runt eller diskutera både det ena och det andra. Lisas död hade verkligen gjort en otroligt inverkan på varenda en. Även på dem som inte kände henne.
Sara hade tagit ledigt efter beskedet. Hon låg i sängen och stirrade in i väggen, och när hon väl reste sig för att gå på toaletten så var hon som en levande död. Överallt i denna unga flickas rum fanns foton på just henne och Lisa. Bilder från de yngre dagarna då dem tagit på sig sina mammors olika klänningar och smycken, från deras första skoldag då dem båda stod bredvid varandra och log breda leenden, hon minns hur förväntansfulla dem var då. Hur spännande det kändes att äntligen få börja skolan. Aldrig hade hon trott att hon skulle få behöva ta studenten utan sin bästa vän. Tårar rann längsmed hennes kinder och hon hade ont i hela kroppen. Hon skulle aldrig få tillbaka sin bästa vän. Lisa skulle aldrig mer komma tillbaka.
Jens gick runt i skolan, han var nog den enda av dem allihopa som inte reagerat så hårt på Lisas död. Han försökte åtminstone inte visa det allt för mycket, utan försökte skämta och driva precis som vanligt. Men ingen annan var som honom, de gav honom hatiska blickar såfort han försökte liva upp den dystra stämningen.
Han drog av sig de blodiga handskarna, och tvättade av dem. Kniven låg i en plastpåse, den hade han tänkt diska omsorgsfullt senare. Han vandrade omkring i sitt lilla krypin och gick in på hans “kontor”, satte sig vid skrivbordet och drog ut den översta lådan. Han tog fram en lista och strök över någonting som stod på den. Han log belåtet, som om att han försökte berömma sig själv. Sedan reste han sig, gick återigen in i köket och tog fram en öl. Han var värd en. Han hade åstadkommit någonting bra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Bolliz - 5 jul 09 - 14:33- Betyg:  | | Bra! Mejla nästa^^ |
|
|
|
